Hon vill inte längre, ibland.

Jag skulle vilja vända på det, om vi bortser från kön och statistik och eventuellt dåligt mående hos partnern (det verkar liksom komma och gå?), så kan beteendet ha en annan effekt. TS blir rädd, vågar inte längre ifrågasätta och frågan om huruvida förhållandet ska fortsätta eller inte ligger enbart hos partnern. Partnern har makt över TS framtid och kan styra lite som hon vill. Gnälls det kommer hon med hot och sen är det lugnt och skönt ett tag till.

Helt ärligt, jag kan för mitt liv inte förstå varför man vill vara kvar i en sådan relation. Jag hade ställt krav på att det är familjeterapi som gäller, eller så lämnar jag. Jag menar par går isär hela tiden och blir i princip alltid lyckligare efteråt.
 
För att förtydliga och för min del avsluta stickspårsdiskussionen så avser jag alltså att förhindrandet av risk för suicid har prioritet.
Men vet vi alltså att det är ett hot om suicid? Jag har på nåt sätt genom hela tråden tänkt Att hon är arg och trött och slut och tänker att hon borde bo själv för att inte skrika på barnen och kasta tallrikar när hon blir arg. Inte stt hon ska ta livet av sig?
 
Jag skulle vilja vända på det, om vi bortser från kön och statistik och eventuellt dåligt mående hos partnern (det verkar liksom komma och gå?), så kan beteendet ha en annan effekt. TS blir rädd, vågar inte längre ifrågasätta och frågan om huruvida förhållandet ska fortsätta eller inte ligger enbart hos partnern. Partnern har makt över TS framtid och kan styra lite som hon vill. Gnälls det kommer hon med hot och sen är det lugnt och skönt ett tag till.

Helt ärligt, jag kan för mitt liv inte förstå varför man vill vara kvar i en sådan relation. Jag hade ställt krav på att det är familjeterapi som gäller, eller så lämnar jag. Jag menar par går isär hela tiden och blir i princip alltid lyckligare efteråt.

Jag håller med. Ett av scenariorna är att hon manipulerar honom. Observera! Ett av MÅNGA scenarier! Hon kan också vara helt slut och må väldigt dåligt, eller så vet hon vad hon vill men har fortfarande för dåligt samvete över det (bryta upp kärnfamiljen, göra barnen och mannen ledsna osv) så att hon inte än kommit till den punkten där hon bestämt sig på riktigt.

Oavsett måste TS bestämma sig för hur länge han vill leva på det här sättet.
 
Men vet vi alltså att det är ett hot om suicid? Jag har på nåt sätt genom hela tråden tänkt Att hon är arg och trött och slut och tänker att hon borde bo själv för att inte skrika på barnen och kasta tallrikar när hon blir arg. Inte stt hon ska ta livet av sig?

Fast att överge barnen är ett STORT steg! Hur trött jag än varit (nära utbrändhet osv) så har det ALDRIG funnits på kartan att överge mitt barn. Inte en chans!
 
Men vet vi alltså att det är ett hot om suicid? Jag har på nåt sätt genom hela tråden tänkt Att hon är arg och trött och slut och tänker att hon borde bo själv för att inte skrika på barnen och kasta tallrikar när hon blir arg. Inte stt hon ska ta livet av sig?

Nej, och det har ingen påstått. Men flera har resonerat hypotetiskt kring det. Jag känner själv igen uttrycket från en person i min närhet som yttrar sådant när hen är i djupare depressiv episod.
 
Nej, och det har ingen påstått. Men flera har resonerat hypotetiskt kring det. Jag känner själv igen uttrycket från en person i min närhet som yttrar sådant när hen är i djupare depressiv episod.
Ja absolut. Men vi vet ju inte i vilket sammanhang och i vilken ton. Har det varit en del av en förklaring till varför hon behöver space eller som en enda kommentar mitt i gråten. Det låter ju jätte klokt att skydda sina barn från ens dåliga mående
 
Tack! Jag vill må bra. i mitt första inlägg skrev jag att jag blev väldig ledsen, och är ledsen, och blev rädd när det hände första gången. Jag är fortfarande rädd, att kanske bli lämnad själv med barnen och förlora min livskamrat som jag älskar. Jag vill bli bättre på att förstå vad jag kan göra, om jag kan göra något. Hur jag kan påverka. jag otroligt rädd att hon ska skada sig och göra något hon ångrar. Jag vill fortsätta dela det fantastiska vi har byggt upp tillsammans. jag vill sluta vara rädd. Barnen är ju klistret just nu och mår väldigt bra och är, fortfarande till synes ovetande. Och det känns ju för det mesta bra men något som ändå gnager och oroar mig

Varför vill DU stanna?

Vad är det som är så fantastiskt i er relation? Och nu menar jag inte det som fungerar rent praktiskt med hem och barn.

Jag menar bara mellan er två, er relation. Vad är bra med er relation? Vad gör ni för fina grejer för varandra?
 
Men vet vi alltså att det är ett hot om suicid? Jag har på nåt sätt genom hela tråden tänkt Att hon är arg och trött och slut och tänker att hon borde bo själv för att inte skrika på barnen och kasta tallrikar när hon blir arg. Inte stt hon ska ta livet av sig?

Det kan ju ingen av oss veta, men för mig är orden "ni har det bättre utan mig" starkt förknippad med att man tror att det är bäst för alla om man försvinner. Det är något helt annat än att skrika "jag orkar inte mer" som visserligen också kan sägas av någon också som är på väg att ta livet av sig, men lika gärna kan vara relaterat till här och nu, i situationen. Att någon tror att det är bäst för hennes barn att hon lämnar dem skulle göra mig orolig, och om jag var @plex så skulle jag ta det på allvar.

Men det beror förstås på hur det sagts. Om det sades som du är inne på, tex i ett gräl om städning/matlagning där kritik eller förväntningar uttryckts mot henne och hon då skriker "nu orkar jag inte vara hushållerska mer, jag flyttar till eget boende så kan ni ordna själva hur ni vill ha det, det blir säkert bättre för er", och det TS skrev bara var hans sammanfattning, så vore det en helt annan sak. Men det är inte så jag tolkar det.
 
Det kan ju ingen av oss veta, men för mig är orden "ni har det bättre utan mig" starkt förknippad med att man tror att det är bäst för alla om man försvinner. Det är något helt annat än att skrika "jag orkar inte mer" som visserligen också kan sägas av någon också som är på väg att ta livet av sig, men lika gärna kan vara relaterat till här och nu, i situationen. Att någon tror att det är bäst för hennes barn att hon lämnar dem skulle göra mig orolig, och om jag var @plex så skulle jag ta det på allvar.

Men det beror förstås på hur det sagts. Om det sades som du är inne på, tex i ett gräl om städning/matlagning där kritik eller förväntningar uttryckts mot henne och hon då skriker "nu orkar jag inte vara hushållerska mer, jag flyttar till eget boende så kan ni ordna själva hur ni vill ha det, det blir säkert bättre för er", och det TS skrev bara var hans sammanfattning, så vore det en helt annan sak. Men det är inte så jag tolkar det.
Håller med dig och andra användare som påpekat att just de ordvalen är lite av en varningsklocka, såklart beroende på kontext etc. men det skadar verkligen inte att påpeka flera gånger och att ta det på allvar.
 
Håller med dig och andra användare som påpekat att just de ordvalen är lite av en varningsklocka, såklart beroende på kontext etc. men det skadar verkligen inte att påpeka flera gånger och att ta det på allvar.
Men jag uppfattar aldrig att ts tolkat kvinnan som suicid? Jag tolkar hela ts som att det är problem med att innan ibland vill avsluta förhållandet och leva själv ifred.

På nåt sätt tänker och hoppas jag att de flesta människor vet då någon faktiskt låter suicid och när betydelsen av orden är en annan
 
Men jag uppfattar aldrig att ts tolkat kvinnan som suicid? Jag tolkar hela ts som att det är problem med att innan ibland vill avsluta förhållandet och leva själv ifred.

På nåt sätt tänker och hoppas jag att de flesta människor vet då någon faktiskt låter suicid och när betydelsen av orden är en annan
Alltså, det kan det ju mycket väl vara också. Men det är väl just själva kommentaren att de nog har de bättre utan henne, alltså hela familjen med barn inkluderat som låter som ett varningstecken för mig, speciellt om det är slitigt och tungt hemma och om personen kanske inte verkar må bra. Och menar inte nödvändigtvis att personen är suicidal, men att det potentiellt skulle kunna vara en depression som talar. Typ.
 
Alltså, det kan det ju mycket väl vara också. Men det är väl just själva kommentaren att de nog har de bättre utan henne, alltså hela familjen med barn inkluderat som låter som ett varningstecken för mig, speciellt om det är slitigt och tungt hemma och om personen kanske inte verkar må bra. Och menar inte nödvändigtvis att personen är suicidal, men att det potentiellt skulle kunna vara en depression som talar. Typ.
Ja givetvis men brukar intw normalt folk reagera och fixa hjälp om de tolkar en person som suicid eller deprimerad?
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Är det möjligt att ta sig ur en depression? Klart det är ... Men det känns rätt tröstlöst. Jag har varit inne i en rätt djup depression...
Svar
18
· Visningar
1 443
Senast: Blyger
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 795
Senast: mars
·
Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 513
Senast: cirkus
·
Relationer Bakgrund: Tillsammans 12 år Gifta 9 år Två barn (4 år + 16 mån) Hus Vi har sedan några år tillbaka (4-5 år) haft mycket konflikter och...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
15 208

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp