Om moderatorn hellre vill flytta på den här tråden, så gör gärna det. Jag var lite osäker på var den skulle läggas.
Jag och min sambo planerar att ta över en släktgård som finns på hans sida av släkten. Alla berörda är vidtalade, och just nu håller vi på och ska sätta igång processen. Vi har också varit på en föreläsning hos LRF Konsult, med temat Gården byter ägare, och där dök det upp mycket matnyttigt, bland annat det här med enskild egendom och giftorättsgods. (Jag och min sambo är inte gifta än, men nån gång så...).
Då menar min sambo på att han naturligtvis vill att gården ska skrivas på honom, som enskild egendom, och att jag i händelse av separation isåfall blir utlöst med en mindre procentsats.
Jag förstår naturligtvis också att det är viktigt för honom och hans släkt att gården stannar inom deras släkt, och att det skulle bli svårt för honom att lösa ut mig med halva marknadsvärdet om vi skulle separera (det är ganska många miljoner vi pratar om).
MEN jag kan inte heller låta bli att känna att det är en smula... orättvist? I det här fallet pratar vi om en väldigt nergången gård, med ett mycket stort renoveringsbehov. Jag känner att det är orättvist att se mig som någon typ av "golddigger", som planerar att casha ut så fort gården är på fötter igen. Den nuvarande ägaren är "frun i huset", och hon är precis som jag ingift i släkten - utan att någon på hennes tid föreslog att hon inte skulle få stå som ägare. Men samtidigt förstår jag ju att det är viktigt för dem att gården stannar i släkten... Just nu diskuteras kompensation av alla hans inblandade släktingar (5-6 personer), och då känns det extra bittert, att jag som ändå kommer att stå på halva lånen och lägga ner alla mina pengar och min tid på gården, kan gå i princip lottlösa vid en separation. Vi har gemensam ekonomi, då alla mina pengar överförs till hans konto vid löning. Nu känner jag att vi kanske borde ha mer delad ekonomi, så att jag kan investera i en trygg framtid för mig själv? (Enligt principen att om jag inte tar hand om mig, så kommer ingen annan att göra det åt mig.
Vi äger just nu ett gemensamt hus, som kommer att säljas för att finansiera köpet av gården. Jag känner att det blir ett kraftigt nedköp för mig att gå från 50% ägare till... 10%? 20% 30% (utav gården då).
Vi kan inte vara ensamma om den här problemställningen. Hur har ni andra löst det?
Jag och min sambo planerar att ta över en släktgård som finns på hans sida av släkten. Alla berörda är vidtalade, och just nu håller vi på och ska sätta igång processen. Vi har också varit på en föreläsning hos LRF Konsult, med temat Gården byter ägare, och där dök det upp mycket matnyttigt, bland annat det här med enskild egendom och giftorättsgods. (Jag och min sambo är inte gifta än, men nån gång så...).
Då menar min sambo på att han naturligtvis vill att gården ska skrivas på honom, som enskild egendom, och att jag i händelse av separation isåfall blir utlöst med en mindre procentsats.
Jag förstår naturligtvis också att det är viktigt för honom och hans släkt att gården stannar inom deras släkt, och att det skulle bli svårt för honom att lösa ut mig med halva marknadsvärdet om vi skulle separera (det är ganska många miljoner vi pratar om).
MEN jag kan inte heller låta bli att känna att det är en smula... orättvist? I det här fallet pratar vi om en väldigt nergången gård, med ett mycket stort renoveringsbehov. Jag känner att det är orättvist att se mig som någon typ av "golddigger", som planerar att casha ut så fort gården är på fötter igen. Den nuvarande ägaren är "frun i huset", och hon är precis som jag ingift i släkten - utan att någon på hennes tid föreslog att hon inte skulle få stå som ägare. Men samtidigt förstår jag ju att det är viktigt för dem att gården stannar i släkten... Just nu diskuteras kompensation av alla hans inblandade släktingar (5-6 personer), och då känns det extra bittert, att jag som ändå kommer att stå på halva lånen och lägga ner alla mina pengar och min tid på gården, kan gå i princip lottlösa vid en separation. Vi har gemensam ekonomi, då alla mina pengar överförs till hans konto vid löning. Nu känner jag att vi kanske borde ha mer delad ekonomi, så att jag kan investera i en trygg framtid för mig själv? (Enligt principen att om jag inte tar hand om mig, så kommer ingen annan att göra det åt mig.
Vi äger just nu ett gemensamt hus, som kommer att säljas för att finansiera köpet av gården. Jag känner att det blir ett kraftigt nedköp för mig att gå från 50% ägare till... 10%? 20% 30% (utav gården då).
Vi kan inte vara ensamma om den här problemställningen. Hur har ni andra löst det?
