Höstföräldrar 2020 - del 2

[Cattaflajna]

Ytlig fråga!
Har ni fått bristningar på magen? Jag har inte fått med de andra barnen och inte ännu, men vet att det kan komma även nu under de sista veckorna.

Fick med dottern på magen, men inte märkt av fler denna graviditet än

 

[Monkie]

Tack för era svar! Kommers det bristningar så gör det, jag kommer nog bli lite besviken när jag nu klarat mig såhär långt men... Kroppen är fantastisk även med några extra streck

 

[Kilauea]

Ytlig fråga!
Har ni fått bristningar på magen? Jag har inte fått med de andra barnen och inte ännu, men vet att det kan komma även nu under de sista veckorna.

Några små precis ovanför naveln bara.

 

[Cattaflajna]

Idag har jag varit så trött
Måste förträngt den här tröttheten i slutet... sov efter frukost, helt slut efter middag

 

[Dammtuss]

Ytlig fråga!
Har ni fått bristningar på magen? Jag har inte fått med de andra barnen och inte ännu, men vet att det kan komma även nu under de sista veckorna.

Jag har en del bristningar från mina tidigare graviditeter, men inga nya än..

 

[Kilauea]

Har kommit till stadiet att det känns som om jag inte får luft om jag ligger plant i sängen. Måste palla upp med kuddar under ryggen för att få bröstkorgen lite högre.
Nog för att jag är nervös för hur det ska bli att vara mamma till två, men nu börjar graviditeten bli mest tung och jobbig. Ett tag kvar, 33+0 imorgon.

 

[Monkie]

Passande att jag skrev om bristningar igår... Min navel är så utspänd att den har spruckit, är ändå noga med att smörja med fuktkräm. Nu har jag tejpat med leukotejp för att försöka minska spänningen precis över naveln.

Längtar efter att hon tittar ut snart! Äter dadlar och dricker hallonbladste och försöker ta det lugnt för att främja alla kom-ut-hormoner

 

[Eli]

Passande att jag skrev om bristningar igår... Min navel är så utspänd att den har spruckit, är ändå noga med att smörja med fuktkräm. Nu har jag tejpat med leukotejp för att försöka minska spänningen precis över naveln.

Längtar efter att hon tittar ut snart! Äter dadlar och dricker hallonbladste och försöker ta det lugnt för att främja alla kom-ut-hormoner

När har du bf nu igen?

 

[Monkie]

När har du bf nu igen?

5 oktober! En evighet!

 

[vinkelina]

Räknas som fullgången från och med idag

för min del skulle babyn gärna få komma. Onsdag passar bra (har lite möten bokade måndag och tisdag)

 

[Eli]

5 oktober! En evighet!

Ta min födelsedag, 28 september. En bra dag

 

[KarinStarfighter]

Okej, här kommer del 1 på min förlossningsberättelse

Spoiler: Förlossning

Vaknar upp ons 9/9 vid 7-tiden. Börjar få lätta sammandragningar runt 9-tiden. Försöker vila så mycket det går under dagen.Det är fullt hanterbart hemma. Vid 14-tiden ringer min aurora Bm för att höra hur jag mår då hon läst i min journal att jag brutit ihop under mitt besök på mvc. Berättar att det nog startat och hon ber mig ringa förlossningen för att komma in för bedömning och ev sovdos hem. Värkarna blir tätare och mer intensiva under em. Ringer förlossningen vid 16.30. Får tid för kontroll 18.30. Får under tiden en täckningsblödning. Mamma kommer för att ta sonen och jag och sambon åker till fl. Där tas en kontroll. Har regelbundna värkar 3 på 10 min men har inte öppnat mig mer än 2 cm. Tappen är nästintill utplånad. Får trots detta stanna kvar på förlossningen och sambon får följa med in. Fortsättning följer

 

[KarinStarfighter]

Och del 2

Spoiler: Del 2

Jag blir tilldelad en Bm, H som jag genast fattar tycke för. Vi lägger upp en plan för kvällen och bestämmer att hon ringer narkos för att lägga en tidig eda. En av min och sambons vånda är att det är narkosläkare A som ska jobba vilket är en bekant till oss som är ytterst speciell och mycket riktigt, in kommer han . Men, min önskan om smärtlindring tar över så det är bara att gilla läget. Klockan är runt 20 när den läggs och det går bra. Jag börjar få mer ont så den aktiveras rätt omgående. Läkare A säger då att han slutar vid 22 och vi andas ut.

Skiftbyte och vi får ny Bm, A. Inget fel på henne men känner inte riktigt att vi bondar. Hon är liksom rätt kall och opersonlig. Man planerar för sovdos för att jag ska få sova och återhämta mig men vid 23 går vattnet. Precis som förra gången var det mekonium i vattnet. Direkt får jag mer ont vid värkarna och edan tar inte längre lika bra. A kommer in igen och ger mig en bolusdos. Det hjälper och när Bm undersöker mig har jag öppnat mig till 5-6 cm. Efter detta går bebis hjärtljud ner och jag får bricanyl. Jag mår jättedåligt och börjar skaka helt okontrollerat. Det håller i sig tills jag sätter mig upp. Sitter på en pilatesboll i typ två timmar och andas mig igenom värkarna. Vid 02-tiden ska hon undersöka mig igen och jag har inte öppnat mig mer. Hon bestämmer sig för att ge det en timme till. Jag känner mig besviken och uppgiven. Bebis hjärtljud går ner igen och jag får bricanyl igen. Hjärtklappning och ångest. Vid 03 har jag inte öppnat mig mer utan står kvar på 5-6 cm. Jag får då valet att avbryta för snitt eller få värkstimulerande dropp. Jag blir jätteledsen men bestämmer till sist att jag inte orkar mer. Snitt planeras tämligen omgående.

Förra gången gick snittet helt utan komplikationer. Nu är det en ny narkosläkare, en kvinna som ska ge ryggbedövning. Hon sticker mig tre gånger men lyckas inte. Jag ligger med värkar och utan smärtlindring och bara gråter. Hon får således ringa sin bakjour, vår vän A. Han försöker nog två gånger till innan han till sist lyckas. Under tiden får jag blodtrycksfall och skakar okontrollerat. Jag börjar kräkas och ligger helt plant vilket är obehagligt. Till sist kan de börja operera och 5.43 föds vår lilla flicka. Hon är påverkad vid födseln så de får plocka ut henne omgående och får avnavla direkt. Sambon följer med ut. Efter ett tag kommer narkosläkare A in och berättar att Bebis mår bättre. Tänk vad fint att sambon fick dela denna stund med just A Sambon komme in och berättar att vi fått en flicka. Jag som varit helt säker på pojk tror att han skämtar

Sambon får vara kvar till runt 9 när vi får åka upp till bb. Jättejobbigt att åka ifrån honom BB-tiden har varit jättejobbig med dåligt med stöd från personalen och väldigt mycket personalbyten.

Sammantaget en jobbig förlossning som inte blev bättre av tiden på bb.

 

[Monkie]

Och del 2

Spoiler: Del 2

Jag blir tilldelad en Bm, H som jag genast fattar tycke för. Vi lägger upp en plan för kvällen och bestämmer att hon ringer narkos för att lägga en tidig eda. En av min och sambons vånda är att det är narkosläkare A som ska jobba vilket är en bekant till oss som är ytterst speciell och mycket riktigt, in kommer han . Men, min önskan om smärtlindring tar över så det är bara att gilla läget. Klockan är runt 20 när den läggs och det går bra. Jag börjar få mer ont så den aktiveras rätt omgående. Läkare A säger då att han slutar vid 22 och vi andas ut.

Skiftbyte och vi får ny Bm, A. Inget fel på henne men känner inte riktigt att vi bondar. Hon är liksom rätt kall och opersonlig. Man planerar för sovdos för att jag ska få sova och återhämta mig men vid 23 går vattnet. Precis som förra gången var det mekonium i vattnet. Direkt får jag mer ont vid värkarna och edan tar inte längre lika bra. A kommer in igen och ger mig en bolusdos. Det hjälper och när Bm undersöker mig har jag öppnat mig till 5-6 cm. Efter detta går bebis hjärtljud ner och jag får bricanyl. Jag mår jättedåligt och börjar skaka helt okontrollerat. Det håller i sig tills jag sätter mig upp. Sitter på en pilatesboll i typ två timmar och andas mig igenom värkarna. Vid 02-tiden ska hon undersöka mig igen och jag har inte öppnat mig mer. Hon bestämmer sig för att ge det en timme till. Jag känner mig besviken och uppgiven. Bebis hjärtljud går ner igen och jag får bricanyl igen. Hjärtklappning och ångest. Vid 03 har jag inte öppnat mig mer utan står kvar på 5-6 cm. Jag får då valet att avbryta för snitt eller få värkstimulerande dropp. Jag blir jätteledsen men bestämmer till sist att jag inte orkar mer. Snitt planeras tämligen omgående.

Förra gången gick snittet helt utan komplikationer. Nu är det en ny narkosläkare, en kvinna som ska ge ryggbedövning. Hon sticker mig tre gånger men lyckas inte. Jag ligger med värkar och utan smärtlindring och bara gråter. Hon får således ringa sin bakjour, vår vän A. Han försöker nog två gånger till innan han till sist lyckas. Under tiden får jag blodtrycksfall och skakar okontrollerat. Jag börjar kräkas och ligger helt plant vilket är obehagligt. Till sist kan de börja operera och 5.43 föds vår lilla flicka. Hon är påverkad vid födseln så de får plocka ut henne omgående och får avnavla direkt. Sambon följer med ut. Efter ett tag kommer narkosläkare A in och berättar att Bebis mår bättre. Tänk vad fint att sambon fick dela denna stund med just A Sambon komme in och berättar att vi fått en flicka. Jag som varit helt säker på pojk tror att han skämtar

Sambon får vara kvar till runt 9 när vi får åka upp till bb. Jättejobbigt att åka ifrån honom BB-tiden har varit jättejobbig med dåligt med stöd från personalen och väldigt mycket personalbyten.

Sammantaget en jobbig förlossning som inte blev bättre av tiden på bb.

Tufft! Hoppas allt känns bättre nu

 

[Kilauea]

Och del 2

Spoiler: Del 2

Jag blir tilldelad en Bm, H som jag genast fattar tycke för. Vi lägger upp en plan för kvällen och bestämmer att hon ringer narkos för att lägga en tidig eda. En av min och sambons vånda är att det är narkosläkare A som ska jobba vilket är en bekant till oss som är ytterst speciell och mycket riktigt, in kommer han . Men, min önskan om smärtlindring tar över så det är bara att gilla läget. Klockan är runt 20 när den läggs och det går bra. Jag börjar få mer ont så den aktiveras rätt omgående. Läkare A säger då att han slutar vid 22 och vi andas ut.

Skiftbyte och vi får ny Bm, A. Inget fel på henne men känner inte riktigt att vi bondar. Hon är liksom rätt kall och opersonlig. Man planerar för sovdos för att jag ska få sova och återhämta mig men vid 23 går vattnet. Precis som förra gången var det mekonium i vattnet. Direkt får jag mer ont vid värkarna och edan tar inte längre lika bra. A kommer in igen och ger mig en bolusdos. Det hjälper och när Bm undersöker mig har jag öppnat mig till 5-6 cm. Efter detta går bebis hjärtljud ner och jag får bricanyl. Jag mår jättedåligt och börjar skaka helt okontrollerat. Det håller i sig tills jag sätter mig upp. Sitter på en pilatesboll i typ två timmar och andas mig igenom värkarna. Vid 02-tiden ska hon undersöka mig igen och jag har inte öppnat mig mer. Hon bestämmer sig för att ge det en timme till. Jag känner mig besviken och uppgiven. Bebis hjärtljud går ner igen och jag får bricanyl igen. Hjärtklappning och ångest. Vid 03 har jag inte öppnat mig mer utan står kvar på 5-6 cm. Jag får då valet att avbryta för snitt eller få värkstimulerande dropp. Jag blir jätteledsen men bestämmer till sist att jag inte orkar mer. Snitt planeras tämligen omgående.

Förra gången gick snittet helt utan komplikationer. Nu är det en ny narkosläkare, en kvinna som ska ge ryggbedövning. Hon sticker mig tre gånger men lyckas inte. Jag ligger med värkar och utan smärtlindring och bara gråter. Hon får således ringa sin bakjour, vår vän A. Han försöker nog två gånger till innan han till sist lyckas. Under tiden får jag blodtrycksfall och skakar okontrollerat. Jag börjar kräkas och ligger helt plant vilket är obehagligt. Till sist kan de börja operera och 5.43 föds vår lilla flicka. Hon är påverkad vid födseln så de får plocka ut henne omgående och får avnavla direkt. Sambon följer med ut. Efter ett tag kommer narkosläkare A in och berättar att Bebis mår bättre. Tänk vad fint att sambon fick dela denna stund med just A Sambon komme in och berättar att vi fått en flicka. Jag som varit helt säker på pojk tror att han skämtar

Sambon får vara kvar till runt 9 när vi får åka upp till bb. Jättejobbigt att åka ifrån honom BB-tiden har varit jättejobbig med dåligt med stöd från personalen och väldigt mycket personalbyten.

Sammantaget en jobbig förlossning som inte blev bättre av tiden på bb.

Fy vad jobbigt med blodtrycksfall och allt. Tur det fungerade sen.
Hoppas du mår bättre nu .

 

[vinkelina]

Ni vet. När de börjar kännas som att måttet är rågat och inget mer kan gå ”på tok”

fick preliminära svaret på gbs odlingen idag. Som förstås var positivt (negativt med de två tidigare)

i sig är de ju ingen stor sak men betyder att jag inte kan åka hem som tänkt samt att jag behöver antibiotikadropp under förlossningen. Avskyr bb och planen var hem inom ett dygn. Nu blir de minst två dygn

 

[Monkie]

Ni vet. När de börjar kännas som att måttet är rågat och inget mer kan gå ”på tok”

fick preliminära svaret på gbs odlingen idag. Som förstås var positivt (negativt med de två tidigare)

i sig är de ju ingen stor sak men betyder att jag inte kan åka hem som tänkt samt att jag behöver antibiotikadropp under förlossningen. Avskyr bb och planen var hem inom ett dygn. Nu blir de minst två dygn

Surt.
Har du haft symptom eller är det rutin att odla?

 

[vinkelina]

Surt.
Har du haft symptom eller är det rutin att odla?

här tas de på rutin på alla i vecka 36 (och ev vid förlossningen också) men har misstänkt att de kan vara positivt pga massa sammandragningar

 

[Poison-heart]

Och del 2

Spoiler: Del 2

Jag blir tilldelad en Bm, H som jag genast fattar tycke för. Vi lägger upp en plan för kvällen och bestämmer att hon ringer narkos för att lägga en tidig eda. En av min och sambons vånda är att det är narkosläkare A som ska jobba vilket är en bekant till oss som är ytterst speciell och mycket riktigt, in kommer han . Men, min önskan om smärtlindring tar över så det är bara att gilla läget. Klockan är runt 20 när den läggs och det går bra. Jag börjar få mer ont så den aktiveras rätt omgående. Läkare A säger då att han slutar vid 22 och vi andas ut.

Skiftbyte och vi får ny Bm, A. Inget fel på henne men känner inte riktigt att vi bondar. Hon är liksom rätt kall och opersonlig. Man planerar för sovdos för att jag ska få sova och återhämta mig men vid 23 går vattnet. Precis som förra gången var det mekonium i vattnet. Direkt får jag mer ont vid värkarna och edan tar inte längre lika bra. A kommer in igen och ger mig en bolusdos. Det hjälper och när Bm undersöker mig har jag öppnat mig till 5-6 cm. Efter detta går bebis hjärtljud ner och jag får bricanyl. Jag mår jättedåligt och börjar skaka helt okontrollerat. Det håller i sig tills jag sätter mig upp. Sitter på en pilatesboll i typ två timmar och andas mig igenom värkarna. Vid 02-tiden ska hon undersöka mig igen och jag har inte öppnat mig mer. Hon bestämmer sig för att ge det en timme till. Jag känner mig besviken och uppgiven. Bebis hjärtljud går ner igen och jag får bricanyl igen. Hjärtklappning och ångest. Vid 03 har jag inte öppnat mig mer utan står kvar på 5-6 cm. Jag får då valet att avbryta för snitt eller få värkstimulerande dropp. Jag blir jätteledsen men bestämmer till sist att jag inte orkar mer. Snitt planeras tämligen omgående.

Förra gången gick snittet helt utan komplikationer. Nu är det en ny narkosläkare, en kvinna som ska ge ryggbedövning. Hon sticker mig tre gånger men lyckas inte. Jag ligger med värkar och utan smärtlindring och bara gråter. Hon får således ringa sin bakjour, vår vän A. Han försöker nog två gånger till innan han till sist lyckas. Under tiden får jag blodtrycksfall och skakar okontrollerat. Jag börjar kräkas och ligger helt plant vilket är obehagligt. Till sist kan de börja operera och 5.43 föds vår lilla flicka. Hon är påverkad vid födseln så de får plocka ut henne omgående och får avnavla direkt. Sambon följer med ut. Efter ett tag kommer narkosläkare A in och berättar att Bebis mår bättre. Tänk vad fint att sambon fick dela denna stund med just A Sambon komme in och berättar att vi fått en flicka. Jag som varit helt säker på pojk tror att han skämtar

Sambon får vara kvar till runt 9 när vi får åka upp till bb. Jättejobbigt att åka ifrån honom BB-tiden har varit jättejobbig med dåligt med stöd från personalen och väldigt mycket personalbyten.

Sammantaget en jobbig förlossning som inte blev bättre av tiden på bb.

Låter tufft! Känner igen mig i skakningarna, minns att jag låg och skakade när jag fick snitt med sonen. Tydligen en biverkning av bricanylen. Hoppas du återhämtar dig snabbt!

 

[Monkie]

Går in i vecka 38 idag! Misstänker att jag hade en förvärk inatt! Alternativ lite magknip...
Bebis är oroväckande livlig nattetid... Vi är vakna från 03 varje natt nu, när jag lyckas somna om ringer sambons väckarklocka. Överväger att byta rum, men då kommer jag fortsatt höra väckarklockan fast utan att kunna putta på honom.

Beställde en gravidkudde för väldigt länge sen, NU är den på väg... Bättre sent än aldrig