Sv: Hanhund
Min hane (GD-blandis) är också en bjässe, 57 kg och 68 cm. Mycket att tycka om liksom
Boris har varit tikgalen EN gång (!), det var på BK under kurs, när en löptik hade varit på samma plan. Min annars så lugne hund blev totalt galen och släpade mig runt Brukshundsklubben med näsan nedtryckt i backen. Han hoppade, grät högt och hjärtskärande, och lyssnade ingenting på matte.

(jag fantiserade om att slänga honom i näsmaste bäck

)
Då var han drygt ett - ett och ett halvt år. Och sedan den gången har han *peppar peppar...* aldrig visat sådant beteende igen - eller ens speciellt INTRESSE i löpande tikar heller. Vi kan träna med löptikar utan problem, enda är att han är liiite okoncentrerad, men inte nämnvärt.
Nu är han snart tre, så jag ska väl inte ropa hej riktigt ännu. Är väldigt glad över att slippa en tikgalen hund.
Mentalt är han rätt så pipig, piper för minsta lilla (typiskt stora hanar?). Och han är fortfarande valpig i sättet (också typiskt stora hanar?), gör lekinviter mot allt och alla, och har alltid nära till lek, men det tycker jag bara är gulligt och kul, jag gillar glada hundar. AV-knappen fungerar!
Andra hanhundar går dock inte så bra, det smäller ganska fort. Han har slagits några gånger, och visat sig vara ganska tuff, så där undviker jag konfrontationer för att inte få problem. Har inga problem med hundmöten eller liknande, går sida vid sida med vilken hund som helst, och viftar bara på svansen.
Oj, så långt det blev. Är ju så kul att prata om sina djur, det skulle kunna bli en hel roman!
