Känner egentligen inte för att säga något här för då blir det väl ramaskri men jag lovar att det bara var huvudet som sa det, och att tankar inte alltid blir handlingar.
Men jag fick en panikattack när jag stod och gjorde mig iordning framför spegeln tidigare och tankarna sa att jag borde ta självmord pga min övervikt.
Jag vet att det inte är rationellt tänkande, att jag inte värderas kring mitt utseende och att det är insidan som räknas men jag fick riktig panik. Och en kram av min man men berättade inte varför jag fick en panikattack.
Skitdag.
Och innan någon undrar varför jag inte tar tag i det. Jag står sedan flera månader tillbaka i kö för att gå i KBT terapi mot min ätstörning som jag själv sökte att få gå. Det tar bara sin lilla tid, som med allt annat inom vården. Det gäller bara att vara stark tills hjälpen kommer. Och hjälpa sig själv så gott man förmår fram tills dess.
Och som total motsats till det här jag precis skrev så har jag precis käkat middag.
Således ska jag imorgon ha sovmorgon, åka till stallet, gå till banken, handla mat och slänga lite skräp.
