Har du andrat bana/lagt om livet?

[Stefffie]

Behover lite bukevisdom!
Jag vill garna hora historier fran er som kraftigt andrat riktning i livet - stora flyttar, byte av karriar, omutbildning och liknande.
Hur kom ni fram till ert beslut? Tog du bara steget en dag och sa upp dig utan att ha en storre plan, eller hade du en utarbetad 2-arsplan dar du visste vart du skulle? Hur designade du den planen?

I min situation sa kanner jag vaxande frustration over att jag inte utvecklas - pa manga satt ar mitt liv precis likadant som det var for sag 4 ar sen - jag jobbar pa halvintressant kontorsjobb med bra kollegor, men sallan utmanande arbetsuppgifter eller ett syfte som jag brinner for. Jag hyr lagenhet, och delar med nagra andra i liknande situation. Inga egentliga klagomal pa bostadsituationen, jag har bra huskamrater i en trevlig nog lagenhet i ett bra lage, men det kanns inte sa vuxet langre att bo sahar. Jag skulle behova dubbla lonen for att ha rad att ta bostadslan i denna stad.
Jag borjar kanna mig rastlos och frustrerad helt enkelt, men vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare - sa, Buke, kan ni dela med er av visdom och inspiration?

 

[TeamLundVer]

Behover lite bukevisdom!
Jag vill garna hora historier fran er som kraftigt andrat riktning i livet - stora flyttar, byte av karriar, omutbildning och liknande.
Hur kom ni fram till ert beslut? Tog du bara steget en dag och sa upp dig utan att ha en storre plan, eller hade du en utarbetad 2-arsplan dar du visste vart du skulle? Hur designade du den planen?

I min situation sa kanner jag vaxande frustration over att jag inte utvecklas - pa manga satt ar mitt liv precis likadant som det var for sag 4 ar sen - jag jobbar pa halvintressant kontorsjobb med bra kollegor, men sallan utmanande arbetsuppgifter eller ett syfte som jag brinner for. Jag hyr lagenhet, och delar med nagra andra i liknande situation. Inga egentliga klagomal pa bostadsituationen, jag har bra huskamrater i en trevlig nog lagenhet i ett bra lage, men det kanns inte sa vuxet langre att bo sahar. Jag skulle behova dubbla lonen for att ha rad att ta bostadslan i denna stad.
Jag borjar kanna mig rastlos och frustrerad helt enkelt, men vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare - sa, Buke, kan ni dela med er av visdom och inspiration?

Jag bytte karriär från affärsjurist till entreprenadupphandlare och har inte ångrat mig en sekund även om lönen är markant lägre.

Hade nog inte börjat plugga en gång till om det inte vore för att jag blev uppsagd och då vantrivdes jag verkligen med jobbet jag hade.

Jag har ju stor nytta av all juridik jag har i ryggsäcken och arbetar mer handgripligen med avtal nu än jag gjorde innan

 

[trazel]

Jag gick teknikprogrammet på gymnasiet, och jobbade sen på ett stort IT-företag. Jag tröttnade, mådde dåligt av att gå till jobbet och var allmänt less på livet. Fick två barn och sedan började jag plugga. Jag ville jobba med människor; funderingarna var runt HR-management, sjuksköterska, beteendevetare, folkhälsokunskap... Det slutade med att jag pluggade till socionom eftersom jag inte kunde bestämma mig!

Idag jobbar jag som biståndshandläggare inom äldreomsorgen sedan två år tillbaka och stormtrivs varje dag på jobbet. Det är fortfarande stressigt, men jag har större överblick och kan styra arbetet mer själv. Det är dessutom helt fantastiskt att träffa människor som (oftast) är väldigt glada och positiva, men i en utsatt och svår situation i livet.

 

[Lilla_Gubben]

Jag hamnade om en slump på Arlanda 2005 efter att ha blivit uppsagd från min dåvarande arbetsplats, hamnade i en sjukt rolig grupp vilket gjorde att jag blev kvar väldigt mycket längre än tänkt. Men efter att ha jobbat som flygplatskontrollant, stf Gruppledare, gruppledare och sen efter en omorganisation försvann min grupp och jag blev placerad i en ny grupp som jag inte alls trivdes i, så satte jag mig, hösten 2014 vid skolbänken vid 40+. Tog ett år på röntgensjuksköterskeprogrammet, men var inte riktigt min grej och nu till sommaren så blir jag färdig arbetsterapeut. Så mitt liv har tagit sig en ny vändning och jag ser med spänning fram emot vad som komma skall. Även om det känns väldigt nervöst .
Men det är inte första gången jag gör ett tvärkast, har jobbat som sekreterare i drygt 10 år innan jag hamnade på Arlanda och blev flygplatskontrollant och nu snart arbetsterapeut, men denna gång är det mitt beslut. Men jag har gjort det med lite hängslen och livrem, då jag är studieledig från Arlanda

 

[TheRedLightning]

Hur kom ni fram till ert beslut? Tog du bara steget en dag och sa upp dig utan att ha en storre plan, eller hade du en utarbetad 2-arsplan dar du visste vart du skulle? Hur designade du den planen?

*Varning inkommande novell på G*

Jag bara gjorde det, ingen direkt tanke bakom.

Läste Estetisk Bild och Form på gymnasiet, jobbade på Hemköp och fortsatte en tid efter gymnasiet innan jag tog det stora steget att flytta hemifrån. Såg flytten som en ny möjlighet att börja om på ny kula.

Jobbade ett tag som kyrkogårdsvaktmästare under sommarhalvåret i tre säsongen innan jag tröttnade på att vara arbetslös sökte in till Högskolan och kom in via högskoleprovet. Läste Grafisk Design och webbutveckling, fick aldrig mina betyg då sista kursen blev ett stort fiasko. Skulle skriva en uppsats men hade ingen aning om hur och handledaren sa ena stunden att jag skrivit för lite och ena att jag skrivit för mycket, blev så förvirrad att jag gav upp.

Fick jobb via bemanning på ett reklam tryckeri företag, var egentligen en hyr-rekrytering men de sa i slutet av perioden att de inte kunde anställa mig pga lågkonjunktur, men det gick jättebra att ta in en ny person som skulle göra samma jobb som jag gjort.

Lessnade totalt och ville inte gå arbetslös igen. Hittade en komvux utbildning till yrkesförare, hade egentligen inte tänkt jobba med det när jag gick utbildningen, snarare för att få E-kortet till B-kortet. Första körlektionen insåg jag att det var kul att köra lastbil, första dagen på praktiken kände jag att det här vill jag jobba med.

Jag körde upp för CE den 12/12/11 i Växjö, det var snö och kallt. Bilden ovan är från den dagen med ekipaget jag körde upp med. Jag minns att jag var sist i hela klassen att köra upp för CE och den ena av läraren berättade innan vi skulle åka till uppkörningen, att jag var en lågoddsare och bäst i klassen.
Jag minns när vi skulle backa, jag kunde bli jätteledsen och tro att jag inte kunde, mest för att ribban var satt på perfekt och när det inte blev perfekt då blev jag nedstämd. Jag satte uppkörningen på första försöket och nu i efterhand är jag glad att jag var sist i klassen med att köra upp. Den innebar att jag fick körlektioner vintertid med hur man skulle köra osv. Det har jag med mig än idag.

När jag var klar med utbildningen fanns det inga jobb att få tag i, då alla skrek efter folk med erfarenhet, men hur lätt är det att få erfarenhet om man aldrig får chansen? Fick ett säsongsjobb via bemanning och jobbade på en träindustri, kände hela tiden att det var inte det jag ville göra i längden och parallellt som jag jobbade där, sökte jag sommarjobb.

Jag tänkte att ett sommarjobb kunde öppna några dörrar för mig, ringde runt (något som jag då tyckte var väldigt läskigt att ringa till okända människor, då det kändes som om det värsta tänkbara skulle hända, även om realistiskt sett det enda som kunde hända var att få ett nej). Var inget napp, blev kallad till intervju att köra brödbil under sommaren, gick aldrig på den intervjun då jag fick ett sommarjobb på närmare håll.

Sommarjobbet jag fick hade jag ringt en gång i veckan till chefen och frågat efter jobb, varpå han alltid hade svarat med att han inte visste och att jag skulle återkomma en vecka senare. Slutade med att jag fick sommarjobb 4 veckor, jobba natt. Jag tog det, det var min fot in.

När de fyra veckorna var över, behövde de mig att jobba extra, gick på timme en hel månad och jobbade heltid. De insåg att det var för dyrt att ha mig på timme och jag blev provanställd, sex månader passerade och jag blev tillsvidare anställd och här är jag nu idag - på ett jobb som jag stormtrivs på och inte ångrar en sekund att jag tog chansen när den gavs.

 

[tornblomma]

Ja gud ja!
När jag var liten ville jag bli författare. Men jag blev arkeolog! Nu jobbar jag i modebraschen

 

[parellikusken]

Från att ha läst IT på gymnasiet och älskat programmering till att hålla på med konst och sedan plugga fem år på konsthögskola till att nu kommit in på en kandidat i offentlig förvaltning (dock sköt jag upp studiestarten tills i höst av olika skäl).
Inte helt ändrat bana dock då jag är konstnärligt intresserad av organisationer och just offentlig förvaltning, så tänkte både jobba konstnärligt med ämnet och samtidigt ha det som brödjobb,

 

[lady_vip]

Jag har en kandidatexamen, fick ett bra jobb i arbetsledande position direkt efter examen. Men tröttnade på jobbet pga orealistisk arbetsbelastning i samband med flera andra smågrejer.

Spontansökte ett jobb jag egentligen inte hade behörighet för, men fick det och har pluggat upp behörighet bredvid heltidsjobbet under några år. Jag fick gå ner ganska mycket i lön, men nu är jag snart i fatt och har ett jobb som jag älskar.

 

[Unafraid]

Jag vet inte om det räknas, men jag har haft en drös olika jobb efter gymnasiet, travhästar, Coop (utbildad butikschef) industriarbetare och så har jag börjat plugga i höst, 28 år gammal. Läser miljö och hälsoskydd.

 

[Stefffie]

Jag bytte karriär från affärsjurist till entreprenadupphandlare och har inte ångrat mig en sekund även om lönen är markant lägre.

Hade nog inte börjat plugga en gång till om det inte vore för att jag blev uppsagd och då vantrivdes jag verkligen med jobbet jag hade.

Jag har ju stor nytta av all juridik jag har i ryggsäcken och arbetar mer handgripligen med avtal nu än jag gjorde innan

Vad kul!
Speciellt nar nagot som kan vara sa trakigt - en uppsagning - kan leda till nagot superbra. Hur kom det sig att det var just entreprenadsupphandling du hamnade med? Snubblade du over en jobbannons eller gick du tillbaka till skolbanken?

 

[Araminta]

Jag tänker att även små förändringar kan göra stora skillnader. Man behöver inte alltid storma ut ur kontoret en onsdag och boka en enkelbiljett till en ö i Karibien dagen efter. Har du tittat på andra jobb? Surfa runt på platsbanken och se vad som finns. Håll ögonen öppna. Måste det vara en bostadsrätt? Hur ser det ut med hyreslägenheter? Andra kollektiv? Eller, kanske ännu enklare: vad gör du på din fritid? Finns det något nytt du hade velat prova på? Anmäl dig spontant till någon kurs som du tycker verkar spännande.

Jag har flyttat runt och bytt arbeten vart och vartannat år. Jag gissar att det delvis handlar om att jag är relativt ung och bara har mig själv att ta hand om, men jag har aldrig upplevt en flytt eller ett jobbyte som livsomvälvande. De viktiga bitarna i livet förblir ju oförändrade: vänner och familj finns kvar (om än på varierande avstånd) och jag förblir den jag är (det är en farlig fälla annars: att tro att man löser några personliga problem genom att fysiskt byta miljö). Det går alltid att flytta tillbaka, att söka ett nytt jobb igen om det inte funkar. Ja det är bökigt att flytta och det är tvärsegt att söka jobb men känslan av utveckling är värd så extremt mycket mer.

 

[Stefffie]

Ja gud ja!
När jag var liten ville jag bli författare. Men jag blev arkeolog! Nu jobbar jag i modebraschen

Jag kommer ihag dig fran dina arkeolog dagar - det var val samtidigt som du red den dar apfina hingsten med nacke som ett helt hus?
Mode verkar ju onekligen vara en stor passion for dig (foljer dig pa insta ocksa ) - nar/var/hur bestamde du dig for att ta steget?

 

[Stefffie]

Från att ha läst IT på gymnasiet och älskat programmering till att hålla på med konst och sedan plugga fem år på konsthögskola till att nu kommit in på en kandidat i offentlig förvaltning (dock sköt jag upp studiestarten tills i höst av olika skäl).
Inte helt ändrat bana dock då jag är konstnärligt intresserad av organisationer och just offentlig förvaltning, så tänkte både jobba konstnärligt med ämnet och samtidigt ha det som brödjobb,

Det ar ju verkligen ett brett falt! Hur kom det sig att du landade pa offentlig forvaltning?
Sen ar jag otroligt nyfiken - vad betyder det att vara "konstnärligt intresserad av organisationer"?

 

[tornblomma]

Jag kommer ihag dig fran dina arkeolog dagar - det var val samtidigt som du red den dar apfina hingsten med nacke som ett helt hus?
Mode verkar ju onekligen vara en stor passion for dig (foljer dig pa insta ocksa ) - nar/var/hur bestamde du dig for att ta steget?

Ja det var en häst jag och pappa hade ihop! Världens finaste!!! Tyvärr är både han och pappa borta nu...
Jag tror inte att jag valde modebranschen själv utan det bara hände. Träffade "rätt folk" typ och så gled jag in på det helt enkelt.

 

[Stefffie]

Jag har en kandidatexamen, fick ett bra jobb i arbetsledande position direkt efter examen. Men tröttnade på jobbet pga orealistisk arbetsbelastning i samband med flera andra smågrejer.

Spontansökte ett jobb jag egentligen inte hade behörighet för, men fick det och har pluggat upp behörighet bredvid heltidsjobbet under några år. Jag fick gå ner ganska mycket i lön, men nu är jag snart i fatt och har ett jobb som jag älskar.

Vad kul! Var ditt nuvarande jobb nagot som du velat jobba med tidigare, eller dok mojligheten bara upp och du bestamde dig for att ge det en chans?

 

[parellikusken]

Det ar ju verkligen ett brett falt! Hur kom det sig att du landade pa offentlig forvaltning?
Sen ar jag otroligt nyfiken - vad betyder det att vara "konstnärligt intresserad av organisationer"?

Jag har arbetade till exempel med organisationer som grund för mitt examensarbete, jag använde mig utav min erfarenhet av att vara del av en organisation som tematik i arbetet. Gjorde en installation som grundade sig i ett pågående möte men skildrade ett tillstånd jag befunnit mig i. Svårt att förklara utan att gå så nära inpå det.

Jag landade på just offentlig förvaltning då jag under hela min studietid varit engagerad i studentkåren och därmed också varit en del av universitetets organisation. Det jag tyckt varit mest spännande var att få vara en del av arbetet av en stor omorganisation av min fakultet. Fått många insikter om offentlig förvaltning från detta och insett hur intressant det är.

 

[Stefffie]

Jag tänker att även små förändringar kan göra stora skillnader. Man behöver inte alltid storma ut ur kontoret en onsdag och boka en enkelbiljett till en ö i Karibien dagen efter. Har du tittat på andra jobb? Surfa runt på platsbanken och se vad som finns. Håll ögonen öppna. Måste det vara en bostadsrätt? Hur ser det ut med hyreslägenheter? Andra kollektiv? Eller, kanske ännu enklare: vad gör du på din fritid? Finns det något nytt du hade velat prova på? Anmäl dig spontant till någon kurs som du tycker verkar spännande.

Jag har flyttat runt och bytt arbeten vart och vartannat år. Jag gissar att det delvis handlar om att jag är relativt ung och bara har mig själv att ta hand om, men jag har aldrig upplevt en flytt eller ett jobbyte som livsomvälvande. De viktiga bitarna i livet förblir ju oförändrade: vänner och familj finns kvar (om än på varierande avstånd) och jag förblir den jag är (det är en farlig fälla annars: att tro att man löser några personliga problem genom att fysiskt byta miljö). Det går alltid att flytta tillbaka, att söka ett nytt jobb igen om det inte funkar. Ja det är bökigt att flytta och det är tvärsegt att söka jobb men känslan av utveckling är värd så extremt mycket mer.

Men Karibien ar ju sa fint
Jag har inte borjat titta pa andra jobb an, men har nog ocksa kanslan att om jag ska fa ett jobb som kanns intressant, sa maste jag tillbaka till skolbanken - och ska jag ta studielan och leva utan lon i nagra ar, sa vill jag vara saker pa mitt beslut saklart!
Jobbar som konsult, sa i teorin ar mitt jobb varierande, men ligger i nulaget i sluttampen pa ett 9 manader langt projekt dar jag rest valdigt mycket (borta i princip man-tors varje vecka) och dar jag inte direkt gillat mina arbetsuppgifter - sa jag ar allmant sliten.
Med nasta roll, i nasta projekt, kan vara helt annorlunda - sa kanske tanker jag helt annorlunda om nagra veckor, men har arbetat pa detta bolag i snart 2 ar, och kanner att jag nog inte riktigt gillar/passar in i miljon och kulturen, eller kan bete mig pa ett sadant satt som leder till befodringar etc.

Bor inte i SE, sa bostadsmarknaden ser helt annorlunda ut har, och enda chans till att kopa boende ar att byta stad helt o hallet (eller en enorm bostadskrash. Haller nastan tummarna).
Har turligt lite hobbyprojekt - undervisar lite ridning pa lordagar, och forsoker ta en ridlararexamen, men jag tror grundbulten ligger i ett missnoje med jobbet.

 

[tornblomma]

Men Karibien ar ju sa fint

Eller hur!!
Drar till Kuba om 2 veckor, oklart om jag kommer att återvända

 

[Tassetass]

Jag gjorde en ganska rejäl förändring, men på ett ganska kontrollerat och planerat sätt.

2006 (eller var det sent 2005?) började jag jobba inom telekombranschen (hade jobbat inom digital-tv året innan, så ganska lika branscher). Trivdes bra, utvecklades, fick följa med när uppdraget bytte stad, fick en bättre anställning, bättre tjänst, projektuppdrag osv osv. 2011 hade jag ett close encounter med väggen och under ett av många, långa samtal med chefen pratade vi om det här med att studera. Jag var inte behörig till högskolan (var inte ens behörig till jobbet jag hade eftersom jag aldrig tog studenten ) och vägen kändes evighetslång. För jag visste att om jag började plugga så var det en specifik, 4,5 år lång, utbildning som gällde. Min dåvarande chef hittade dock helt rätt knappar att trycka på och jag satte igång med att nysta i möjligheten att börja plugga. Några månader senare började jag läsa gymnasiekurser vid sidan av jobbet och hösten 2011 skrev jag högskoleprovet. Blev behörig att söka till drömprogrammet till höstterminen 2012 och sökte till ett universitet i en annan stad, 80 mil från staden jag bodde då. Skulle ha varit tjänstledig som lite säkerhet, men på grund av omorganisation blev jag istället erbjuden ett avgångspaket, och eftersom jag skulle ändå flytta långt var det en no-brainer.

Så jag slutade helt på jobbet, flyttade 80 mil och satte igång med min utbildning. Den tog lite längre än planerat eftersom jag satte en avkomma till världen mitt i kandidatuppsatsen, men nu, nästan sju år sedan de där mötena med chefen, har jag precis (igår!) börjat på det jobb jag hela tiden hade ögonen på.

Slow and steady wins the race, och allt det där.

 

[TeamLundVer]

Vad kul!
Speciellt nar nagot som kan vara sa trakigt - en uppsagning - kan leda till nagot superbra. Hur kom det sig att det var just entreprenadsupphandling du hamnade med? Snubblade du over en jobbannons eller gick du tillbaka till skolbanken?

Jag gick en yh utbildning till upphandlare. Att det blev just entreprenadupphandlare är rena slumpen. Sökte 2 jobb, blev erbjuden bägge men detta innebar en timmes mindre resväg per dag. Har inte ångrat mig en sekund. I om min bakgrund får jag även sitta lite med avdelningens vanliga avtal istället för att de ges till de som är anställda som jurister. Har dessutom världens bästa chef och kolleger.