Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Egentligen inte, för jag använder det själv, men då mest om företeelser, t.ex. "galet hett" (35 grader i skuggan), "galet gott" (mat som knullar i munnen), "helt galet" (superspontan nattlig roadtrip genom halva Sverige).Skulle du med andra ord vilja stryka ordet helt? Jag stör mig oxå ibland på ord som låter fel i olika sammanhang. Men ordet galen har jag aldrig stört mig på. Har nog snarare tänkt att det ibland kan vara bra att vara lite galen. Fast inte i alla tex i trafiken.
Stark tro bara vad? Vilken effekt? Skillnaden på vad? Jag förstår inte vad du skriver.
Vill du diskutera effekten på människan av en stark tro på någonting? Och du menar då att en stark tilltro till exempelvis kärlek ger samma effekter som en stark tilltro till Gud?
Nja, just om man ska vakna nästa dag känns ju som rätt självklart för mig. Men inte för en del. Vissa kan lida av dödsångest som kommer precis när de ska lägga sig. Då har man mkt att jobba med sig själv för var sitter ångesten? Jo Hjärnan.Det är bara som du tror för att du tror...
Eller för all del beror det på vad du menar med "något". När jag går och lägger mig på kvällen tror jag att jag kommer att vakna på morgonen. Trodde jag inte det skulle jag nog känna mig nedstämd.
ja "fenomenet" kärlek... Tänker på ballader om tron på kärleken jada jada... Kan vara tron på att hitta någon, tron på att stå ut med varandra tills döden för att man alltid kommer att älska varandra. Eller?Uttrycket "tror på kärlek" är bara det underligt? Vad menar man? Att man tror på fenomenet?
Jag "tror" inte på kärlek. Kärlek i mina ögon är känslor, beteende och handlingar.
Jag älskar andra personer och dessa beter sig på ett sätt som gör att jag drar slutsatsen att de älskar mig med.
Det är helt enkelt konkreta känslor och aktioner och inget abstrakt som jag "tror" på.
lika lite som jag "tror" att jag är kissenödig .
Så det du är ute efter är att man genom att välja att tro på något skulle få ett bättre liv - oavsett vad det är man väljer att tro på. Att nyfikenheten på verkligheten på något sätt skulle dämpa livslusten?
Jag troratt det förhåller sig precis tvärtom. Fast det kanske mer är min definition av livslust som är präglad av att nyfikenhet och kunskap är starka drivkrafter. En del kan säkert hitta drivkrafter i att tro på jultomten eller tusen år gamla legender som är uppenbart uppdiktade. Fast jag har väldigt svårt att förhålla mig till vilka positiva effekter det skulle innebära eller förstå det vackra i det.
Men jag tycker till skillnad från många i tråden att det är en intressant diskussion - även om jag formulerar den lite annorlunda - hur påverkar blint antagande och brist på nyfikenhet en människas liv?
Hur det påverkar världen i stort ser vi grymma effekter av - men det är också intressant att titta på hur individerna påverkas.
Hur menar du nu?Det enda sättet den här diskussionen. Vare sig eller inte. Men ändå på något sätt. Det var jag tror.
Med en stark tro blir man ju ofta kraftfullare tänker jag. Iaf jag blir det. Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft. En tro på att det finns någonting mer och även om det inte skulle vara så (fast jag är övertygad fast jag bara tror) så är det en befrielse.
Jag ser verkligen inte kopplingen mellan en gud och det du skriver. Varför skulle jag som inte tror på någon gudom ha mindre kraftfulla upplevelser av livet?
och KL
Många kristna verkar tro att ateister är så aktivt icketroende. För mig är det tvärtom så att religion inte har någon som helst betydelse i mitt liv. jag funderar inte över det, jag varken agiterar eller ägnar någon tankemöda alls åt någon gudom.
Jag har många aktivt och starkt troende i min närhet, av olika religioner. För mig är det ungefär som att vara intresserad av raskatter. Jag är det inte, och känner inget behov av att fundera ut varför.
Just Gud som i kristendomens Gud är intressant men när jag läste Bibeln var det mest elände i den och så vill inte jag se på Gud.
Med en stark tro blir man ju ofta kraftfullare tänker jag. Iaf jag blir det. Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft. En tro på att det finns någonting mer och även om det inte skulle vara så (fast jag är övertygad fast jag bara tror) så är det en befrielse.
Fast så jag ju jag också. Bestämmer mig för att göra något och gör det och är ganska säker på att det löser sig till slut, men det behöver jag ju inte gud för att göra? Vad har min beslutsamhet med gud att göra?Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft.
Fast så jag ju jag också. Bestämmer mig för att göra något och gör det och är ganska säker på att det löser sig till slut, men det behöver jag ju inte gud för att göra? Vad har min beslutsamhet med gud att göra?
Sista meningen: ja! För vad är skillnaden? Med en stark tro blir man ju ofta kraftfullare tänker jag. Iaf jag blir det. Jag ser redan tydligt innan vad som ska ske och då blir det ofta så. Tron på att allt löser sig på nått sätt även om det just då är väldigt tufft. En tro på att det finns någonting mer och även om det inte skulle vara så (fast jag är övertygad fast jag bara tror) så är det en befrielse.
Jag menar en tro som lixom fyller en med liv och glädje. Sen om det är Gud lr nått annat är väl sak samma.
ja "fenomenet" kärlek... Tänker på ballader om tron på kärleken jada jada... Kan vara tron på att hitta någon, tron på att stå ut med varandra tills döden för att man alltid kommer att älska varandra. Eller?
It is Eleanor’s court in Poitiers that some believe to have been the "Court of Love", where Eleanor and her daughter Marie meshed and encouraged the ideas of troubadours, chivalry, and courtly love into a single court. It may have been largely a court (meaning a place rather than a judicial setting) to teach manners, as the French courts would be known for in later generations. The existence and reasons for this court are debated.
In The Art of Courtly Love, Andreas Capellanus (Andrew the chaplain) refers to the court of Poitiers. He claims that Eleanor, her daughter Marie, Ermengarde, Viscountess of Narbonne, and Isabelle of Flanders would sit and listen to the quarrels of lovers and act as a jury to the questions of the court that revolved around acts of romantic love. He records some twenty-one cases, the most famous of them being a problem posed to the women about whether or not true love can exist in marriage. According to Capellanus, the women decided that it was not at all likely.[21]
Den kultisk-mytologiska teorin betonar likheterna mellan Höga Visan och sumerisk-ackadiska texter som hör ihop med hieros gamos, det heliga bröllopet mellan växtlighetsguden Tammuz och gudinnan Ishtar. Dessa likheter skulle då visa att texterna har sina rötter i kanaaneisk fruktbarhetskult. Att Tammuz-kulten fanns representerad i Israel framgår av Hesekiel 8:14.
Problemet med den kultisk-mytologiska teorin är att det Gamla testamentet i övrigt visar ett sådant kraftigt motstånd mot fruktbarhetskult att det blir svårt att förklara hur texterna i så fall kommit att infogas bland de heliga skrifterna. Likheterna med kultiska texter kan ju även förklaras med att de hämtat inspiration från den profana kärlekslyriken.
Den andra teorin hävdar ett profant ursprung. Texterna visar nämligen också förvånansvärda likheter med bröllopssånger som i modern tid upptecknats på syriska landsbygden. Det stora tidsavståndet gör det dock tveksamt om likheterna har så stor betydelse. Viktigare är då att Höga Visan även visar likheter med gammalegyptisk kärlekslyrik.
Svar: Jag tror knappast att de som inte tror har mindre kraftfulla upplevelser av livet men annorlunda, och även då de gör samma upplevelser så tolkar de upplevelsen annorlunda.
Eftersom du är så ointresserad så är du nog vad vi som tror kallar för "inte andligt vaken". Vi menar inget nedsättande då vi säger så. Jag har tycker ofta att det är lätt att förhålla sig till ateister. Nuförtiden så lär sig barn i skolan att de ska bilda sig en egen tro/otro. Samhället är överlag väldigt individualistiskt och det heter så fint att man ska hitta sig själv och utveckla sin potensial. Men många klarar inte att bli så utelämnade åt sig själva och det är normalt att reagera så för vi är till för gemenskap. För många börjar ett andligt uppvaknade med en livskris - man har kört slut på sig själv och gått rakt in i den välkända väggen. Men en och annan gör rätt som det är en andlig upplevelse utan att dom väntat sig det och än fast dom mår bra och utifrån den upplevelsen börjar dom söka. Den typen av upplevelser skulle kanske hjärnforskarna kalla för ett tillfälligt överslag mellan höger och vänster hjärnhalva...
Ateister tycker att det är viktigt med sanning.