Acses
Trådstartare
Min dotter på 2½ år har sedan ungefär 2 månader tillbaka sakta men säkert slutat sova på nätterna. Hon har sedan hon föddes haft ett väldigt stort sömnbehov och alltid sovit bra, men på senare tid har timmarna sömn per dygn sänkts, drastiskt.
Senaste tiden har hon snittsovit 4-5 timmar/ dygn. Jag är helt slut och känner att jag är på gränsen att bryta ihop. Senaste 2 dygnen så bara gråter och gråter jag, jag orkar inte längre. Hon kliver upp mitt i nätterna och upptäcker lägenheten, det är barnsäkrat så när som på handfatet i toaletten, som hon lyckats översvämma 3 nätter i rad. I morse kom bovärden och berättade att det börjat läcka till källaren -- tack fan för att man har hemförsäkring, eller något. Jag har tagit bort allt som jag inbillat mig varit möjligt att täppa igen med, stängt igen dörrar och låst. Ändå tar hon sig in!
Vi har alltid haft en bra och fungerande rutin med aktivitet, vila och vardagssysslor. Det har bara raserats. Hon har alltid varit en väldigt pigg, alert och upptäckande tjej, det är inget nytt, men viden av hur mycket hon orkar på ett dygn gör mig helt förstörd.
Att inte sova något verkar inte påverka henne alls. Hon är precis lika pigg och glad som vanligt. Vilket jag inte är. Jag är vanligtvis väldigt lättväckt, men har senaste nätterna varit så slut att jag inte vaknat när hon möblerat om mitt sovrum för att komma åt nyckeln till sovrumsdörren för att ta sig ut.
Vad fan ska jag göra? Hur ska jag få henne att sova mer? Jag känner mig rent rutten som mamma just nu men jag orkar inte med henne. Jag har ingen direkt form av avlastning. Hennes pappa försvann ur bilden för länge sedan och min mamma brukar ta henne men hon orkar inte heller längre. Hon har kommit in i en period där hon fullkomligt skiter i vad jag säger och struntar blankt i saker som tidigare varit självklara.
Hon är en fruktansvärt duktig tjej, och jag vill uppmuntra henne så gott jag kan i alla framsteg hon gör - helt på egen hand.
Till exempel har hon helt på eget bevåg ratat pottan och går på toaletten, hon kliver upp på natten själv och går och kissar och bajsar och tidigare har hon alltid gått och lagt sig igen.
I stort sett är hon samma duktiga tjej, bara att hon inte sover, och nyfikenheten har tagit sådana proportioner att hon måste låsas in på nätterna och ändå håller det henne inte kvar.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vart jag ska vända mig. Det blir bara värre och värre för varje natt och jag klarar inte det här längre. Jag känner att jag går sönder totalt utan sömn.
Vad fan gör jag?
Senaste tiden har hon snittsovit 4-5 timmar/ dygn. Jag är helt slut och känner att jag är på gränsen att bryta ihop. Senaste 2 dygnen så bara gråter och gråter jag, jag orkar inte längre. Hon kliver upp mitt i nätterna och upptäcker lägenheten, det är barnsäkrat så när som på handfatet i toaletten, som hon lyckats översvämma 3 nätter i rad. I morse kom bovärden och berättade att det börjat läcka till källaren -- tack fan för att man har hemförsäkring, eller något. Jag har tagit bort allt som jag inbillat mig varit möjligt att täppa igen med, stängt igen dörrar och låst. Ändå tar hon sig in!
Vi har alltid haft en bra och fungerande rutin med aktivitet, vila och vardagssysslor. Det har bara raserats. Hon har alltid varit en väldigt pigg, alert och upptäckande tjej, det är inget nytt, men viden av hur mycket hon orkar på ett dygn gör mig helt förstörd.
Att inte sova något verkar inte påverka henne alls. Hon är precis lika pigg och glad som vanligt. Vilket jag inte är. Jag är vanligtvis väldigt lättväckt, men har senaste nätterna varit så slut att jag inte vaknat när hon möblerat om mitt sovrum för att komma åt nyckeln till sovrumsdörren för att ta sig ut.
Vad fan ska jag göra? Hur ska jag få henne att sova mer? Jag känner mig rent rutten som mamma just nu men jag orkar inte med henne. Jag har ingen direkt form av avlastning. Hennes pappa försvann ur bilden för länge sedan och min mamma brukar ta henne men hon orkar inte heller längre. Hon har kommit in i en period där hon fullkomligt skiter i vad jag säger och struntar blankt i saker som tidigare varit självklara.
Hon är en fruktansvärt duktig tjej, och jag vill uppmuntra henne så gott jag kan i alla framsteg hon gör - helt på egen hand.
Till exempel har hon helt på eget bevåg ratat pottan och går på toaletten, hon kliver upp på natten själv och går och kissar och bajsar och tidigare har hon alltid gått och lagt sig igen.
I stort sett är hon samma duktiga tjej, bara att hon inte sover, och nyfikenheten har tagit sådana proportioner att hon måste låsas in på nätterna och ändå håller det henne inte kvar.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vart jag ska vända mig. Det blir bara värre och värre för varje natt och jag klarar inte det här längre. Jag känner att jag går sönder totalt utan sömn.
Vad fan gör jag?
