Har ni varit otrogna någon gång?

[Fruentimber]

Du skrev att att du tyckte att man inte var lössläppt om man inte tittar på porr.
Vi får väl konstatera att vi har inte samma syn på monogami och lössläppthet och det är bäst att vi inte försöker att dejta

Var skrev jag det?!
Läs om, läs rätt.

 

[et_flickan]

En gång, som jätte ung.
Jag har nu förtiden inget intresse i andra män alls, rätt skönt att vara så där väldigt nöjd med den mannen jag delar livet med.

 

[Tofs]

Jag har aldrig varit otrogen, men har ett tillfälle som jag nästan ångrar att jag inte var det. Jag träffade en kille på en fest, som la sig i min säng där jag skulle sova. Vi var sen vakna hela natten, pratade och kramades lite, rätt oskyldigt. Han ville mer, jag ville med mer men gjorde det inte då jag hade pojkvän. Grejen var att jag var i ett våldsamt förhållande och jag känner att jag kanske kunde ha fått kraft att lämna den personen om jag hade låtit killen på festen kommit mig lite närmare. Det hade ju inte varit ett bra sätt att avsluta förhållandet, men kanske hade det fått mig att må bättre i längde. Jag var dessutom så intresserad av festkillen länge, så med facit i hand ångrar jag att jag inte gjorde något.

 

[Alandia]

4Ja, flera gånger till och med. Jag var väldigt destruktiv och rörig efter flertalet våldtäktstrauman och "ville" förstöra varenda bra förhållande jag gav mig in i, rent självdestruktivt alltså. Nu har jag varit tillsammans med nuvarande i tio år och två gånger de första åren av vår relation hände det. Båda gångerna ringde jag min kille direkt och han kom till mig med öppna armar och tog emot mig och förlät. Han förstod och dömde inte. Tack vare hans trygghet och massvis med terapi för min ptsd så är jag nu en "supermonogam", hel och trygg person igen och jag finner det osannolikt att det skulle ske igen.

Så var det för mig med, du är inte ensam. Tror inte att jag var mottaglig för ett sk "bra förhållande", allt var bara destruktivt pga allt som hänt. För mig var det även barndomstrauman som fick mig gå över gränsen, gång på gång. Hellre lämna än att bli sårad igen.
Så fint att du har har ett tryggt förhållande idag

 

[Ramona]

Jag har varit otrogen en hel massa i mitt liv, i mer eller mindre alla förhållanden jag varit i. Det har varit olika anledningar till det, men i grund och botten så handlar det väl om att tillfället gör tjuven. Jag har haft tillfällen att vara otrogen och jag har tagit dem!

Sen är det klart att det finns anledningar till att man har behovet av att vara otrogen och jag har nog i grund och botten ett rätt så stort bekräftelsebehov, eller i alla fall hade. Jag har skrivit väldigt mycket i trådar i ämnet då jag har en lång historik av att vara otrogen mot flera olika partners, och jag har haft olika anledningar till otroheten i olika förhållanden jag haft. Jag har sett min otrohet som att jag berikar mitt liv, för det har jag verkligen gjort. Jag har haft väldigt roligt på vägen! Men jag har också lärt mig massor om mig själv och mina tankar på vägen.

Otrohet är för mig långt ifrån det värsta som kan hända. Och det är för att jag ser till mig själv och varför jag varit otrogen. För mig är ingen otrogen mot mig, det är inte någonting som är riktat mot mig. Det finns ingen som är otrogen för att vara elak mot sin partner, utan man är otrogen för sin egen skull, för att det är kul, etc. Just i den stunden kanske man inte tänker så mycket på sin partner, utan mer på här och nu. Nu låter det som att jag har världens sämsta impulskontroll och det har jag verkligen inte, men jag har i vissa stunder valt att gå en annan väg än vad många tycker är moraliskt rätt.

Och trots den historiken jag har vill jag inte leva i ett öppet förhållande. Det är lite dubbelmoral kanske, men så är det. Skulle någon vara otrogen mot mig vill jag inget veta heller. För guds skull, berätta inte det för mig. Det finns ingen poäng för mig att veta det, om min partner vill leva med mig.

 

[the_connemara]

Japp, en gång. Bytte mitt första destruktiva förhållande mot ett annat minst lika destruktivt och vågade inte göra slut förrän det var väl planerat på offentlig plats osv. Den nya killen hade inga skrupler och jag har varit/är väldigt dålig på att stå upp för mig själv och har gått med på så himla mycket skit bara för att.

Annars ser jag mig som supermonogam. Har inte ens lyckats dejta flera killar en vända med Tinder, det gick inte alls

 

[Lazy Lady]

Nej, är monogam. Har varit tillsammans med min make sedan jag var 18år gammal och har varit tillsammans i 21år nu.

 

[Eurydome]

Nej, är monogam. Har varit tillsammans med min make sedan jag var 18år gammal och har varit tillsammans i 21år nu.

Man kan väl vara otrogen fast man är monogam iofs. Likaväl som att man kan vara otrogen och polyamorös.

 

[Lazy Lady]

Man kan väl vara otrogen fast man är monogam iofs. Likaväl som att man kan vara otrogen och polyamorös.

Kan man säkert! Men jag är mer än nöjd som det är och är/har inte varit intresserad av någon annan såhär långt.

 

[startpompe]

Normer, tror jag, vi har lärt oss att det ska vara så. Personligen anser jag det vara ett svek som egentligen vilket svek som helst. Sedan är ju begreppet otrohet extremt brett. När jag säger att jag skulle kunna förlåta min partner om han var otrogen så beror det ju på hur situationen sett ut. Otrohet är inte per definition slutet på förhållandet för mig, tvärtom har jag svårt att se att jag skulle kasta allt på sopptippen på grund av det. Jag har inte för avsikt att avsluta min relation för att vi sårar varandra vid enstaka tillfällen under livets gång. Med det sagt så kan det ju finnas viss typ av otrohet som skulle avsluta relationen. En längre affär exempelvis.

Jag tänker också på normer att de är en tydlig syn att det är fel, till skillnad mot för kanske ett kontrollerande beteende som kan vara svårt att sätta fingret på. Nej det är nog svårt att säga att jag göra si eller så, det beror på vad personen gjort och hur relationen ser ut i övrigt.

 

[startpompe]

Håller med helt och fullt!
Typ " han är elak mot mig och barnen, förstör min ekonomi, skrämmer husdjuren och har sabbat mina relationer med andra - men är han otrogen åker han ut"

Exakt så! Funderar om det kan ha någon betydelse att det beteenden du nämner kanske kommer gradvis, så gränserna flyttas och personen inte "hinner med"? Men när kvinnan tänker på otrohet så blir det ett konkret överskridande av gränserna?

 

[EmmaBovary]

Och trots den historiken jag har vill jag inte leva i ett öppet förhållande. Det är lite dubbelmoral kanske, men så är det. Skulle någon vara otrogen mot mig vill jag inget veta heller. För guds skull, berätta inte det för mig. Det finns ingen poäng för mig att veta det, om min partner vill leva med mig.

Men har det diskuterats med partners du haft, inställningen alltså? Förmodar att det isf skulle kunna liknas för mycket vid ett öppet förhållande då, men det känns väl överlag schystare om man kommit överens om att händer det så händer det, och ingen av er kommer berätta.

 

[Egonson_]

Nej, det har jag aldrig varit. Jag har ingen aning om jag skulle kunna vara det heller. Troligen inte. Det ligger liksom inte för mig, monogam som jag är.

 

[miumiu]

Ja, alltså jag har väl det, men jag känner liksom att dom ”otroheterna” räknas knappt.

1a gången. Var i gymnasiet. Var ”ihop” med en kille i min klass. Skriver ”ihop” därför att det var ingenting som jag överhuvud taget ville vara men jag kände mig av olika anledningar tvingad in i relationen. Hade 0 känslor för denna kille, 0% attraherad av honom etc. Men var typ 17 år och visste inte bättre.

Var vid denna tidpunkt aktiv på ett poesiforum och hade lärt känna en kille från en liten by i Småland där. Mådde allmänt jävligt dåligt och han var bra på att lyssna osv. Till sist kände jag att jag orkar inte med mitt liv mera, jag måste få träffa honom och jag bad att få komma och hälsa på. Det ville inte hans mamma (hehe) men han fick åka till mig om han ville, vilket han gjorde. I efterhand jävligt fint gjort ändå. Detta var innan min sexdebut men han sov över hos mig över en helg och ja, vi pussades väl lite och sådär. Tog sedan mod till mig och gjorde slut med min ”kille” när han åkt hem igen.

2a gången. När jag träffade min numera sambo sedan typ 12 år tillbaka var jag tillsammans med en kille som verkligen inte var bra för mig. Var typ tillsammans med honom mest för att bevisa nånting, oklart vad. Men iaf. Hade spanat på min numera sambo rätt länge och en kväll spelade hans band på ett ställe i stan. Jag gick dit, söp mig as-kalas och raggade upp honom. Vi gick hem tillsammans men hade inte sex, dock pussades lite och sådär och jag gjorde slut med min dåvarande dagen därpå.

Så ja, jag har ju varit otrogen, vilket givetvis är fel och förkastligt, samtidigt kan jag känna att jag inte har särskilt dåligt samvete då killarna jag varit tillsammans med har varit, jaa... jag känner inte ens att jag orkar gå in på det, men INTE bra.

 

[*Gotlandsrusset*]

Jag tittade på den gamla klassikern "Firman" igår och hur Tom Cruise, trots att han verkar upp över öronen förälskad i sin fru och inte verkar se åt andra kvinnor alls, ändå inte lyckas tygla sig i en situation då en vacker kvinna tar hans händer och placerar på sin kropp. Jag förundrades över hur någon kan bli så upphetsad att hjärnan helt enkelt checkar ut. Dock misstänker jag att det är en aningens ovanlig situation, att någon verkligen vill vara sin partner trogen men att det är just lusten som inte går att kontrollera, och därefter får världens ågren. Jag gissar att det oftast är andra känslor som driver en.

Jag ska tillägga att jag själv inte anser att otrohet behöver vara relationens undergång, och jag har min skepticism mot monogami också. Så det är inte alls så att jag dömer. Det finns många sätt man kan göra sin partner orätt och jag tycker att just otrohet har fått lite väl mycket kraft. Men med det sagt så har jag aldrig varit otrogen själv, eller ens haft lusten, så jag har lite svårt att förstå mig på hur det kan ske.

Har du varit otrogen någon gång? Vad hände då? Jag är som sagt nyfiken, och inte alls här för att döma, och jag hoppas att andra som väljer att skriva i

* tryckte fel

 

[95johsv]

Funderat, otrohet, nej aldrig. Lögnen har aldrig funnits. Sedan måste det vara lögn för att vara otrohet?

Jag har ju sett att man kan vara överens på papperet sas, men när det sker i verkligheten så blir det problematiskt. Känslor man inte trodde fanns bubblar upp, öppenhet man bett om är som salt i såren mm..

Stolthet eller ”moral” gör att man kanske inte funderar igenom när man pratar för man borde ju känna på ett visst sätt.

Det är så mycket som kommer upp när man är i situationen. Livet och känslor är

 

[Migo]

Nej.

 

[Ramona]

Men har det diskuterats med partners du haft, inställningen alltså? Förmodar att det isf skulle kunna liknas för mycket vid ett öppet förhållande då, men det känns väl överlag schystare om man kommit överens om att händer det så händer det, och ingen av er kommer berätta.

Jo, men det är klart att man pratat om otrohet, speciellt om det kommit fram att någon i ens närhet är otrogen eller någon kändis varit det tex. Jag är väldigt kommunikativ och skulle aldrig vara tillsammans med någon som inte var på samma nivå. Om man inte kan prata med sin partner, vem kan man prata med då liksom? Jag ger ingen tillåtelse till att ligga med andra, men jag vill inte veta, så länge personen vill vara tillsammans med mig. Jag själv skulle aldrig berätta heller, finns ingen anledning till det. Berättar man gör man inte det för sin partners skull, utan för att man vill dämpa eventuellt dåligt samvete. Jag har dock aldrig haft dåligt samvete för att jag varit otrogen, då jag rationaliserat valen jag gjort till att vara det som funkar bäst just då.

Jag har ju varit väldigt öppen med min otrohet dock och "alla" i min närhet har vetat. Sen "ligger jag inte runt" utan jag hade en och samma kille på sidan i 2,5 år medan jag var tillsammans med exet. Den killen var med i stallet, hjälpte till att bära bommar på hoppträning, etc. Många bukefalister har träffat honom. Och det är nog mina vänner som har haft svårast för det, för de vet inte riktigt hur de ska göra. Det ger ju med sig efter ett tag och folk är trevliga, men många tar det som sitt ansvar att "rädda" mitt förhållande eller "göra det rätta" och berätta för min sambo. Såklart min sambo visste, det är jag helt övertygad om även om jag aldrig berättade. Men jag skulle aldrig vara otrogen på hans bekostnad liksom. Inte på hans tid. Var han hemma ville jag ju umgås med honom! Men han spenderade veckor i Indien, USA, Kina etc på sitt jobb så det fanns massor med tid att vara otrogen på.

 

[Ramona]

Sedan måste det vara lögn för att vara otrohet?

Jo, men det måste det väl? Annars är det ju inte otrohet. Lever man i ett öppet förhållande är man ju inte otrogen. Väljer man att inte berätta är det ju rent tekniskt sett ingen lögn, men å andra sidan är man ju heller inte öppen med sin partner om vad man sysslar med.

Det där går ju att dra till sin spets och man kan mena att man ju inte berättar allt för sin partner ändå. Tex skulle få av mina ex vilja höra om hur hoppträningen gick eller vad som hände i stallet så det väljer jag att inte berätta mer än att säga att det gick bra, eller att man är förbannad eller ledsen när man kommer hem så får man ju förklara att hoppträningen gick dåligt. Jag berättar heller inte allt som händer på jobbet, medan man lunchar med vänner, vad mamma sa när hon ringde etc. Man man ljuger ju inte för det, det är bara inte av allmänintresse att berätta.

 

[_Taggis_]

Nej, aldrig. En gång blev jag kär i en annan och då gjorde jag slut. För mig är det främst en indikator på att min relation är över eller på väg åt skogen. Jag har liksom ett nollintresse för andra män när jag är kär och älskar nån. Har alltid varit sån. Fattar ju att i långa relationer kan känslor tryta emellanåt men att det inte behöver innebära slutet, men jag tänker att då har man nog en stabilare grund än jag haft i mina relationer. Jag vet inte, har aldrig haft en sk lång relation, 2,5-3 år är väl max vad jag lyckats åstadkomma. Men oavsett känner jag att den respekten har jag alltid haft för mina partners, att jag haft vett att avsluta det ena innan nåt annat hänt. Inte för att jag aldrig haft "chansen" men för att jag är lojal.