Hjälp!

[DreamBoy]

Sv: Hjälp!

KL

Juristen i mig vill gärna gå in och klargöra några saker.

För det första, om han har gett någon en gåva så är det naturligtvis giltigt och gåvan tillhör mottagaren. Om man hamnar i domstol blir det dock en bevisfråga. Om A påstår att han äger en sak och B påstår att hon har fått den i present, så måste domstolen titta på bevisningen. Om ord står mot ord, och det inte är uppenbart att den ena ljuger (t.ex. för att historien låter totalt osannolik) så får man se vilken berättelse som har annat stöd, t.ex. i vittnesutsagor, skriftlig bevisning eller annat. Om A har köpekvitto och B inte har något alls, så är det naturligtvis svårt för domstolen att anse det bevisat att det är B som äger saken. Vad skulle det beslutet grundas på? I så fall skulle ju vem som helst bara blankt kunna påstå att de äger en sak fastän någon annan har kvitto. Domstolen har ju ingen magisk inblick som gör att den vet vem som ljuger. Ur domstolens perspektiv kan det lika gärna vara B. Jag kan tänka mig att man, för att bevisa vem datorn tillhör, t.ex. skulle kunna åberopa datorns innehåll. Om den bara innehåller filer som B har skapat så talar det för att den är hennes.

Om man vill stämma någon i domstol kostar ansökningsavgiften 450 kr. Man behöver inte ha någon advokat men man kan välja att ha det. Reglerna om rättegångskostnader (bl.a. advokatkostnader) skiljer sig åt beroende på hur stort värde tvisten rör. Huvudregeln är att den part som förlorar får betala sina egna och motpartens rättegångskostnader. Det handlar då om bl.a. advokatkostnader och kostnad för bevisning. Man gör emellertid undantag från huvudregeln vid handläggning av s.k. småmål. Tvisten är ett småmål om det man tvistar om är värt mindre än ett halvt basbelopp (22 000 kr). I sådana fall är ansvaret för den andra partens rättegångskostnader begränsat. Även om man förlorar blir man inte skyldig att stå för annat än kostnad för
1. rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme,
2. ansökningsavgift,
3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och uppehälle för ombud,
4. vittnesbevisning,
5. översättning av handling.

I TS fall utgår jag ifrån att det är ett småmål, eftersom jag antar att en 1,5 år gammal dator knappast kan vara värd mer än 22 000 kr. I så fall kan hon inte bli skyldig att betala mer än det som står i punktlistan, även om hon förlorar.

Till dig som jurist;
Vart tog värdet av muntlig överenskommelse vägen i det juridiska?

 

[sjoberga]

Sv: Hjälp!

Till dig som jurist;
Vart tog värdet av muntlig överenskommelse vägen i det juridiska?

Det värdet är stort - om man har en motpart som inte blåljuger (dvs bekräftar att överenskommelsen finns), eller om det går att bevisa eller styrka på annat sätt.

Annars är värdet noll och intet.

Domstolen kan liksom inte veta vem som ljuger om vad om det inte går att troliggöra genom bevis, vittnen eller andra styrkanden....

 

[Hellas]

Sv: Hjälp!

Till dig som jurist;
Vart tog värdet av muntlig överenskommelse vägen i det juridiska?

En muntlig överenskommelse är, liksom en gåva, bindande, men det är inte det som är problemet. Problemet är att domstolen måste anse bevisat att det finns en muntlig överenskommelse, eller i det här fallet att det har skett en gåva.

Problemet blir väldigt tydligt om du vänder på saken. Tänk dig att TS hade berättat att hennes f.d. kille har tagit med sig hennes dator när han flyttade och nu påstår att hon har gett den till honom i födelsedagspresent. I det fallet är det den som har datorn och som menar att det har skett en gåva som ljuger.

En domstol har inte en kristallkula som säger vem som talar sanning. Om A säger en sak och B säger en annan, så måste man titta på bevisningen. Om man då finner det bevisat att det har skett en gåva, eller träffats en muntlig överenskommelse, då gäller det.

Hoppas det blev tydligare.