Hundar och små barn

Bubble

Trådstartare
Ni som har mindre barn (1-åring i det är fallet) och en hund som gärna vill ha en helt egen plats att gå undan på hur löser ni det? Alltså vad har ni för plats till hunden där barnet inte kommer åt?

Har haft ett väldigt sjå med min ena hund som tyckte det var väldigt jobbigt när dottern började kunna ta sig runt överallt själv. Hon vill klappa (rätt oförsiktigt såklart) och han vill ligga ifred i soffan helst, morrar när hon kommer nära/är oförsiktig (helt förståeligt). Så det är ett väldigt passande. Nu börjar det äntligen bli lite lite lugnare, hunden går undan och dottern tycker inte han är fullt så intressant längre. Just nu gillar hon mer att mata honom med korv/ost/kex osv och det klagar han inte på då kan hon till och med få klappa lite :p

Men jag hittar liksom ingen riktigt bra lösning på en helt egen plats till honom där han kan få vara helt ifred. I soffan är ju dottern hela tiden och har vi hans bädd i vardagsrummet går hon ju dit. Testat ha honom bakom barngrind men att han ändå kan se oss men då piper han och vill vara med och lägger sig alldeles bredvid grinden.

Någon lösning jag inte tänkt på, hur gör ni andra som har små barn? Hunden är också liten ca 2 kg. Självklart försöker vi ju lära dottern att klappa fint/låta honom vara ifred i bädden osv men en 1-åring är ganska snabb ;)
 
Inte riktigt samma då bebis inte är mobil än såklart men vi har en barngrind som vi gjort som en kattlucka i in till köket dit Uno då tar sig och kan komma undan och ifred från den stora hunden som kan vara lite väl aktiv och påträngande för Unos smak. Samma i vardagsrummet har han fått en filt i en liten kompostgallerhage där vi gjort ett hål i kompostgallret i chihuahuastorlek.

Han gillar inte att bli instängd i hage eller i köket utan piper då men när han själv kan välja väljer han oftast att ex gå och sova i kök eller gallerhagen beroende på vart vi är.

Tänker att det ska fungera bra även när bebis börjar tulta omkring.
Svårare att få till en fredad plats för den stora hunden då om det behövs.
 
Inte riktigt samma då bebis inte är mobil än såklart men vi har en barngrind som vi gjort som en kattlucka i in till köket dit Uno då tar sig och kan komma undan och ifred från den stora hunden som kan vara lite väl aktiv och påträngande för Unos smak. Samma i vardagsrummet har han fått en filt i en liten kompostgallerhage där vi gjort ett hål i kompostgallret i chihuahuastorlek.

Han gillar inte att bli instängd i hage eller i köket utan piper då men när han själv kan välja väljer han oftast att ex gå och sova i kök eller gallerhagen beroende på vart vi är.

Tänker att det ska fungera bra även när bebis börjar tulta omkring.
Svårare att få till en fredad plats för den stora hunden då om det behövs.
Gud vad smart! Det borde ju kunna fungera om han själv kan gå in och ut som han vill :)

Nä för större hundar är det ju svårare, våran stora är som tur var väldigt chill med lillans framfart han verkar gilla uppmärksamheten och att bli klappad. Blir det för jobbigt kan man bara sätta honom bakom grinden, ser han bara oss är han nöjd ändå.
 
Jag hade ett bord med en hundbädd på, mitt barn kom förvisso åt hunden men det blev inte lika enkelt samt hunden hamnade inte direkt i blickfånget hela tiden. Sen fanns en plan på att sätta en sån lång hasp på köksdörren så dörren kunde va "låst" i ett läge där hunden kom in men inte barnet. Jag tror dock mer på alternativet andra nämnt med Kompostgaller och hål i som hunden kommer igenom.
 
Ska man vara krass så ska man aldrig lämna barn och hund ensamma när barnet är så litet så passningen kommer man ändå inte undan tyvärr. Jag tror att det gäller att upprepa för barnet med både ord och handling (lyfta bort barnet från hunden) varje gång barnet går fram till hunden.

Jag växte upp med en snäll men grinig hund (född samma år som jag). Han tyckte bara om att bli klappad på ett visst sätt och var ganska reserverad. Jag hade tydliga regler jag tvingades följa.
1. Jag fick ALDRIG gå fram till honom och börja klappa honom. Ville han bli klappad av mig så kom han fram till mig. Då var det ok. Aldrig annars.
2. När jag klappade fick jag bara klappa uppe på huvudet och på ryggen. Ingen annanstans. Och så fort hunden vill gå därifrån skulle jag låta honom göra det.

Jag tycker att regel nummer 1 borde gälla i alla de allra flesta fall då barn och hund bor tillsammans. Speciellt för små barn som inte kan förväntas kunna läsa av hunden.

Det effektivaste är tyvärr att vara 100% konsekvent mot barnet. Jobbigt och tidskrävande. Stäng av med ett kompostgaller om hunden ligger och sover i ett annat rum och du och barnet ska vara i köket och laga mat t.ex. så får du en paus. Det går över. Barnet växer upp och lär sig.

Men eftersom hunden är så liten så kanske du kan bygga nåt så att den kan ligga så högt upp så att barnet inte når den? Ett högre soffbord men en mysig fäll eller hundbädd kanske? Så att hunden hoppar upp i soffan först och sen bordet?

Eller ett lågt kompostgaller i en dörröppning som hunden kan hoppa över men barnet inte klättra över?
 
Jag kräver av mina barn att de är snälla mot djur, men också att hunden ska kunna hantera en del utan att ta till tänderna som första markering.
Det är mycket passande, men vi kör efter devisen att vill hunden gosa så kommer hon, man går inte efter eller håller fast. Å andra sidan vet vovven att ligger hon i soffan så kommer folk att sätta sig nära, i bädden får man inte klappa eller störa. Jag orkar inte ha galler och sånt utan har hellre några månader intensivt passande och sen vet alla vad som gäller istället.
 
Ska man vara krass så ska man aldrig lämna barn och hund ensamma när barnet är så litet så passningen kommer man ändå inte undan tyvärr. Jag tror att det gäller att upprepa för barnet med både ord och handling (lyfta bort barnet från hunden) varje gång barnet går fram till hunden.

Jag växte upp med en snäll men grinig hund (född samma år som jag). Han tyckte bara om att bli klappad på ett visst sätt och var ganska reserverad. Jag hade tydliga regler jag tvingades följa.
1. Jag fick ALDRIG gå fram till honom och börja klappa honom. Ville han bli klappad av mig så kom han fram till mig. Då var det ok. Aldrig annars.
2. När jag klappade fick jag bara klappa uppe på huvudet och på ryggen. Ingen annanstans. Och så fort hunden vill gå därifrån skulle jag låta honom göra det.

Jag tycker att regel nummer 1 borde gälla i alla de allra flesta fall då barn och hund bor tillsammans. Speciellt för små barn som inte kan förväntas kunna läsa av hunden.

Det effektivaste är tyvärr att vara 100% konsekvent mot barnet. Jobbigt och tidskrävande. Stäng av med ett kompostgaller om hunden ligger och sover i ett annat rum och du och barnet ska vara i köket och laga mat t.ex. så får du en paus. Det går över. Barnet växer upp och lär sig.

Men eftersom hunden är så liten så kanske du kan bygga nåt så att den kan ligga så högt upp så att barnet inte når den? Ett högre soffbord men en mysig fäll eller hundbädd kanske? Så att hunden hoppar upp i soffan först och sen bordet?

Eller ett lågt kompostgaller i en dörröppning som hunden kan hoppa över men barnet inte klättra över?

Dom är inte ensamma och vi passar på dom och visar vårt barn hur hunden vill bli klappad och när han vill vara ifred. Vill ändå att hunden ska få en plats där han vet att han kan gå undan och lägga sig där barnet inte kommer åt :) Men tack för tipsen :)
 
Jag kräver av mina barn att de är snälla mot djur, men också att hunden ska kunna hantera en del utan att ta till tänderna som första markering.
Det är mycket passande, men vi kör efter devisen att vill hunden gosa så kommer hon, man går inte efter eller håller fast. Å andra sidan vet vovven att ligger hon i soffan så kommer folk att sätta sig nära, i bädden får man inte klappa eller störa. Jag orkar inte ha galler och sånt utan har hellre några månader intensivt passande och sen vet alla vad som gäller istället.

Jo vi försöker hålla bädden fri (att där ska hunden få vara ifred) men eftersom det tar lite tid att få både barn och hund med på noterna så vore det skönt (framförallat för hundens skull) att ha en helt safe plats där han kan gå iväg när han tycker det blir för mycket :)
 

Liknande trådar

Hundhälsa Min 10-åriga dvärgpinscher hanterar inte sitt nya liv i småbarnsfamilj så väl, utan visar tecken på stress. Han är skrälligare än...
2
Svar
23
· Visningar
2 758
Senast: Lingon
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 642
Senast: Hellhound
·
Övr. Hund Min tik som blir 3 år om 2 månader blir så väldigt markerade mot yngre hundar när de är lösa. Är det "normalt" för en tik som är typ...
Svar
1
· Visningar
625
Senast: Fetaost
·
Övr. Hund Har en 18 månaders okastrerad hanhund. Fullt frisk och kry, älskar lek och bus (och dofta efter tikar), en fullt normal unghund helt...
Svar
14
· Visningar
1 148
Senast: iNTOHiMO
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Bra hörlurar
  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Tjockistråden 3

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp