Åhh nu har jag tvivlat sedan vi flyttadehit. Vi flyttade till en gård i somras, vi hyr den av några känningar till sambon. Hans släkt är ingift i den släkten om man säger så. Gården är underbar, huset är underbart och jag älskar det mer än ngt annat. Huresvärdarna älskar också detta hus, de fick ärva det av en icke släkting och har renoverat upp det så det är jättefint. Jag har inte pratat med ägarna själv om det hela utan bara med lite folk omkring och de föesta säger att de nog skulle vilj spara huset tills ngn av deras barnbarn kommer vilja ta över det.
Jag menar barnbarn som typ är 15 år i genomsnitt. Vem vet vad dem gör om 15 år om de överhuvudtaget villl bo här.
Jag och min sambo har rustat upp ena stalldelen ordentligt (höjt tak, fixat hagar) Problemet är att ladugården är i ganska dåligt skick och hade man ägt det hade man rustat upp det hela ordentligt (typ rivit och byggt upp).Jag vill ha det fkanonfint i stallet för pållarna och får panik ibland när jag känner att det är så mycket jag skulle vilja göra med stället men det är ju inte vårt.
Till våren är det planerat att vi ska höja taket på andra delen bygga en box till och bila bort foderbord och lägga lite nytt betonggolv. Allt för att jag ska kunna ha en pålle till. Jag vill men samtidigt vill jag inte, tänk om vi inte får köpa det. Jag skulle kunna bo här i åratal utan att jag behövde köpa det bara om jag visste att jag en dag fick.
Hyresvärdarna är kanonbra och vi tycker jättemycket om dem. De gillar oss jättemycket också (nåstan mer) och tycker det är så trevligt att vi har gjort så fint, dessutom älskar verkligen frun min inredningsstil ch säger att hon aldrig sett ngt finare. Dem pratar verklgen som om de skulle kunna sälja dt men har ju naturligtvisa inte sagt det rakt ut. T ex får vi göra som vi vill med huset, vi får olja trappen till sommaren i vilken färg vi vill t ex. Tilläggas ska att hyresvärdarna är otroligt noga med gården och man måste sköta det om man vill hyra det.
Jag känner bara åhhh...vad jag vill att detta ska bli mitt. Ibland kan jag inte sova på nätterna jag vet precis vad man skullle kunna göra för att få det perfekt.
Jag och min sambo har sgat att vi inte kommer flytta härifrån utan att ha frågat men vi vill inte göra det än. Vi tänker att om vi lägger ner ännu mer jobb på gården kanske det är större chans för ett köp.
Dessutom måste vi nog bo här ett par år för att kunna fråga för de vill nog veta att man är seriös och verkligen vill bo här så man inte säljer det vidare. Dessutom renoverade de i somras badrummet innan vi flyttade in p.g.a fuktskada så man vill inte verka otacksam...
Usch vad jag funderar och funderar...
Har ngn vari i samma sits och tvivel?
Hur ska man tänka?
Hur får man några att vilka sälja gården?
Gården är inte ngn skogsgård, det ingår 3 hk bete bara.
Ett riktigt hästställe.
De bor bara här ute på vichan för de har ett sågverk inte så långt bort, inga djur eller så.
Jag menar barnbarn som typ är 15 år i genomsnitt. Vem vet vad dem gör om 15 år om de överhuvudtaget villl bo här.
Jag och min sambo har rustat upp ena stalldelen ordentligt (höjt tak, fixat hagar) Problemet är att ladugården är i ganska dåligt skick och hade man ägt det hade man rustat upp det hela ordentligt (typ rivit och byggt upp).Jag vill ha det fkanonfint i stallet för pållarna och får panik ibland när jag känner att det är så mycket jag skulle vilja göra med stället men det är ju inte vårt.
Till våren är det planerat att vi ska höja taket på andra delen bygga en box till och bila bort foderbord och lägga lite nytt betonggolv. Allt för att jag ska kunna ha en pålle till. Jag vill men samtidigt vill jag inte, tänk om vi inte får köpa det. Jag skulle kunna bo här i åratal utan att jag behövde köpa det bara om jag visste att jag en dag fick.
Hyresvärdarna är kanonbra och vi tycker jättemycket om dem. De gillar oss jättemycket också (nåstan mer) och tycker det är så trevligt att vi har gjort så fint, dessutom älskar verkligen frun min inredningsstil ch säger att hon aldrig sett ngt finare. Dem pratar verklgen som om de skulle kunna sälja dt men har ju naturligtvisa inte sagt det rakt ut. T ex får vi göra som vi vill med huset, vi får olja trappen till sommaren i vilken färg vi vill t ex. Tilläggas ska att hyresvärdarna är otroligt noga med gården och man måste sköta det om man vill hyra det.
Jag känner bara åhhh...vad jag vill att detta ska bli mitt. Ibland kan jag inte sova på nätterna jag vet precis vad man skullle kunna göra för att få det perfekt.
Jag och min sambo har sgat att vi inte kommer flytta härifrån utan att ha frågat men vi vill inte göra det än. Vi tänker att om vi lägger ner ännu mer jobb på gården kanske det är större chans för ett köp.
Dessutom måste vi nog bo här ett par år för att kunna fråga för de vill nog veta att man är seriös och verkligen vill bo här så man inte säljer det vidare. Dessutom renoverade de i somras badrummet innan vi flyttade in p.g.a fuktskada så man vill inte verka otacksam...
Usch vad jag funderar och funderar...
Har ngn vari i samma sits och tvivel?
Hur ska man tänka?
Hur får man några att vilka sälja gården?
Gården är inte ngn skogsgård, det ingår 3 hk bete bara.
Ett riktigt hästställe.
De bor bara här ute på vichan för de har ett sågverk inte så långt bort, inga djur eller så.
