Det första man ska fråga sig är VARFÖR man vill rida med hackamore. För hästar med munproblem eller som är rädda för bettet kan det vara ett bra sätt att få dem att slappna av. Men det kräver förstås att det som orsakade problemen (tex en hård hand) inte förs över till hacket också.
Ett hackamore kan eventuellt upplevas som skarpare än ett bett, men det beror nog i så fall mest på att hästen reagerar snabbare på en inverkan som är ny och ovan. Rätt använt måste det rimligtvis vara mycket svårare att skada en häst med ett hackamore än ett bett.
Ett hackamore fungerar mekaniskt ungefär som en stång, dvs det går inte att ta ledande eller uppresande tygeltag. Hävstångseffekten leder hästens huvud framåt/nedåt, vilket är bra om det är det man vill uppnå men mindre bra om hästen tex har kort hals och en tendens att lägga sig på bogarna.
Jag anser inte att man ska rida med ständig kontakt varken på bett eller hackamore. Har man en häst som hänger sig på bettet, kan ett hackamore vara ett bra sätt att bryta vanan, men om hästen börjar hänga sig på hacket också har man kraftigt förvärrat situationen. Det kräver alltså noggrann ridning.
Det bästa sättet att rida på hackamore är enligt min mening med så lite kontakt som möjligt, så mycket som möjligt med vikthjälper och att styra genom tygeltryck mot halsen.