Handlar det i första hand om ridning...

Så hur gör man då om man , som ryttare, är sned?
Jag har ett ben som är ca 1 cm kortare än det andra, så jag gissar att jag sitter lite snett i sadeln.
Dessutom har jag grova vader(ridstövlar är uteslutet) så jag tycker inte att jag når in med skänklarna, jag sitter mest i luften med dem och flaxar. Jag sliter med min sits, men kommer jag verkligen så långt med den när mina fysiska förutsättningar är som de är? Det går ju inte att spänna upp det ena stiglädret, för mellan hålen är det mer än 1 cm. :crazy:
 
Har jag påstått att det skulle vara samma sak, koncentration och varmhäst?

Jag undrar ifall du kan se en likhet mellan Yoga och AR, och liknelsen i uppvärmningen -det var min fråga?
 
Jag har mer än 3 cm skillnad på benen när jag sitter, när jag står är dom lika långa. Det är på grund av ett krossat bäcken. Så när jag sitter blir det inte bara snett, ena sittbenet trycker ner ovasett vad jag gör.
Det var ett stort problem för hästarna, tills jag började behandla och träna min egen kropp. När jag blev kvitt låsningarna i ryggen och blev muskulärt rak och stark så fick hästarna mycket lättare att röra sig.
Jag insåg mina egna begränsningar och hur jag med mina skavanker påverkat hästarna. Detta fick mig att kliva ner och jobba ifrån marken.

Jag rider inte ofta, men i dag tog jag en tur på en av hästarna som har markarbetats till och från i snart två år, tidigare körd och förra året reds hon i skogen. Hon har varit sjuk en längre stund och bara gått lös och gått i hagen, trots detta så gick hon i dag skolor, samlad skritt och samlad trav som hon aldrig gjort annat, sparsamt, men på ett fint sätt.
Ibland är livet mer fantastiskt än vad man kan ana.
Hon var stolt och nöjd och jag var sprudlande glad. :)
 
Kom att tänka på ett alternativt sätt att få hästen lite rakare! En travtränare som sa det (men jag har läst det i en bok också) att man kan leda hästen snett uppför en backe ca 100 m lång (ett fält t ex) och sedan gå tillbaka snett nedåt. Sedan byter man riktning och går snett uppåt åt andra hållet. Det finns olika åsikter om huruvida man tar lika många gånger i varje riktning (vilket jag skulle göra) eller om man tar en mer i den starka eller svaga sidan. 3 gånger åt varje håll låter iallafall lagom att börja med.

Sen så är det superbra att ta hjälp av en kiropraktor/equiterapueft/massör med bra rykte som kan rätta till ev. blockerade kotor eller sneda höfter, är hästen fin i kroppen underlättas uppbuggnadsträningen :)Tänk på att inte ta det för hårt eftersom hästen förmodligen bara vill överkompensera med sin starka sida då :p
 
Ja, tack för det.
Tipset om att gå i backe har varit upp här på "barock" som en egen tråd för inte så länge sedan. Det är ett bra sätt att träna, tydligen så var det några som genast avskrev denna typ av träning eftersom det innebar att människan själv behövde röra sig, vilket i mina ögon enbart är positivt...
Och att ta hjälp av människor som har kompetens innom hästhälsa är väl en förutsättning före man börjar träna, så att man vet vad och varför man ska träna och vad man bör ta hänsyn till, eller tar jag fel?
 
Som sagt en klart intressant trad!

Nar jag laser lite mellan raderna pa ursprungsfunderingen sa uppfattar jag det lite som "Skall alla hastar ridas till varje pris?". Jag aterkommer till detta lite langre ner. Du namner travare som skolas om till ridhastar, men jag ser att detta kan ske for vilken ras det an ma vara, beroende pa hasten, men ocksa hur man sjalv ar.

For mig maste det inre och det yttre hanga ihop. Tva av hastarna jag jobbar med ar varandras totala motpoler. Den ena ar ett tinkersto som ar oerhort stark mentalt (det inre) medan kroppen (det yttre) tar valdigt lang tid pa sig. Den andra ar en fullblodsvalack som latt blir stord av ljudnivaer mm (det inre ar liksom pa helspann hela tiden) men ar valdigt rorlig och formbar kroppsmassigt (det yttre). I bada fallen ar det latt att forivra sig i traningen. Pa stoet sa kan man ju kanna att jo hon klarar nog att gora en specifik ovning mentalt, men kruxet ar ju att hennes kropp inte ar pa samma niva. Pa valacken ar det latt att forcera eftersom kroppen ar formbar samtidigt som det inre egentligen inte ar redo.

Samma sak ar det med yoga, det galler att vara medveten om ens egna begransningar och inte krava nagot som kroppen inte ar redo for. Man maste vara lyhord och respektera att bara for att en rorelse gick att gora dagen innan ar det inte sjalvklart att den gar att utfora dagen efter pa samma satt.

Det jag vill komma fram till ar att alla hastar kanske inte alltid ar lampade att rida pa vid alla tillfallen, likval som man sjalv kanske inte alltid ar en lamplig ryttare.
 
Den frågan har jag haft uppe tidigare... :D men läs gärna mellan raderna. :)
Grundtanken var nog att försöka belysa att varken hästen eller ryttaren är perfekta och varför hästen, många gånger, har ett beteende som ryttaren gärna avfärdar som olat eller annat negativt klingande ord. Men också för att höra hur andra funderar kring träning/rehabilitering genom AR, eftersom det hänger på vår egen inställning.

Jag ser på allt träning jag gör med hästen utifrån rehab synpunkt. Jag strävar efter att hästen ska bli så frisk som möjligt. Innebär det då att jag inte kan rida så rider jag inte heller. Rider jag så kan det gå bra, men jag är observant på vad som händer i hästens kropp. Nu behöver jag inte längre bekymra mig för det mentala, men det var tidigare en viktig faktor precis som du säger.
Medvetenheten som man hela tiden har med sig i Yogan önskar jag skulle vara obligatorisk även vid hästhantering, all hantering. Då tror jag att det hade varit mer harmoni. :smirk: Jag har märkt en avsevärd förändring i reaktionerna och hanteringen sedan jag började med Yoga.

Det alltid intressant att höra vad andra har för tankar, så fundera gärna vidare....
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Mat till kräsen liten valp
  • Akvarietråden IV
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp