Gick allt verkligen rätt till?

Cydonia

Trådstartare
I tisdags natt spårade det ur hemma, som det så ofta gör.
Skillnaden var dock att min bror på 13 år även var hemma hos oss denna natt, och min pappa (ofta med tillhörande tillfällig flickvän eller annan husgäst) brukar kunna hålla sig i skinnet när min bror är här då han endast sover över någon natt varannan vecka.
Men denna gång gick det alltså inte ens att hålla sig i styr då, vilket visar på att allt börjar gå alldeles för långt på så många sätt här hemma..

Hur som haver, jag var inlåst med lillebror på hans rum (hade gått upp dit flera timmar innan det började braka loss ordentligt då jag hörde att det började vara på gång och ville gå upp för att prata med min bror som inte brukar få vittna när sin pappa förlorar kontrollen helt).
Pappa med sin 21-åriga missbrukare till flickvän börjar gräla i kaoset, slag börjar delas ut från båda parter, glas krossas och prydnadssaker kastas.
Eftersom min bror är minderårig och självklart absolut inte ska behöva utsättas för detta så ringer jag 112, pratar länge och väl med polisen i andra änden medan han skickar ut bil.
Polisen hör också mycket väl allt som försiggår utanför dörren, och tar även fram min pappas polisregister och är mycket förstående och stöttande och vill gärna att vi får hjälp av poliserna att ta oss därifrån.
Jag ber honom att framföra till patrullbilen att dom absolut inte får säga att det var jag som ringde, det lovar han, eftersom altandörren och fönster är öppna så kan det lika gärna vara en granne som ringt.

Polisbilen kommer fram, två manliga poliser kliver ut och vi ser genom fönstret hur dom går runt till baksidan och hör hur dom kommer in genom altandörren. Äntligen, tänker båda.
Självklart skärper både pappa och flickvän till sig, det är inte första gången dom varit i kontakt med polis om ni förstår vad jag menar.. båda vet exakt vad som ska sägas, hur dom ska låta, vilka receptbelagda droger som ska visas och "skyllas på" medan de tyngre hålls gömda.
Poliserna förhör kort båda i olika rum, går runt och anmärker på allt krossat glas och blodfläckar, ber flickvännen ringa sin mamma och åka hem och ger en liten bot (tror jag, vi hade dörren på glänt nu men hörde inte helt) och åker sedan därifrån.
Direkt när poliserna åkt börjar flickvännen triumfera med hur bra hon var på att snacka, och att om det inte vore för henne så skulle båda åkt in för narkotikabrott etcetcosv.
Några få timmar senare ska flickvännen åka hem (hon har ringt sin mamma......) efter fortsatt bråkande, hon går ner och väntar vid vägen men plötsligt ropar min bror lågt att hon springer upp mot huset igen med något i händerna, han satt vid fönstret och jag stod vid den låsta dörren.
Sekunder senare så skakar hela huset till och glas krossas, folk skriker, min bror blir vettskrämd.
Hon hade sprungit upp för ett "sista ord" och slog in altandörren som har ett stort fönster med en kvast (inte någon liten fjuttig borste, utan en stor industrikvast ).
Nu ringer jag polisen igen, självklart måste hon anmälas för detta!!
Oturligt nog hör min pappa att jag pratar i telefonen och uppger adress, och förstår vart jag ringer, från denna sekund riktas allt hat mot mig, det är tyvärr så det brukar sluta de flesta nätter..
Denna gång säger jag dock till kvinnan i andra änden att nu får dom åka med blåljus, för flickvännen ska hämtas upp och min pappa blir hotfull.
Hon ber mig att vara kvar i telefonen tills polisen kommer, hon hör mycket väl vad min pappa gör, smäller mot dörren, hotar, skriker, kallar mig för alla trevliga saker man kan tänka sig, skyller allt på mig, försöker ta sig in, försöker få min bror att öppna, osv.
Efter ca 10min så säger kvinnan att nu ska bilen snart vara där så vi kan lägga på, "lycka till". Det kom ingen bil.
Flickvännens mamma (och en man) kommer, slänger in hennes saker som finns vid vägen fort i bilen och även kvasten som hon använt till att slå in dörren med!!! och hinner åka iväg.
Efter ytterligare tio minuter så kommer polisbilen, med samma poliser, dom möter min pappa i dörren som beställt taxi till sjukhuset då han skurit sönder handen ytterligare och blött ner halva huset. Det var pölar.
(skurit sönder sig och åkt in till sjukhuset gjorde han dock senast för två veckor sedan, och småskador blir det varje vecka, så blodsmet är det ofta omkring i huset nu för tiden)
Poliserna vänder då och åker iväg.
Nu är klockan ungefär 6 på morgonen och lillebror får äntligen tag på sin mamma (halvbror, samma pappa) som självklart blir förfärad då hon trott att pappa skärpt till sig. Jag åker över med bror och hundar (som varit på rummet med oss självklart) till hans mamma, blir kvar där över dagen och då min pappa börjar skicka sms till oss alla tre under kvällen så stannar jag även över natten..

Men till det jag blev förbryllad över..
Båda gångerna som jag ringde 112 så tryckte jag på att jag ringer för att det finns en minderårig i huset, ingen av gångerna kollade poliserna till oss. Ingen av gångerna frågade dom ens var vi var, om vi var där, hur vi mådde. Båda gångerna sa personen som svarade hos polisen att dom säkerligen kommer vilja träffa mig och min bror och fråga lite frågor, som det brukar gå till.
För att låta dramatisk så skulle vi lika gärna ha kunnat legat nedslagna eller dödade någonstans i huset.

Gick det här verkligen rätt till, utifrån polisperspektiv?
 
Senast ändrad:
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Fy vilken hemsk upplevelse för er :( Nu måste det till en ändring för såhär kan du inte leva! Du måste ta dig därifrån på något sätt. Ta kontakt med kvinnojouren så kan de säkert hjälpa dig. Du kan inte fortsätta bry dig om din pappa utan nu måste du börja sätta dig själv främst. Han har valt att leva som han gör och tyvärr så kommer han inte ändra sig oavsett hur mycket du vill, hoppas och önskar det utan han måste vilja det själv.

Jag tycker att du ska ringa till polisen och ifrågasätta deras handlande för så får det verkligen inte gå till. Som du skriver så kunde ni ju lika gärna legat döda eller skadade någonstans. De visste ju att ni fanns i huset och då ska de självklart kolla till er oavsett om de har några frågor eller inte.

Kan du stanna hos din bror så länge tills du får hjälp med att reda upp allt? Tills du kan ordna en ny bostad eller att din pappa får flytta någon annanstans? Kan din brors mamma hjälpa dig?

Många varma kramar.
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Så ska man inte behöva ha det. Jag vet inget om hur polisens rutin ser ut, mer än att det låter märkligt, men att det där är standard för er är så otroligt svårt att greppa. Har ni någon annanstans att bo? Finns inga andra utvägar, kontakta socialen. Varken du eller din bror behöver ha det sådär, ni förtjänar trygga hem, utan våld, hot och missbruk. Det här känns i hjärtat :/ kram på er.
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Nej, det låter inte rätt. Eftersom det fanns barn i huset borde de absolut kollat så att allt var okej med er. Och dessutom borde de gjort en anmälan till soc, vilket alltid ska göras när barn är inblandade.
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

usch fy vilken upplevelse! fy vad ledsen jag blir av att läsa sånt här, ni ska inte behöva ha det så!
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Usch, så där kan ni ju inte ha det! Varken du eller din lillebror ska behöva vara med om det en enda gång till.

Jag kan inte tänka mig att det gick rätt till. Precis som Sleepan är inne på, de borde naturligtvis ha kollat till er och anmält till soc. Om poliserna inte pratade med er skulle ju, precis som du säger, vad som helst kunna ha hänt med er. Eller bara en sån sak som att ni kunde vara väldigt, väldigt rädda och du kanske inte kunde ta hand om din lillebror, det är ju inget konstigt om man skulle reagera så. Självklart borde de ha kollat hur det var med er!

Den enda (tack och lov) gång en polisbil kommit hem till min familj p.g.a. bråk rymde jag iväg till en kompis, men blev hemringd för att polisen ville prata med mig om vad jag eventuellt hade sett, kolla hur jag mådde och så. Då var jag i din brors ålder. Så jag kan omöjligt tänka mig att det får gå till på det där sättet.
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Nej, så här ska det inte gå till.
För det första så tycker jag inte att ni ska vara hos eran pappa om han inte kan se till att ni har det bra, så fruktansvärt att bli inlåsta och bli vittne till hans hemska uppträdande!

Polisen är skyldiga att göra en sk orosanmälan till socialtjänsten.
Efteråt ska det följas upp med möten och åtgärder görs om sitvationen upprepas.
Alla nödsamtal spelas in så det går faktist att se till att polisens agerande blir granskad.

Jag undrar om du har en bra förhållande till din mamma? Kanske prata med henne och se till att ni inte behöver umgås med din pappa eftersom han utsätter er för fruktansvärda saker. Det finns absolut inget krav från någon att ni måste umgås med din pappa, däremot finns det många krav på hur din pappa uppträder och han har verkligen bevisat att han inte kan ta hand om er!!

Om du skulle orka kan du kanske få hjälp av henne att ta kontakt med polisen för att berätta om det som inträffat?

Kanske du har någon annan vuxen som kan hjälpa till?
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Usch så hemskt :-( håller med föregående talare om allt de skriver.
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Jag har inget bra svar på din fråga mer än att jag kan berätta att jag varit med i liknande situationer, fast jag var yngre än din bror.

Flera gånger har min bror spårat ur hemmavid, oftast med alkohol/droger inblandat och gett sig på min mamma. Jag har flera otäcka minnesbilder ifrån olika tillfällen men kan bara minnas att polisen ryckt ut EN gång.
Den gången som det blev slagsmål mellan honom och mamma plus hennes sambo så var det brutalt och mamma vädjade till polisen att dom skulle komma, hon berättade även att jag, 6 år gammal, fanns i lägenheten. Dom säger att det inte finns någon tillänglig bil och vi ska reda ut det så gott dom kan. "Avhys honom ifrån platsen" *klick* Ungefär.. Mamma som vid det tillfället blev ganska hårt misshandlad ringde upp igen och i stort sett bad för sitt liv fortsatte hävda att dom måste prioritera andra fall just nu och har ingen ledig bil.. Mamma berättade också att hon var rädd för min skull men dom tyckte att jag kunde åka hem till min pappa om det blev värre.

Dagen efter så dök det upp en patrull som egentligen inte gjorde någonting mer än att, emot mammas vilja, gjorde en anmälan mot min bror. Åtalet lades ner strax efteråt.

Jag är också en smula fundersam över vad poliserna har för rutin när det kommer till minderåriga i liknande fall.

Styrkekramar till både dig och din bror!
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Jag undrar om du har en bra förhållande till din mamma?

Min mamma dog tyvärr när jag var 4 och jag har växt upp med min brors mamma i större delen av mitt liv.
Hon har varit med om allt och lite till när det gäller pappa och dom gick skilda vägar för många år sedan, vi har dock ingen nära kontakt mer än i dessa situationer som involverar min bror.


Till alla: Jag ska kontakta polisen idag och fråga vad dom anser om saken i fråga, men att det gick rätt till kan jag inte tänka mig..
Jag ska även, förhoppningsvis, träffa Kvinnojouren här i min kommun nästa vecka. Vi har haft lite mejlkontakt under ca två veckors tid, och tyvärr verkar dom inte kunna bistå med mer hjälp än råd om att polisanmäla- men det får man ju tyvärr inte så mycket ut av mer än en nedskriven redogörelse för vad som hänt vid just det tillfället.
Men det kanske kan vara bra att mötas ändå..

Tyvärr så är det svårt att gå vidare med sånt här när personen som orsakar all skit inte kan förstå att det är denne som har problem, utan hellre skyller sitt liv på andra och tycker synd om sig själv.
Igår hämtade han hit den där jävla tjejen igen. Förstår inte hur någon av dom tänker, inte fan skulle jag själv gå tillbaka till en man som slår mig och ger mig pikar, och inte fan skulle jag vilja ha tillbaka en brud som slår sönder mitt hus och kastar glas på mig.
Båda är så sjukt rubbade att det är svårt att få grepp om det hela..
Men visst förstår jag med att det är lättare att skylla allt på någon annan (jag, min bror, hans mamma, andra personer som försökt lägga sig i tidigare..) och få denna person att må skit istället för att ta tag i sina egna problem..
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Kan du inte anmäla henne för skadan hon har gjort på DITT hus? Vilket det är på pappret och så billigt är det inte att fixa.
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Hur gammal är du?
Jag tycker inte att du ska bo tillsammans med dem. Det är inte en bra miljö för dig heller, lika lite som det är det för din bror. Och det måste finnas hjälp att få.
 
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Kan du inte anmäla henne för skadan hon har gjort på DITT hus? Vilket det är på pappret och så billigt är det inte att fixa.

Min farsa var otroligt snabb med att ta hit två snubbar som bytte fönstren redan i torsdags, innan han hämtade hit flickvännen igen..
"det man inte ser mår man inte dåligt av", eller?:banghead:

Sparrisen123: 22, så jag är en bra bit in på vuxen, vilket kanske är lite varför jag bara känner mig gnällig och inte vågat ta extern hjälp.. Har inte bott här så mycket det bara gått under gymnasietiden, efter det har jag bott i andrahand och på andra orter blandat med att bo hemma kortare perioder (men självklart betalat för mig, bra mycket mer än vad man "brukar")
I nuläget är det krasst ekonomiskt pga en skada i våras som förstörde hela året för mig, sen när jag flyttade hem så har jag bara mått sämre själv och det hela känns bara som nån jädra ond cirkel av vadihelvete..

Alla:
Jag ringde 114 14 igår med mitt ärende angående att poliserna ej tagit kontakt med mig eller min bror varken första eller andra gången dom ringdes hit.
En otroligt oengagerad kille i andra sidan telefonen svarade med att "poliserna ansåg nog att situationen inte krävde det", när jag då frågade hur det kommer sig att båda personerna som jag pratade med i telefonen när jag ringde den natten (varav den ena själv var patrullpolis i telefontjänst) som hörde allt "in action"- båda tyckte att det var en självklarhet att poliserna skulle vilja prata med oss och att en anmälan till soc (ang. min bror) var en självklarhet.
Killen säger då att om jag var missnöjd med utgången så var jag välkommen att gå in på polisens hemsida för att göra en egen anmälan. Det här fallet hade inte ens skrivits in som en anmälan eller vad man nu kan anse att det skulle stå, det var bara en vanlig "status" som poliserna måste skriva när dom varit nånstans.. och där försvann det lilla hopp jag hade om att ringa polisen i ett sånt här ärende faktiskt leder nånvart..
Varför jag aldrig ringt polis tidigare är just för att jag varit rädd för att inte bli trodd eller inte få någon hjälp, att visa sig hjälplös och sårbar men sedan inte få någon hjälp är fan värre än att inte be om hjälp alls...
 
Senast ändrad:
Sv: Gick allt verkligen rätt till?

Man blir "vuxen" fort för att man måste när det är sådär. Men du är bara barnet än. Det är svårt att få samhället att göra rätt i dessa situationer tyvärr. Och omgivningen, eller iaf större delen, blundar. Det blir väldigt ensamt.

Det finns de som kan hjälpa, men tyvärr måste man kämpa som drabbad för hjälpen. Du kan vända dig till exempelvis socialen, närmaste kurator på vårdcentral, präst eller kvinnojour - även om de kanske är "fel" instans för just ditt fall så kan de säkert hänvisa dig vidare.

Du behöver förutom att akut rädda din bror själv få hjälp att bearbeta detta. Det lyser igenom i hur du skriver att du stänger av dina känslor så gott du kan för att skydda dig och behålla förståndet i en sjuk situation.

Det fungerar i det akuta skedet (nån måste ju liksom behålla förståndet när alla andra tappar det) men i längden blir det inte bra att göra så. Jag vet nog en del vad jag pratar om, hör av dig på PM ifall du vill. Ta hand om dig!
 

Liknande trådar

Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 611
Senast: tanten
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 819
Senast: jemeni
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 240
Senast: MML
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 995
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp