Häst och familj, stress?

[Skogsgläntan]

Jag är så sugen på att köpa häst igen efter flera års uppehåll pga graviditet och barn. Men jag är så kluven på om jag tar på mig för mycket och det bara blir stress och ständigt dåligt samvete istället för en underbar hobby och andningshål i vardagen.
Någon som har haft liknande tankar? Hur har ni resonerat?

Jag kommer isåfall ha hästen inackorderad och funderar på helinackordering ett tag (även om jag föredrar att göra sysslorna själv) så att jag kan fokusera på ridningen och spara tid då jag 4 dagar i veckan kommer åka ut på kvällstid runt kl 18.30
En bra lösdrift har jag också i tankarna.
Funderar på medryttarr också två dagar i veckan också.

Kommer jag bara ha ständigt dåligt samvete mot familjen och hästen?

Skulle gärna höra tankar från er andra med familj och inackorderad häst.

Jag är så kluven!!

 

[Amha]

Risken finns, ja. Helinackordering underlättar men känns det ok för dig att "bara" vara i stallet sena kvällar?

 

[Nota]

Tycker det är helt omöjligt att svara på då alla är så olika, jag har en vän som både har småbarn heltidsjobb och hästar hon tävlar med men dom flesta i min omgivning hinner inte med egen häst under småbarnsåren.

 

[susanne]

Prova att vara medryttare ett tag, det tar samma tid de dagarna du har hästen. Om du känner att det funkar så kan det även funka att ha egen. Ännu mer lika blir det om du är hemifrån varje kväll lika lång tid som hästen skulle ta.
För min del så vill jag inte vara ifrån mitt barn så mycket som egen häst kräver, utan väljer medryttarhäst.

 

[Skogsgläntan]

Risken finns, ja. Helinackordering underlättar men känns det ok för dig att "bara" vara i stallet sena kvällar?

Fre, lör, sön blir det dagtid. Mån, tis, ons, tors kvällstid, och så tänker jag medryttarr två av dessa dagar. Så två kvällar i veckan kvällstid.
Det känns nog helt okej tror jag.
Är van vid sena kvällar sedan tidigare och tycker inte det är jättekul alla dagar, även om de kan va mysigt också då det oftast är väldigt lungt och skönt.

 

[Skogsgläntan]

Prova att vara medryttare ett tag, det tar samma tid de dagarna du har hästen. Om du känner att det funkar så kan det även funka att ha egen. Ännu mer lika blir det om du är hemifrån varje kväll lika lång tid som hästen skulle ta.
För min del så vill jag inte vara ifrån mitt barn så mycket som egen häst kräver, utan väljer medryttarhäst.

Ja det är en bra idé. Det är lite det jag är rädd för också, att jag bara ska ha dåligt samvete för att jag åker iväg.
Samtidigt vill jag visa barnen att man ska våga satsa på sig själv och göra det man mår bra av. Jag gav upp hela mig själv när jag fick barn, vilket är helt normalt och det får man räkna med, men nu efter fem år så saknar jag hästarna så mycket. Det var verkligen mitt andningshål i vardagen, glömde allt jobbigt och bara mådde så bra när jag var i stallet. Stallet var också min sociala plats då jag inte har särskilt mycket vänner. Det är så svårt att veta vad som blir bra tycker jag.

 

[nejlica]

Har precis skaffat medryttare till min häst, han med själva skötseln och så trots småbarn men har haft svårt att hinna rida för att hålla igång hästen tillräckligt mycket för det jag vill göra. Något jag insåg nu sedan vi fick barn är hur mycket mer värt det är när medryttaren någon gång ibland varit ute en dag under helgen. Det är liksom så mycket annat som vi försöker hinna med då, kalas, utflykter, träffa folk, göra ärenden osv. Innan hade jag tyckt det varit strålande med någon som ville ta två vardagar liksom. Sen är det väl viktigt att det går att få runt även utan medryttare om man har svårt att hitta någon, har man helinakordering kanske man inte behöver åka ut alls ett par dagar i veckan om det är så,annars kanske man kan byta tjänster med någon i stallet tex?

Det är väl värt att fundera på vad för slags häst och hästliv man vill ha också. Det finns ju allt mellan lättare skogsmullehäst som går i roligare hage med kompisar och är nöjd om den får komma ut i skogen ett par gånger i veckan till nervig tävlingshäst själv i liten hage som behöver ridas 7 dagar i veckan för att inte slå knut på sig själv liksom. Tänker man igenom förutsättningarna innan och utgår från redan när man skaffar hästen tror jag att chansen är större att det blir bra!

Kan barnet/barnen vara med i stallet ibland? Känns det mest stressade och jobbigt, eller kan det bli en kul familjeaktivitet? Min man följer ibland med ut i skogen med dottern i sele medan jag rider och ibland åker jag och dottern själva och tar en promenad med hästen och lämnar mannen hemma så att han får lite egen tid eller hinner fixa lite extra hemma. De dagarna känns hästen inte det minsta inkräktande på familjelivet. Och de övriga dagarna är det så skönt att ha något eget och komma iväg till, märker det nu när jag skaffade medryttare vad dålig jag är på att göra något annat, men hästen blir ju ett måste på ett väldigt bra sätt.

 

[Tokyo]

Delfodervärd till hästen kan kanske vara ett alternativ?

 

[Roheryn]

Jag har haft häst under hela min dotters uppväxt, köpte vår gamling när dottern var fyra månader. Nu fyller dottern snart 20, gammelhästen är såld och vi har istället två unghästar och en tävlingshäst, varav dottern tränar och tävlar två, och jag rider och tränar en.

Jag var en sån där mamma som inte kunde ge upp mig själv och helt fokusera på att vara mamma och ha barn, jag hade gått sönder av det. Så jag valde hästlivet parallellt med mammalivet. Stressigt ibland, ont om tid ibland, väldigt mycket andra aktiviteter som blev bortvalda, men helt underbart att får ha "sitt eget" intresse som andningshål när man har småbarn, och ännu underbarare att få dela sitt stora intresse med sitt uppväxande barn.

För trots att jag var "egoistisk" nog att välja att ha häst även medan min dotter var liten, så inser jag ju nu i efterhand att jag nog också gav henne något alldeles ovärderligt på kuppen. För hon fick ju växa upp med häst, lära sig rida, ha "egen" häst ända från början. Det är hennes stora intresse och numera även hennes yrke. Och så hade det kanske inte blivit om jag inte insisterat på att ha egen häst?

Men jag är viljestark och jag ville verkligen hålla fast vid hästlivet. Det innebar att jag valde bort att skaffa fler barn, att jag valde bort after work med kollegorna, valde bort helger på lekland, minisemestrar och vad nu "vanliga" familjer gör. För mig var det värt det, och jag ångrar mig verkligen inte, men inser ju att det inte behöver vara så för alla. Jag jobbade också deltid tills dottern var 8 år, vilket ju givetvis underlättade vardagslivet massor! Hästen var inackorderad på en gård i närheten (gångavstånd) med välfungerande kollektivstall. Och vi hade en häst tills dottern fyllde femton, då blev det en häst till. Och nu har vi som sagt tre

 

[Mirach]

Jag har två barn, snart 3 år samt 3 månader. Jag har haft häst hela tiden och haft medryttare två dagar i veckan. För mig har det fungerat bra men jag har inte så mycket egentid utöver stallet. För mig ger inte hästen stress utan är ett viktigt andningshål. Sen har jag sänkt kraven lite, jag håller t.ex. på att sälja min tävlingshäst nu och ska ha en unghäst istället.
Jag vet inte vad jag skulle ägna mig åt om jag inte hade häst, jag behöver ha något eget då blir jag en bättre mamma

 

[Fritidsryttare]

Jag har en tvååring, en bebis på väg, pluggar heltid och planerar inte att ta mammaledigt när den kommer, plus att vi renoverar en gård. Det funkar! Jag har hästarna hemma (3 i dagsläget, varav en inackordering), men även lite andra djur som tar sin tid.
Jag tror det handlar om vilken nivå man vill lägga det på. Just nu är jag väldigt nöjd med att bara ha häst och att mest sköta markservicen runt dem. Det är verkligen ingen lyx eller lullull här hemma, men hästarna har det bra ändå utan att de är tipptoppborstade varje dag.

Hade jag "bara" haft häst och barn och kunnat betala för att ha den inackorderad med eventuellt en medryttare hade jag nog jobbat på med den som vanligt. Det handlar nog om hur viktigt det är att ha hästarna i sitt liv och för mig är de ungefär lika viktiga som livsluft.

 

[tgd]

Jag hade häst men blev inte riktigt glad när jag insåg att medryttarna red mera med min häst än jag själv hade möjlighet till. Men då jobbade jag heltid också.

 

[Sirap]

Jag är så sugen på att köpa häst igen efter flera års uppehåll pga graviditet och barn. Men jag är så kluven på om jag tar på mig för mycket och det bara blir stress och ständigt dåligt samvete istället för en underbar hobby och andningshål i vardagen.
Någon som har haft liknande tankar? Hur har ni resonerat?

Jag kommer isåfall ha hästen inackorderad och funderar på helinackordering ett tag (även om jag föredrar att göra sysslorna själv) så att jag kan fokusera på ridningen och spara tid då jag 4 dagar i veckan kommer åka ut på kvällstid runt kl 18.30
En bra lösdrift har jag också i tankarna.
Funderar på medryttarr också två dagar i veckan också.

Kommer jag bara ha ständigt dåligt samvete mot familjen och hästen?

Skulle gärna höra tankar från er andra med familj och inackorderad häst.

Jag är så kluven!!

Spontant känner jag att häst alltid tar SÅ mycket er tid än man har räknat med. Om du känner så här innan du ens skaffat den, så skulle jag råda dig till att vänta tills livet i övrigt är mindre stressigt.

 

[Capybara]

Det beror på så många olika faktorer. Hur gamla är barnen, hur ser din arbetssituation ut, har du och din partner i nuläget en jämställd relation där ni får och tar ungefär lika mycket fritid? Hur långt skulle du ha till stallet? Har du råd att köpa de tjänster du inte har tid med själv - och har du tid att lägga på de där oförutsedda sakerna som alltid händer med häst?

Jag var sugen i många år när jag hade småbarn, men väntade tills mina barn var i lågstadieåldern och det är jag glad för. Jag har dessutom flexibla arbetstider och kan vara i stallet på dagtid. Med heltidsjobb utanför hemmet hade jag nog inte skaffat häst förrän barnen blivit mer självgående.

Jag tycker inte att man ska räkna med att man kan ha med sig barnen i stallet. Det har aldrig funkat för mig.

Med det sagt: får du ihop det kan det vara superbra att ha ett tidskrävande intresse utanför hemmet. Dels för det egna måendets skull, dels för att visa barnen att det är okej att mamma har egna intressen (jag förutsätter nu att du är just mamma eftersom du nämnde graviditet).

Skaffa annars egen medryttarhäst flera gånger per vecka under en period, och utvärdera hur det funkar?

Jag är så sugen på att köpa häst igen efter flera års uppehåll pga graviditet och barn. Men jag är så kluven på om jag tar på mig för mycket och det bara blir stress och ständigt dåligt samvete istället för en underbar hobby och andningshål i vardagen.
Någon som har haft liknande tankar? Hur har ni resonerat?

Jag kommer isåfall ha hästen inackorderad och funderar på helinackordering ett tag (även om jag föredrar att göra sysslorna själv) så att jag kan fokusera på ridningen och spara tid då jag 4 dagar i veckan kommer åka ut på kvällstid runt kl 18.30
En bra lösdrift har jag också i tankarna.
Funderar på medryttarr också två dagar i veckan också.

Kommer jag bara ha ständigt dåligt samvete mot familjen och hästen?

Skulle gärna höra tankar från er andra med familj och inackorderad häst.

Jag är så kluven!!

 

[MaRomer]

Jag är så sugen på att köpa häst igen efter flera års uppehåll pga graviditet och barn. Men jag är så kluven på om jag tar på mig för mycket och det bara blir stress och ständigt dåligt samvete istället för en underbar hobby och andningshål i vardagen.
Någon som har haft liknande tankar? Hur har ni resonerat?

Jag kommer isåfall ha hästen inackorderad och funderar på helinackordering ett tag (även om jag föredrar att göra sysslorna själv) så att jag kan fokusera på ridningen och spara tid då jag 4 dagar i veckan kommer åka ut på kvällstid runt kl 18.30
En bra lösdrift har jag också i tankarna.
Funderar på medryttarr också två dagar i veckan också.

Kommer jag bara ha ständigt dåligt samvete mot familjen och hästen?

Skulle gärna höra tankar från er andra med familj och inackorderad häst.

Jag är så kluven!!

Om du redan nu känner att du får dåligt samvete. Så kommer det inte bli bra. Hästen ska vara din fria zon. Inte ett stress moment. Jag hade skaffat en medryttarhäst, funkar det så kan du ju köpa en sen.

Sen valet av uppstallning är en stor del. Hade jag haft väldigt begränsat med tid,så hade jag valt lösdrift och en "lågenergi" häst. Dvs en häst som utan att den bygger energi kan lulla i en hage med kompisarna en vecka eller två varje månad. Medryttare är bra. Men att köpa en häst och sedan känna att man måste ha en ryttare blir nog bara knas. Hitta i sådana fall en häst som hela familjen kan ha kul tillsammans med.

 

[nickan1]

Som någon redan har föreslagit prova att vara medryttare två dagar i veckan först. Se hur det känns tidsmässigt innan du tar på dig mer med egen häst.

 

[nickan1]

Jag har haft häst under hela min dotters uppväxt, köpte vår gamling när dottern var fyra månader. Nu fyller dottern snart 20, gammelhästen är såld och vi har istället två unghästar och en tävlingshäst, varav dottern tränar och tävlar två, och jag rider och tränar en.

Jag var en sån där mamma som inte kunde ge upp mig själv och helt fokusera på att vara mamma och ha barn, jag hade gått sönder av det. Så jag valde hästlivet parallellt med mammalivet. Stressigt ibland, ont om tid ibland, väldigt mycket andra aktiviteter som blev bortvalda, men helt underbart att får ha "sitt eget" intresse som andningshål när man har småbarn, och ännu underbarare att få dela sitt stora intresse med sitt uppväxande barn.

För trots att jag var "egoistisk" nog att välja att ha häst även medan min dotter var liten, så inser jag ju nu i efterhand att jag nog också gav henne något alldeles ovärderligt på kuppen. För hon fick ju växa upp med häst, lära sig rida, ha "egen" häst ända från början. Det är hennes stora intresse och numera även hennes yrke. Och så hade det kanske inte blivit om jag inte insisterat på att ha egen häst?

Men jag är viljestark och jag ville verkligen hålla fast vid hästlivet. Det innebar att jag valde bort att skaffa fler barn, att jag valde bort after work med kollegorna, valde bort helger på lekland, minisemestrar och vad nu "vanliga" familjer gör. För mig var det värt det, och jag ångrar mig verkligen inte, men inser ju att det inte behöver vara så för alla. Jag jobbade också deltid tills dottern var 8 år, vilket ju givetvis underlättade vardagslivet massor! Hästen var inackorderad på en gård i närheten (gångavstånd) med välfungerande kollektivstall. Och vi hade en häst tills dottern fyllde femton, då blev det en häst till. Och nu har vi som sagt tre Visa bifogad fil 46692

Härligt att det blev så bra för dig och din dotter. Fast det kan lika gärna slå åt andra hållet med om man har häst när barnen är små. Har en väninna med numera vuxen dotter. Dottern avskyr allt vad hästar och sprallig heter för att de hade egna hästar under uppväxten och det blev helt enkelt för mycket av det under uppväxten.

 

[LionQueen]

Jag är så sugen på att köpa häst igen efter flera års uppehåll pga graviditet och barn. Men jag är så kluven på om jag tar på mig för mycket och det bara blir stress och ständigt dåligt samvete istället för en underbar hobby och andningshål i vardagen.
Någon som har haft liknande tankar? Hur har ni resonerat?

Jag kommer isåfall ha hästen inackorderad och funderar på helinackordering ett tag (även om jag föredrar att göra sysslorna själv) så att jag kan fokusera på ridningen och spara tid då jag 4 dagar i veckan kommer åka ut på kvällstid runt kl 18.30
En bra lösdrift har jag också i tankarna.
Funderar på medryttarr också två dagar i veckan också.

Kommer jag bara ha ständigt dåligt samvete mot familjen och hästen?

Skulle gärna höra tankar från er andra med familj och inackorderad häst.

Jag är så kluven!!

Min sambo är konstant arg på att jag spenderar så mycket tid och pengar på hästen, istället för hemmet/hunden/bebisen och sambon, så jag har dubbelt dåligt samvete. Både mot sambon och hästen. Nu är hästen inte så mkt problem, för det är en unghäst som går på lösdrift så jag kan komma dit 1-2 dagar i veckan även om jag hellre varit där mkt oftare...

Så, det beror på vad du står ut med rent känslomässigt och samvetesmässigt...

 

[Roheryn]

Härligt att det blev så bra för dig och din dotter. Fast det kan lika gärna slå åt andra hållet med om man har häst när barnen är små. Har en väninna med numera vuxen dotter. Dottern avskyr allt vad hästar och sprallig heter för att de hade egna hästar under uppväxten och det blev helt enkelt för mycket av det under uppväxten.

Jag var väldigt länge väldigt noga med att hästen var min och att det var mitt val och mitt ansvar att ha häst, dottern fick vara med i stallet om/när hon ville och rida om/när hon ville utan att det fanns det minsta av tvång eller förväntan med i bilden. Jag tror att det är ett ganska bra sätt att motverka det där att ens barn skulle börja avsky hästar. Hade hon velat vara hemma och samla frimärken istället hade hon fått det, liksom. Ingenting i mitt liv byggde på att hon skulle vara med i stallet när jag red, mockade eller annat utan det var hennes eget val.

 

[Roheryn]

Min sambo är konstant arg på att jag spenderar så mycket tid och pengar på hästen, istället för hemmet/hunden/bebisen och sambon, så jag har dubbelt dåligt samvete. Både mot sambon och hästen. Nu är hästen inte så mkt problem, för det är en unghäst som går på lösdrift så jag kan komma dit 1-2 dagar i veckan även om jag hellre varit där mkt oftare...

Så, det beror på vad du står ut med rent känslomässigt och samvetesmässigt...

Men så behöver det verkligen inte vara - att man ska känna att man "står ut" känslomässigt och samvetsmässigt! Jag kan ärligt säga att jag har haft häst hela min dotters uppväxt utan att ha dåligt samvete. Men så var min man inte särskilt arg på mig heller...