"Hälsa är den nya religonen" - hur tänker ni?

[Raderad medlem 6459]

Personligen tycker jag att min idrottslärare på gymnasiet var inne på rätt spår genom att inkludera väldigt mycket teori under lektionerna. Fokus var liksom mer på hur kroppen fungerar, hur den svarar på rörelse, och mindre på hur den såg ut/skulle se ut eller vad man "borde" kunna göra med den.

Vi hade också mycket teori. Jättemånga lektioner om hur man räknar kalorier bland annat. I övrigt gillade jag gympan men de teoretiska lektionerna gjorde nog mina störda syn på mat och kropp ungefär biljoner gånger värre.

Kommer aldrig glömma när min idrottslärare sa att om man bara kunde träna 20 min kunde man lika gärna låta bli för det gör ingenting för kroppen. Snacka om att vara dålig på sitt jobb!

 

[Raderad medlem 6459]

Inte om det är vad du ser när du tänker på ”träning och hälsa”, då förstår jag att du ser en snäv norm. Men området är enormt och innefattar oändligt mycket mer än så. Ovan nämnda beskrivning är rejält trångsynt och snäv. Skönhetsnormer finns i allra högsta grad, men ”träning och hälsa” (de uttryck som används i tråden) är mycket mer än så. Mycket av det som benämns träning handlar om nåt helt annat - simträning kan t.ex. användas för att man ska kunna få underbara naturupplevelser där man simmar långt i öppet hav, för att övervinna demoner, osv osv bara för att ta ett exempel av tusentals.

Varför förutsätter du att @micaelathegreat inte vet vad träning är?

 

[Mineur]

Vi hade också mycket teori. Jättemånga lektioner om hur man räknar kalorier bland annat. I övrigt gillade jag gympan men de teoretiska lektionerna gjorde nog mina störda syn på mat och kropp ungefär biljoner gånger värre.

Kommer aldrig glömma när min idrottslärare sa att om man bara kunde träna 20 min kunde man lika gärna låta bli för det gör ingenting för kroppen. Snacka om att vara dålig på sitt jobb!

Åh herregud vad hemskt! Jag blir så ledsen när jag hör sådant där. Hur kan det ens ha blivit godkänt som del av någon slags läroplan liksom?

 

[micaelathegreat]

Varför förutsätter du att @micaelathegreat inte vet vad träning är?

 

[Raderad medlem 6459]

Åh herregud vad hemskt! Jag blir så ledsen när jag hör sådant där. Hur kan det ens ha blivit godkänt som del av någon slags läroplan liksom?

Ja, det var urgräsligt. Kommer aldrig glömma när jag satt där i skolan och ba "jaha, då kan jag inte äta köttbullar heller då" efter en sån där jäääävla kalorilektion. Fruktansvärt.

 

[Killaloe]

Fy faaan vad mycket ångest alla sådana där förbannade test (beep-test och Coopers test var det som gällde hos oss) orsakade hos mig i tidiga tonåren! Jag är tämligen övertygad om att det var det som la grunden till det hat och den ångest jag känner för löpning idag. Helt sjukt att alla pressades in i samma mall på det sättet och att det fanns strikta regler för hur snabbt man var tvungen att kunna springa för att få G, VG eller MVG.

Jag var så grinig redan som yngre att jag slutade springa efter första godkända beepet oavsett liksom, just för att det är en galet dålig idé att sätta betyg utifrån hur länge en kan springa fram och tillbaka.

Men liksom allt sånt fokus, eller att räkna kalorier (fy vilken mardröm det låter som @niphredil ), gör ju verkligen allt annat än ger en verktyg för att hantera hälsohets. Snarare lägger det ju grunden till att träning/hälsa/motion/mat handlar om prestationer och ett ideal som vi alla ska sträva mot. Skit verkligen.

Alltså jag tänker lite att skolidrotten skulle kunna vara så himla bra och viktig men det känns ofta som att det blir tvärt emot och tar död på lusten att röra sig för många och hetsar andra till att prestera.

På något sätt tror jag att det hade varit bättre att skolidrotten handlade mer om att presentera olika sätt att röra sig. Det kanske är så på många ställen redan nu - men min erfarenhet är att det ofta landar i bollsporter/friidrott/orientering och att betyg sätta utifrån prestationer. Jag saknade verkligen mycket ”mjuka” aktiviteter utan mätbara resultat under min skoltid.

 

[Philosophia]

Jag tänker att en kanske skulle kunna börja med att se över hur idrotten genomförs och betygssätts? Att det skulle handla mycket mer om att delta utifrån sin egen förmåga än att prestera på en viss nivå (mina betyg sattes tex utifrån hur vi presterade på ett beep-test bland annat) och att det bör finnas mycket mer möjligheter att testa på olika grejer samt röra sig under andra former. Där tror jag också att det tex är viktigt att en ser över typ skolgårdar så det finns utrymme för lek, samma med förskolor och att en kanske jobbar lite mer med att uppmuntra spontanitet istället?

Vi promenerade ofta när jag gick i skolan - eftersom vi hade någon typ av ”uteklassrum” där en del lektioner skedde och som låg en bit bort från skolan. Givetvis är det inte möjligt för alla, men jag tror att en sådan grej bidrar till att en rör sig mer utan att det blir fokus på själva motionen. Det handlar liksom bara om transport och inte någon prestation eller bedömning.

Det är möjligt också att jag är helt ute och cyklar, men generellt känns det som att ju mer prestationerna står i fokus desto större risk är det att det blir en hets.

Det stora problemet med skolidrotten tyckte jag inte var prestation per se, utan att man bedömdes av sina klasskamrater (t.ex. genom att välja lag) där de som valdes först var de smala och söta (gällde så klart bara flickor) eller, möjligen, på grund av att man var exceptionellt bra på den sport som skulle genomföras. Övriga valdes på nåder. Var man som jag dessutom kortast i klassen, med svårbehandlad astma och brillor så blev man obönhörligen vald sist. Jämt. Det var egentligen inte en tävling i idrott/sport utan i status.

För att knyta an till hälsohetsen. Handlar den egentligen så mycket om prestation som om status?

Jag är för övrigt helt med dig!

 

[Mineur]

Jag var så grinig redan som yngre att jag slutade springa efter första godkända beepet oavsett liksom, just för att det är en galet dålig idé att sätta betyg utifrån hur länge en kan springa fram och tillbaka.

Men liksom allt sånt fokus, eller att räkna kalorier (fy vilken mardröm det låter som @niphredil ), gör ju verkligen allt annat än ger än verktyg för att hantera hälsohets. Snarare lägger det ju grunden till att träning/hälsa/motion/mat handlar om prestationer och ett ideal som vi alla ska sträva mot. Skit verkligen.

Jag önskar att jag hade varit mer som du! Istället gick jag hem och grät efter varje gång eftersom att nästan alla andra sprang mycket snabbare än jag och jag aldrig lyckades springa så fort som jag tyckte att jag borde.

 

[Raderad medlem 6459]

@Killaloe Jag håller med dig! Gjort rätt så tycker jag att idrott är viktigt i skolan men att det ska fokusera på det roliga med att röra på sig, att uppmuntra till rörelse och att det ska vara roligt. Betyg borde sättas efter engagemang och deltagande och inte efter hur fort man springer eller långt man kastar.

 

[Problematisk]

Vi hade också mycket teori. Jättemånga lektioner om hur man räknar kalorier bland annat. I övrigt gillade jag gympan men de teoretiska lektionerna gjorde nog mina störda syn på mat och kropp ungefär biljoner gånger värre.

Kommer aldrig glömma när min idrottslärare sa att om man bara kunde träna 20 min kunde man lika gärna låta bli för det gör ingenting för kroppen. Snacka om att vara dålig på sitt jobb!

Alltså, näe, fy fan Jag blir alldeles illamående av att läsa det här.
Själv var jag inget fan av skolidrott i högstadiet och idrottsläraren lämnade mycket att önska, men en sak ska han ha en eloge för. Jag kan inte minnas att vi EN ENDA gång gjorde några fysiska betygsgrundande tester, eller pratade kalorier eller sånt. Vet att kompisar med andra lärare pratade om sånt så jag var alltid orolig för när det skulle bli min tur, men det blev det aldrig. Såhär i efterhand misstänker jag att det var något han medvetet valde bort.

 

[Raderad medlem 6459]

Istället gick jag hem och grät efter varje gång eftersom att nästan alla andra sprang mycket snabbare än jag och jag aldrig lyckades springa så fort som jag tyckte att jag borde.

Men YL vad hemskt .

 

[Hyacinth]

Jag hade ett AHA-moment ang träning, kropp och förhållningssätt idag. Jag pendlar rätt kraftigt i vikt, just nu är jag rund/tjock. Ibland är jag betydligt smalare.
Idag kallade jag mig tjock i ett samtal med andra, varpå flera genast sade ”nej, säg inte sådär! Du är inte tjock”, och för första gången blev jag ARG.

1: jag är tjock
2: det är inte fel att vara tjock

Jag blev genuint upprörd över att de skulle släta över en helt normal grej! Och jag insåg att jag har all rätt i världen att vara tjock. Jag var nästan nöjd över det. Jag framförde även punkt 1 och 2 ovan, hemskt nöjd med mig själv.

Sen jojobantar jag och håller på också, och har dåligt samvete varje gång jag äter, och känner att guuuud vad jag borde hinna träna också! Men jag är så jävulskt less på ”smal&lycklig”-AB. Och jag blir galen på alla träningsprofeter. Träna på, men dra inte in mig i er relation. Jag önskar så innerligt att skolans gymnastik hade ett annat upplägg som kunde passa alla. Jag tror min aversion grundlades där, och sen byggdes det på under åren med bollsporter och friidrott som jag alltid var skitdålig på. För mig är träning bara en sak till jag inte hinner, inte vill och är kass på. Gör hellre roliga saker jag kan.

 

[Raderad medlem 6459]

Du:

 

[Fruentimber]

För att knyta an till hälsohetsen. Handlar den egentligen så mycket om prestation som om status?

Absolut status.

 

[micaelathegreat]

Du:

Ja! Jag är ett spanskt frågetecken: ¿

 

[Killaloe]

Jag önskar att jag hade varit mer som du! Istället gick jag hem och grät efter varje gång eftersom att nästan alla andra sprang mycket snabbare än jag och jag aldrig lyckades springa så fort som jag tyckte att jag borde.

Så otroligt sorgligt Jag gissar på att det finns många som fått det här med att springa eller röra sig generellt och utan krav förstört för sig på grund av skolidrotten och att det är fokus på att prestera.

 

[Hyacinth]

Så otroligt sorgligt Jag gissar på att det finns många som fått det här med att springa eller röra sig generellt och utan krav förstört för sig på grund av skolidrotten och att det är fokus på att prestera.

Gud ja.

 

[Philosophia]

Absolut status.

Det tänker jag också. Ett förmedlande ett antal stereotypa bilder av Den lyckliga/lyckade människan (allt från VD-triatleten till den leende lycklig kvinnan i tajta träningskläder och proteindrinksmustasch).

 

[Fruentimber]

Det tänker jag också. Ett förmedlande ett antal stereotypa bildar av Den lyckliga/lyckade människan (allt från VD-triatleten till den leende lycklig kvinna i tajta träningskläder och proteindrinksmustasch).

Ja precis. Jag ser det framför allt som starkt förknippat till kapitalistisk medelklass.

 

[Killaloe]

Det stora problemet med skolidrotten tyckte jag inte var prestation per se, utan att man bedömdes av sina klasskamrater (t.ex. genom att välja lag) där de som valdes först var de smala och söta (gällde så klart bara flickor) eller, möjligen, på grund av att man var exceptionellt bra på den sport som skulle genomföras. Övriga valdes på nåder. Var man som jag dessutom kortast i klassen, med svårbehandlad astma och brillor så blev man obönhörligen vald sist. Jämt. Det var egentligen inte en tävling i idrott/sport utan i status.

För att knyta an till hälsohetsen. Handlar den egentligen så mycket om prestation som om status?

Jag är för övrigt helt med dig!

Ja det är skit faktiskt att barn/unga tillåts välja sina lag. Det blir så extremt tydligt vilka som är populära och accepterade. Jag hade gärna sett att det fanns fasta lag som läraren satt ihop dom gångerna det ska vara lagidrott för att alla ska få vara med och för att lagidrott trots allt handlar om att jobba ihop som ett lag. (För det suger att vara den som alltid blir vald sist och för mig känns det som det kan bli rätt tydliga kopplingar mellan känslan av att inte duga och att hälsoheta eftersom en har känslan av att inte vara tillräckligt duktig när det gäller motion)

Det är också en sådan grej som jag tror att skolidrott skulle kunna ändra på generellt - att faktiskt se till att alla blir delaktiga och att det handlar om lag och inte individer (assvårt) i vissa fall och att alla ska lyckas ihop. Inte för att det nödvändigtvis skapar mindre hälsohets för vuxna men det skulle iaf vara en bra egenskap för många att få med sig och just när det gäller lagidrott eller saker en gör i team är det enklare att implementera.