Handlar det i första hand om ridning...

[Rikkan]

när man ha en trasig eller oskolad travare?

Jag undrar ifall ni med erfarenhet av AR kan komma med tips på vad man bör tänka på och hur man ska gå tillväga när man har en trasig travare som man gärna vill skola om till ridhäst?

Hur tränar man en sned/svag häst rak och stark utan att den ska bli ovillig på grund av för mycket eller felaktig träning?

Jag inbillar mig att det är betydligt svårare att rehabträna en otränad travare med skavanker än en frisk ridhäst?
Just därför tror jag att ämnet tåls att diskutera mera och hoppas att ni kan komma med råd och idéer. Tack.

 

[Cecely]

Jag har själv en sådan! Jag kan säga att räkna med mycket arbete men också mycket nöje! Mitt sto är en av mina bästa vänner och jag skulle aldrig byta henne mot en annan häst.

Jag hittade en sida på nätet som är jätte bra!

http://equibalance.just.nu/

gå in på ridtravare så hittar du massor med info!

 

[Rikkan]

Ja, det är en fin sida. Tack för tipset.

Jag menar inte att vi ska behöva byta bort våra hästar om vi nu har skaffat oss en travare med vissa skavanker, utan mer kunna byta vårt sätt att se våra hästar...

Det är många som skaffar just travare.
Och ofta hör man att många beskrivs som trotsiga, irritaterade, vrånga, lata, heta osv. (när denna typen av häst faktiskt inte är skolad ridhäst)?
Jag tror inte enbart att det har med själva rasen att göra.

Dom flesta är väl klar över att travaren kan ha vissa psykiska/fysiska tendenser med sig i bagaget beroende på bakgrund?

Kanske kan vi genom att diskutera och få tips kunna klargöra vissa moment, som kan underlätta i den fortsatta utvecklingen, speciellt när AR har blivit en populär träningsform?

 

[L_S]

beror på vad du menar med "trasig" .

så som jag ser det när jag tänker på "trasig" ska hästen inte ens tränas, utan med behandlign först få en schysst chans att repa sej beroende vad som är fel.

 

[Djurjouren]

Allt som får den at slappna av är bra :-)
Och man måste lära sig förstå vad det är som gör att travaren har så svårt för många saker som man anser att en häst ska kunna.

Vad som slår mig direkt när man snackar travare så är det att man inte ska försöka "lära dom galopera" på en volt.

De omskolade travare som rider för mig säger sig alla ha problem med galoppen och när de ska visa det så jagar de fart på hästen och den kastar sig in i förskrämd galopp rakt fram och ryttaren ska ha in den på volten och drar då i innertygeln och lutar sig inåt själv.

Hästen får panik för den tror ju att den ska ramla och börjar springa ännu mer okontrollerat och bryter ofta av till skentrav varvid ryttaren jagar upp den till galopp igen och hästen fattar och börjar springa rakt fram och ryttaren drar in den på volten med innertygeln och hästen får panik och brytar av..... o.s.v.

Scenariot är väldigt vanligt och man hör ofta ridläraren till såna här ekipage säga att ryttaren ska driva på och ställa den inåt.

Vi måste börja förstå vad en sån instruktion får för konsekvenser.
En häst som inte kan böjja sig vill alltid gå ut från volten och det är lätt att dra in den igen genom innertgeln. När en oskolad ryttare drar i innertygeln i ett övertydligt ledande tygeltag lutar den sig oftast mkt inåt och trycker med sina sittben ut hästen från volten.
Tar man istället ett bakåtgående tygeltag så drar man ofast med sig axeln ´bakåt och som i sin tur drar med sig innerhöft och skänkel bakåt vilket säger åt hästen att putta ut bakdelen ur volten.
I skritt står de flesta travare ut med detta och låter ryttaren sitta och greja, men om man försöker sig på samma sak i galopp så ökas centrufigalkraften ( stavs?) och hästen vill verkligen ut från volten och ryttaren får dra ännu mer. Om man drar så måste hästen dra emot så det gör den genom att låsa hals och spänna käken mot handen. Den lägger då en massa vikt på innerbogen och börjar luta. Då kommer innerbak att som det så fint heter "träda förbi" ytterbak vilket gör att hästen snubblar på sina egna bakben och enda vägen ur det är att ta sig ur volten, ryttaren drar ännu mer, hästen snubblar ännu mer o.s.v.....

Vi börjar från början.

För att gå på en volt måste hästen kunna vara böjd. En oskolad travare är allt annat än böjbar.

Att vara böjd innebär en massa saker, den måste kunna koordinera hela bålen, både sidledes och ovanpå och under, den måste kunna länga och korta sig.
Benen måste kunna vara mitt under hästen, dvs den måste ha skaffat sig en bra balans så att den verkligen går runt och inte bara glider sig runt på innerbogen, eller på ytterbogen för all del.
Den måste kunna flytta bogarna i sidled genom at lägga över vikt på bakbenen. På en volt måste detta göras i varje steg.

Så alltså måste vi för att bara kunna gå på en volt lära hästen hantera bogarna med hjälp av baken, vi måste gymnasticera dens kropp så att den blir rörlig, vi måste lära den att bära med bakbenen istället för att skjuta med dem.
Ryttaren i sin tur måste lära sig att kunna rida hästen böjd utan att dra den i innertygeln, och utan att sitta emot den så att man hindrar den från att göra ovanstående.

Detta är svåra saker ch man gör rätt i att träna ett moment i taget. Att lära hästen till fullo kontrollera sina bogar kan man göra på tusen sätt, hörnpaseringar, skrittpiruetter, vändningar på bakdelen, fyrkantiga volter, "nh-gå undan för tryck" o.s.v.

ryttaren måste kunna placera och hålla kvar sina sittben på en förutbestämd plats utan att vika sig i midjan, den måste skaffa sig balans för dem båda och styrka nog att kunna sluta störa hästen,Den måste lära sig att KÄNNA hästen,veta exakt när eftergiften ska ges os.v.

Islandshästar har samma problem som en oskolad travare. Man ska vara medveten om att allt tar mkt längre tid för dessa raser än för andra. Voltarbete i annat än skritt är överkurs första åren.

 

[loveponies]

Tack för ett bra inlägg! Plötsligt känner man sig inte lika "dålig" för att jag fortfarnade håller på att "traggla" allt dressyrarbete i skritt på de travare jag ridit (två olika). På sin höjd har jag tränat lite travfattningar, men det brukade oftast resultera i okontrollerad slängtrav, så det la jag ner ganska snart...
Jag inser att jag själv måste jobba på min egen sits, men tyvärr har jag ridit alldeles för länge "på egen hand" utan någon instruktör som rättar. Men förhoppningsvis så kommer jag komma iväg på en barockkurs med min blivande delfoderhäst! Jag längtar så!
Jag hoppas på många "aha"upplevelser!

 

[Spider84]

Nu har jag ínte get mig på det du frågar efter och jag tänker i alla fall försöka hålla mig borta från det också.

För mig handlar det inte om ridning när man tar sig an en häst som ska introduceras i den Akademiska Ridkonsten. Utan arbetet vid handen och speciellt då på en häst som verkligen kommer att ha svårt för sig. Då slipper man en ryttare som lägger till tyngd och kanske stör hästen.


Jag skulle nog ta det väldigt sakta och försiktigt och bara ta korta pass så att man inte riskerar att få en motvillig häst.

Jag inbillar mig att det är betydligt svårare att rehabträna en otränad travare med skavanker än en frisk ridhäst?

Det tror jag med, men sen beror det ju på hurdant hästen är riden och travaren tränad (innan). Men i regel så är nog det svårare...
Som sagt, inget jag hade gett mig in på frivilligt.

Känns konstigt att sitta och svara dig på sånt här för du kan det nog mycket bättre än jag.

 

[evis]

Intressant ämne.

Det svåra med frågan är att hästar ju är individer. Olika travare har olika problem, och olika erfarenheter i bakfickan. Det går nog inte säga generellt direkt?

Att träna en sned häst rak och stark tar nog mycket lång tid - men det beror litegrann under hur lång tid den gått och varit sned och varför den blev sned från första början?

En häst som under många år (säg 5-6 år) arbetats "extremt" med mycket påskjut, med en svagare sida och en starkare sida som pga den "extrema" träningen blivit ännu mer oliksidig - vet jag inte om man nånsin kan få riktigt rak och mjuk/ostel? Däremot kan man helt klart hjälpa denna hästen genom markarbete på allehanda vis samt ridning (och säkerligen också körning - när hästen är redo för det?) att bli starkARE och rakARE.

Det är ett arbete med nervsystemet för att lära om VANOR och vanomönster - många travare får spendera sitt liv förutom träningen i avlånga sandhagar och box vilket ju än mer stärker att hästen vänjer in ett rörelsemönster som kanske inte alltid är helt nyttigt för den. När vi tar oss an de hästarna så kan vi ju faktiskt enbart "påverka" hur de rör sej under den tiden vi arbetar dem (låt säga 30 min/dag), resterande 23½h per dygn rör sej hästen som den är van och faller tillbaka i en destruktiv cirkel. Det jag vill när jag arbetar mina 20 min/dag med mina märrar är att påverka dem till den grad att arbetet också förändrar hur de rör sej, balanserar sej och använder sina kroppar resten av dygnets timmar. Ett lekande arbete med hästens nervsystem där hästens kropp ska lära om och hitta en form och ett rörelsemönster som den mår gott av - som startar en god cirkel.

Sedan har man den mentala biten som också är mycket viktig? Att hästen ska landa och förstå att den idag ska utföra andra saker på andra vis. Många travhästar är stressade och uppjagade, och tror att allt måste gå fort? Sedan lägger man till ett liv av erfarenheter som har format hästen till vad den är.

Jag tror faktiskt att dessa två bitar är de absolut viktigaste. Sedan tillkommer den biten som vid en första anblick kan vara den svåraste, den fysiska. Ett snett bäcken är nog det vanligaste? Och ger följdgrejer i resten av kroppen.

När det gäller arbetet med dem så ser det för mej med mina två olika ut för dem båda, de har olika erfarenheter och olika problem - och verkar föredra och ta till sej träningen på olika sätt.
Trollfuxa har ett vanemönster i sin kropp som gör att hon hela tiden poppar tillbaka till samma problem? Det är hennes korta hamstrings och sneda bäcken (vänster hög, höger låg) som jag svär mest över.
Markarbete, korta snuttar där det viktigaste är hennes gensvar - frustningar, tuggningar och avslappnade suckar är det jag letar efter. Jobbar just nu mycket med lösgörande arbete för bogarna -det lösgör givetvis även resten av kroppen, men ska jag se till den mentala biten vill jag kunna flytta bogarna mellan tyglarna i ett första skede, för att SEDAN koncentrera mej mer bakåt på bakdel och bakben. Detta gör jag både uppsuttet och vid hand. Uteritterna är jag fortfarande försiktig med då jag vet att hon där faller tillbaka i "gamla vanor" (?) hetsar upp sej lite och vill skritta på fort-fort - inte bra för hennes bakdel.

Stella däremot har egentligen inte så stora problem i kroppen - hon är elastisk, rörlig och mjuk. Dock med ett svagt mellangärde, och har svårt med sin balans. Det mesta arbetet med henne ligger dock på det mentala stadiet, att få henne med mej, att få henne att tycka det är roligt att jobba och använda sin kropp, att få henne att känna sej trygg och säker både i sin kropp, sitt arbete och med mej. Stärkning av rygg och mage samt arbete med att förbättra balans och stabilitet kommer "på köpet" så att säga.

Nå, bara lite funderingar från mej.

 

[Rikkan]

Tack alla för era fina svar.

Jag ska summera och spinna vidare, eftersom jag (som många av er säkert redan vet) finner ett stort intresse i detta.

Just nu har jag ont i skallen och ska ut till hästarna, men jag återkommer...

 

[Rikkan]

L S -> Visst jag är ening, men i dag hör vi ofta om människor som till varje pris ska rida sina hästar friska, undersökningar verkar var av föga intressa, för att det anses fullt möjligt att genom ridtekninken kunna helbreda hästen. Vilket alla gånger inte är möjligt.
Det kanske finns ett fåtal människor som mästrar den uppgiften men dessa människor tar kanske inte lektioner av "nyfrälsta" akademikerryttare och lyssnar på varje ord som sägs, där vikten ligger på utrustning; bett och sadel (trots att detta är viktiga faktorer det oxå).

Djurjouren->
Det är det där med tiden som verkar ställa till det?
Att ge sig själv och hästen den tid det tar och inse att det ska ta tid.

Spider84->
Jobbet förhand kanske underskattas?

evis->
Ja, visst är dom det, personligheter.
Och jag undrade ifall nån skulle nämna individen. Det är så lätt att klassa. Här inne hör vi ofta om Nordsvensken och ibland om travaren, eller kallblodstravaren sällan om "Sigge" och "Speedy". Sällan om utvecklingen i träningen, relationen hästen och ryttaren/tränaren. Men där skiljer du dig lite ut evis. Det är härligt att läsa om Stella och Trollfuxa, eftersom du beskriver det ni går igenom på ett sätt man kan relatera till, både ifrån ditt och hästens perspektiv. Du har med dig hästarna.
Många gånger får jag intryck av att folk här inne verkar rida/arbeta utan häst, eller utan en positiv häst...?

Jag undrar om vi, genom att utveckla hur vi tänker på vad som sker när vi tränar, har lättare att förstå vad vi gör och hur det påverkar våra hästar?

Jag tycker att det är härligt att se hästen bära sig, röra sig och tom stå på ett "nyttigare" sätt i hagen. En sådan sak gör mig glad.

Stella har ju fysiken som kräver en urstark rygg och mage, allt hänger på det, precis som du säger. Och att finna ren styrketräning som gör henne tryggare utan att få henne vinglig kanske är lättare vid körning, men som tur är så är du en fjäderlätt person som inte stör henne för mycket.

Har ni några favorit övningar just nu, som du gör där du märker att hon trivs och samtidigt stärker ryggen?

 

[Rikkan]

Att hästen ska landa och förstå att den idag ska utföra andra saker på andra vis.

till evis och alla andra ->

En fråga som jag kan tycka är ständigt under utveckling och tåls att fundera mer omkring:

Och vad bör vi då tänka på för att skapa den bästa "landbanan" för hästen?

 

[Djurjouren]

Såna där små petitesser som man tror är självklara saker, välanpassat bett, sadel , bra foder och framförallt välanpassad ryttare, dvs en kroppsmedveten sådan.
ett gammalt travordspråk: 90 % av loppen vonns på stallgången ( dvs, man lovordar hästskötaresn jobb).

Översatt till ridning så kan man väl säga att 90 % av jobbet bör ske på marken.

Kunskapen om hur en häst funkar rent fysiskt. De flesa vet att man inte ska stretcha en ouppvärmd häst och är yyterst noga med att sretcha efter ridning. Samma människa kan sen sita och rida skolor på en kall häst.... Skolor är en form av stretching och kräver även dom en varm häst.

Muskler behöver vila, men muskler behöver även tömmas ibalnd. Många verkkar efter idogt tjat förstå att det där om 48 timmars vila men det där om att ALLA hästar behöver blåsas ur var 14 dag verkar folk ha svårt att ta till sig. Bägge sakerna är lika viktiga.

Man brukar skylla på att man inte kan hålla hästen o.s.v. Skit i att hålla den, låt den springa, den stannar när den är trött.

Den behöver även låååånga skrittpromenader i dålig terräng där den arebtar genom sitt kropp på ett kravlöst sätt.

En annan viktig sak är att man ska skita i det där sablars stångbettet och istället lära sig att rida sin häst låg med rumpan .
Går hästen fel sitter ryttaren fel, utrustning hjälper inte, utan stjälper.

Givetvis ska de oxå ses som individer, men allt det där vet väl alla redan så jag skriver bara om det rent fysiska som behövs.

En travare har ofta magsår, detta måste man ta hänsyn til genom att undvika tex betfor, hösilage, stressiga stall med oregelbundna rutiner. Ge den tarmfloramedel o.s.v.
att blöta hö i vatten är inte gulligt som många tycker utan en stark signal på att magsåret är aktivt.

Kan fortsätat i evigheter.......

 

[Spider84]

Jo jag tror det. Innan jag kom hit upp hade jag aldrig stött på det IRL. Kanske är det så att det är lättare att ta till sig ridningen för de som nyss börjat med AR och därför undviker man arbetet vid handen. Jag själv har nog fastnat lite väl mycket för det, men jag ska försöka ta mig i kragen och börja utbilda henne från ryggen också.

Sen håller jag med djurjouren. Att rida ut i eländig terräng i bara skritt gör underverk, men det håller nog de flesta med om.

Och det märks tydligt när hästen får en dag där de inte jobbas att allt blir mycket bättre dagen efter, även om humöret hos hästen är på topp. I alla fall inte hos min.

 

[evis]

Jo, det där med hur arbetet påverkar även hur de använder sina kroppar resten av dygnets timmar är det som fascinerar mej allra mest. Jag vill ha hästar som det är skönt att vila ögonen på när de går i hagen, det är viktigt för mej. Att man kan påverka hästens liv i en god riktning - så DEN också får ut mer av livet... Men kanske blir jag överdrivet filosofisk.

Stella verkar må allra bäst av uteritterna i skogen just nu, i mer eller mindre djup snö. Mest skritt, men också en del långsam trav. Men mest märker jag att regelbunden träning med mycket skritt verkar göra gott för rygg och mage - hon har lyft upp sej lite, även fast det är lång väg kvar innan hon har "vackra linjer" (hihi). Vi har även börjat galoppera uppsuttet och DET tror jag gör mycket för mage och rygg! Och koordination och balans med för den delen. Men Stella tycker det är svårt och jobbigt (det är nästan som om hon har 8 ben ) och vi tar det bara i korta bitar.
Hon gillar arbetet vid hand och gillar att "showa" till det mesta (har en fantastisk trav och hon vet så väl om det själv), men det vet jag ännu inte om det "hjälper" så mycket. Jag tycker det är svårt när hon är såpass känslig och vinglig, att få stabiliteten och nyttan i rörelserna. Lättare med Trollfuxa att få nytta av arbetet vid hand.

Leka i hagen har hon alltid tyckt är skoj och det tror jag gör mycket för koordination och balans - på ett sätt som för henne blir väldigt naturligt eftersom hon gillar att busa och "härmas". Det är ju så viktigt att hela tiden ha henne med sej, det blir så lätt att hon känner sej trängd/osäker/otrygg och faller tillbaka i gammal aggressivitet (och när hon blir stressad/arg så krackelerar hela hennes fina form och balans och hon faller tillbaka i nån sorts misshandel av sin egen kropp).

Vill stärka henne långsamt, långsamt innan vi ökar kraven - senor och ligament har varit så svaga och jag är rädd att för "starka" muskler kommer göra att hon går sönder.

Men just nu håller hon på att "klättra" i rangordningen (resultatet av att Bandit inte längre är med och styr, samt att Trollfuxa inte längre går med föl? Och kanske också att Stella själv känner sej starkare fysiskt och psykiskt och börjar finna sin roll) och har blivit sparkad och har känningar av det.
Vet inte riktigt vad det är ännu, möjligtvis bokar vi tid nere i Timrå, jag får se. Skickar ett privat PM till dej om det senare!

 

[Rikkan]

Med hänsyn till stelhet och lite tränad kanske en sund uppvärmningen är ändå viktigare? Dels för kroppen men även för koncentrationen?

Skolor är en form av stretching och kräver även dom en varm häst.

Om man kan jämföra Yoga och AR så börjar iaf jag med avslappning, sedan mjuka och lätta övningar tills jag är mjuk och varm, då kan jag övergå till lite mer krävande saker. Tror du att en sund och försiktig uppvärmning kan fungera på lika villkor för hästen, som Yogan alltså? Även om man inte skrittar eller "värmer" i 20 minuter?
Men det förutsätter kanske att man vet vad man håller på med...?

 

[evis]

Jag vet egentligen inte.
Min Trollfuxa har inte landat ordentligt ännu, och hon har inte varit i travträning på nära 4 år?
Det jag tror är absolut viktigast är tid och tålamod. Samtidigt är nog många travare mycket smarta och har stor "arbetsmoral" vilket gör att man genom en tydlig pedagogik och metodik och mycket tålamod kan få hästar som tar sin nya "livsuppgift" på ett bra sätt. En viss "rastlöshet" och energi vill jag ha - men på ett positivt sätt!

Viktigt för mej har varit att helt enkelt aldrig be om "fart". Det får komma sen när de förstår vad som är viktigast. Långsamma rörelser är det som gäller och mycket noggrannhet med när jag lägger tryck och när eftergiften kommer (för att hästen ska förstå och växa i sin uppgift).
Jag har i dagarna börjat märka att Trollfuxa FÖRSTÅR arbetet på ridbanan och finner att hon klarar det mycket bra - en viktig vändpunkt?

Men när vi rider ut så tycker jag fortfarande det är svårt att få henne att slappna av och sluta "ladda". Men jag tror, efter att ha jobbat med Stella, att det också är en tidsfråga - tillräckligt många entimmars skritturer på långa tyglar helt utan krav så börjar de "landa" och förstå att det de väntar på "aldrig kommer".

Men många saker är svåra att vänja av bara med tid - tex hetsar Trollfuxa upp sej mycket om jag ställer henne i gången innan ridturerna. Så fort hon får på sej kapsonen så slappnar hon av och "landar" - men innan dess så är det mycket stress (om man menar stress = förväntan på aktivitet). Visst har det blivit bättre, men bra vet jag inte om det kommer bli?

 

[Rikkan]

Men efter det har hon haft 2 föl och flyttat 2 gånger?
Med tanke på att hon aldrig tidigare flyttat i kombination med hennes personlighet så kan det kanske vara nog för att hon ska stressa upp sig?
Att be om fart är att vilseleda, tror jag...med tanke på allt dom tränats och belönats till att göra.
Att finna ett sätt så att dom får röra sig, precis som andra redan sagt är viktigt för trivseln.

Det där med gången kan jag berätta om på PM.

 

[Djurjouren]

för koncentrationeh ger man dem hjärngympa, be dem lösa en grej så har du dreas uppmärksamhet. För att få upp kroppen till arbetstemperatur , är det 39 grader? (tror det) finns inget annat än 20 minuters rörelse, jo möjligtvis uggnsbakad kuse
Det är ju även ledvätskan som ska komma igång, skolor är ju ett sätt att få hästen at använda sin kropp på ett nytt sätt och då är det ju en fördel om lederna är förbereeda på att börja belastas.

 

[Rikkan]

Så du menar att det inte finna andra alternativ än 20 minuters uppvärmning (eller till 39 grader) före man börjar med skolorna?

Är inte all hantering av hästen en slags koncentrations övning både för människa och häst, oavsett var man gör?

 

[Djurjouren]

Koncentration och varm häst är inte samma sak
Klart att det finns alternativ, de flesta gör skolor på kall häst så att det går är helt klart. frågan är om det är optimalt? Skolor är egentligen en rätt rolig grej vad gäller ar, finns inte så många som kan rida en skola ändå är de allt de gör.....