Hur gör ni med vovvarna när ni är sjuka?

[Milosari]

Idag har jag vart sämsta matten ever känns det som. Jag har vart så sjuk att det vart helt omöjligt för mig att röra mig. Har haft 40 graders feber sedan igår kväll och tror jag vart avtuppad till och från för minns knappt något av det senaste dygnet, allt är en dimma.
Vovvarna har fått komma ut kl 09:00, 13:00, 20:00 och nu vid 02:00 då min feber äntligen börjat sjunka lite. Den ena rastningen hade inte blivit av om det inte vore för min vän som åkte hela vägen hit och rastade.

Så hur gör ni andra egentligen? Jag blev singel för ett år sedan och detta är första gången sedan dess jag är sådär riktigt riktigt sjuk att jag inte ens kunnat ta hand om mig själv eller stå upp på benen. Jag bor långt ute på landet i ett hyreshus tre trappor upp och inga grannar som kan hjälpa mig.
Hade det inte vart för min vän så haft det som blivit väldigt många timmar mellan rastningarna. Har andra som eventuellt skulle kunna hjälpa med men då får dom liksom åka 30-40 min för att bara rasta och det kan man ju inte göra flera gånger om dagen precis.

Finns det någon slags gräsmatta man kan köpa och ha på balkongen vid sånahär nödfall? Kissmattor? Kattlåda?

Alla tips mottages tacksamt, har lite panik för lär ju inte vara sista gången man blir såhär sjuk med alla hemska virus som går runt jämt

Jag har både trädgård och stort kontaktnät (bor i stan) så min situation är helt annorlunda. Men om du kan lära dem att kissa på låda låter ju det som ett bra alternativ. Jag hade nog också bett om hjälp på Facebook, det finns många snälla människor som säkert hade ställt upp. Särskilt om de får en liten peng för besväret.

 

[Sel]

Jag har aldrig varit så sjuk tror jag, det har alltid funkar att hasa ned till närmsta gräsplätt. Tur för mig ska jag väl säga för jag bor ensam utan något särskilt skyddsnät och min ena hund har alltid varit lite speciell med främlingar.
När jag bröt armen lastade i och för sig en kollega upp hundarna (de var med mig på jobbet när det hände) i sin bil och kom och hämtade mig på sjukhuset, så på något sätt antar jag att det alltid löser sig.
Skulle jag verkligen bli långvarigt sjuk tvivlar jag inte på att någon hemifrån skulle kunna flyga hit och bo med djuren.

Påminner mig dock om att jag förmodligen borde hitta en ny "nyckelhållare" som kan ta sig in i lägenheten ifall jag är i en olycka. Vännen som visste var utomhusnyckeln finns har flyttat.

 

[Silver Girl]

Jag är singel och var när hunden införskaffades, så jag hade en plan för flera hundvakter/hjälp vid behov redan från början. När jag jobbar helg eller reser bort är hon hos mina föräldrar och är de hemma så hämtar de henne om jag är sjuk mer än några dagar. Är det bara några dagar så får hon klara sig med minirundor eller göra ifrån sig i trädgården. Jag bor också nära min syster med familj. De har katt och kan inte ta hem hunden men de kan gå promenader.

Det har också för några år sedan flyttat in ett par med en hund längre ner på gatan som gärna passar min hund om de kan, och jag har gått ut med deras när de var krassliga. Våra hundar kommer bra överens.

Och är det totalt nödfall kan jag nog be nästan vem som helst på gatan som inte skulle ramla omkull ifall hunden drar mot en katt. Vi umgås inte men pratar lite när vi ses (radhusgata). Däremot kan nog hunden vara tveksam att gå ifrån en sjuk matte med någon hon inte brukar gå med...

 

[nightcrawler]

Jag brukar kunna hasa mej ut så dom får pinka och bajja på gräsmattan eller eventuellt gå en pytterunda. Men kan jag inte det så får syskon hoppa in eller så får min uppfödare komma och hämta dom.

 

[Snurrfian]

Vi är just nu tre vuxna som bor här hemma, sonen fyller 20 i år så jag räknar honom som vuxen. Om vi alla tre var så dåliga att vi inte klarade av att släppa ut hunden i trädgården så bor dottern och hennes sambo 30 min bort och skulle komma direkt. Antingen stanna kvar här eller ta med sig hunden.
När vi har varit hängiga och inte orkat med långpromenader så har närmsta grannen ställt upp och gått med honom en lång tur mitt på dagen. Så jag har svårt att se att det skulle kunna bli ett problem i dagsläget.

Vi har haft en väns hund hemma hos oss ett par veckor när han operera knäet och inte skulle belasta det. Han skulle också komma om vi bad och ta ut vår hund i trädgården, han orkar inte gå med honom längre.

 

[niardasp]

Säger som många andra att jag nog aldrig varit riktigt sådär sjuk som du beskriver. Nu bor jag i hus med inhägnad trädgård så bara jag kan ta mig till ytterdörren så löser det sig. Har dessutom sambo, hundvakt, vänner och släkt i närheten så kniper det så går det att lösa.

När jag bodde i lägenhet hade jag en stor balkong där jag hade en pallkrage som jag odlade lite grejer i. Vid nåt tillfälle när jag var riktigt risig och verkligen inte orkade gå ner sju trappor så släppte jag ut hunden på balkongen, pekade på pallkragen och sa gå och kissa det funkade men då var ju också kommandot inlärt sen tidigare.

Jag har också stått i porten med flexi och låtit hunden gå fem meter ut till närmsta gräsplätt och det har funkat det också.

 

[karamelldrottningen]

Kan du inte ringa någon granne och bara be om att ta ut hundarna typ utanför? Bonus om de kan gå en sväng men beror väl på vad du har för grannar.
Tills din feber gått ner.

 

[dobbis]

Man tar 2 alvedon, 1 ipren o väntar 45 min,sen kryper man ut till närmaste gräsplätt o så in igen till soffan.
Numera bor jag i hus så har inte problemet längre.

 

[Tantan]

Släpat mig ut till närmsta gräsplätt så ofta jag kan. Tagit så mycket ipren/alvedon som möjligt. Är även själv med barn så måste klara det. Är det katastrof hade jag fått kalla in familj eller vänner eller kollegor. Värsta var corona, men då hade jag bara hunden hemma tack och lov. Var en vecka av minsta möjliga men det gick det också.

 

[Vovve]

Man får trycka i sej en del febernedsättande o kämpa sej ut, de går långsamt o inte några längre promenader men de funkar att rasta i trädgården en dag eller två fler dagar än så kan inte tiken vila. Jag vart så sjuk i början av förra året så de gick mängder med Alvedon o Ipren inför kissrundor med då 8 hundar. Jag må ha en sambo men han har aldrig tagit ut en enda av mina hundar så jag lever med hundarna som att jag vore singel, de e bara jag som sköter dom oavsett hur sjuk jag e då sambon inte klarar av dom o någon hundvakt har jag inte.

 

[lilstar]

Nej det har nog bara hänt mig en gång innan, tror det är när febern stiger för snabbt så kroppen inte riktigt kan reglera sig, var faktiskt nära på att ringa ambulans ett tag men så kom jag på att hundarna skulle blivit helt ensamma, och med facit i hand så klarade jag ju mig hemma så var ju tur att jag inte gjorde det
Smart med väckarklockan, det hade jag inte ens en tanke på i feberdimman, då hade man ju vaknat och fått krypa ut i värsta fall. Det ska jag ta med mig till nästa gång!

Du kan ha ett kort i plånboken med kontaktuppgifter till två olika personer som man kan ringa för att ordna med hundarna om du måste hämtas med ambulans. Behöver ju inte vara personer som kan ta hem hundarna men kanske nån vän eller kollega som kan fixa med hundpensionat. Du kan skriva en instruktion till dina nödpersoner också så de vet var de ska ringa och vad de ska säga om hundarna. Sätt en lapp på hundburen i bilen också om du har det, så polisen kan se den snabbt ifall du råkar ut för en olycka!