S
__Stilett__
min 4 åriga arab är hopplös.
Har börjat sticka när man rider, behöver inte gå fort i tempo, men bara sticker och stannar inte i första taget även om det går o stanna allt eftersom. I samma veva slänger hon gärna upp huvudet och på så sätt tappar man ju all kontakt med bettet. Nu har hon börjat kasta med huvudet på samma gång hon tar upp det (högt) och eftersom hon kastar med huvudet så fokuserar hon int epå vart hon springer, hon gör sidohopp och tappar balansen och börjar nästan välta åt sidan. Idag knockade hon mig på kinden (jag hann vända bort mitt huvud) och sen knockade hon mig direkt igen på min bröstkorg, givetvis tappade jag fokus för jag blev ju helt snurrig, och då slängde hon sig åt sidan samtidigt som hon vevade med huvudet och vi började välta, men mig hängades om hennes hals. Nu slog vi aldrig i backen, men vi va ruskigt nära!
allt började med ridturerna hemma, vi har grusvägar att rida på, och det är allt vi har. På dessa vägar går tung trafik, lastbilar, bussar, och andra fordon. Hon är trafiksäker, bott brevid sånt här hela livet men hon började bara slänga sig mot fordonen, tex pga att ngt knastrade till vid sidan av vägen. och i samband med detta började hon sticka allt eftersom. 2 rejäla trafikolyckor har redan hänt på 2 veckor här, varav den ena med dödlig utgång. Det är mkt möjligt att hon börjat sticka för att hon känner att man som ryttare är rädd för att bli påkörd. Jag har nu lagt ner ridningen här för en tid men börjat åka iväg o rida, plus att hästen går för tränare 1 g/vecka.
men nu har hon börjat vispa med huvudet. och då händer det som jag beskriv ovan. Man får NOLL kontakt med hästen när hon gör detta. På föregående träning för instruktör stack hon och vi är ändå på ridbana då. och varje ridpass nu så är det förenat med fara för vi är väldigt nära o välta. O idag kunde jag ju blivit medvetslös om hon fortsatt knocka mig.
hon kanske knockar till ett par ggr varje ridpass, ngt ridpass inget alls och ett annat ridpass mycket mera, det är alltså olika från gång till gång. När hon inte knockar m.m så funkar hon väldigt bra och är jättesnäll.
Jag har alltid ridit henne med grimma, senare sidepull. varvat med vanligt tränsbett. Men efter att hon stuckit flera ggr, då främst på dessa ridvägar, så trotsade jag mig själv och satte på pelham och martingal och tog ut henen en dag och bara "sa till på skarpen". Martingalen försöker hon välta sig ifrån, så den åkt eav då, men med pelhammet fick jag kontroll. Jag fick stopp direkt hon drog och jag fick böttre kontakt när hon vispa med huvudet. Ritten blev 80% säkrare med detta bett. Tränaren ville att vi skulle ta vanligt bett och då började helvetet igen. Hon känner ju att en annan inte har ngn kontroll där uppe. Tränaren rek sedan en "fast martingal".
vad har ni för erfarenheter av fast martingal?
Jag känner henne såpass väl, så jag är rädd att hon börjar vispa och slår över frambenen mellan martingalen och välter.
Även om jag är emot det lit esjälv så skulle jag bara vilja rida på pelhammet en tid och känna kontrollen åter. *suck* (hann bara rida på bettet ca 6 ggr så jag har inte haft det en längre tid och tänker ha det när jag rider ut nu iaf, efter idag...va riktigt otäckt!)
Min andra fråga är, förutom hur ni gjort med en sådan häst!?
Är en fråga, hur kan en häst som ser dåligt/blind bete sig?
För det är em tanke som kommit upp just nu, jag har börjat fundera på om synen inte är som den ska. Kan givetvis vara en trotsperiod. Vila har hon gjort väldigt mkt, så det är hon inte i behov av.
Hon fick cancer, opererades i höstas, avställd ca 3 mån, och vart på återbesök på klinik och kollat ögat i ett halvår. Tog bort en tumör ovanför ögat nämligen. Dom har friskförklarat henne men ögat började rinna efter operationen och en skada på hornhinnan upptäcktes. Behandlades, blev faktiskt bättre, och återkom. Nu är det bättre igen. Hon ska va bra. Men därav min fråga ovan.
Har börjat sticka när man rider, behöver inte gå fort i tempo, men bara sticker och stannar inte i första taget även om det går o stanna allt eftersom. I samma veva slänger hon gärna upp huvudet och på så sätt tappar man ju all kontakt med bettet. Nu har hon börjat kasta med huvudet på samma gång hon tar upp det (högt) och eftersom hon kastar med huvudet så fokuserar hon int epå vart hon springer, hon gör sidohopp och tappar balansen och börjar nästan välta åt sidan. Idag knockade hon mig på kinden (jag hann vända bort mitt huvud) och sen knockade hon mig direkt igen på min bröstkorg, givetvis tappade jag fokus för jag blev ju helt snurrig, och då slängde hon sig åt sidan samtidigt som hon vevade med huvudet och vi började välta, men mig hängades om hennes hals. Nu slog vi aldrig i backen, men vi va ruskigt nära!
allt började med ridturerna hemma, vi har grusvägar att rida på, och det är allt vi har. På dessa vägar går tung trafik, lastbilar, bussar, och andra fordon. Hon är trafiksäker, bott brevid sånt här hela livet men hon började bara slänga sig mot fordonen, tex pga att ngt knastrade till vid sidan av vägen. och i samband med detta började hon sticka allt eftersom. 2 rejäla trafikolyckor har redan hänt på 2 veckor här, varav den ena med dödlig utgång. Det är mkt möjligt att hon börjat sticka för att hon känner att man som ryttare är rädd för att bli påkörd. Jag har nu lagt ner ridningen här för en tid men börjat åka iväg o rida, plus att hästen går för tränare 1 g/vecka.
men nu har hon börjat vispa med huvudet. och då händer det som jag beskriv ovan. Man får NOLL kontakt med hästen när hon gör detta. På föregående träning för instruktör stack hon och vi är ändå på ridbana då. och varje ridpass nu så är det förenat med fara för vi är väldigt nära o välta. O idag kunde jag ju blivit medvetslös om hon fortsatt knocka mig.
hon kanske knockar till ett par ggr varje ridpass, ngt ridpass inget alls och ett annat ridpass mycket mera, det är alltså olika från gång till gång. När hon inte knockar m.m så funkar hon väldigt bra och är jättesnäll.
Jag har alltid ridit henne med grimma, senare sidepull. varvat med vanligt tränsbett. Men efter att hon stuckit flera ggr, då främst på dessa ridvägar, så trotsade jag mig själv och satte på pelham och martingal och tog ut henen en dag och bara "sa till på skarpen". Martingalen försöker hon välta sig ifrån, så den åkt eav då, men med pelhammet fick jag kontroll. Jag fick stopp direkt hon drog och jag fick böttre kontakt när hon vispa med huvudet. Ritten blev 80% säkrare med detta bett. Tränaren ville att vi skulle ta vanligt bett och då började helvetet igen. Hon känner ju att en annan inte har ngn kontroll där uppe. Tränaren rek sedan en "fast martingal".
vad har ni för erfarenheter av fast martingal?
Jag känner henne såpass väl, så jag är rädd att hon börjar vispa och slår över frambenen mellan martingalen och välter.
Även om jag är emot det lit esjälv så skulle jag bara vilja rida på pelhammet en tid och känna kontrollen åter. *suck* (hann bara rida på bettet ca 6 ggr så jag har inte haft det en längre tid och tänker ha det när jag rider ut nu iaf, efter idag...va riktigt otäckt!)
Min andra fråga är, förutom hur ni gjort med en sådan häst!?
Är en fråga, hur kan en häst som ser dåligt/blind bete sig?
För det är em tanke som kommit upp just nu, jag har börjat fundera på om synen inte är som den ska. Kan givetvis vara en trotsperiod. Vila har hon gjort väldigt mkt, så det är hon inte i behov av.
Hon fick cancer, opererades i höstas, avställd ca 3 mån, och vart på återbesök på klinik och kollat ögat i ett halvår. Tog bort en tumör ovanför ögat nämligen. Dom har friskförklarat henne men ögat började rinna efter operationen och en skada på hornhinnan upptäcktes. Behandlades, blev faktiskt bättre, och återkom. Nu är det bättre igen. Hon ska va bra. Men därav min fråga ovan.
Senast ändrad av en moderator:
