Bukefalos 25 år!

Hjälp angående kastrering

Jag var tveksam att kastera min hane eftersom jag hört en hel del vittnesmål om rädslor och osäkerhet som bieffekt. Men när min var 5 år och utan ett uns av rädslor el osäkerhet så lät jag ändå göra det pga att jag även hade tikar.
Jag skulle inte ha gjort det. Han utvecklade osäkerhet mot andra hundar (och många mot honom) och blev tjaffsig i hundmöten. Så till den grad att det blivit jobbigt. Jobbar ständigt aktivt med detta. Nu har vi precis gått kurs för att få nya infallsvinklar och för stunden är vi i en lite stabilare period igen.

Jag kommer aldrig mer att kastrera en hund utan medicinsk orsak.
 

Johdan96

Trådstartare
Jag var tveksam att kastera min hane eftersom jag hört en hel del vittnesmål om rädslor och osäkerhet som bieffekt. Men när min var 5 år och utan ett uns av rädslor el osäkerhet så lät jag ändå göra det pga att jag även hade tikar.
Jag skulle inte ha gjort det. Han utvecklade osäkerhet mot andra hundar (och många mot honom) och blev tjaffsig i hundmöten. Så till den grad att det blivit jobbigt. Jobbar ständigt aktivt med detta. Nu har vi precis gått kurs för att få nya infallsvinklar och för stunden är vi i en lite stabilare period igen.

Jag kommer aldrig mer att kastrera en hund utan medicinsk orsak.
Hej, tack för ditt svar. Gud vad tråkigt. Hoppas det löser sig. Nej det är just detta jag är så rädd för. Vill inte begränsa honom pga han är kastrerad!
 
Vanligtvis brukar dom på mitt dagis ha alla ihop förutom om tikar löper. Då är dom isär. Detta tycker jag är bra då min hund vant sig att vara med tikar, hanar och kastrater. Han har aldrig visat något problem innan. Tvärtom så har han blir mer modig och bekväm med hundar sen han började där. Därför kändes det så tråkigt om det inte ska funka nu. Kändes inte helt bra heller att dagiset, efter en dag han varit lite på, typ rekommenderar kastrering. Efter en enda gång?? Fine om det varit ett beteende han haft hela tiden. Åhh så svårt detta.

Jag tycker att normalt tikintresse är något som de på hunddagiset ska kunna hantera.
 
Ursäkta en okunnigs frågvishet. Vad är det för skillnad med att kastrera en hund jämfört med katt och häst?
 
Ursäkta en okunnigs frågvishet. Vad är det för skillnad med att kastrera en hund jämfört med katt och häst?
Man kastrerar oftast av en orsak.

Många katter går ute och förökar sig okontrollerat (olagligt numera) vilket bidrar till massor med hemlösa katter.
Okastrerade innekatter är inte heller så enkelt att ha, honor skriker och är väldigt jobbiga vid löp, okastrerade hanar luktar och illa och kan kissmarkerar inomhus om man har otur. Därför väljer man att kastrera alla katter som inte ska gå i avel.

På hästar kastrerar man ju inte alla, där kastrerar man ju enbart alla hingstar som inte ska gå i avel. Finns ingen anledningen att kastrerar ston "bara för att".

På hundar finns ingen anledning att kastrerar alla "bara för att", hundar ska hållas under kontroll och kan inte föröka sig okontrollerat, tikar bli inte extremt jobbiga (som katter) vid löp, hanhundar luktar inte illa och kissar sällan inne.
Hanhundar är inte heller lika "jobbiga/svåra" som hingstar att äga.

Jag har inget emot om man vill kastrera sin hund, det är helt valfritt, men att propsa på att alla hundar (förutom avelsdjuren) ska kastreras som man gör med katter och hingstar är bara onödigt. När det kommer till hundar kan ägaren få välja själv om de ska kastrerar eller inte (om det inte finns en orsak att kastrera för djurets skull)
 
Man kastrerar oftast av en orsak.

Många katter går ute och förökar sig okontrollerat (olagligt numera) vilket bidrar till massor med hemlösa katter.
Okastrerade innekatter är inte heller så enkelt att ha, honor skriker och är väldigt jobbiga vid löp, okastrerade hanar luktar och illa och kan kissmarkerar inomhus om man har otur. Därför väljer man att kastrera alla katter som inte ska gå i avel.

På hästar kastrerar man ju inte alla, där kastrerar man ju enbart alla hingstar som inte ska gå i avel. Finns ingen anledningen att kastrerar ston "bara för att".

På hundar finns ingen anledning att kastrerar alla "bara för att", hundar ska hållas under kontroll och kan inte föröka sig okontrollerat, tikar bli inte extremt jobbiga (som katter) vid löp, hanhundar luktar inte illa och kissar sällan inne.
Hanhundar är inte heller lika "jobbiga/svåra" som hingstar att äga.

Jag har inget emot om man vill kastrera sin hund, det är helt valfritt, men att propsa på att alla hundar (förutom avelsdjuren) ska kastreras som man gör med katter och hingstar är bara onödigt. När det kommer till hundar kan ägaren få välja själv om de ska kastrerar eller inte (om det inte finns en orsak att kastrera för djurets skull)
Tack för svar! Jag har själv katter (både honor och hanar som kastreras vid 6-7 månaders ålder) och två valacker. Vad gäller hund har jag endast haft tik i vuxen (min) ålder och henne kastrerade jag inte. Det jag dock reagerat på hos mina vänners hundar är att hanhundarna ofta verkar bli extremt stressade när tikar i närheten löper.
 
Tack för svar! Jag har själv katter (både honor och hanar som kastreras vid 6-7 månaders ålder) och två valacker. Vad gäller hund har jag endast haft tik i vuxen (min) ålder och henne kastrerade jag inte. Det jag dock reagerat på hos mina vänners hundar är att hanhundarna ofta verkar bli extremt stressade när tikar i närheten löper.

Ja, det är klart de är. Deras hormoner säger till dem att de borde para tiken. Men jag vet också hanar som inte bryr sig när de jobbar. Som jobbat precis lika bra och fokuserat trots löptik i närheten och kissefläck på marken där hanen jobbar.

Jag vet också en hane och tik (som inte bodde ihop permanent men ibland) men som kunde träffas under löpet (ej höglöp) eftersom tiken vid ett antal tillfällen varit så otrevlig mot hanen vid löp att han lärt sig att när hon luktar så där ska man hålla sig undan.
 
Tack för svar! Jag har själv katter (både honor och hanar som kastreras vid 6-7 månaders ålder) och två valacker. Vad gäller hund har jag endast haft tik i vuxen (min) ålder och henne kastrerade jag inte. Det jag dock reagerat på hos mina vänners hundar är att hanhundarna ofta verkar bli extremt stressade när tikar i närheten löper.
På vilket vis verkar de extremt stressade? Min hund är jätteförtjust i löptikar och det märks ju, men jag tänker verkligen inte på honom som stressad i sammanhanget 🙂
 
Tack för svar! Jag har själv katter (både honor och hanar som kastreras vid 6-7 månaders ålder) och två valacker. Vad gäller hund har jag endast haft tik i vuxen (min) ålder och henne kastrerade jag inte. Det jag dock reagerat på hos mina vänners hundar är att hanhundarna ofta verkar bli extremt stressade när tikar i närheten löper.
Det där är ju delvis ett avelsproblem, de ska liksom funka även med löptik i närheten.
Ammo blir enbart uppjagad när han bästis löper, annars är det sällan ett problem. Han har umgåtts med tikar i början på löp flera gånger liksom.

Slentriankastrerar man kommer man ju aldrig märka hur ligger till i linjerna och det är för mig ett stort avelsproblem. Ett annat problem är att man sorterar ut potentiellt avelsmaterial och därmed utarmar den genetiska bredden, även omeriterade hanar kan vara lämpliga i avel om de blir gamla och friska.
 
Jag hade min hane på hunddagis när han var 14 månader. Han var stressad, vaktade tikar lite mot andra hundar, skällde (husky med sitt oljud så jag förstår frustrationen och huvudvärken det gav) och började även bete sig han-aktigt hemma. Han fick sluta på dagis. De rekommenderade också kastrering, men han är krypt så det blir ju en större operation, kände att jag inte har riktigt råd, och samtidigt velade jag fram och tillbaka, ska jag eller ska jag inte? Jag valde "ska inte" och tog honom ur dagis. Jag jobbar så pass kort tid och då bara tre dagar på plats så han fixade att vara hemma, sedan hemstudier för barnen och olika tider de åkte hemifrån osv så stunderna han var ensam var inte så många när allt kom omkring. Han lugnade sig med sitt hanaktiga beteende här hemma.
Absolut att han i dag står och slickar där en tik har kissat, jag låter honom till viss del, sedan säger jag "kom" och så går vi. Det känns absolut som att hormonerna rusade just då när han var på dagis, men om han fått längre tid hade det nog löst sig. Det har ju löst sig nu.

Så mitt tips är att låta det lösa sig själv. Eller ta ur honom från dagis.
 
även omeriterade hanar kan vara lämpliga i avel om de blir gamla och friska.
Det där håller jag inte med om.
Om jag inte har plan att avla på min hane har jag kanske varken röntgat, gjort MH test eller andra koller inför avel, och har jag inget tävlings intresse så hunden är omeriterad så skulle jag lägga på ifall någon ringde och sa "jag vill låna din hane för avel", vilken seriös uppfödare avlar på djur som inte är kollade eller meriterade?
 
Det där håller jag inte med om.
Om jag inte har plan att avla på min hane har jag kanske varken röntgat, gjort MH test eller andra koller inför avel, och har jag inget tävlings intresse så hunden är omeriterad så skulle jag lägga på ifall någon ringde och sa "jag vill låna din hane för avel", vilken seriös uppfödare avlar på djur som inte är kollade eller meriterade?
Naturligtvis måste hunden uppfylla grundkraven, men MH o röntgen är knappast meriter på en brukshund.
 
Det där håller jag inte med om.
Om jag inte har plan att avla på min hane har jag kanske varken röntgat, gjort MH test eller andra koller inför avel, och har jag inget tävlings intresse så hunden är omeriterad så skulle jag lägga på ifall någon ringde och sa "jag vill låna din hane för avel", vilken seriös uppfödare avlar på djur som inte är kollade eller meriterade?
Med omeriterad tror jag @Wingates menade otävlad,outställd,inte att den är utan MH eller hälsotester,men då gäller det ju bruksras

Edit: Man ska läsa alla svaren innan man klampar runt i klaveret :D
 
Jag hade min hane på hunddagis när han var 14 månader. Han var stressad, vaktade tikar lite mot andra hundar, skällde (husky med sitt oljud så jag förstår frustrationen och huvudvärken det gav) och började även bete sig han-aktigt hemma. Han fick sluta på dagis. De rekommenderade också kastrering, men han är krypt så det blir ju en större operation, kände att jag inte har riktigt råd, och samtidigt velade jag fram och tillbaka, ska jag eller ska jag inte? Jag valde "ska inte" och tog honom ur dagis. Jag jobbar så pass kort tid och då bara tre dagar på plats så han fixade att vara hemma, sedan hemstudier för barnen och olika tider de åkte hemifrån osv så stunderna han var ensam var inte så många när allt kom omkring. Han lugnade sig med sitt hanaktiga beteende här hemma.
Absolut att han i dag står och slickar där en tik har kissat, jag låter honom till viss del, sedan säger jag "kom" och så går vi. Det känns absolut som att hormonerna rusade just då när han var på dagis, men om han fått längre tid hade det nog löst sig. Det har ju löst sig nu.

Så mitt tips är att låta det lösa sig själv. Eller ta ur honom från dagis.

Det kan vara åldern som gjorde det för din. Om han börjat på dagis innan hormonerna kickade in hade det kanske inte blivit samma chock för honom med alla tikarna. 14 månader är en knepig ålder.
 
Jag kastrerade en av mina hanar kirurgiskt nu i höstas (4 år). Jag gjorde det av två anledningar, dels för att se om hans överdrivna resursförsvar blev bättre och dels för att vi numera även har en tik i huset. Då hade vi testat en omgång med kemisk innan, eftersom hans psyke verkligen inte är något att hänga i granen (brutet MH, en del rädslor och dåliga avreaktioner). Jag vet att det finns en diskussion kring huruvida de två olika metodernas resultat verkligen kan jämföras, men då han är så pass dålig mentalt så ville jag åtminstone få något litet hum om var det kunde barka hän.

Än så länge har vi inte ångrat oss. Det överdrivna resursförsvaret har lättat något i vissa situationer vilket inte bara är skönt för oss men även för hunden. Det är också skönt med vetskapen att han aldrig under några omständigheter skulle få en chans att föra sina kassa gener vidare. Hittills har rädslorna inte blivit värre.

Det kan absolut bli skit av att kastrera, men det kan också bli helt ok.
 
VI har kastrerat vår blandras kirurgiskt utav den anledningen till att vår plan var från början att ha honom mycket lös, och vill inte vill att han ska dra iväg efter löptikar. När vi kastrerade honom så gick det ofta en lös shih tzu-tik strax nedanför vårt hus där ägaren hade ganska liten koll på då hennes hund kom undan med allt. Eftersom vår hund också är mycket i sin hundgård i perioder så ville vi inte heller riskera en tjuvparning ifall han skulle rymma, eftersom jag sett paniken på hundar som sitter fast ihop. Vi kastrerade honom tidigt så vi vet inte hur han skulle blivit om vi väntat, men han är stabil och utan rädslor. Gjorde tex BPH som kastrat med bra omdöme.

Nu låter det kanske som om vi kastrerat honom för att slippa ha uppsikt på honom, så är inte fallet men en olycka sker fort.
 
Ursäkta en okunnigs frågvishet. Vad är det för skillnad med att kastrera en hund jämfört med katt och häst?
Det är jättestor skillnad på hur olika arter påverkas av kastrering. Exakt varför är jag inte insatt i. För egen del så har jag levt med låga testosteronnivåer under långt tid och kan säga att skillnaden är verkligen stor på normala nivåer och obefintliga nivåer. På obefintliga blir även jag mer rädd, mindre stresstålig och får mycket mer ångest. Saker folk säger fastnar och jag kan inte för mitt liv släppa det.

Nu med normala testosteronnivåer så är jag mindre rädd, mer stresstålig, har bättre minne, jag sover bättre som resultat av att jag oftast inte ligger och ältar allt som någonsin hänt i livet när jag ska somna osv osv.

Även äggstockar producerar testosteron - så det är relevant även för hondjur av div arter.

Men som sagt, det kan variera stort mellan olika arter och även individer. Så vitt jag vet så verkar katter inte ha samma problem? Men jag är inte inläst på just katter.

Jag har själv haft en tik som jag blev tvungen att avliva ca 1,5 år efter kastrering då hon var rädd för allt och hade fruktansvärda mängder ångest. Innan kastrering var hon helt orädd. Ganska stökig spökperiod förvisso om det kanske skulle kunna ha skvallrat om vad som kunde hända av kastrering? Jag vet inte.
 
På vilket vis verkar de extremt stressade? Min hund är jätteförtjust i löptikar och det märks ju, men jag tänker verkligen inte på honom som stressad i sammanhanget 🙂
Systers hane slutade äta och satt och pep i dagar. Han kunde inte fokusera på något annat när hon var i löp. De bodde ett par gårdar ifrån varandra.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Några av mina vänner har lite olika hundproblem och jag är nyfiken på hur ni skulle lösa dessa. Hur skulle ni råda dem? Familj med två...
2
Svar
22
· Visningar
1 529
Hundavel & Ras Hej! Jag har lite frågor om golden retriever som skulle vara jätte snällt om ni som vet kunde svara! Först så kan jag säga att jag är 15...
Svar
13
· Visningar
1 740
Hundträning Tik, av spanieltyp 4 år. Kom till mig då den enligt ägarna var ljudkänslig. Tyvärr var kullen hon kommer ifrån en mindre flopp, fyra...
Svar
8
· Visningar
963
Övr. Hund Hej. Vad jan jag göra med min unghund (tik) hon har vid 1 år ålder börjat attackera vissa andra hundar. Först grannens hund som alltid...
Svar
2
· Visningar
860

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Serverfel?

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Upp