Hur hantera nederlag (på jobbet)

[Petruska]

Ja jösses, ledsen att jag är så förutsägbar? Eller vad vill du att jag ska svara.
6
Det beror ju på hur man definierar arbetsmiljöproblem. Att jag har några tuffa veckor ser jag inte som ett arbetsmiljöproblem, utan helt enkelt som en del av arbetslivet. Ibland är det lätt och ibland är det svårt, oavsett vilket jobb man har. Just nu är det svårt och om ett tag kommer jag vara ur svackan och det blir enklare igen. Visst är det en arbetsmiljörisk om denna svacka skulle fortsätta men jag ser ingen idé att slå på stora trumman och prata om arbetsmiljöproblem - ännu.

Arbetsmiljöproblem är rätt väldefinierat, och i princip inte upp till oss att definiera. Det är ju myndighetsterminologi.

Vidare skrev jag ju relaterat till arbetsmiljöproblem, samt om risk för sådana. Och du går då i nån sorts försvar. Det hade jag tolkat som höggradig stress, om det var jag.

 

[Kattennizze]

Om tänker lite generellt sådär har ju Sverige väldigt invidualiserade arbetsplatser, alltså att man arbetar på egen hand med eget resultatansvar. Det brukar också vara en av orsakerna till att utmattningssjukskrivna ökar lavinartat i Sverige. Det är som petruska mycket riktigt skriver, en riskfylld miljö. Utifrån hur du skriver på Buke verkar du vara en inkännande person, så jag skulle nog fundera på om det är såhär du vill jobba framöver.

 

[Singoalla]

@Singoalla

Du behöver inte ha taggarna utåt, jag menade inte att hoppa på dig. Det var mer att det är riskfyllt att vara belastad på ett sådant sätt att man hamnar i djupa livssvackor, inget annat. Jag går själv en utbildning som påverkar mitt liv väldigt negativt i perioder och det är även en av de mest drabbade av psykisk ohälsa i landet. Det är ju ingen idé att hymla om det, det är ju bara så det är. Så det var mer att jag reagerade på ditt påstående om ingen risk för psykisk ohälsa eller arbetsmiljöproblem. Svackor - javisst. Men när man hamnar i "jag ser inget ljus och nu måste jag öka ännu mer för annars går det ännu mer neråt" så tycker jag man ska vara medveten om att det är en risksituation för måendet och inte bara slå det ifrån sig.

Sen väljer ju var och en själv om man vill utsätta sig för risken och hur man i så fall hanterar den. Jag hanterar det genom att prata med vänner och bekanta och genom att fundera på om och i så fall vad jag gjort annorlunda med facit i hand. Och så när det är riktigt tungt accepterar jag bara att nu är det fan piss men jag vet att det vänder. Alltså jag försöker att inte fastna att den dåliga känslan är för evigt vilket den annars vill lura en till.

Fast det är ju du som använder begrepp som "djupa livssvackor" och "ser inget ljus" Jag skrev att jag känner mig knäckt och har noll motivation, men också att det är en tillfällig svacka som jag snart kommer att vara ur. Det är väl att se ljus. Min chef har löst det genom att stryka ett av mina projekt så att jag får mer tid på mig och slippa känna mig pressad, och det är väl en bra lösning tycker jag och en bra indikator på att han tar arbetsmiljön på allvar. Men jag är fortfarande ledsen just idag.

Jag är väl också i någon form av "acceptans" läge just nu när jag måste sluta låtsas som att allt är bra och bara låta det sjunka in att det suger just nu. Det kanske blir enklare att släppa och gå vidare då.

 

[Kattennizze]

Arbetsmiljöproblem är rätt väldefinierat, och i princip inte upp till oss att definiera. Det är ju myndighetsterminologi.

Vidare skrev jag ju relaterat till arbetsmiljöproblem, samt om risk för sådana. Och du går då i nån sorts försvar. Det hade jag tolkat som höggradig stress, om det var jag.

Du tog orden ur munnen på mig höll jag på att skriva, eftersom jag tänkte precis samma sak. Det låter som att du TS behöver se över din stressnivå, sagt i all välmening.

 

[prallan]

Ja jösses, ledsen att jag är så förutsägbar? Eller vad vill du att jag ska svara.

Det beror ju på hur man definierar arbetsmiljöproblem. Att jag har några tuffa veckor ser jag inte som ett arbetsmiljöproblem, utan helt enkelt som en del av arbetslivet. Ibland är det lätt och ibland är det svårt, oavsett vilket jobb man har. Just nu är det svårt och om ett tag kommer jag vara ur svackan och det blir enklare igen. Visst är det en arbetsmiljörisk om denna svacka skulle fortsätta men jag ser ingen idé att slå på stora trumman och prata om arbetsmiljöproblem - ännu.

Jag tolkade inte @Petruska så. Jag läste in att hen typ bävade för att du skulle svara så.

 

[Wysiwyg]

@Singoalla Men whatever, du skriver att du inte har någon motivation, att du inte orkar och att du måste gasa mer än du orkar för att det inte ska bli sämre. Sen vad jag kallar det har väl inget med saken att göra? Och jag ser det som en djup livssvacka att arbetet påverkar allt annat i livet. (Ja jag vet, det finns Djupa Svackor På Riktigt som utbrändhet, depression, om partnern omkommer i en bilolycka osv.)

Min poäng: Ditt inlägg ropar risk för mig. Inget annat. Det är ingen kritik mot dig som person, mot din arbetsplats, mot ditt inlägg eller något annat. Bara ett konstaterande och jag opponerade mig mot att du försökte sopa risken under mattan.

 

[Singoalla]

Arbetsmiljöproblem är rätt väldefinierat, och i princip inte upp till oss att definiera. Det är ju myndighetsterminologi.

Vidare skrev jag ju relaterat till arbetsmiljöproblem, samt om risk för sådana. Och du går då i nån sorts försvar. Det hade jag tolkat som höggradig stress, om det var jag.

Ja, jag är skitstressad just idag, och väldigt ledsen. Det trodde jag att jag redan tydliggjort.

 

[Singoalla]

Du tog orden ur munnen på mig höll jag på att skriva, eftersom jag tänkte precis samma sak. Det låter som att du TS behöver se över din stressnivå, sagt i all välmening.

Det är ju precis vad vi gör på jobbet just nu, varför vi plockat bort ett projekt för mig.

 

[Petruska]

Ja, jag är skitstressad just idag, och väldigt ledsen. Det trodde jag att jag redan tydliggjort.

Och eftersom du är det pga jobbet, så HAR du ett arbetsmiljöproblem. Som förhoppningsvis är övergående, men det är inte självklart att du tar hand om dig själv bäst genom att normalisera och bagatellisera det hela.

 

[Singoalla]

Om tänker lite generellt sådär har ju Sverige väldigt invidualiserade arbetsplatser, alltså att man arbetar på egen hand med eget resultatansvar. Det brukar också vara en av orsakerna till att utmattningssjukskrivna ökar lavinartat i Sverige. Det är som petruska mycket riktigt skriver, en riskfylld miljö. Utifrån hur du skriver på Buke verkar du vara en inkännande person, så jag skulle nog fundera på om det är såhär du vill jobba framöver.

Som sagt, jag gillar mitt jobb och jag har inte känt mig stressad här tidigare. Min chef hjälper mig just nu genom att lösa en del saker åt mig plus att vi har plockat bort ett projekt för mig. Vi körde på för hårt helt enkelt och nu löser vi det. Jag är stressad och ledsen, men det är övergående och jag är övertygad om att allt kommer vara bra snart igen. Ingen anledning att titta på andra jobb helt enkelt.

 

[Singoalla]

Och eftersom du är det pga jobbet, så HAR du ett arbetsmiljöproblem. Som förhoppningsvis är övergående, men det är inte självklart att du tar hand om dig själv bäst genom att normalisera och bagatellisera det hela.

Problem som vi som sagt just nu är på gång med att lösa, vilket jag redan skrivit om flera gånger nu. Chefen hjälper mig och vi har plockat bort ett av mina projekt för att jag ska slippa känna mig stressad. Vi tar det på allvar, med andra ord. Att jag fortfarande är stressad och ledsen just idag är väl för att jag är mitt i det, jag är som sagt övertygad om att det känns bättre snart.

Ännu bättre går det nog om jag får lite tips av er hur ni hanterar motgångar på bästa sätt, och tyckte jag fick väldigt bra tips i början av tråden. Hoppas att fler droppar in.

 

[Singoalla]

@Singoalla Men whatever, du skriver att du inte har någon motivation, att du inte orkar och att du måste gasa mer än du orkar för att det inte ska bli sämre. Sen vad jag kallar det har väl inget med saken att göra? Och jag ser det som en djup livssvacka att arbetet påverkar allt annat i livet. (Ja jag vet, det finns Djupa Svackor På Riktigt som utbrändhet, depression, om partnern omkommer i en bilolycka osv.)

Min poäng: Ditt inlägg ropar risk för mig. Inget annat. Det är ingen kritik mot dig som person, mot din arbetsplats, mot ditt inlägg eller något annat. Bara ett konstaterande och jag opponerade mig mot att du försökte sopa risken under mattan.

Jag tyckte att jag svarade trevligt på ditt inlägg och tog fasta på ditt tips, så jag förstår inte riktigt varför du måste slänga in "men whatever"

Jag försöker inte sopa något under mattan, som jag skrivit så tar jag och min chef situationen på allvar och vi är on top of it.

 

[Wysiwyg]

Jag tyckte att jag svarade trevligt på ditt inlägg och tog fasta på ditt tips, så jag förstår inte riktigt varför du måste slänga in "men whatever"

Jag försöker inte sopa något under mattan, som jag skrivit så tar jag och min chef situationen på allvar och vi är on top of it.

Det var en reaktion på ditt "det är du som skriver ...." som jag tolkade som ett försök av dig att flytta fokus från min stresskontext till ordvalet.

Jag har inte sagt något om din eller din chefs förehavanden. Och jo, när du skrev att du inte är i riskzonen så sopade du risken under mattan, det var allt jag vände mig emot.

 

[Singoalla]

Det var en reaktion på ditt "det är du som skriver ...." som jag tolkade som ett försök av dig att flytta fokus från min stresskontext till ordvalet.

Jag har inte sagt något om din eller din chefs förehavanden. Och jo, när du skrev att du inte är i riskzonen så sopade du risken under mattan, det var allt jag vände mig emot.

För mig blev det överdrivet att skriva djup livskris och att jag inte ser något ljus, när jag inte uttryckt mig så och inte känner så. Varför jag tog upp ordvalet, och menade inte att flytta bort fokus. Att jag är stressad och ledsen tycker jag redan att jag varit väldigt tydlig med.

Det här med att vara i riskzonen tolkar vi olika helt enkelt. Eftersom vi redan vidtagit åtgärder för att min situation ska bli bra igen så ser jag inte att det är någon risk just nu, även om jag såklart förstår att det är riskabelt att jag ens hamnade här från början. Vi gjorde ett misstag (jag och min chef) och nu får vi lära av det helt enkelt, det blev för mycket. Men jag känner mig trygg i att situationen kommer att bli löst och att jag har stöd.

Min egen del i det är väl att just försöka hantera det här fallet på bästa sätt, och försöka hitta tillbaka till motivationen igen. Så om du har några tips kring det så tar jag gärna emot det, eftersom jag är just uppstressad just nu och känner att jag inte riktigt tänker klart. Stress gör ju saken mycket värre. Jag tycker många inlägg i början av tråden gav mig distans och det är verkligen välbehövligt just nu.

 

[sjoberga]

Fast vem gillar sitt jobb i motvind? Alla jobb har ju sina för och nackdelar och alla hamnar i svackor ibland. Att det är tufft just nu skulle jag på inget sätt lägga varken på min arbetsplats eller på min chef. Jag har trivts som fisken i vattnet i 1,5 år och vi har en väldigt bra arbetsmiljö. Det är en tuff period helt enkelt, inte varken mer eller mindre än så.

Jag tycker du läser in alldeles för mycket i mitt inlägg, att jag har några tuffa veckor och i synnerhet en riktig pissdag just idag betyder inte att jag riskerar psykisk ohälsa eller att vi har arbetsmiljöproblem. Att ha riskfyllda arbetssätt är en del av jobbet, min chef räknar med att en viss procent att våra projekt inte kommer gå bra och det är en del av risktagandet som vi tar. Skulle alla projekt gå bra så skulle vi vara för fega. Nu råkade det bli så att min olycka råkade bunkra upp lite just precis nu och det är tufft för mig, men inget som min chef ser som ett misslyckande.

Jag drivs av motvind och utmaningar. Jag har lärt mig att långvarig medvind är trist, då slutade jag och tog nytt jobb.

Förmodligen ett masochistiskt drag eller helt enkelt för att jag och teamet presterar bäst under press, när utgången av ett projekt är oviss och tekniken okänd. Jag leder bra under press och blir lite för loj med coachning och teamwork under medvind.

Men bäst är nog när det varierar, motvind , medvind och stiltje.

 

[Singoalla]

Jag drivs av motvind och utmaningar. Jag har lärt mig att långvarig medvind är trist, då slutade jag och tog nytt jobb.

Förmodligen ett masochistiskt drag eller helt enkelt för att jag och teamet presterar bäst under press.

Men bäst är nog när det varierar, motvind , medvind och stiltje.

Jag fungerar nog lite likadant, men det beror väl också på graden av motvind Det är riktigt härligt när det kommer vind i segel efter en tuffare period, och jag hade nog också blivit uttråkad på ett jobb som såg likadant ut hela tiden. Lite får det gärna svida ibland för att sedan nå topparna. Men med det sagt så är ju den här typen av platt fall aldrig särskilt roliga, när allt bara blir skit och pannkaka.

Försöker tänka på de kända orden - this too shall pass.

 

[sjoberga]

Jag fungerar nog lite likadant, men det beror väl också på graden av motvind Det är riktigt härligt när det kommer vind i segel efter en tuffare period, och jag hade nog också blivit uttråkad på ett jobb som såg likadant ut hela tiden. Lite får det gärna svida ibland för att sedan nå topparna. Men med det sagt så är ju den här typen av platt fall aldrig särskilt roliga, när allt bara blir skit och pannkaka.

Försöker tänka på de kända orden - this too shall pass.

Platt fall är det inte . Vill man ha risk får man ta lite smällar och försöka tänka lite som i sport. När slutsignalen ringt är det nästa match som gäller. Det som hänt har redan hänt.

I värsta fall går hela skiten i konkurs. Då är det också nästa match som gäller. Så länge man inte äger företaget så är riskerna ändå alltid hanterbara, tycker jag. Fördelen med att vara anställd. Man gör sitt bästa och det går ändå inte alltid som man önskade.

Hoppas du får bra stöd och att vinden sakta vänder rätt igen! Den brukar göra det.

 

[Singoalla]

Platt fall är det inte . Vill man ha risk får man ta lite smällar och försöka tänka lite som i sport. När slutsignalen ringt är det nästa match som gäller. Det som hänt har redan hänt.

I värsta fall går hela skiten i konkurs. Då är det också nästa match som gäller. Så länge man inte äger företaget så är riskerna ändå alltid hanterbara, tycker jag. Fördelen med att vara anställd. Man gör sitt bästa och det går ändå inte alltid som man önskade.

Hoppas du får bra stöd och att vinden sakta vänder rätt igen! Den brukar göra det.

Ja, du har helt rätt. Jag måste släppa att tidigare projekt gick åt skogen och inte släpa med mig det nu. Det som är lite extra tradigt är att jag sitter mitt i ett himla jobbigt projekt just nu och energin är väl inte på topp efter tidigare matcher. Den är i botten helt enkelt. Men jag gör mitt bästa fram till helgen och ser till att jobba undan en del, sen tänkte jag ladda om inför måndagen. Göra mitt bästa för att ha skakat av mig allt gammalt tills dess.

Himla bra pepptalk, tack

 

[monster1]

Ja, du har helt rätt. Jag måste släppa att tidigare projekt gick åt skogen och inte släpa med mig det nu. Det som är lite extra tradigt är att jag sitter mitt i ett himla jobbigt projekt just nu och energin är väl inte på topp efter tidigare matcher. Den är i botten helt enkelt. Men jag gör mitt bästa fram till helgen och ser till att jobba undan en del, sen tänkte jag ladda om inför måndagen. Göra mitt bästa för att ha skakat av mig allt gammalt tills dess.

Himla bra pepptalk, tack

Ett sätt att släppa något är ju faktiskt att tillåta sig att sörja lite över att det gick snett, sen när man sörjt färdigt och accepterat att man inte är ofelbar så kan man titta på vad som man möjligen kunde gjort annorlunda. Då blir det ju en lärprocess och således något positivt som du kan använda i framtida projekt.

 

[Lovisaleonora]

Kloka Buke, just nu går allt åt skogen på jobbet. Projekt efter projekt har gått i stöpet och jag har tappat en väsentlig del av min årsomsättning. Varje morgon har jag gett mig själv ett pepp-talk i spegeln men motivationen har börjat vackla rejält. Nu ser det kritiskt ut med ytterligare ett projekt och jag hade ett långt och jobbigt möte med min chef igår. Han är stöttande och vi la upp en plan för närmsta tiden, men jag vill ändå bara kasta in handduken och sätta mig och gråta i något hörn någonstans. Så känns det just idag, åtminstone. Samtidigt hänger allt på att jag jobbar extra hårt just nu och gräver mig ur det här hålet, jag kan tyvärr inte få hjälp av någon annan på bolaget med det utan det blir upp till mig. Men jag känner mig bara knäckt just nu och har absolut noll motivation kvar. Två väldigt konkreta frågor:

1. Hur gör ni för att inte ta för hårt på motgångar på jobbet? Jag känner att det smittar av sig på alla delar av livet just nu och jag borde bara tänka att det inte är hela världen, men det känns precis som hela världen.
2. Hur hittar ni motivationen när ni måste? Får jag inte extra fart just nu så kommer den här spiralen bara att fortsätta nedåt men energin är verkligen botten just nu. Vad göra?

Jag analyserar, analyserar och analyserar. Funderar på likande händelser, och hur det sett ut i backspegeln (med lite distans i form av tid). Vad hände, varför hände det? Vad hade jag kunnat göra? Var jag orsaken?

Själv jobbar jag helt ensam i min position, småföretagare med anställda. Alla beslut, alla nederlag - allt är mitt ansvar. Men i medgång är det mina kollegor som hjälper att få vind i seglen.

Motivationen hittar jag i alternativen. Måste jag göra detta? (byta jobb, lägga ner firman, ta annat uppdrag?), utvärdera alternativen, finna mig i den lösning jag väljer och sedan inse att jo, det är motvind emellanåt och det är bara att fortsätta igenom i lugnt tempo så det finns krafter kvar att accelerera när vinden lagt sig.

Är det do or die-projekt brukar jag motivera mig genom att jag ger mig något riktigt fint när jag ridit ut stormen (att lyckas är för mig att rida ut stormen, inte att gå med xx i vinst eller så).