R
Raderad medlem 6459
@Aliche I min post nr 126 har jag förtydligat vad jag menar 
. Kan inte länka från telefonen men du kanske kan hitta, är ett par sidor bak. Utöver det orkar jag inte dra allting ännu en gång, tyvärr alltså.
Angående det jag skrev att jag skulle vilja jobba med mig själv om jag ansåg otrohet vara motbjudande/hemskt el dyl så känner jag att det är lite märkligt att jag behöver förtydliga igen men eftersom du uppenbart missförstått så gör jag det ändå: Jag syftade bara på mig själv och inte på någon annan. Det var inte en känga till någon, det var inte på något vis menat så. Det var bara ett ärligt konstaterande: skulle jag känna att otrohet var så hemskt att det var värre än att bli utsatt för aggressivt eller kontrollerande beteende skulle jag personligen vara tvungen att jobba på just det eftersom jag då inte skulle våga vara i en relation. Jag har tidigare haft den åsikten nämligen och jag vet hur jag mådde då. Jag var osäker och orolig och kunde exempelvis inte slappna av när min (dåvarande) sambo var på kryssning på jobbet. Just för att vår relation stod och föll med att han inte någonsin skulle vilja vara med någon annan. JAG fixar inte att känna så så skulle jag göra det (igen) skulle JAG vilja jobba på det.
Angående att jag skrev att det var tramsigt så står jag fast vid det. Jag avskyr när man lite löst blir anklagad för att ha skrivit något man inte skrivit, något som sedan förtydligades ännu mer när du citerade mig och det inte alls på något vis faktiskt provade din point.
Nu är jag klar med den här tråden för jag orkar (som sagt) inte dra allt varv på varv på varv. Jag har sagt mitt. @sky_fly Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig. Din relation låter väldigt svajig och tuff och det måste vara jobbigt att dels kämpa med osäkerhet och svartsjuka, samt inte känna att du kan ta upp saker när du vill (som exempelvis din oro för hans alkoholkonsumtion). Hoppas du kommer fram till något som känns absolut suveränast för dig. Och glöm inte - det är himla himla fint att vara singel också!
. Kan inte länka från telefonen men du kanske kan hitta, är ett par sidor bak. Utöver det orkar jag inte dra allting ännu en gång, tyvärr alltså.Angående det jag skrev att jag skulle vilja jobba med mig själv om jag ansåg otrohet vara motbjudande/hemskt el dyl så känner jag att det är lite märkligt att jag behöver förtydliga igen men eftersom du uppenbart missförstått så gör jag det ändå: Jag syftade bara på mig själv och inte på någon annan. Det var inte en känga till någon, det var inte på något vis menat så. Det var bara ett ärligt konstaterande: skulle jag känna att otrohet var så hemskt att det var värre än att bli utsatt för aggressivt eller kontrollerande beteende skulle jag personligen vara tvungen att jobba på just det eftersom jag då inte skulle våga vara i en relation. Jag har tidigare haft den åsikten nämligen och jag vet hur jag mådde då. Jag var osäker och orolig och kunde exempelvis inte slappna av när min (dåvarande) sambo var på kryssning på jobbet. Just för att vår relation stod och föll med att han inte någonsin skulle vilja vara med någon annan. JAG fixar inte att känna så så skulle jag göra det (igen) skulle JAG vilja jobba på det.
Angående att jag skrev att det var tramsigt så står jag fast vid det. Jag avskyr när man lite löst blir anklagad för att ha skrivit något man inte skrivit, något som sedan förtydligades ännu mer när du citerade mig och det inte alls på något vis faktiskt provade din point.
Nu är jag klar med den här tråden för jag orkar (som sagt) inte dra allt varv på varv på varv. Jag har sagt mitt. @sky_fly Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig. Din relation låter väldigt svajig och tuff och det måste vara jobbigt att dels kämpa med osäkerhet och svartsjuka, samt inte känna att du kan ta upp saker när du vill (som exempelvis din oro för hans alkoholkonsumtion). Hoppas du kommer fram till något som känns absolut suveränast för dig. Och glöm inte - det är himla himla fint att vara singel också!
