Har ni varit otrogna någon gång?

Jag tittade på den gamla klassikern "Firman" igår och hur Tom Cruise, trots att han verkar upp över öronen förälskad i sin fru och inte verkar se åt andra kvinnor alls, ändå inte lyckas tygla sig i en situation då en vacker kvinna tar hans händer och placerar på sin kropp. Jag förundrades över hur någon kan bli så upphetsad att hjärnan helt enkelt checkar ut. Dock misstänker jag att det är en aningens ovanlig situation, att någon verkligen vill vara sin partner trogen men att det är just lusten som inte går att kontrollera, och därefter får världens ågren. Jag gissar att det oftast är andra känslor som driver en.

Jag ska tillägga att jag själv inte anser att otrohet behöver vara relationens undergång, och jag har min skepticism mot monogami också. Så det är inte alls så att jag dömer. Det finns många sätt man kan göra sin partner orätt och jag tycker att just otrohet har fått lite väl mycket kraft. Men med det sagt så har jag aldrig varit otrogen själv, eller ens haft lusten, så jag har lite svårt att förstå mig på hur det kan ske.

Har du varit otrogen någon gång? Vad hände då? Jag är som sagt nyfiken, och inte alls här för att döma, och jag hoppas att andra som väljer att skriva i tråden tänker likadant.
Aldrig. Aldrig varit, kommer aldrig att vara. Tack vare mina föräldrar. Jag har sett på nära håll hur otrohet kan slå sönder livet för alla inblandade, däribland barnen som hamnar i kläm.

Så nej, det kommer aldrig ske. Så gör man inte.
 
Frågan är väl varför just frågan om att folk vet är så stort problem? Offer? Det är fortfarande inte riktat mot dig, så varför skulle du vara ett offer? Det är ju inte du som felar.

Bara för att man vet att vissa är otrogna innebär det ju inte att man lägger en värdering i det tänker jag. Jag ser inte någon som ett offer för att deras partner är otrogen. Däremot kan man väl tycka att partnern är ett svin och att det är synd om personen den är tillsammans med, men aldrig ett offer.

Jag har varit den andra kvinnan ett tag under en singelperiod. Tyckte att det var rätt så skönt för jag fick bara det positiva. Men aldrig att jag tyckte att hans sambo var ett offer. Flera av mina kompisar tyckte att jag skulle berätta för henne, men det hade jag ingen vilja att göra. Varför ska jag paja hennes bubbla? Hon kanske anar, men vill inget veta, och så kommer jag där och smackar sanningen rakt i skallen på henne utan att hon vill. Nä, det är elakt. Bättre att låta det vara.
Jag försöker bortse lite ifrån att jag själv är typen som blir väldigt ledsen av otrohet i den här diskussionen, just eftersom att jag är medveten om att många tycker att det finns värre saker (som att någon är kontrollerande etc.). Men oavsett vad det gäller så tycker jag inte om att bli förd bakom ljuset, och i en sådan situation skulle jag tycka att det skulle vara väldigt genant om jag för gemensamma bekanta pratade gott om förhållandet jag var i, medans de visste något jag inte vet och att förhållandet inte var lika bra som jag trott.

Du utgår ju från hur du själv resonerar, att du antar att den bedragna kvinnan kanske vill vara i sin bubbla och inte veta medans jag själv utgår ifrån hur jag själv skulle vilja bli bemött. Det är väl lite så man fungerar som människa. (Men jag skulle inte heller berätta för den bedragna kvinnan om jag var otrogen med hennes partner, det skulle bli pannkaka skulle jag tro).
 
Men oavsett vad det gäller så tycker jag inte om att bli förd bakom ljuset, och i en sådan situation skulle jag tycka att det skulle vara väldigt genant om jag för gemensamma bekanta pratade gott om förhållandet jag var i, medans de visste något jag inte vet och att förhållandet inte var lika bra som jag trott.

Jag hade nog känt samma sak. Det är nog främst ljugandet och förnedrandet inför andra som är de främsta faktorerna för mig, inte otroheten i sig. Som sagt, jag vill kunna välja själv. Den valmöjligheten får man bara om otroheten förs fram i ljuset.
 
+ @Ramona

Den biten fattade jag, uppenbarligen var ju karln ett as liksom. Men just att det skulle vara "mer rätt" att vara otrogen mot honom pga "sunkig syn på otrohet" skapar ju en del frågor.
Vart har jag skrivit att det var rätt att vara otrogen mot honom? Det handlade ju tvärtom hur jag själv skulle reagera om han var otrogen. Jag var inte otrogen i det förhållandet.
 
Vart har jag skrivit att det var rätt att vara otrogen mot honom? Det handlade ju tvärtom hur jag själv skulle reagera om han var otrogen. Jag var inte otrogen i det förhållandet.

Jag skrev aldrig att du hade varit otrogen mot honom, bara hur jag uppfattat "tonen" liksom. Det känns som att du å ena sidan rättfärdigar din otrohet och i nästa andetag blir äcklad och besudlad om en viss person själv hade varit otrogen, bland annat då pga hans "sunkiga syn" och dåliga "förståelse" för otrohet.

Som sagt, det lämnar ju en del frågor kring vilken syn och förståelse om otrohet som är "rätt". Och vad är en sunkig syn på otrohet? Att man skulle se sig som offer för att man själv anser det vara det värsta som kan hända? Folk måste ju få ha olika uppfattningar, speciellt med erfarenhet i bagaget. Du har rätt till din syn kring otrohet men han har inte rätt till sin?

Detta bortsett från att han verkar ha varit ett kontrollerande as i övrigt. Jag pratar alltså bara om synen och attityden kring otrohet, sin egen vs andras.
 
För mig hade hans kontrollerande beteende varit minst lika stort problem som en otrohet. Det är bland mina största dealbreaks i ett förhållande
Ja att hans beteende är problematiskt när det gäller att hans partner inte får umgås med vänner osv ifrågasätter jag verkligen inte! :)
 
Som sagt, det lämnar ju en del frågor kring vilken syn och förståelse om otrohet som är "rätt". Och vad är en sunkig syn på otrohet? Att man skulle se sig som offer för att man själv anser det vara det värsta som kan hända? Folk måste ju få ha olika uppfattningar, speciellt med erfarenhet i bagaget. Du har rätt till din syn kring otrohet men han har inte rätt till sin?
Om en person som tycker att otrohet är det värsta som kan hända själv är otrogen så är det för mig värre än om någon som inte tycker att det är en så stor grej är otrogen.

Det är dubbelmoralen som ställer till det för mig. Att försöka motarbeta en persons helt normala och vanliga liv, till att själv göra sakerna man så stenhårt motsätter sig.

Såklart måste alla få ha sin egna synpunkt och åsikt, men lever man som man lär får man mer respekt än om man lever ett galet dubbelliv à la Kapten Klänning tex.
 
Om en person som tycker att otrohet är det värsta som kan hända själv är otrogen så är det för mig värre än om någon som inte tycker att det är en så stor grej är otrogen.

Det är dubbelmoralen som ställer till det för mig. Att försöka motarbeta en persons helt normala och vanliga liv, till att själv göra sakerna man så stenhårt motsätter sig.

Såklart måste alla få ha sin egna synpunkt och åsikt, men lever man som man lär får man mer respekt än om man lever ett galet dubbelliv à la Kapten Klänning tex.

Då fattar jag mer vad du menar i just den frågan. Men det blir ju samtidigt också en viss dubbelmoral att å ena sidan rättfärdiga sin egen otrohet, å andra sidan fördöma någon annans. Men så tror jag ju inte heller att det är så enkelt att otrohet bara skulle handla om en själv, som du framfört. Som sagt, det finns nog 1001 anledningar till varför man är otrogen?

Alltså, jag har inga problem att förstå vissas anledningar till otrohet, t ex av några av inläggen i denna tråd. Det är inte det jag menar. Alla har sin anledning, liksom. Däremot är det ju en intressant diskussion vems anledning som är mer "okej" än någon annans.

Sen vet jag inte heller om jag är med på tåget vad gäller att peka ut en persons osäkerhet som en ful egenskap samtidigt som man själv bryter överenskommelser utan att kommunicera detta innan och söker bekräftelse från annat håll, något som helt klart också kan tolkas som osäkerhet.
 
Sen vet jag inte heller om jag är med på tåget vad gäller att peka ut en persons osäkerhet som en ful egenskap samtidigt som man själv bryter överenskommelser utan att kommunicera detta innan och söker bekräftelse från annat håll, något som helt klart också kan tolkas som osäkerhet.
Inte samtidigt. Olika förhållanden, olika tider i livet.
 
Enligt mig är det där en ren tankevurpa folk gör. De tror att otroheten är någonting som är riktat mot dem. "Hur kunde han göra så mot mig?" är ju en vanlig fråga när någon kommit på deras partner. Men det är liksom inte riktat mot dig. Och i ärlighetens namn var det nog inte så att du var i tankarna alls ifall det hände. Är man otrogen så är det någonting man är för sig själv, inte mot någon annan. I alla fall kan inte jag tänka mig att ligga med någon för någon annans skull än min egen. Jag ligger för att jag vill, inte för att vara elak mot någon annan. Otroheten berikade mitt liv, gjorde det mer spännande och roligt och jag fick en tillfredsställelse i att vara sedd och åtrådd av någon annan än min man. Som jag ju givetvis också ville ligga med.
Det fetade här, det ena utesluter väl ändå inte det andra? Alltså man kan såra och kränka en annan människa utan att det var själva intentionen, eller syftet med handlingen. Det tror jag sällan är fallet nämligen, att man är otrogen just för att såra sin partner.
 
Nej, och anledningen till det är ganska egocentrisk - För mig är det viktigt att leva ärligt. Jag mår dåligt av att ljuga helt enkelt, eller kanske snarare av att aktivt dölja saker. Och så tycker jag inte om att såra andra, det får mig också att må dåligt. Däremot har jag haft en kort "relation" med någon som hade partner och ett sk. "öppet förhållande", även om jag undrar om det verkligen var en ömesidig överenskommelse. Han var nämligen en person som ansåg att skillnaden mellan sanning och lögn är ganska oväsentlig. Hur som helst tyckte jag inte att det kändes som en fin situation att befinna sig i (och han var ingen fin person) så efter någon månad avslutade jag. När hans relation tog slut efter något halvår eller så hörde han av sig och ville ge oss en chans, men någonting i mig kände vara att nej det står inte rätt till där, något är fel så jag avböjde. Idag är jag tacksam för det. Tyvärr fick han klorna i en vän till mig och hennes liv med honom på sin rygg är jag tacksam att jag lyckades undvika. För ett tag sedan läste jag en insändare i en tidning om ett barn som förolyckats för att föräldern inte hållt koll, och trots att det inte stod mycket var det som att någon slagit mig i ansiktet för jag visste. Jag bara visste vem denne förälder var för jag hade sett hans nonchalanta beteende mot ett annat barn i sin närhet. Vill inte säga för mycket på detta forum men det är så fruktansvärt tragiskt alltihop, och han är så uppenbart ansvarig för att inte ha övervakat barnet i en farlig situation, men som vanligt är det i hans värld "någon annans fel".
Gud alltså, nu har jag hamnat rätt offtopic men det här har jag tänkt på i så många år nu. Att jag kanske borde sagt något till min vän för många år sedan, berättat hur ont i magen jag fick av honom, tagit avstånd. Men å andra sidan tror jag inte det hade spelat någon roll.
 
Men tycker du att det ligger ett ansvar på andra människor att berätta för dig? Eller är det mest att folk vet som känner integritetskränkande? För egentligen handlar det ju inte om dig, utan om de som är otrogna, även om man ju blir indragen i det hela själv.

Förlåt, hugger knapp: För att tala ur egen sak hade det gjort ont dagen det kom fram att partnern dolt något för mig, och om det dessutom kom fram att andra i min närhet vetat och talat om det över huvudet på mig hade det gjort saken värre. För att citera Milan Kundera “The basis of shame is not some personal mistake of ours, but that this humiliation is seen by everyone”.
 
Det fetade här, det ena utesluter väl ändå inte det andra? Alltså man kan såra och kränka en annan människa utan att det var själva intentionen, eller syftet med handlingen. Det tror jag sällan är fallet nämligen, att man är otrogen just för att såra sin partner.
Såklart. Men det gäller ju inte bara otrohet. Det gäller ju mycket. Läs bara tråden om att fråga om jobb. Folk blir ledsna och kränkta av så mycket.

För mig finns det värre saker som kan hända än att min partner ligger med någon annan. För mig är det värre att bli utelämnad och bortprioriterad, känna mig ensam och utan vänner. Jag hade blivit mer ledsen över att ett gäng av mina vänner åkte till fjällen utan att fråga mig, än att min partner låg med någon annan. Jag hade blivit mer sårad över att min partner blev våldsam emot mig, än ifall han låg med någon annan på tex en konferens. Det är ju ändå riktat mot mig.
 
Såklart. Men det gäller ju inte bara otrohet. Det gäller ju mycket. Läs bara tråden om att fråga om jobb. Folk blir ledsna och kränkta av så mycket.

För mig finns det värre saker som kan hända än att min partner ligger med någon annan. För mig är det värre att bli utelämnad och bortprioriterad, känna mig ensam och utan vänner. Jag hade blivit mer ledsen över att ett gäng av mina vänner åkte till fjällen utan att fråga mig, än att min partner låg med någon annan. Jag hade blivit mer sårad över att min partner blev våldsam emot mig, än ifall han låg med någon annan på tex en konferens. Det är ju ändå riktat mot mig.

Men visst finns det grader i helvetet, det säger väl ingen emot? Jag förstår dock inte varför det skulle vara så väldigt orimligt att bli "ledsen och kränkt" över att ens partner är otrogen? Det är väl snarare en rimlig reaktion om man gått in i en relation med monogama förväntningar som man även kommunicerat med varandra.
 
Men visst finns det grader i helvetet, det säger väl ingen emot? Jag förstår dock inte varför det skulle vara så väldigt orimligt att bli "ledsen och kränkt" över att ens partner är otrogen? Det är väl snarare en rimlig reaktion om man gått in i en relation med monogama förväntningar som man även kommunicerat med varandra.
Att man blir ledsen är väll en sak, men kränkt är kanske mer i linje med att man anser att någon gör detta mot en snarare än bara gör det och det inte handlar om dig. Sen kanske det är så att man anser att den andra parten alltid borde ha en i tankarna och att ens bild av kärlek och partnerskap hänger ihop med det. Om partnern då är otrogen så känns det ju mer som att den åsidosätter en än om man har inställningen att partnern inte alltid har en i sina tankar utan gör saker där hen främst tänker på sig själv.
 
Att man blir ledsen är väll en sak, men kränkt är kanske mer i linje med att man anser att någon gör detta mot en snarare än bara gör det och det inte handlar om dig. Sen kanske det är så att man anser att den andra parten alltid borde ha en i tankarna och att ens bild av kärlek och partnerskap hänger ihop med det. Om partnern då är otrogen så känns det ju mer som att den åsidosätter en än om man har inställningen att partnern inte alltid har en i sina tankar utan gör saker där hen främst tänker på sig själv.

Ja, nu är väl kanske frågan hur man definierar just "kränkt". Jag upplever att det blivit ett ord man slänger med idag för att nedvärdera människor som helt enkelt tagit illa upp. Och nog skulle jag ta illa upp om sambon valde att vara otrogen. Det betyder absolut inte att jag skulle förutsätta att min sambo alltid skulle ha mig i tankarna? Det låter ju som en direkt osund inställning till sin partner.
 
Ja, nu är väl kanske frågan hur man definierar just "kränkt". Jag upplever att det blivit ett ord man slänger med idag för att nedvärdera människor som helt enkelt tagit illa upp. Och nog skulle jag ta illa upp om sambon valde att vara otrogen. Det betyder absolut inte att jag skulle förutsätta att min sambo alltid skulle ha mig i tankarna? Det låter ju som en direkt osund inställning till sin partner.
Om man ska kränka någon så kräver ju det att man aktivt vill såra eller trycka ned den andra. Annars är man ju bara ledsen antar jag.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 054
Senast: Cattis_E
·
Relationer Min bästa vän har varit otrogen mot sin man i ungefär 7 år, hon är nu inne på sin tredje vid sidan av-kille. Anledningen hon uppger för...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
12 642
Senast: Cafer
·
  • Låst
Hästmänniskan Hejsan! Jag är en tjej på fjorton år som verklgen brinner för hästar. Tyvärr har jag nyss fått reda på att många utnyttjar ungdomarinom...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
8 245
Senast: morgaine
·
Relationer Jag är en gammal användare, med helt nytt konto för anonymitet. Känner mig så otroligt rådvill och vad kan vara bättre än att fråga i...
6 7 8
Svar
153
· Visningar
21 813
Senast: Petruska
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp