Hjälp att bolla ras!

Om du nu har haft spaniels och tränat med dem, kan inte jaktspringer vara något? I jaktvarianterna av både cocker och springer får du betydligt säkrare mentala egenskaper vad gäller träning + nästintill obefintlig pälsvård. Storlekspreferensen talar väl till springerns fördel, även om det finns rejäla jaktcockers. Men här är de varianterna inte så förutsägbara. Det kan bli lite vad som helst. Har dock sällan sett riktigt små (=cockersize) springers.

Dock är ju även jaktvarianterna ofta glada i människor. Men hos många i alla fall cockers av båda varianterna brukar det vara hanterbart. Jag har utställningscockrar sen många år. Min nuvarande är irriterande glad i alla människor (men hon är irriterande på en hel del andra sätt också, förhoppningsvis växer hon till sig...). De tidigare har alltid varit glada, men inte hysteriskt.
 
Du får ursäkta, jag läste "promenader någon vecka" som några dvs mer än en alltså flera veckor därav mitt tidigare svar.
 
Jag har kelpie som nämnts tidigare och jag startade ungefär samma tråd som du innan jag skaffade henne, jag var livrädd att jag inte skulle räcka till i aktiveringen för en brukshund. Hade då en ridgeback sen innan som förstahund. Henne hade jag provat det mesta med och fastnat för hundträning och ville som du ha lite bättre förutsättningar att slippa slita mitt hår över tränigsmotivationen i hunden 😉

Den stora skillnaden mellan dej och mej var nog att jag ville satsa på brukset i första hand, då ffa spåret men jag tränade också sök med den gamla vilket kelpien gjort litegrann också.

Utan några som helst meriter med den gamla fick jag ändå köpa av en av de största bruksuppfödarna så meriter med gamla hundar är absolut inte allt. En bra känsla mellan dej o uppfödaren är i de flesta fall viktigare. Och givetvis att du kommer vara aktiv med hunden, sen kräver förstås inte uppfödaren att du måste ha som mål att tävla elit eller ens tävla alls.

Vill du satsa högt i lydnaden så kan en kelpie absolut passa men räkna med att du nog antagligen kommer behöva aktivera den med spår/sök/uppletandeträning iaf under unghundsåren för att du ska stå ut. Och givetvis övrig fysisk aktivering -hör att många med kelpie upplever att den unga kelpien verkligen behöver springa ur sig ett par gånger i veckan också, utöver den mentala aktiveringen.

Och som nån varit inne på redan, kelpien är superenkel i vardagen om hon bara är tillräckligt aktiverad medan ridgebacken har varit en större utmaning i samma ålder, mycket pga sin självständighet och egensinnighet 😆
 
Lydnad är det roligaste jag vet, men variation är bra och det finns många sporter/aktiviteter att tillgå. I teorin verkar t.ex. rallylydnad, spår, nosework och sök vara roligt. Det jag vet att jag inte kommer vilja hålla på med är agility (annat än skogsagility möjligen), freestyle/heelwork. Andra sporter/aktiviteter kommer vi nog testa på. Spår är en sådan aktivitet som nästan alla hundar gillar, och någon nivå på det känns rimlig, men jag vet inte hur mycket i dagsläget.

Det svåra med brukshund är ju bl.a. som du säger att de lär sig väldigt snabbt och att man behöver vara påhittig och fortsätta utmana hunden.

Jag hade tänkt aktivera hunden på annat sätt också, inte bara lydnad. Jag ville mest vara tydlig med att hunden bör passa för den grenen jag själv tycker är roligast. Av de du nämner är rallylydnad det jag mest känner för. Agility är inte min grej, viltspår har jag aldrig provat. Som jag skrev ovan är sök och nosework också av intresse. Spår och viltspår, är det samma sak? Jag tänkte aktivera hunden med spår på någon nivå, för jag vet att många hundar uppskattar det.

Jag får nog sätta mig ner och fundera på vad jag egentligen vill ha, verkligen rannsaka mig själv. Ut och träffa fler hundar, fler ägare och prata hund. Om jag väljer brukshund får jag gå all in, om jag väljer annan-mindre-motiverad-ras får jag kanske kompromissa med att hunden helt enkelt inte alltid är med på noterna. Dilemma, dilemma. Egentligen måste jag bestämma mig för vad jag är mest rädd för, för lite eller för mycket hund? Jag måste komma fram till ett beslut, annars kan jag lika gärna vara fast i min ambivalenta onda cirkel för evigt.

Allt är mindre flamsigt än flatte i och för sig ;) Tyvärr är jag trött på klippraser eftersom jag haft det nu. Man måste inte klippa sin pudel själv å enda sidan, å andra sidan lägger jag hellre de tusenlapparna på något roligare. Om jag ångrar mig kommer jag titta närmre på pudel.

Vad menar du med det?

Intressant! Och fin, om man får vara ytlig. Ska läsa på om den.

Spaniels :D Cockerspaniel i tre led. Två av dessa har varit någorlunda intresserade av att hitta på saker, den tredje inte alls. Jag har ändå släpat med alla på diverse kurser och tränat hemma. Den gemensamma nämnaren för alla har varit att de föredragit fysiskt aktivitet framför mental träning, och vid mental träning har de föredragit självständigt arbete med nosen. Den som haft mest will-to-please har satt grunden för mitt träningsintresse.

Nu vill jag ha något som är piggare på att arbeta nära mig, som har lite snabbare huvud, som inte är ett lika osäkert kort om man är intresserad av mental träning.
Var som du när jag skulle välja ras, rädd för att det skulle bli för mycket, osäker på hur man skulle hitta bra linjer som ny och okänd, osäker på vad och hur mycket jag ville träna. Tittade på många olika typer av hund, allt från brukshund till rasgrupp 9. Det blev till slut aussie och det blev hur bra som helst och jag har nu två :love: Tränar/tävlar rallylydnad och lydnad och tränar specialsök för framtida tävling hoppas jag. Har startat appellen i spår, har provat på agility och kan tänka mig att prova HTM längre fram. Unghunden har varit riktigt jobbig under sin valptid, men det är ju övergående :D Det jobbigaste har framför allt varit att hon inte kopplat på hjärnan innan handling, det har varit mycket fort och fel och ibland även fort och farligt. Men nu som 1-åring märks det att hon ändå har lärt sig saker under det första året, hon kan tänka till lite och allt sker inte på impuls längre.

Med erfarenhet av mina träningskompisar och deras hundar upplever jag att risken/möjligheten att få den typen av hund är större om du väljer aussie/kelpie än om du väljer tollare/jaktlabbe. Även om de alla fyra är energiska och träningsvilliga raser så är det energi på olika sätt och du behöver nog träffa flera av de olika för att se vilken typ som passar dig bäst.
 
Jag håller med helt. Jag tycker de har gjort ett rätt bra jobb med aveln på tollare, och tycker inte det är lika "svajigt" längre. (inte sagt att man inte ska vara nog med kennlar). Tycker också, tt av dem du räknat upp hade jag valt tollare utan tvekan.

En ras många på min klubb har som tävlar aktivt är aussie, dock har jag ingen egen erfarenhet av dem.
Aussie känns som ett osäkert kort? Alltså de har kvaliteterna jag söker, men det verkar vara en väldigt ojämn ras. Jag har hört flera med rasen säga att de inte vet om de vågar skaffa en till just för att det verkar vara vanligt med osäkerhet hos hundarna. Jag tycker det är ett rätt dåligt betyg till aveln. Vet inte om jag skulle våga, även om det säkerligen finns bra hundar med.
Om du nu har haft spaniels och tränat med dem, kan inte jaktspringer vara något? I jaktvarianterna av både cocker och springer får du betydligt säkrare mentala egenskaper vad gäller träning + nästintill obefintlig pälsvård. Storlekspreferensen talar väl till springerns fördel, även om det finns rejäla jaktcockers. Men här är de varianterna inte så förutsägbara. Det kan bli lite vad som helst. Har dock sällan sett riktigt små (=cockersize) springers.

Dock är ju även jaktvarianterna ofta glada i människor. Men hos många i alla fall cockers av båda varianterna brukar det vara hanterbart. Jag har utställningscockrar sen många år. Min nuvarande är irriterande glad i alla människor (men hon är irriterande på en hel del andra sätt också, förhoppningsvis växer hon till sig...). De tidigare har alltid varit glada, men inte hysteriskt.
Jo? Kanske? Jag har faktiskt aldrig tänkt i de banorna.

Hur menar du med, "de varianterna inte är så förutsägbara. Det kan bli lite vad som helst"?
Hur stora är jaktcocker vs. jaktspringer? Har försökt få fram någon siffa, men gick bet. Det känns som att de kan vara mindre än showvarianterna?

Av mina spaniels har en varit ointresserad av människor annat än flocken, de andra två har varit halvt hysteriska. Som jag skrev i ursprungsinlägget gillar jag glada hundar, de är bara motsatsen till mig. Flams/trams är egentligen det jag gillar mindre, och mina hundar har haft en dos av det. Jaktspaniels kanske det är skillnad med. Jag har bara träffat jaktretrievers och de har varit mer stabila.

Ska läsa på lite om jaktvarianterna.
Du får ursäkta, jag läste "promenader någon vecka" som några dvs mer än en alltså flera veckor därav mitt tidigare svar.
Gör inget. Det var en mastodonttext att ta sig igenom trots allt.
Jag har kelpie som nämnts tidigare och jag startade ungefär samma tråd som du innan jag skaffade henne, jag var livrädd att jag inte skulle räcka till i aktiveringen för en brukshund. Hade då en ridgeback sen innan som förstahund. Henne hade jag provat det mesta med och fastnat för hundträning och ville som du ha lite bättre förutsättningar att slippa slita mitt hår över tränigsmotivationen i hunden 😉

Den stora skillnaden mellan dej och mej var nog att jag ville satsa på brukset i första hand, då ffa spåret men jag tränade också sök med den gamla vilket kelpien gjort litegrann också.

Utan några som helst meriter med den gamla fick jag ändå köpa av en av de största bruksuppfödarna så meriter med gamla hundar är absolut inte allt. En bra känsla mellan dej o uppfödaren är i de flesta fall viktigare. Och givetvis att du kommer vara aktiv med hunden, sen kräver förstås inte uppfödaren att du måste ha som mål att tävla elit eller ens tävla alls.

Vill du satsa högt i lydnaden så kan en kelpie absolut passa men räkna med att du nog antagligen kommer behöva aktivera den med spår/sök/uppletandeträning iaf under unghundsåren för att du ska stå ut. Och givetvis övrig fysisk aktivering -hör att många med kelpie upplever att den unga kelpien verkligen behöver springa ur sig ett par gånger i veckan också, utöver den mentala aktiveringen.

Och som nån varit inne på redan, kelpien är superenkel i vardagen om hon bara är tillräckligt aktiverad medan ridgebacken har varit en större utmaning i samma ålder, mycket pga sin självständighet och egensinnighet 😆
Jag tror inte det är hållbart att enbart träna lydnad alltid, alltid. Variation är kul, men det är framförallt den sporten jag fastnat för av de jag testat och den sport som är troligast att jag väljer att satsa på (om någon). Men som jag skrev någonstans, rallylydnad, spår, nosework och sök låter också intressant på pappret. Jag kommer nog vilja testa mig fram lite. Jag har redan testat vissa sporter, men tänker att det är ännu roligare med en hund som tycker det är kul.

Det låter i alla fall toppen att det finns möjlighet att köpa brukshund utan att ha meriter. Att uppfödare säljer till oss också, och även till de som kanske inte vill tävla utan bara träna. Om det blir aktuellt med brukshund är kelpie lockande.

En fråga däremot, jag pratade med någon häromveckan som sa att kelpies "alltid är stressade". Är det vanligt för rasen? Jag har inte träffat en enda där jag fått upplevelsen "stressad", men jag gissar att den här personen kan ha träffat fler än mig. Går kelpies lätt upp i stress i träningssammanhang? Eller kan man anta att de här varianterna är dåligt avlade/understimulerade?
Var som du när jag skulle välja ras, rädd för att det skulle bli för mycket, osäker på hur man skulle hitta bra linjer som ny och okänd, osäker på vad och hur mycket jag ville träna. Tittade på många olika typer av hund, allt från brukshund till rasgrupp 9. Det blev till slut aussie och det blev hur bra som helst och jag har nu två :love: Tränar/tävlar rallylydnad och lydnad och tränar specialsök för framtida tävling hoppas jag. Har startat appellen i spår, har provat på agility och kan tänka mig att prova HTM längre fram. Unghunden har varit riktigt jobbig under sin valptid, men det är ju övergående :D Det jobbigaste har framför allt varit att hon inte kopplat på hjärnan innan handling, det har varit mycket fort och fel och ibland även fort och farligt. Men nu som 1-åring märks det att hon ändå har lärt sig saker under det första året, hon kan tänka till lite och allt sker inte på impuls längre.

Med erfarenhet av mina träningskompisar och deras hundar upplever jag att risken/möjligheten att få den typen av hund är större om du väljer aussie/kelpie än om du väljer tollare/jaktlabbe. Även om de alla fyra är energiska och träningsvilliga raser så är det energi på olika sätt och du behöver nog träffa flera av de olika för att se vilken typ som passar dig bäst.
Jag har tänkt på aussie en och två och fler gånger, men är rädd för att jag hört mycket dåligt om aveln. Osäkra, rädda och skarpa hundar. Vad säger du om aveln? Du verkar ha fått tag på bra individer, är det lätt/svårt att få tag i bra individer? Om du känner till bra kennlar får du gärna PMa.

Jag behöver absolut träffa fler raser/individer. Men det är skönt med det här forumet där ni skriver både positivt om en ras och vad som kan vara negativt. Vissa andra ställen (fb) skrivs det bara positivt och "klart du ska ha *ras*!". Det är svårt att få grepp om en ras kan passa för en då eller inte. Det är mer givande och tänkvärt på sättet ni skriver :)
 
@Balverine - jag menar att storlekarna på jaktvarianterna varierar mycket mer än på utställningsvarianterna. Med det sagt tror jag att de flesta jaktspringers är mindre än utställningsspringers men med jaktcockers kan det skilja mycket. En del är små och kan vara låga på benen, andra är större och luftiga.

Jag har aldrig ägt någon jaktspaniel själv men faktiskt träffat ganska många och tycker de är glada, livliga och stabila hundar. Och mycket will to please, naturligtvis.
 
Aussie känns som ett osäkert kort? Alltså de har kvaliteterna jag söker, men det verkar vara en väldigt ojämn ras. Jag har hört flera med rasen säga att de inte vet om de vågar skaffa en till just för att det verkar vara vanligt med osäkerhet hos hundarna. Jag tycker det är ett rätt dåligt betyg till aveln. Vet inte om jag skulle våga, även om det säkerligen finns bra hundar med.

Jo? Kanske? Jag har faktiskt aldrig tänkt i de banorna.

Hur menar du med, "de varianterna inte är så förutsägbara. Det kan bli lite vad som helst"?
Hur stora är jaktcocker vs. jaktspringer? Har försökt få fram någon siffa, men gick bet. Det känns som att de kan vara mindre än showvarianterna?

Av mina spaniels har en varit ointresserad av människor annat än flocken, de andra två har varit halvt hysteriska. Som jag skrev i ursprungsinlägget gillar jag glada hundar, de är bara motsatsen till mig. Flams/trams är egentligen det jag gillar mindre, och mina hundar har haft en dos av det. Jaktspaniels kanske det är skillnad med. Jag har bara träffat jaktretrievers och de har varit mer stabila.

Ska läsa på lite om jaktvarianterna.

Gör inget. Det var en mastodonttext att ta sig igenom trots allt.

Jag tror inte det är hållbart att enbart träna lydnad alltid, alltid. Variation är kul, men det är framförallt den sporten jag fastnat för av de jag testat och den sport som är troligast att jag väljer att satsa på (om någon). Men som jag skrev någonstans, rallylydnad, spår, nosework och sök låter också intressant på pappret. Jag kommer nog vilja testa mig fram lite. Jag har redan testat vissa sporter, men tänker att det är ännu roligare med en hund som tycker det är kul.

Det låter i alla fall toppen att det finns möjlighet att köpa brukshund utan att ha meriter. Att uppfödare säljer till oss också, och även till de som kanske inte vill tävla utan bara träna. Om det blir aktuellt med brukshund är kelpie lockande.

En fråga däremot, jag pratade med någon häromveckan som sa att kelpies "alltid är stressade". Är det vanligt för rasen? Jag har inte träffat en enda där jag fått upplevelsen "stressad", men jag gissar att den här personen kan ha träffat fler än mig. Går kelpies lätt upp i stress i träningssammanhang? Eller kan man anta att de här varianterna är dåligt avlade/understimulerade?

Jag har tänkt på aussie en och två och fler gånger, men är rädd för att jag hört mycket dåligt om aveln. Osäkra, rädda och skarpa hundar. Vad säger du om aveln? Du verkar ha fått tag på bra individer, är det lätt/svårt att få tag i bra individer? Om du känner till bra kennlar får du gärna PMa.

Jag behöver absolut träffa fler raser/individer. Men det är skönt med det här forumet där ni skriver både positivt om en ras och vad som kan vara negativt. Vissa andra ställen (fb) skrivs det bara positivt och "klart du ska ha *ras*!". Det är svårt att få grepp om en ras kan passa för en då eller inte. Det är mer givande och tänkvärt på sättet ni skriver :)
Ausssien är absolut en ras som spretar, tyvärr är det väldigt stora skillnader inom rasen. Men en bra aussie är fantastisk ❤
Titta på de uppfödare som arbetar med sina hundar, det är flera som vallar både får och nöt. De som prioriterar utställning utan arbete bör (ska!) man undvika.

Men utifrån min erfarenhet (brukshundsklubb och tävlingar) är det lättare att hitta en stabil tollare än en stabil aussie 😔
 
Jag tror inte det är hållbart att enbart träna lydnad alltid, alltid. Variation är kul, men det är framförallt den sporten jag fastnat för av de jag testat och den sport som är troligast att jag väljer att satsa på (om någon). Men som jag skrev någonstans, rallylydnad, spår, nosework och sök låter också intressant på pappret. Jag kommer nog vilja testa mig fram lite. Jag har redan testat vissa sporter, men tänker att det är ännu roligare med en hund som tycker det är kul.

Det låter i alla fall toppen att det finns möjlighet att köpa brukshund utan att ha meriter. Att uppfödare säljer till oss också, och även till de som kanske inte vill tävla utan bara träna. Om det blir aktuellt med brukshund är kelpie lockande.

En fråga däremot, jag pratade med någon häromveckan som sa att kelpies "alltid är stressade". Är det vanligt för rasen? Jag har inte träffat en enda där jag fått upplevelsen "stressad", men jag gissar att den här personen kan ha träffat fler än mig. Går kelpies lätt upp i stress i träningssammanhang? Eller kan man anta att de här varianterna är dåligt avlade/understimulerade?

Nej det skulle jag inte säga men möjligt att det har lättare att slå över i stress än andra brukshundar.
Min har lite väl lätt att ta till stress, men då enbart i vardagen och om hon inte fått träna ordentligt. Alla de stressbeteendena jag inte vill ha hos henne försvinner när hon är aktiverad nog, även nu som 9åring.
Kan inte minnas att jag upplevt det som ett problem i träningen.

Men som vid alla hundköp, läs på, studera MH’n o ev MT’n. Prata med mycket rasfolk!
Kelpien är ju en vallhund i grund o botten och några få uppfödare har vallegenskaper som viktigaste avelsmål. Söker du en brukshund skulle jag kika på andra uppfödare.
Håll lite koll på den sociala biten, där kan finnas en viss osäkerhet hos en del. Upplever dock inte att det är ett lika stort problem som hos aussien som har diskuterats också. Jag valde kelpie just av den anlednigen, att det för mej kändes som ett säkrare kort att få en bra hund!
 
Kelpien är en ganska spretig ras och det kan skilja en del inom samma kull. Jag har haft 2 tikar och tycker att rasen är helt underbar men det kan som sagt spreta en del. Det finns en del skärpa hos en del individer och stress hos vissa. Jag håller med @TantAgda om att prata med mycket rasfolk! Prata med folk som har kelpie från olika linjer för det finns allt från lugna utan motor till riktiga arbetsmaskiner.

Mina tikar hade en del genensamma hundar bakåt i deras stamtavlor men var verkligen helt olika. I min senaste kelpies kull skiljde en hel del, allt i från osäkra hundar utan motor till en som tävlade SM i lydnad flera gånger.
 
Tollare! Jag har varit skeptisk länge men är nu omvänd - det finns flera riktigt bra uppfödare numera som fokuserar på sociala, glada och trevliga tollare med massor av arbetslust. Har själv blivit lite sugen på en efter att ha tränat med ett gäng supertrevliga rödrävar. En del av uppfödarna vill att hundarna ska tränas/meriteras även jaktligt så fundera på om det är något du kan tänka dig, annars får du fokusera på kennlar som vill att hundarna får jobba men inte bryr sig så mycket om vad de får göra.

En sak med tollarna är att de inte direkt verkar vara några bruksmaskiner - de har en del egna tankar kring saker och ting och verkar gärna ta lite egna beslut för att liva upp tillvaron. Så det kan ibland lika gärna bli strålande som det kan bli lite hoppsan hejsan. Det är nog bra att ha lite humor och inte vänta sig att sträckan mellan A och B är superlätt bara för att en har en arbetsmotiverad hund. :)

Edit: en bra tollare är en social hund (det är ju en retriever liksom) så det är ju ingen hund som är ointresserad av folk - men det är ju heller inga flattar.
 
När det gäller korthårig collie så stämmer den in mycket väl på dina kriterier, men det är en liten och spretig ras och det finns tyvärr många korthår som både har rädslor och bristande arbetslust. Det gäller att göra sig mycket väl insatt i linjer och kombinationer och att bereda sig på att vänta ett tag på rätt hund. Att hitta en långhårig collie som är bra mentalt och har arbetslust är betydligt enklare - att korthåren skulle vara bättre mentalt är tyvärr en seglivad myt! Men där faller det på pälsen kan jag tänka mig. Alla är dock inte pälsmonster utan en del (framför allt de som avlas mer för arbete) har väldigt rimlig och lättskött päls. Här är min unge hane på snart två år, exempelvis. :)
received_504428548395549 (2).jpeg
 
"Av mina spaniels har en varit ointresserad av människor annat än flocken, de andra två har varit halvt hysteriska. Som jag skrev i ursprungsinlägget gillar jag glada hundar, de är bara motsatsen till mig. Flams/trams är egentligen det jag gillar mindre, och mina hundar har haft en dos av det. Jaktspaniels kanske det är skillnad med. Jag har bara träffat jaktretrievers och de har varit mer stabila.

Ska läsa på lite om jaktvarianterna."

Då tror jag ändå du ska kolla på tollare. Jag har ju jaktlabbar, det är inge nras du funderat på? Jag tycker inte alls de är flamsiga på det sättet mina flattar var. En av tikarna är gjord för arbete, hon tycker det är roligt att det kommer folk, men bryr sig inte. lättmotiverad, med mycket will to please, snabblärd, och även lätt för att "traggla" uppgifter. Min hane är en enmanshund, hälsar på folk han känner men är absolut inte överdrivet social på något sätt. Det jag gillar är uthålligheten och flexibiliteten i arbete, samt att de är rätt nöjda en vecka med längre skogspromenader enbart. Mina är heller inte så stora, tiken väger 20 kg.
 
Läste din tråd igår @Balverine och funderade länge på om jag skulle svara eller inte. :D Jag har isländsk fårhund, och med tanke på att du funderar på en annan vallande spets, så kanske IF kan vara något? Jag är långt ifrån säker, men.... När jag läser ursprungsinlägget så stämmer mycket, men inte allt, in på min hund. I fråga om självständighet och will to please, så är han liksom både vallhund och spets - han har absolut väldigt mycket egna idéer och i brist på tydliga direktiv tar han alltid egna initiativ (ibland bra, ibland mindre bra...), men han är känslomässigt väldigt "nära", vill vara med mig/oss och är som lyckligast när han får hitta på något tillsammans. Mycket energi, mycket vilja att jobba och en väldigt glad hund men utan att vara så flamsig som en retriever. Han älskar folk, men har också viss skärpa. Han agerar gärna "polis" och har åsikter om vad de andra djuren på gården får göra. Nu har jag inga yngre barn, men kan mycket väl tänka mig att han skulle vara "polis" även gentemot lekande barn. Har också varit med om andra IF som agerat på samma sätt.

Älskar att vara med ute på gården i olika sysslor och blir påtagligt nöjd av den typen av aktiviteter, även när man tycker att man inte specifikt "aktiverat hund" under dagen. Fysiskt uthållig och energisk, skulle säkert gärna springa maraton om JAG orkade! Perfekt päls för utomhusliv, "dubbel" med underull och täckhår vilket gör att han i stort sett aldrig blir riktigt våt eller kall. Smuts "glider av" när den torkar och kravet på pälsvård är verkligen minimalt. Finns i både långhårig och korthårig variant (av min hunds kullsyskon är tre korthåriga och två, varav min är en, långhåriga).

Bland de mindre positiva egenskaperna är en viss glädje i att höra sin egen röst (det är ju trots allt en spets!) och en klar tendens till separationsångest. Lämnar fortfarande inte min mer än 30-40 minuter och han skäller när jag går (men slutar när jag är borta).

Trevlig modell och trevligt utseende, tycker jag. Lagom stor, min hane som är 17 månader väger 16 kg, hans pappa något mer. Tikarna är tydligt mindre.

Sammanfattningsvis är det här både den roligaste och den jobbigaste hunden jag har haft. Ibland kan jag bli galen på hans "egna initiativ" (kan vara allt från att hålla rovfåglar borta från gården till att nappa åt sig ett vedträ och sedan finfördela det i soffan....), men jag älskar verkligen den här hunden! För mig är IF den ras som blivit mest "rätt" för mig av de hundar jag/familjen haft, men då ska sägas att jag lever ett väldigt aktivt liv men utan tydligt fokus på hundsport. Jag tränar/tävlar inte på det viset, även om jag givetvis tränar min hund. Har dock en kompis som med stor framgång tävlade sin IF i lydnad och tittar man på rasklubbens fb-sida och lite andra fb-grupper med fokus på IF så verkar hundarna och deras ägare ägna sig åt alla sorters aktiviteter - vallning såklart, men också lydnad, agility, spår o sök, jakt osv. Tror att det viktiga här är arbetsviljan!
 
Läste din tråd igår @Balverine och funderade länge på om jag skulle svara eller inte. :D Jag har isländsk fårhund, och med tanke på att du funderar på en annan vallande spets, så kanske IF kan vara något? Jag är långt ifrån säker, men.... När jag läser ursprungsinlägget så stämmer mycket, men inte allt, in på min hund. I fråga om självständighet och will to please, så är han liksom både vallhund och spets - han har absolut väldigt mycket egna idéer och i brist på tydliga direktiv tar han alltid egna initiativ (ibland bra, ibland mindre bra...), men han är känslomässigt väldigt "nära", vill vara med mig/oss och är som lyckligast när han får hitta på något tillsammans. Mycket energi, mycket vilja att jobba och en väldigt glad hund men utan att vara så flamsig som en retriever. Han älskar folk, men har också viss skärpa. Han agerar gärna "polis" och har åsikter om vad de andra djuren på gården får göra. Nu har jag inga yngre barn, men kan mycket väl tänka mig att han skulle vara "polis" även gentemot lekande barn. Har också varit med om andra IF som agerat på samma sätt.

Älskar att vara med ute på gården i olika sysslor och blir påtagligt nöjd av den typen av aktiviteter, även när man tycker att man inte specifikt "aktiverat hund" under dagen. Fysiskt uthållig och energisk, skulle säkert gärna springa maraton om JAG orkade! Perfekt päls för utomhusliv, "dubbel" med underull och täckhår vilket gör att han i stort sett aldrig blir riktigt våt eller kall. Smuts "glider av" när den torkar och kravet på pälsvård är verkligen minimalt. Finns i både långhårig och korthårig variant (av min hunds kullsyskon är tre korthåriga och två, varav min är en, långhåriga).

Bland de mindre positiva egenskaperna är en viss glädje i att höra sin egen röst (det är ju trots allt en spets!) och en klar tendens till separationsångest. Lämnar fortfarande inte min mer än 30-40 minuter och han skäller när jag går (men slutar när jag är borta).

Trevlig modell och trevligt utseende, tycker jag. Lagom stor, min hane som är 17 månader väger 16 kg, hans pappa något mer. Tikarna är tydligt mindre.

Sammanfattningsvis är det här både den roligaste och den jobbigaste hunden jag har haft. Ibland kan jag bli galen på hans "egna initiativ" (kan vara allt från att hålla rovfåglar borta från gården till att nappa åt sig ett vedträ och sedan finfördela det i soffan....), men jag älskar verkligen den här hunden! För mig är IF den ras som blivit mest "rätt" för mig av de hundar jag/familjen haft, men då ska sägas att jag lever ett väldigt aktivt liv men utan tydligt fokus på hundsport. Jag tränar/tävlar inte på det viset, även om jag givetvis tränar min hund. Har dock en kompis som med stor framgång tävlade sin IF i lydnad och tittar man på rasklubbens fb-sida och lite andra fb-grupper med fokus på IF så verkar hundarna och deras ägare ägna sig åt alla sorters aktiviteter - vallning såklart, men också lydnad, agility, spår o sök, jakt osv. Tror att det viktiga här är arbetsviljan!
Att man tränar med sin hund är ju superkul - men finns det nån IF som faktiskt "kommit någonstans" i bruks/lydnad? Alltså som tävlat högre klasser och presterat.
Jag tänker att det säger lite om hur de passar till den typen av arbete liksom. Det verkar ju vara käcka hundar liksom, men jag har personlig svårt att se dem som ett alternativ för någon som vill träna/tävla mycket? Men jag kan ju ha fel..
 
Hejsan!

Jag går i tankarna om att köpa hund men får inte ordning på mina tankar om vad jag vill ha riktigt. Kan ni hjälpa mig bolla?

Jag är ute efter en ”lagom” hund. Lagom mentalt, lagom storlek, lagom päls, lagom aktivitetsnivå… Eftersom lagom är objektivt ska jag försöka förklara vad lagom innebär för mig, och jag börjar med det enklaste.

Lagom storlek är ca 40–60 cm. Det är en behändig storlek till fler saker, så som att ta med på äventyr, åka bil/buss/tåg, gå i terräng, bära (nåja), men framförallt lagom höjd till handen vid träning (och det sistnämnda är det som prioriteras mest ;))

Lagom päls är en päls som sköter sig själv. ”Schäferpäls” är lagom, men korthårig och långhårig går an. Borstning då och då funkar. Nej till klipp-/trimraser, nej till nakenhundar.

Temperamentmässigt gillar jag hundar som är lite som mig; avståndstagande till människor. Det finns undantag och sprudlande glada hundar är härliga att stöta på, men jag har inte kommit i underfund än om jag vill leva med en hund som älskar allt och alla alltid. Ska den vara lik mig är det reserverad som gäller, eller åtminstone mer reserverad än flatcoated retriever.

En klar fördel är även raser som generellt går bra ihop med andra hundar och djur, inte för att de måste kunna umgås och leka ihop, utan bara av enkelhetens skull. Just detta är inte lika prioriterat som annat, bara ett litet plus.


Aktivitetsmässigt är den svåraste biten. Ska vi ta den långa eller korta versionen? Kortfattat vill jag träna regelbundet. Jag vill tävla, och är mest intresserad av lydnad. Jag vet inte vilken nivå jag vill uppnå, det jag vet är att jag inte vill kämpa mig halvt fördärvad för att få hunden med på noterna. Vilket leder till nästa stycke och den långa versionen;

Jag är ”rädd” för hundar med dålig motivation till träning. Jag har erfarenhet av det och det är näst intill själsdödande att träna en sådan hund. Vissa tycker det är roligt och utmanande, men jag tycker tvärtom. Det är mycket roligare och givande att träna en hund som hela tiden är med. Som för att förebygga att jag får en sådan igen har jag tittat på betydligt mer krävande, d.v.s. brukshundar. Men jag vet inte om jag egentligen har behov av brukshund. Jag är dessutom osäker kring intensiteten hos brukshundar och om jag skulle mäkta med. Jag har ambitioner, men ingen erfarenhet av brukshund. Jag har inte heller kontakter och/eller någon som kan vägleda mig till bra linjer.


Jag har med andra ord försökt rannsaka mig själv med den här tråden och tänka ”lagom”. Jag vill ha en lagom hund som tycker träning (lydnad) är kul, som är med mig hela tiden och som jag inte behöver tjata på eller lirka med. Lite eget driv, lite jävlar anamma. Snabbare i huvudet än spaniels, som jag har mest erfarenhet av.

Jag kommer som sagt aktivera hunden regelbundet, men vill inte att den tar stryk om den bara får promenader någon vecka då och då.


Jag är nyfiken på dessa där åtminstone två är arbetande raser:

Lapsk vallhund. LVH är hemskt vackra, men jag känner mig lite tveksam till rasgrupp spets/urhund. Sedan sa någon att de är mer som vallhundar i temperament. Frågan är då om de gillar att träna nära föraren? Ha krav på sig under lydnadsmoment? Att de är duktiga på självständigt arbete t.ex. viltspår vet jag, men det är inte mitt huvudintresse.

Nova scotia duck tolling retriever (tollare). Kanske det säkraste kortet av de tre om man vill ha en som tycker det är kul att träna nära föraren? Den största frågan är hur lätt man kan få tag på en bra individ, har hört att det är en ojämn ras med rätt mycket rädslor. Men om man hittar rätt, låter det som en ras som kan passa? Jag har gillat samtliga jag träffat på (en handfull).

Xoloitzcuintle (pälsad) fick jag tips om för inte alls länge sedan. Jag känner samma osäkerhet här som LVH, p.g.a. rasgruppen. Jag har dessutom läst väldigt olika om hur träningsbara de är, om de är ja-sägare eller om de behöver motiveras upp av föraren för att vilja göra något alls. Vad är generellt för rasen, någon som vet?


Kan någon av dessa bli lydnadsstjärnor om jag väljer att satsa?

Vad finns det för raser som kan bli lydnadsstjärnor, men som är lika nöjda med att det inte satsas så högt?


Jag som inte skulle skriva långdraget, hoppas ni orkar läsa.
Alltså.
Jag hade inte varit så rädd för brukshund om jag var du, men jag skulle isf se till att träffa så mycket hundar jag kunde inom de raser man är intresserad av för att se vilka linjer du gillar. Man behöver ju inte ta en hund ur "extra allt" linjer liksom. Även brukshund ska kunna chilla nån vecka eller två.
Hunden struntar ju i hur högt man vill satsa, det handlar ju mer om att aktivera den på ett passande sätt. Jag har en dobermann ur extra allt linjer som jag inte tävlat mer än startklass med 🤷‍♀️ Men aktiverad blir han ju och då är han nöjd. Med det sagt, vet man att man bara vill träna sporadiskt är ju en aktiv sällskapshund mer passande.
 
Att man tränar med sin hund är ju superkul - men finns det nån IF som faktiskt "kommit någonstans" i bruks/lydnad? Alltså som tävlat högre klasser och presterat.
Jag tänker att det säger lite om hur de passar till den typen av arbete liksom. Det verkar ju vara käcka hundar liksom, men jag har personlig svårt att se dem som ett alternativ för någon som vill träna/tävla mycket? Men jag kan ju ha fel..
Nu skriver jag ju inte en rekommendation rakt av att TS ska skaffa IF, utan skriver att jag är tveksam, försöker bara beskriva rasen ur min synvinkel, med både för- och nackdelar. Jag tävlar ju själv inte, så har därför dålig koll på andras resultat, men vet att flera tävlar i olika grenar med sina IF, nivå har jag dålig koll på.
 
Att man tränar med sin hund är ju superkul - men finns det nån IF som faktiskt "kommit någonstans" i bruks/lydnad? Alltså som tävlat högre klasser och presterat.
Jag tänker att det säger lite om hur de passar till den typen av arbete liksom. Det verkar ju vara käcka hundar liksom, men jag har personlig svårt att se dem som ett alternativ för någon som vill träna/tävla mycket? Men jag kan ju ha fel..
Tänkte samma sak. Med tanke på hur få hundar som gått BPH eller gjort någon typ av arbetsprov (typ vallanlagstest) så är det ju också svårt att få en bild av rasens träningsbarhet och arbetslust. Själv har jag aldrig sett någon i något tävlingssammanhang eller på någon BK jag tränat på.
 
Har sett några isländska fårhundar och ja, de gillar definitivt sin egen röst 😆. Av det jag sett på de individer jag stött på så är de pigga, trevliga hundar men jag har inte sett så mycket motor i dom, de är följsamma men samtidigt egensinniga och verkar gärna göra saker efter eget huvud. Nu har jag bara stött på en handfull men aldrig i lydnadssammanhang mer än möjligen på en startklass tävling men det kan ha varit en annan spetsras också..
Det finns nog lättare raser att jobba med i lydnad om man inte har tur och får en diamant till hund är min känsla.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Vilken hundras hade ni rekommenderat för räddningsarbete/personsök om ni fick välja? Några kriterier är: hunden måste gilla sökarbete...
3 4 5
Svar
91
· Visningar
5 812
Senast: Milosari
·
L
Hundträning Som nog endel vet så har jag ej flatcoated retriever som är ett år och världens bästa och mest under bara hund 💙 Han är väldigt lätt...
2
Svar
21
· Visningar
1 195
Senast: LiviaFilippa
·
Hundavel & Ras Hej! Går som många före mig i tankarna på val av hundras... vi är en familj på fyra med två vuxna och två tonårsbarn. Vi har även två...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 423
Senast: Krumben
·
Hundavel & Ras Det är mer än tio år kvar till jag förmodas gå i pension. Men när jag satt och funderade på att min nuvarande hund skulle må bra av en...
5 6 7
Svar
131
· Visningar
8 522
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Stora shoppingtråden II
  • Löss
  • Världscupsfinalerna

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp