Dropbox says, didn't happen.
de har gjort om den publika mappen..
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Dropbox says, didn't happen.
Dropbox says, didn't happen.
de har gjort om den publika mappen..
Återkommer med bild när jag orkat fixa konto på någon annan lämplig bildförvarings sida..Men suck!!
Så roligt att hon är på G efter allt elände ni hadeNu ska vi se om jag lyckas. Filmade Frenja i helgen när hon busade på ridbanan. Hittar mer och mer tölt/grundtölt och det känns riktigt kul. Dock ska jag kolla upp henne varför hon blir så onormalt andfådd efter galopp under ryttare. Dålig kondis borde blivit bättre vid det här laget.
Jag tror du tänker på den andra Frenja (med muskelbekymmer?) Vi har med haft det lite knepigt, men andra anledningarSå roligt att hon är på G efter allt elände ni hade
Clinicen i lördags var bra.
Jag tror du tänker på den andra Frenja (med muskelbekymmer?) Vi har med haft det lite knepigt, men andra anledningar[/QU
Man får ge upp. Jag hade gett upp. Det låter som att det kan vara jobbigt för hästen också.Aldrig får man vara riktigt glad.
Det har gått bra i flera månader med min häst, ridbarheten har ökat och hon har byggt upp sig själv riktigt bra. Man börjar våga hoppas att man kanske hittat en balans, att det ändå är värt allt slit med all planering, en ekonomin som blir lidande, fodertillskott som ska köpas å luras i - För hästen verkar ju må bra igen.
Pang säger det - å hästen är super halt å ojämn.....igen.
Tappar bakbenen, musklerna försvinner i rumpa å bakben, grinig, obekväm, biter sig själv mycket i bringan, sparkar med bakbenen som om det är flygfän som irriterar fast det är inget där, de rycker bara spasmiskt titt som tätt.....oridbar.
Hur länge är det värt att kämpa? Hur länge orkar man? Två år har gått sen köpet - inte mer en någon månad har man fått vara lycklig med hästen. Det är ett kämpande HELA tiden. Varje ridpass sitter man och analyserar och känner efter. Varje gång man borstar analyserar man hur muskelömheten är idag... och det är fan inte kul längre.
Det ska vara kul att ha häst. Det är det inte längre. Det är vara ångest & oro. Oro för att min häst inte mår bra, å när hon mår bra är ångesten för när nästa krasch ska bli på henne.
Haft otur att fått äga två hästar i rad nu där hag bara har fått brottas med skador, uppbyggnad, rehabilitering och ångest att hästen inte ska hålla. Tog bort min förra häst i augusti 2015, köpte denna nya fantastiska häst som skulle vara min nya stjärna.... 3 veckor häll de sig innan problemen starta. Nu har det snart gått 2 år.... nu står man här igen. Tårarna rinner....nej, dom sprutar ur ögonen på mig, för nu vill jag ge upp.
Nu orkar jag inte hålla på längre, det är för jobbigt. Det finns ingen glädje längre, bara ångest.
Jag vet att jag kommer plocka upp Mig själv, IGEN, och börja om....igen. Jag kan ju inte bara låta hästen stå där å rasa ihop. De skulle ju aldrig hända. Jag kommer börja kämpa....igen. Till nästa gång...igen. När hästen går sönder...igen.
Då nya tårar kommer spruta ur ögonen på mig..... frågan är hur många gånger man orkar? Och är detta ett värdigt liv för min älskade häst? Som jag bara vill väl....jag vet inte det längre.
Fy va jobbigt det är att vara hästägare ibland.
När allt man vill är att bara kunna få njuta av det.
Älskade häst
Aldrig får man vara riktigt glad.
Det har gått bra i flera månader med min häst, ridbarheten har ökat och hon har byggt upp sig själv riktigt bra. Man börjar våga hoppas att man kanske hittat en balans, att det ändå är värt allt slit med all planering, en ekonomin som blir lidande, fodertillskott som ska köpas å luras i - För hästen verkar ju må bra igen.
Pang säger det - å hästen är super halt å ojämn.....igen.
Tappar bakbenen, musklerna försvinner i rumpa å bakben, grinig, obekväm, biter sig själv mycket i bringan, sparkar med bakbenen som om det är flygfän som irriterar fast det är inget där, de rycker bara spasmiskt titt som tätt.....oridbar.
Hur länge är det värt att kämpa? Hur länge orkar man? Två år har gått sen köpet - inte mer en någon månad har man fått vara lycklig med hästen. Det är ett kämpande HELA tiden. Varje ridpass sitter man och analyserar och känner efter. Varje gång man borstar analyserar man hur muskelömheten är idag... och det är fan inte kul längre.
Det ska vara kul att ha häst. Det är det inte längre. Det är vara ångest & oro. Oro för att min häst inte mår bra, å när hon mår bra är ångesten för när nästa krasch ska bli på henne.
Haft otur att fått äga två hästar i rad nu där hag bara har fått brottas med skador, uppbyggnad, rehabilitering och ångest att hästen inte ska hålla. Tog bort min förra häst i augusti 2015, köpte denna nya fantastiska häst som skulle vara min nya stjärna.... 3 veckor häll de sig innan problemen starta. Nu har det snart gått 2 år.... nu står man här igen. Tårarna rinner....nej, dom sprutar ur ögonen på mig, för nu vill jag ge upp.
Nu orkar jag inte hålla på längre, det är för jobbigt. Det finns ingen glädje längre, bara ångest.
Jag vet att jag kommer plocka upp Mig själv, IGEN, och börja om....igen. Jag kan ju inte bara låta hästen stå där å rasa ihop. De skulle ju aldrig hända. Jag kommer börja kämpa....igen. Till nästa gång...igen. När hästen går sönder...igen.
Då nya tårar kommer spruta ur ögonen på mig..... frågan är hur många gånger man orkar? Och är detta ett värdigt liv för min älskade häst? Som jag bara vill väl....jag vet inte det längre.
Fy va jobbigt det är att vara hästägare ibland.
När allt man vill är att bara kunna få njuta av det.
Älskade häst