maria_b
Trådstartare
Hej!!
För ca tre veckor sedan så skaffade jag två katter att ha som stallkatter. De är ett år gamla och har varit innekatter fram till dess (är dock födda ute men intagna när de var små). Jag fick innan veta att den ena av dem skulle vara lite blygare än den andra men ändå trevlig på alla vis.
Jag började med att ha dem instängda några dagar i stallets sadelkammare eftersom de inte varit ute tidigare och jag inte ville riskera att de stack. Den "blyge" av dem låg hela tiden gömd i ett hörn men gick att klappa på o lyfta om man gick lugnt fram till honom och tog det försiktigt. Dock så sprang han iväg med sänkt rygg o gömde sig så fort man släppte honom. Den andra (de är bröder) betedde sig mer som en vanlig tam katt. Jag började ta ut den mest tillgivne av dem i sele till en början för att han skulle vänja sig försiktigt, han tyckte det var jättekul o var jättenyfiken. Efter några dagar tog jag på den andre "blyge" selen och gick ut, han fick fullkomligt panik när han satt fast o slängde sig i väggarna, skrek o slog sig i munnen, tog en halvtimma innan jag vågade ta honom eftersom han blev aggressiv.
Jag trodde då att det var selen han var rädd för o i samrådan med andra bestämde vi att de skulle släppas lösa istället eftersom de nu varit här några dagar o "visste var de bodde". Tyvärr så rymde de första natten de var ute i stallet och vi såg dem först ett par dagar senare i granngården. Var omöjligt att få tag på dem då de kompat ihop sig med alla deras vildkatter som var skygga. Efter 10 dagar hade vi gett upp hoppet helt eftersom vi inte sett dem någon mer gång, när plötsligt den " blyge" visade sig i vårt stall(var nog där och åt) häromdagen. Vi stängde dörren, han fick panik o slängde sig i väggarna, skrek, fräste o var fullkomligt vild o galen. Jag lyckades stänga in honom i ett rum o bestämde mig för att försöka få hem honom till min lägenhet till kvällen. Fick hjälp av en annan tjej att få in honom i buren vilket var en riktig kamp då han klöstes, skrek o slet sig fri, men till slut gick det.
Väl hemma i lägenheten, (har nu varit här i två dygn) så är han världens mest underbara, tillgivna katt som kommer när man ropar, ligger i soffan o knät med oss timtals ända tills vi går o lägger oss, o då följer han efter o sover med oss. Han går nu helt normalt, dvs ej sänkt rygg i flyktbetende. Dock har vi märkt att han går in i saker ibland, o blir rädd för hastiga rörelser. Jag har också lagt märke till ända från första gången jag träffade honom att hans pupiller är mkt mer utvidgade än mina andra katters. Trodde innan att det berodde på att han var rädd men hans ögon är lika dana nu när han är coolheten själv. Tror ni att han har dålig syn o att det är därför han blev som förvildad när han blev släppt ute för att han inte hade koll runt om?? Detta blev jäkligt långt men hoppas någon orkat läsa och kan komma med tankar o idéer!
Han kommer nu förbli innekatt då jag inte vill utsätta honom för den rädslan som när han fick gå ut igen, får se om jag kan hitta ett nytt hem till honom eller om jag kanske kan ha möjlighet att ha kvar honom i stan..
Brorsan har vi sett skymta förbi vid något tillfälle ute vid stallet. Eftersom han egentligen är väldigt tam o trevlig o jag tror att han bara rymde för att brorsan gjorde det, så skulle jag nog vilja försöka få honom att bli en trevlig stallkatt om jag får tag på honom, precis som vi tänkt från början. Men sen så har jag tänkt på om det kanske är snällare mot den adre att brorsan får komma in till honom istan så han får sällskap, vad tycker ni? Då kommer han inte ha någon möjlighet att gå ut överhuvudtaget igen..
Mvh Maria
För ca tre veckor sedan så skaffade jag två katter att ha som stallkatter. De är ett år gamla och har varit innekatter fram till dess (är dock födda ute men intagna när de var små). Jag fick innan veta att den ena av dem skulle vara lite blygare än den andra men ändå trevlig på alla vis.
Jag började med att ha dem instängda några dagar i stallets sadelkammare eftersom de inte varit ute tidigare och jag inte ville riskera att de stack. Den "blyge" av dem låg hela tiden gömd i ett hörn men gick att klappa på o lyfta om man gick lugnt fram till honom och tog det försiktigt. Dock så sprang han iväg med sänkt rygg o gömde sig så fort man släppte honom. Den andra (de är bröder) betedde sig mer som en vanlig tam katt. Jag började ta ut den mest tillgivne av dem i sele till en början för att han skulle vänja sig försiktigt, han tyckte det var jättekul o var jättenyfiken. Efter några dagar tog jag på den andre "blyge" selen och gick ut, han fick fullkomligt panik när han satt fast o slängde sig i väggarna, skrek o slog sig i munnen, tog en halvtimma innan jag vågade ta honom eftersom han blev aggressiv.
Jag trodde då att det var selen han var rädd för o i samrådan med andra bestämde vi att de skulle släppas lösa istället eftersom de nu varit här några dagar o "visste var de bodde". Tyvärr så rymde de första natten de var ute i stallet och vi såg dem först ett par dagar senare i granngården. Var omöjligt att få tag på dem då de kompat ihop sig med alla deras vildkatter som var skygga. Efter 10 dagar hade vi gett upp hoppet helt eftersom vi inte sett dem någon mer gång, när plötsligt den " blyge" visade sig i vårt stall(var nog där och åt) häromdagen. Vi stängde dörren, han fick panik o slängde sig i väggarna, skrek, fräste o var fullkomligt vild o galen. Jag lyckades stänga in honom i ett rum o bestämde mig för att försöka få hem honom till min lägenhet till kvällen. Fick hjälp av en annan tjej att få in honom i buren vilket var en riktig kamp då han klöstes, skrek o slet sig fri, men till slut gick det.
Väl hemma i lägenheten, (har nu varit här i två dygn) så är han världens mest underbara, tillgivna katt som kommer när man ropar, ligger i soffan o knät med oss timtals ända tills vi går o lägger oss, o då följer han efter o sover med oss. Han går nu helt normalt, dvs ej sänkt rygg i flyktbetende. Dock har vi märkt att han går in i saker ibland, o blir rädd för hastiga rörelser. Jag har också lagt märke till ända från första gången jag träffade honom att hans pupiller är mkt mer utvidgade än mina andra katters. Trodde innan att det berodde på att han var rädd men hans ögon är lika dana nu när han är coolheten själv. Tror ni att han har dålig syn o att det är därför han blev som förvildad när han blev släppt ute för att han inte hade koll runt om?? Detta blev jäkligt långt men hoppas någon orkat läsa och kan komma med tankar o idéer!
Han kommer nu förbli innekatt då jag inte vill utsätta honom för den rädslan som när han fick gå ut igen, får se om jag kan hitta ett nytt hem till honom eller om jag kanske kan ha möjlighet att ha kvar honom i stan..
Brorsan har vi sett skymta förbi vid något tillfälle ute vid stallet. Eftersom han egentligen är väldigt tam o trevlig o jag tror att han bara rymde för att brorsan gjorde det, så skulle jag nog vilja försöka få honom att bli en trevlig stallkatt om jag får tag på honom, precis som vi tänkt från början. Men sen så har jag tänkt på om det kanske är snällare mot den adre att brorsan får komma in till honom istan så han får sällskap, vad tycker ni? Då kommer han inte ha någon möjlighet att gå ut överhuvudtaget igen..
Mvh Maria
Senast ändrad:
Nae det avstår jag..
