Hjälp! Hon vill bita sina ungar och tvättar dem inte!!!

[Boll]

Snälla svara snabbt!!
Vår katthona fick ungar tidigt i morse.
Det är hennes första kull så hon är ju en oerfaren mamma.
När jag steg upp hittade jag en livlös unge på mattan, efter att ha konstaterat att den var död, så skyndade jag mig att leta reda på katthonan.
Vid henne låg ytterligare en död unge samt en mycket kall unge som var vid liv. Den fjärde ungen var ute men satt fortfarande fast med navelsträngen.
Mamman brydde sig inte om ungarna, ville inte tvätta dem eller någonting.
Jag torkar och värmer den kalla lilla ungen och tillslut så lossnar även den sista ungen som jag oxå får torka och värma, eftersom honan inte bryr sig om den heller.
Vi försöker med att lägga tillbaka ungarna hos honan men då vill hon bita dem.
Tillslut "tvingar" vi honan att ligga stilla så att ungarna ska få dia.
När de väl hittat varsin spene så spinner honan och vi kan släppa henne utan att hon vill ge sig på ungarna eller springa iväg. Hon tvättar dem fortfarande inte.
När honan lämnar korgen efter en stund för att äta så börjar ungarna skrika.
Honan spärrar då upp ögonen och ser smått hysterisk ut.
Hon nästan kastar sig över ungarna och föröker bita vart hon kommeråt. Eftersom jag var berädd så hade jag min hand mellan ungarna och honan, så hon kom inte åt att bita. Jag vill ju samtidigt inte hindra henne om hon vill slicka dem.
Vi måste passa dem hela tiden och tvinga ner honan för att ungarna ska få dia.
Vad ska vi göra!!!
Någon som vet?
Vi vill ju gärna att ungarna ska överleva.

// Anna

 

[lotta_k87]

ring veterinären för råd .. dom kanske kan hjälpa dig!

 

[Boll]

Vi har varit hos veterinär med dem. Mamman släppte inte efterbörden som hon skulle.
De hade inget råd att ge oss om hur vi skulle göra för att få henne att ta dem till sig.

// Anna

 

[Karamella]

Kontakta någon kattförening. Dom kan säkert hjälpa dig!

Lycka till!

 

[Icebabe_1]

jag föreslår att ni tar bort mamman från ungarna och handföder ungarna istället.
mamman är tydligen ingen bra mor.

om hon inte tvättar dom måste du göra det,dom måste stimuleras för att göra ifrån sig.alltså i rumpan.
det gör du med en jummen mjuk trasa.

 

[Xeline]

Åhh - stackars er och stackars kattmamma. Vad svårt det måste vara för henne att inte hennes instinkter säger till henne vad hon skall ta sig till. Jag kan tyvärr inte hjälpa dig, men ni får väl passa henne hela tiden så att hon inte biter ihjäl bebisarna.

Kan det hänga ihop med att hon inte släppt efterbörden ?
har hon släppt den nu ?

Ni får agera ställföreträdande mamma genom att ta hand om bebbarna, men samtidigt kanske de inte skall lunkta alltför mycket människa...

 

[Miiip]

Vi hade nästan samma problem när våran hona fick sina första kattungar.
Hon blev livrädd för dom, klättrade på allt man kunde klättra på. Och försökte hela tiden ta sej bort ifrån dom.
Hon bet aldrig efter ungarna, men tvättade dom inte och ville verkligen inte vara i närheten av dom. Så vi fick också hjälpa till att hålla ungarna vid liv, vi klarade allihopa. Ringde fram och tillbaka till veterinären för att få råd men hur vi skulle göra, och det enda dom kom med var att vi var tvugna att handmata dom.
Vi la dom i en låda tillsammans med en varmvattenflaska (för det är viktigt att domär varma) och la en filt över dom. Sedan letade vi rätt på honan för att försöka en sista gång att få henne att ta dom till sej. Vi hittade henne liggandes i hundens säng (där hon ofta låg när hon tog det lungt). Vi la försiktigt dit en av ungarna och hjälpte henne att få tag på ena spenen och kattmamman lät henne vara där så vi la dit dom andra också och hon accepterade dom Efter det lämnade hon dom inte förutom när hon själv gick och åt och uträttade sina behov. Hon blev en underbar mamma

Så mitt råd till dej är att låta honan ta det lungt en stund och återhämta sej. Sen försöker du igen att sakta låta henne bekanta sej med ungarna, men var med på att det kanske inte går så bra. Hon har ju dessutom mjölk i sej som måste ut...
Funkar det inte får du väl handmata dom. Vilket kräver mycket tid :smirk:

 

[Boll]

Nu har hon tvättat dem själv för första gången, även i rumpan!!! Och hon är mycket mer avslappnad
Jag hoppas att hennes moderskännslor är påväg att vakna.
Men jag eller min sambo sitter hos dem hela tiden. Vågar inte riktigt lita på henne ännu.
Hon har inte försökt bita dem på flera timmar. Förrutom en gång som jag är lite osäker på om det var ett bett, eller ett försök att dra kattungen till sig då den hade hamnat en bit ifrån henne och låg och skrek.
Håll tummarna för mina små kissekatter!!

// Anna

 

[potion]

Härligt att det verkar ordna sig! Man får ju hjärtat i halsgropen när du säger så där!
Lycka till och pussa Piipan från mig!

 

[Sol]

Förstföderskor kan vara lite skärrade när de helt plötsligt har en massa små "saker" de inte vet vad de ska göra med. En del katter är naturligt bra mödrar från början, en del kan bli väldigt skärrade och de vet inte vad de ska göra, men de flesta lugnar ned sig och allt eftersom tar modersinstinkten över.

Ge henne tid och kolla ungarna. Se till att de går upp i vikt, iaf s att de inte tappar vikt. Men hon verkar ju ha "kommit till sans" så det löser sig nog.

Sedan ser det väldigt hårdhänt ut när kattmamman försöker flytta på ungarna, men med tanke på hennes "bithistorik" är det nog klokt av er att hålla koll på henne.

 

[Boll]

Nu har hon blivit en riktig mamma!!
Hon lämnar nästan inte ungarna för en sekund, utan ligger hos dem och spinner hela tiden.
Det är så skööööönt!
Och bebisarna är så söööta!!!
Båda är svarta, men den ena har vita morrhår och är vit under hakan och på bröstet.

// Anna

 

[Xeline]

Puh ! Vad underbart skönt att höra !

Om instinkterna bara vaknar till liv så är de STARKA !

Det är nog så att förstföderskor kan vara lite förvirrade. Men nu låter det ju tryggt !

Grattis till bebisarna !