Häst skrämdes av bilist – ingen hjälpte skadade Malin

Gud vad arg jag blir av att höra och läsa sånt, nästan alla hästägare har tyvärr minst en negativ erfarenhet av bilister.
 
Jag tycker nästan det värsta var att ingen stannade för att hjälpa utan bara körde förbi. Att en enstaka inte har omdöme att sakta ned är en sak, den typen har alltid funnits, men att vanliga människor som ser inte hjälper tycker jag är fördjävligt.
 
Jag tycker nästan det värsta var att ingen stannade för att hjälpa utan bara körde förbi. Att en enstaka inte har omdöme att sakta ned är en sak, den typen har alltid funnits, men att vanliga människor som ser inte hjälper tycker jag är fördjävligt.
Tyvärr ser man den mentaliteten även här på buke, det är flera som aldrig skulle lägga två strån i kors för att hjälpa en okänd. :banghead:
 
Jag tycker nästan det värsta var att ingen stannade för att hjälpa utan bara körde förbi. Att en enstaka inte har omdöme att sakta ned är en sak, den typen har alltid funnits, men att vanliga människor som ser inte hjälper tycker jag är fördjävligt.
Ja, jag har många gånger undrat hur tankegången går i en sån människas hjärna! Tex den där cyklisten som hörde henne skrika och såg henne sitta där.
 
Jag tycker nästan det värsta var att ingen stannade för att hjälpa utan bara körde förbi. Att en enstaka inte har omdöme att sakta ned är en sak, den typen har alltid funnits, men att vanliga människor som ser inte hjälper tycker jag är fördjävligt.

När jag hade kört av vägen mitt i smällkalla vintern ovanför Noppikoski (dvs ute i ingenting) var det flera bilar som åkte förbi utan att stanna...
 
Jag tycker nästan det värsta var att ingen stannade för att hjälpa utan bara körde förbi. Att en enstaka inte har omdöme att sakta ned är en sak, den typen har alltid funnits, men att vanliga människor som ser inte hjälper tycker jag är fördjävligt.
Jag har en stark misstanke om att det tyvärr är egoismen som härjar. Det är många som åker förbi allvarliga olyckor på vägarna utan att stanna, istället sitter de i bilen och ringer 112 alternativt tror att det rör sig om vägpirater. Kanske trodde de i detta fall att det inte var så allvarligt? I och för sig dålig att ingen stannade, speciellt cyklisten som troligen hörde henne om denne inte var döv förstås..
 
När jag, ensam tjej, fick punka ganska dåligt till på en väg bland åkrar och gärden var det heller ingen som stannade. Man såg mig ju på långt håll, allt var platt. Men när jag krånglat av däcket och bara skulle skruva fast bultarna stannade till slut en minibuss med polacker och hjälpte mig. Alla andra bara gasade förbi. Var 70-väg, utan direkt vägren att få plats i.

Men förra veckan när jag ramlade ur vagnen så hästen galopperade hem utan kusk kom flera stycken till undsättning. De hade sett den tomma vagnen och började leta efter kusken. Allt var bra med mig och jag fick skjuts hem. Dagen efter när jag körde igen kom flera stycken fram och undrade hur det gått med oss.
 
Jag är tyvärr inte förvånad alls över att ingen stannade. När folk inte ens bryr sig om små barn som hysteriskt gråtande ropar efter mamma i en klädaffär full med folk så lär de aldrig någonsin stanna för en vuxen med häst. Jag blir alltid förvånad när folk räknar med att andra ska hjälpa dem vid behov och undrar vad de har för erfarenheter egentligen. Vilken trygg bubbla det måste vara att leva i förvissning om att andra ska hjälpa en. Folk är egoister och bryr sig bara om sig och sitt.
 
Jo, vi har ju träffat på en kvinna och hennes vårdare där kvinnan ramlat ur rullstolen i -30 grader och vårdaren kan inte själv få upp henne.
När vi kom förbi och hjälpte hade hon legat på marken en halvtimme och flera hade gått förbi utan att hjälpa.

Vad fan är det för fel på folk?!
 

Ja jag blev så ledsen. Jag hörde på avstånd ett barn som grät högljutt men pga min hörselskada har jag svårt att sortera ljud i en sådan sorlande miljö så jag kunde inte avgöra vad hen skrek. Jag tittade mig omkring för att se barnet (jag hörde ju att gråten var hysterisk) och när jag såg barnet och att hen var ensam gick jag såklart henom genast till mötes och hjälpte henom. När vi hittade mamman och allt var bra igen grät nästan jag. Jag vill inte inte att världen ska vara så hård :cry: Hen hade gått förbi massor av människor innan jag såg henom och ingen hjälpte henom. Inte ens då vi letade i affären var det någon som brydde sig. Jag kunde ju lika gärna varit en kidnappare eller vad som.
 
Oj vad mycket tråkiga erfarenheter folk har. Jag har hjälpt till flera gånger vid olika saker och även fått hjälp. Enda jag inte skulle hjälpa till med är om någon man står vid vägen med sin bil. Jag skulle utgå från vägpirater och hellre ringa 112. Helt annan sak om jag såg att bilen var krockad/i diket/brann. Då stannar jag såklart. Men inte om den "bara står där".

En sommarkväll för några år sen körde jag på en 70-Väg. Kör förbi hästhagar och ba "men den där hästen är ju utanför??". Stannar bilen, på med varningsblinkers och ut för att fånga den. Samtidigt kommer en liten bil och jag tänker bara att de kommer ju dö om de krockar med den gigantiska hästen. Får de att stanna genom att ställa mig i vägen och vifta med armarna. Sen lyckades jag locka hästen till mig och den har som tur är grimma.

Hittade ett hus dit jag tog hästen, in i stallet och in i en box. Knackar på i huset och frågar om det är deras häst och att jag ställt den i stallet. De ba "oj då har han rymt igen". Inget tack eller något.

En annan gång slängde min häst av mig ute och galopperade hem. Genom ett bostadsområde och sen på en 70-väg. Jag sprang hem (i tretornstövlar, mitt i sommaren) mötte massor med människor som letade efter mig eftersom de sett min häst springa ensam. Han klarade sig som tur var, en kvinna som kände oss kom åkandes och kände igen honom och fick på något sätt tag på honom. Så tacksam att inget hände.

Samma vid en bilolycka jag var med i, tog inte ens 10 sekunder så var det fullt med folk där som ringde ambulans och allt. Jag försöker alltid hjälpa till, finns det fara för mig vet jag inte hur jag kommer reagera än eftersom jag inte upplevt det än.
 
Ja jag blev så ledsen. Jag hörde på avstånd ett barn som grät högljutt men pga min hörselskada har jag svårt att sortera ljud i en sådan sorlande miljö så jag kunde inte avgöra vad hen skrek. Jag tittade mig omkring för att se barnet (jag hörde ju att gråten var hysterisk) och när jag såg barnet och att hen var ensam gick jag såklart henom genast till mötes och hjälpte henom. När vi hittade mamman och allt var bra igen grät nästan jag. Jag vill inte inte att världen ska vara så hård :cry: Hen hade gått förbi massor av människor innan jag såg henom och ingen hjälpte henom. Inte ens då vi letade i affären var det någon som brydde sig. Jag kunde ju lika gärna varit en kidnappare eller vad som.

Men jisses. Tur att det finns såna som du. :love:

Jag undrar varför det är så svårt för många att bara kliva fram och fråga om någon behöver hjälp, man kan ju inte få mer än ett "Nej tack". Jag har gjort det flera gånger och varenda gång har det, EFTER att jag gått fram, kommit fram fler som velat hjälpa till. :meh: Ibland har jag blivit förbannad, en gång schasade jag bort en karl som bara hasade bredvid och ställde dumma frågor. Vid det tillfället var det en yngre kvinna med Downs syndrom som hade trillat och slagit sig. Efter att jag hjälpt henne upp så trillade hon igen (ibland kan de ju ha problem med ostadiga fotleder) och då säger idioten till karl: "Du tror inte hon ramlar med flit, för att få uppmärksamhet?", och det hörde ju kvinnan! Då sa jag åt honom att dra...

Sist det begav sig så är jag dock rätt säker på att den kvinna som stannade och hjälpte till med att få upp en 100+ kg ganska onykter man på fötter hade stannat oavsett, det märktes på hur hon förde sig att hon jobbade med något sorts vård- och omsorgsyrke. Jag hade aldrig fått upp honom själv och jag tror inte att två amatörer hade lyckats heller, men hon hade stenkoll. :up:
 
Oj vad mycket tråkiga erfarenheter folk har. Jag har hjälpt till flera gånger vid olika saker och även fått hjälp.
Samma här. Jag är väl kanske en av de naiva, då, men jag har gott om positiva upplevelser av människors vilja och förmåga att hjälpa till och bry sig. Jag har till och med varit med om att folk stannat med bilen och frågat om jag ramlat av och behövt hjälp då jag hoppat av hästen en bit innan stallet och promenerat hem den sista biten. Samma sak då jag, förvisso ensam ung tjej och kanske inte så skräckinjagande, stod i vägrenen med pajad kamrem. Det tog inte många sekunder förrän folk började stanna och fråga om jag behövde hjälp, låna telefon eller skjuts. Otroligt vänliga människor.

Ärligt talat har jag nog mest träffat på otacksamma hästmänniskor. :angel: Stannade bilen och gick ut för att fånga in en häst som sprang nära vältrafikerad riksväg en gång, drog av mig mitt skärp och använde det som halsrem. När ägarna kom skällde de på hästen, satte på den en grimma och marscherade hem. Jomen det var så lite så...
 
Men jisses. Tur att det finns såna som du. :love:

Jag undrar varför det är så svårt för många att bara kliva fram och fråga om någon behöver hjälp, man kan ju inte få mer än ett "Nej tack". Jag har gjort det flera gånger och varenda gång har det, EFTER att jag gått fram, kommit fram fler som velat hjälpa till. :meh: Ibland har jag blivit förbannad, en gång schasade jag bort en karl som bara hasade bredvid och ställde dumma frågor. Vid det tillfället var det en yngre kvinna med Downs syndrom som hade trillat och slagit sig. Efter att jag hjälpt henne upp så trillade hon igen (ibland kan de ju ha problem med ostadiga fotleder) och då säger idioten till karl: "Du tror inte hon ramlar med flit, för att få uppmärksamhet?", och det hörde ju kvinnan! Då sa jag åt honom att dra...

Sist det begav sig så är jag dock rätt säker på att den kvinna som stannade och hjälpte till med att få upp en 100+ kg ganska onykter man på fötter hade stannat oavsett, det märktes på hur hon förde sig att hon jobbade med något sorts vård- och omsorgsyrke. Jag hade aldrig fått upp honom själv och jag tror inte att två amatörer hade lyckats heller, men hon hade stenkoll. :up:

Jag fattar inte ens hur man kan låta bli. Det är så självklart att hjälpa sina medmänniskor. För någon vecka sedan kom jag efter en som hade åkt av vägen. Han hade satt ut varningstriangel men jag vet att man kan vara så chockad att man ändå behöver hjälp. Adrenalinpåslaget kan ju göra att man handlar automatiskt men ändå är skadad. Han såg så förvånad ut när jag stannade och frågade om han var okej och om han behövde hjälp. Nu behövde han inte det enligt honom men det hindrade inte att jag synade honom ordentligt innan jag vågade åka vidare. Han pratade i telefon med någon så då kändes det ändå okej att åka och att hjälp var påväg. Jag vet ju hur min dotter har reagerat vid svåra migränanfall (synbortfall, domningar i kroppen och svårigheter att prata). Folk har frågat om hon behöver hjälp, hon har nekat för att sekunden senare svimma.

Just de där som bara är nyfikna är helt vidriga. Minns en gång för 20+ år sedan när en man fick epilepsianfall precis när han skulle sätta barnet i bilstolen (tur att han inte hann åka!) Han hamnade så dumt mellan bil och trottoarkant i snömodden och det var omöjligt för mig att få upp honom därifrån. Jag fick upp hans huvud i mitt knä och vrålade på förbigående att jag behövde hjälp och att någon skulle ringa ambulans. Då kommer en idiot till besserwisser och menar att man inte behöver ambulans för epilepsianfall och att ingen skulle ringa :banghead: Nej men det behövs ju inte när blodet rinner från bakhuvudet efter islaget i trottoarkanten :banghead: En yngre kille, 13-14 år tog hand om det skräckslagna lilla barnet. Jag hade velat ge honom ett fång rosor för hans insats :love: Han hade nog småsyskon för han hade stenkoll på hur man tröstar en liten och gjorde det så naturligt. Massor av folk stod bara och glodde och ingen hjälpte till att få upp honom utan han låg halvvägs under bilen när ambulansen äntligen kom. Varför gör man så :rage: När ambulansen hade åkt kommenterade någon att min jacka och mina byxor var smutsiga och förstörda. Ett lågt pris sa jag och hen svarade att det hade hen aldrig utsatt sig för. Det gjorde mig mer kall än de som bara stod och glodde.
 
Jag fattar inte ens hur man kan låta bli. Det är så självklart att hjälpa sina medmänniskor. För någon vecka sedan kom jag efter en som hade åkt av vägen. Han hade satt ut varningstriangel men jag vet att man kan vara så chockad att man ändå behöver hjälp. Adrenalinpåslaget kan ju göra att man handlar automatiskt men ändå är skadad. Han såg så förvånad ut när jag stannade och frågade om han var okej och om han behövde hjälp. Nu behövde han inte det enligt honom men det hindrade inte att jag synade honom ordentligt innan jag vågade åka vidare. Han pratade i telefon med någon så då kändes det ändå okej att åka och att hjälp var påväg. Jag vet ju hur min dotter har reagerat vid svåra migränanfall (synbortfall, domningar i kroppen och svårigheter att prata). Folk har frågat om hon behöver hjälp, hon har nekat för att sekunden senare svimma.

Just de där som bara är nyfikna är helt vidriga. Minns en gång för 20+ år sedan när en man fick epilepsianfall precis när han skulle sätta barnet i bilstolen (tur att han inte hann åka!) Han hamnade så dumt mellan bil och trottoarkant i snömodden och det var omöjligt för mig att få upp honom därifrån. Jag fick upp hans huvud i mitt knä och vrålade på förbigående att jag behövde hjälp och att någon skulle ringa ambulans. Då kommer en idiot till besserwisser och menar att man inte behöver ambulans för epilepsianfall och att ingen skulle ringa :banghead: Nej men det behövs ju inte när blodet rinner från bakhuvudet efter islaget i trottoarkanten :banghead: En yngre kille, 13-14 år tog hand om det skräckslagna lilla barnet. Jag hade velat ge honom ett fång rosor för hans insats :love: Han hade nog småsyskon för han hade stenkoll på hur man tröstar en liten och gjorde det så naturligt. Massor av folk stod bara och glodde och ingen hjälpte till att få upp honom utan han låg halvvägs under bilen när ambulansen äntligen kom. Varför gör man så :rage: När ambulansen hade åkt kommenterade någon att min jacka och mina byxor var smutsiga och förstörda. Ett lågt pris sa jag och hen svarade att det hade hen aldrig utsatt sig för. Det gjorde mig mer kall än de som bara stod och glodde.

Jag saknar ord. På riktigt. USCH!
 
Oj vad mycket tråkiga erfarenheter folk har. Jag har hjälpt till flera gånger vid olika saker och även fått hjälp. Enda jag inte skulle hjälpa till med är om någon man står vid vägen med sin bil. Jag skulle utgå från vägpirater och hellre ringa 112. Helt annan sak om jag såg att bilen var krockad/i diket/brann. Då stannar jag såklart. Men inte om den "bara står där".

En sommarkväll för några år sen körde jag på en 70-Väg. Kör förbi hästhagar och ba "men den där hästen är ju utanför??". Stannar bilen, på med varningsblinkers och ut för att fånga den. Samtidigt kommer en liten bil och jag tänker bara att de kommer ju dö om de krockar med den gigantiska hästen. Får de att stanna genom att ställa mig i vägen och vifta med armarna. Sen lyckades jag locka hästen till mig och den har som tur är grimma.

Hittade ett hus dit jag tog hästen, in i stallet och in i en box. Knackar på i huset och frågar om det är deras häst och att jag ställt den i stallet. De ba "oj då har han rymt igen". Inget tack eller något.

En annan gång slängde min häst av mig ute och galopperade hem. Genom ett bostadsområde och sen på en 70-väg. Jag sprang hem (i tretornstövlar, mitt i sommaren) mötte massor med människor som letade efter mig eftersom de sett min häst springa ensam. Han klarade sig som tur var, en kvinna som kände oss kom åkandes och kände igen honom och fick på något sätt tag på honom. Så tacksam att inget hände.

Samma vid en bilolycka jag var med i, tog inte ens 10 sekunder så var det fullt med folk där som ringde ambulans och allt. Jag försöker alltid hjälpa till, finns det fara för mig vet jag inte hur jag kommer reagera än eftersom jag inte upplevt det än.

Nu tog jag ju bara upp den tråkiga delen eftersom vi pratade om det. Jag har varit med när många hjälpt också och jag "sluppit2 eftersom andra tagit tag i det hela.

Men, det är ju de där fallen när inget blir gjort man blir så förbannat arg på.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Hästnyheter På torsdagseftermiddagen körde en bilist på en häst med en ryttare längs med en byväg i Bollnäs kommun. ... Källa / Läs mer...
Svar
0
· Visningar
528
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Trots att ryttaren viftade och skrek att skotern inte skulle komma närmare fortsatte föraren att köra. Till slut tappade hon hästen som...
Svar
0
· Visningar
509
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter En förrymd häst hjälpte, utan att själv ana det, den brittiska polisen att hitta en efterlyst man i tisdags. ... Källa / Läs mer...
Svar
0
· Visningar
352
Senast: Gunnar
·
  • Låst
  • Artikel
Hästnyheter Det lugna skritturen blev plötsligt en mardröm för Christina Ekberg och hennes son Isac. En mopedist skrämde ponnyn Poppe så illa att...
15 16 17
Svar
327
· Visningar
11 668
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp