Hjälp!

[Amaranthe]

Ni behöver nog ta tag i detta tillsammans och han behöver visa intresse.

Men rent konkret behöver du också hitta ett sätt att väcka honom som inte drar igång jobbiga känslor hos dig.
Jag kunde absolut lappat till honom i en sån situation. Men eftersom du tycks må dåligt av fysisk kamp tror jag att en tuta eller vattenflaska vore bättre.
Nästan lite komiskt. Och troligtvis effektivt utan kamp. Plus att han direlt märker vad som hänt och kanske förstpr vad det är frågan om.

Ja, jag ska verkligen prova något sådant och se om det kan hjälpa, det var ett jättebra tips!

 

[Amaranthe]

Och nu när jag tänker efter är det inte två gånger totalt. Kanske mer någon gång/månad. Det är nog mer att alla gånger inte fått mig riktigt lika desperat som denna gången, även om jag alltid blir ledsen.

 

[Pilot]

Har du möjlighet att lämna sängen hade jag gjort det.
Det är rätt skönt att lära sig att man kan lämna en situation som man tycker är obehaglig.
Har du tidigare varit med om övergrepp där du inte kunnat sätta den gränsen tror jag att du finner en viss "ro" av att kunna göra det.

 

[Amaranthe]

Har du möjlighet att lämna sängen hade jag gjort det.
Det är rätt skönt att lära sig att man kan lämna en situation som man tycker är obehaglig.
Har du tidigare varit med om övergrepp där du inte kunnat sätta den gränsen tror jag att du finner en viss "ro" av att kunna göra det.

Ja, ofta gör jag ju det. Men vissa gånger upplever jag mig fastklämd mellan barn/honom och hundarna. Blir liksom mosad i mitten av sängen på något vis. Och ja visst klart jag rent fysiskt kan ta mig därifrån men det är nog mer känslan av att fastna och bli så liten och låg igen som gör det jobbigt. Mina reaktioner är väl kanske inte helt adekvata just då. Jag vill verkligen bara få vara ifred men kan inte förmå mig att bli upprörd eller kasta mig ur sängen, jag blir mest kvar och tar det typ.

 

[parellikusken]

Ja, ofta gör jag ju det. Men vissa gånger upplever jag mig fastklämd mellan barn/honom och hundarna. Blir liksom mosad i mitten av sängen på något vis. Och ja visst klart jag rent fysiskt kan ta mig därifrån men det är nog mer känslan av att fastna och bli så liten och låg igen som gör det jobbigt. Mina reaktioner är väl kanske inte helt adekvata just då. Jag vill verkligen bara få vara ifred men kan inte förmå mig att bli upprörd eller kasta mig ur sängen, jag blir mest kvar och tar det typ.

Har ni dessutom barn i sängen vore det väl ännu rimligare att karln ville göra något åt situarionen. Herregud.

 

[Amaranthe]

Har ni dessutom barn i sängen vore det väl ännu rimligare att karln ville göra något åt situarionen. Herregud.

Ja, ibland finns det (1) barn i sängen. Och det här är BARA min tanke men jag hamnar också i "ok om jag går upp då, vad gör han då, om han nu sover, tar han nästa person då?".

Verkligen inget jag någonsin sett minsta antydan till, men om vi nu tänker att han sover så vet väl inte han vem han tar på, eller? Jag känner mig inte alls bekväm med att bara gå upp i det läget. Jag ser hellre att han är på mig än någon annan liksom.

 

[gulakatten]

Ja, ofta gör jag ju det. Men vissa gånger upplever jag mig fastklämd mellan barn/honom och hundarna. Blir liksom mosad i mitten av sängen på något vis. Och ja visst klart jag rent fysiskt kan ta mig därifrån men det är nog mer känslan av att fastna och bli så liten och låg igen som gör det jobbigt. Mina reaktioner är väl kanske inte helt adekvata just då. Jag vill verkligen bara få vara ifred men kan inte förmå mig att bli upprörd eller kasta mig ur sängen, jag blir mest kvar och tar det typ.

Vänta nu, vänta nu. Sover ni med barn? Fastän han i sömnen har fingrar och kön där de inte borde vara?? Alltså STOPP säger jag bara!

Dina reaktioner är det för övrigt inget fel på - du är i en svår situation och man reagerar som man reagerar. Men när ni båda är vakna och med så att säga måste ni ju sätta er ner och diskutera hur detta ska lösas?

 

[gulakatten]

Ja, ibland finns det (1) barn i sängen. Och det här är BARA min tanke men jag hamnar också i "ok om jag går upp då, vad gör han då, om han nu sover, tar han nästa person då?".

Verkligen inget jag någonsin sett minsta antydan till, men om vi nu tänker att han sover så vet väl inte han vem han tar på, eller? Jag känner mig inte alls bekväm med att bara gå upp i det läget. Jag ser hellre att han är på mig än någon annan liksom.

Jag tänkte precis det när jag såg att du skrev att ni sover med barn. Om han inte kan styra över vad han gör med sina fingrar och kön när han sover, hur i HELVETE vågar han sova med ett barn då??

TS, det är såna varningsflaggor på det här.

 

[Amaranthe]

Vänta nu, vänta nu. Sover ni med barn? Fastän han i sömnen har fingrar och kön där de inte borde vara?? Alltså STOPP säger jag bara!

Dina reaktioner är det för övrigt inget fel på - du är i en svår situation och man reagerar som man reagerar. Men när ni båda är vakna och med så att säga måste ni ju sätta er ner och diskutera hur detta ska lösas?

Barnet sover med oss cirka 1 gång/månad. Men det är ju också det, skrev precis ett inlägg om detta. JAg har faktiskt tagit upp det med honom någon gång och då säger han att det hade ju inte hänt. Men hur vet han det om han sover? Jag sover alltid i mitten. Det säger ju också något om situationen kanske egentligen, hade inte alls varit bekväm med att ha varken honom eller barnet i mitten. Händer något sådant vill jag ligga "i vägen". Också därför som jag som sagt inte bara lättvindigt går därifrån.

Nu blev det väldigt förvirrat här för mig känner jag.

 

[Amaranthe]

Jag tänkte precis det när jag såg att du skrev att ni sover med barn. Om han inte kan styra över vad han gör med sina fingrar och kön när han sover, hur i HELVETE vågar han sova med ett barn då??

TS, det är såna varningsflaggor på det här.

Yes, jag ser det också. Tro mig det gör jag!

 

[Lingon]

Barnet sover med oss cirka 1 gång/månad. Men det är ju också det, skrev precis ett inlägg om detta. JAg har faktiskt tagit upp det med honom någon gång och då säger han att det hade ju inte hänt. Men hur vet han det om han sover? Jag sover alltid i mitten. Det säger ju också något om situationen kanske egentligen, hade inte alls varit bekväm med att ha varken honom eller barnet i mitten. Händer något sådant vill jag ligga "i vägen". Också därför som jag som sagt inte bara lättvindigt går därifrån.

Nu blev det väldigt förvirrat här för mig känner jag.

Alltså, du ska inte behöva känna att du måste stå emellan honom och barnet! Det är ju helt sjukt att du ska behöva känna så!

 

[Nahar]

Nej alltså om det är barn i sängen går det ju inte att vara så blasé som han är. Kan du på något sätt förmedla att han måste ta tag i problemet själv också, inte bara lyssna på dig och dina förslag?

 

[Amaranthe]

Alltså, du ska inte behöva känna att du måste stå emellan honom och barnet! Det är ju helt sjukt att du ska behöva känna så!

Ja, jag ser det när jag skriver det.

För tydlighetens skull så har barnet aldrig varit med om något läbbigt. Men jag tänker nu - det är kanske för att jag ligger i vägen? Jävla tanke.

 

[Amaranthe]

Nej alltså om det är barn i sängen går det ju inte att vara så blasé som han är. Kan du på något sätt förmedla att han måste ta tag i problemet själv också, inte bara lyssna på dig och dina förslag?

Kanske. Jag vet inte, jag tycker ju att jag har försökt att prata om det här. Men jag tror att jag innan mest varit så ledsen och lagt upp det som om det här är mitt problem - kanske kan vrida på det och förklara att det inte nödvändigtvis bara är jag som reagerar märkligt. Jag har nog nästan ursäktat mig själv när jag pratat om det innan.

 

[gulakatten]

Barnet sover med oss cirka 1 gång/månad. Men det är ju också det, skrev precis ett inlägg om detta. JAg har faktiskt tagit upp det med honom någon gång och då säger han att det hade ju inte hänt. Men hur vet han det om han sover? Jag sover alltid i mitten. Det säger ju också något om situationen kanske egentligen, hade inte alls varit bekväm med att ha varken honom eller barnet i mitten. Händer något sådant vill jag ligga "i vägen". Också därför som jag som sagt inte bara lättvindigt går därifrån.

Nu blev det väldigt förvirrat här för mig känner jag.

Jag förstår. Jag har hela tiden tänkt fråga om det finns barn med i bilden, är jobbskadad, men har inte hunnit skriva och läsa sedan igår. Det är BRA att du ser varningsflaggorna här! Det du skriver här, att ni samsover med barn en gång i månaden, att du vill vara i mellan barnet och honom, att du funderat över vad som skulle hända om du inte låg kvar etc visar en helt annan bild än den du beskrev i början. Det är olyckligt, minst sagt, att vissa i tråden varit så högljudda och aktiva i att hävda att allt är okej medan man sover, helt utan att veta hur er relation ser ut eller vad exakt han gör.

Jag vidhåller det jag skrivit genomgående: VAKEN har man ett ansvar för vad man gör när man SOVER. Dvs om han vet att han inte är pålitlig i sömnen så har han ett ansvar att lösa situationen. Det går inte att snacka bort. I och med att det finns ett barn som sover där också blir det än viktigare. Att han ens vågar sova med dig eller barnet är extremt bekymmersamt i och med att han är medveten om vad han sysslar med medan han sover.

 

[Nahar]

Kanske. Jag vet inte, jag tycker ju att jag har försökt att prata om det här. Men jag tror att jag innan mest varit så ledsen och lagt upp det som om det här är mitt problem - kanske kan vrida på det och förklara att det inte nödvändigtvis bara är jag som reagerar märkligt. Jag har nog nästan ursäktat mig själv när jag pratat om det innan.

Ja, jag tänker att det är viktigt att förmedla på ett tydligt sätt att det är hans problem och att han måste hitta en lösning. Ta upp det någon gång då det inte hänt nyligen/du inte är direkt upprörd. Ge honom någon slags gräns, typ "tills du löst det här sover barnet och jag inte med dig, men jag vill att du löser det" eller något i den stilen. Gör han inget då har ni större problem.

 

[gulakatten]

Kanske. Jag vet inte, jag tycker ju att jag har försökt att prata om det här. Men jag tror att jag innan mest varit så ledsen och lagt upp det som om det här är mitt problem - kanske kan vrida på det och förklara att det inte nödvändigtvis bara är jag som reagerar märkligt. Jag har nog nästan ursäktat mig själv när jag pratat om det innan.

Och därför är det synd att du mötts av en våg av personer här som envist hävdat att problemet ligger hos dig. Som tur är har du ju också mötts av många av oss med den motsatta reaktionen: problemet ligger hos HONOM. HAN har ett problem, som du tyvärr utsätts för.

Jag kan inte nog understryka det.

 

[Amaranthe]

Jag förstår. Jag har hela tiden tänkt fråga om det finns barn med i bilden, är jobbskadad, men har inte hunnit skriva och läsa sedan igår. Det är BRA att du ser varningsflaggorna här! Det du skriver här, att ni samsover med barn en gång i månaden, att du vill vara i mellan barnet och honom, att du funderat över vad som skulle hända om du inte låg kvar etc visar en helt annan bild än den du beskrev i början. Det är olyckligt, minst sagt, att vissa i tråden varit så högljudda och aktiva i att hävda att allt är okej medan man sover, helt utan att veta hur er relation ser ut eller vad exakt han gör.

Jag vidhåller det jag skrivit genomgående: VAKEN har man ett ansvar för vad man gör när man SOVER. Dvs om han vet att han inte är pålitlig i sömnen så har han ett ansvar att lösa situationen. Det går inte att snacka bort. I och med att det finns ett barn som sover där också blir det än viktigare. Att han ens vågar sova med dig eller barnet är extremt bekymmersamt i och med att han är medveten om vad han sysslar med medan han sover.

Tack, jag håller med. Tycker också vissa av svaren varit ganska märkliga.

Jag tänker ju så här att om han nu sover så hårt, så kan han väl ändå inte hävda att han inte skulle ge sig på barnet. Hur vet han det om han sover? Så det känns just nu som att antingen sover han inte så värst ändå - eller så är det verkligen dags att han försöker ta hjälp. Jag vill inte behöva känna mig som en mur, som måste vakta mitt barn.

 

[Amaranthe]

Och därför är det synd att du mötts av en våg av personer här som envist hävdat att problemet ligger hos dig. Som tur är har du ju också mötts av många av oss med den motsatta reaktionen: problemet ligger hos HONOM. HAN har ett problem, som du tyvärr utsätts för.

Jag kan inte nog understryka det.

Ja, jag blev lite paff där först men som du säger är det också många som förklarat att problemet ligger hos just honom. Men jag blev nog lite chockad när ett av de första svaren handlade om att jag bör vara tacksam.

 

[Amaranthe]

Ja, jag tänker att det är viktigt att förmedla på ett tydligt sätt att det är hans problem och att han måste hitta en lösning. Ta upp det någon gång då det inte hänt nyligen/du inte är direkt upprörd. Ge honom någon slags gräns, typ "tills du löst det här sover barnet och jag inte med dig, men jag vill att du löser det" eller något i den stilen. Gör han inget då har ni större problem.

Ja, jag tänker att jag gör det idag även om nu problemet råkar vara ganska färskt.