Hjälp mig klura, rädd hund.

Socialt osäker hund som inte avreagerar? Vad jag har hört så sätter inte alla jaktlabbeuppfödare socialitet och nerver högst på listan vid avel. Många verkar anse att det räcker om hunden fungerar väl i jaktsituationen.
Har hundens ögon kollats så den inte ser dåligt?
@Blandrastik PMa gärna vilken som fött upp hunden. Kikar efter jaktlabbe som eventuell nästa ras.
 
Jag upplever att det är rätt stor skillnad på sportavlade jaktlabbar och jaktavlade jaktlabbar.. Nu är väl iofs hunden ifråga från en jaktavlande kennel (träffade en supertrevlig hund därifrån i helgen) och inte från en sportavlande.

Men jo, jag tror att de jaktavlade generellt har lägre på det sociala, vilket inte gör mig något alls. Jag tror att de jaktavlade är betydligt mycket mer av en enmanshund än den generella showlabben.
De får naturligtvis inte vara rädda eller reserverade, men många showlabbar har ju stora problem med att slappna av bland folk - så fort någon rör sig så vill de fram och krypa in under skinnet på personen och bara ÄLSKADENSÅJÄVLAMYCKET. Inte önskvärt för min del.
Det räcker gott att de kommer fram och hälsar en gång, mer än så behöver det inte vara.

Bland de jaktavlade tror jag dock att skotträdsla är ett litet problem.
 
Det är inte så ovanligt att labbar har denna typen av beteenden. Jag brukar jämföra dem med BC i aktivitetsbehov, känslighet och arbetsvilja, dessutom kan de vara ganska skarpa (mer åt viltskärpa, men många har mycket vakt), delvis för att en missförstådd BC kan få lite liknande beteende som en missförstådd labbe.

Vi har haft en väldigt skarp labbe, jag har skrivit om henne innan, men jag vet utifrån det att det finns en hel del såna linjer och individer. Hon var såklart tillgiven familjen, men vaktade väldigt mycket. Typen som släpper in någon, men sen inte släpper ut. Hon var mycket skarp på vilt, inte alls labbetypisk, hon bet ihjäl både rävar, katter, mink och mård. Sen vet jag inte hur många harar hon sprang i fatt och tog, men det var mest pga brist av fostran;)
Och samtidigt mycket snäll och tålmodig i typisk labbemanér, men jag tror inte att hon skulle funkat i en kontorsmiljö.

Jag tror också att klassisk betingning a la köttbulle hade varit värt att testa. Sen hade jag velat kolla synen på hunden, ögonproblem förekommer i rasen och hon kanske vaktar extra pga en sån sak. Men de kanske kollade det när de var hon veterinären?
Ögonen har jag föreslaget, det trodde inte ägaren på då hon inte tyckte sig se några andra problem som kunden härledas till syn. Tex i jakten vid apportering och så.
Sen fostras hon enligt principen "vi ger inte godis". Men jag är supersugen på att gå in dit och "tappa en matlåda" eller nåt. :)
 
Det finns en undersökning om skillnader i MH mellan show- och jaktavlade labbar respektive golden. Undersökningen har en hel del brister, bl a med definitionen av typerna och dessutom är det ju en begränsad del av hundarna som gör MH, men en sak som sticker ut är att jaktlabbarna har betydligt lägre poäng på det sociala än utställningslabbarna. Bland golden är det tvärt om, jaktgolden är (ännu) mer sociala än showhundarna.

Jag är egentligen inte insatt alls, men hör en del om problem med sociala rädslor hos jaktlabbarna och även problem med skottberördhet. Det verkar finnas labbar som har sånt driv att de fungerar utmärkt på jakt men har en hel del problem i vardagslivet. När jag läser detta känns det som om jag fått en beskrivning på de problem man kan få med en hund av den typen.

Dessutom känns det intressant med teorin om utbredda gränser. Retriever är ju kända för att vara rätt gränslösa och t ex inte förstå "normalt ungängesavstånd" hos andra hundar. Rent spontant känns det som att en retriever med utbredd gräns skulle kunna få en tuff inre strid mellan önskan att hålla avstånd och önskan att vara nära, men jag har inte vare sil läst om eller funderat så mycket på hur detta egentligen fungerar, så jag kanske är helt ute och cyklar?

(För det kan väl inte BARA vara goldenuppfödare med måttliga resultat jaktmässigt som snackar skit om rasen/typen som är rätt överlägsen på de flesta prov?!)


För mig känns det rätt naturligt att avlar man hårt på vissa egenskaper är det lätt att andra fallerar.
Typ som att jag har en väldigt bra chef som är extremt driven, tuff, resultatinriktad men som vore en mardröm att leva med.
 
Skumma sporadiska humörsvängningar får mig att tänka på hjärntumör(er). Vilket nog inte kollas under en vanlig check up hos vet. Fast sen har jag inte läst mer än första inlägget :p
 
Oavsett anledning till hundens beteende så är burförvaring olagligt, så att rekommendera det är väl kanske inte så smart..

Sen kan jag tycka att har man en hund som inte alls gillar att det kommer och går folk lite nu och då, så varför öht ta med den till jobbet där den utsätts för det dagligen. Bättre för hunden då att man lämnar den hemma eller hos betrodd och känd hundvakt.
 

Liknande trådar

R
Övr. Hund Idag när jag jobbade så skulle jag gå in på en innergård. Det är ett dagis där och när jag kom in i "passagen" in till innergården blev...
Svar
10
· Visningar
1 339
Senast: Raderad medlem 68338
·
Övr. Hund \"anfallande\" hund-råd önskas! Min snart 3-åringa schäfer hanne har alltid varit jättesnäll och alltid glad, knackar något på dörren...
Svar
4
· Visningar
1 785
Senast: vallhund
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp