Hur hantera oönskade kontaktförsök från gammal kollega? (utbruten från Dejtingtråden nr 30!)

Voeux

Trådstartare
Har en man som hör av sig till mig med jämna mellanrum i snart 6 år nu. Vi var kollegor och hade eventuellt någon form av kemi en kort stund, men det blev inget av det. Nu skriver han med jämna mellanrum och ofta med avslutning att han tänker på mig eller saknar mig. Det är svårgripbart för det är tolkningsbart om han menar "som kollega och vän" eller på något annat sätt, men det känns orimligt att skriva med en gammal kollega i 6 år om det inte är något mer. Han vet att jag är förlovad. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det för om jag ifrågasätter är jag nästan säker på att han kommer säga att han bara menar att det var roligt att jobba ihop. Säger jag ingenting kommer han fortsätta skriva. Svarar jag inte fortsätter han skriva. Det känns just nu som att vi, i hans ögon, har någon form av digital kemi bakom ryggen på min fästman vilket känns väldigt obehagligt. Det känns också obehagligt att han är så ihärdig. Nu skrev han det kändes konstigt när jag slutade, att han kanske är lite sen på bollen men att han saknar mig och att det var roligt att jobba tillsammans. Vi arbetade ihop 6 månader, ett extrajobb. Hur hade ni gjort? En del av mig vill konfrontera honom och fråga vilken avsikt han har med sin kontakt, samtidigt så känns det obehagligt att ens lyfta "oss" till diskussion eftersom den diskussionen aldrig varit på bordet och jag vet inte om jag ens vill belysa den. Kändes onödigt att starta en egen tråd för detta så frågar här.
 
Har en man som hör av sig till mig med jämna mellanrum i snart 6 år nu. Vi var kollegor och hade eventuellt någon form av kemi en kort stund, men det blev inget av det. Nu skriver han med jämna mellanrum och ofta med avslutning att han tänker på mig eller saknar mig. Det är svårgripbart för det är tolkningsbart om han menar "som kollega och vän" eller på något annat sätt, men det känns orimligt att skriva med en gammal kollega i 6 år om det inte är något mer. Han vet att jag är förlovad. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det för om jag ifrågasätter är jag nästan säker på att han kommer säga att han bara menar att det var roligt att jobba ihop. Säger jag ingenting kommer han fortsätta skriva. Svarar jag inte fortsätter han skriva. Det känns just nu som att vi, i hans ögon, har någon form av digital kemi bakom ryggen på min fästman vilket känns väldigt obehagligt. Det känns också obehagligt att han är så ihärdig. Nu skrev han det kändes konstigt när jag slutade, att han kanske är lite sen på bollen men att han saknar mig och att det var roligt att jobba tillsammans. Vi arbetade ihop 6 månader, ett extrajobb. Hur hade ni gjort? En del av mig vill konfrontera honom och fråga vilken avsikt han har med sin kontakt, samtidigt så känns det obehagligt att ens lyfta "oss" till diskussion eftersom den diskussionen aldrig varit på bordet och jag vet inte om jag ens vill belysa den. Kändes onödigt att starta en egen tråd för detta så frågar här.
Om du inte vill ha kontakt med honom hade jag bara bett honom att sluta, alt bara blockera honom.
 
Om du inte vill ha kontakt med honom hade jag bara bett honom att sluta, alt bara blockera honom.

Jag är inte helt bekväm med det tyvärr, även om jag önskar att jag vore det. Jag har svarat lite kort lite varannan, var tredje gång han skrivit och hoppats på att han ska snappa upp hinten och sluta höra av sig. Men ja, det funkar ju uppenbarligen inte så jag måste hitta nån annan lösning. Jag hade nog hellre frågat honom om hans avsikter i stället för att enbart blocka eller be honom sluta. Är dock inte bekväm med det heller, så det känns som att alla lösningar ur den här situationen är obekväma för mig. Suck.
 
Jag är inte helt bekväm med det tyvärr, även om jag önskar att jag vore det. Jag har svarat lite kort lite varannan, var tredje gång han skrivit och hoppats på att han ska snappa upp hinten och sluta höra av sig. Men ja, det funkar ju uppenbarligen inte så jag måste hitta nån annan lösning. Jag hade nog hellre frågat honom om hans avsikter i stället för att enbart blocka eller be honom sluta. Är dock inte bekväm med det heller, så det känns som att alla lösningar ur den här situationen är obekväma för mig. Suck.

Försök att inte ta ansvar för hans känslor eller hans dåliga sätt att ta kontakt, det är endast hans ansvar :heart du är liksom inte skyldig honom något även om ni haft något för flera år sen.

Kanske skriva att du inte är bekväm med att han tar kontakt med dig? Eller frekvent bara göra en tumme upp till varje meddelande? :D (förlåt känns omoget men å andra sidan lite kul)
 
Jag är inte helt bekväm med det tyvärr, även om jag önskar att jag vore det. Jag har svarat lite kort lite varannan, var tredje gång han skrivit och hoppats på att han ska snappa upp hinten och sluta höra av sig. Men ja, det funkar ju uppenbarligen inte så jag måste hitta nån annan lösning. Jag hade nog hellre frågat honom om hans avsikter i stället för att enbart blocka eller be honom sluta. Är dock inte bekväm med det heller, så det känns som att alla lösningar ur den här situationen är obekväma för mig. Suck.
Jag hade, precis som @Masqueradee säger bara blockat, om det ändå inte är någon du vill ha kontakt med. Men svårare när du inte vill det.
Du får fundera på om du är mest bekväm med att fråga honom, blocka, eller bara låta det vara som det är nu tror jag. Vilket du än väljer kommer ju vara lite obekvämt i början, men förhoppningsvis bli bättre sen :)
 
Har en man som hör av sig till mig med jämna mellanrum i snart 6 år nu. Vi var kollegor och hade eventuellt någon form av kemi en kort stund, men det blev inget av det. Nu skriver han med jämna mellanrum och ofta med avslutning att han tänker på mig eller saknar mig. Det är svårgripbart för det är tolkningsbart om han menar "som kollega och vän" eller på något annat sätt, men det känns orimligt att skriva med en gammal kollega i 6 år om det inte är något mer. Han vet att jag är förlovad. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det för om jag ifrågasätter är jag nästan säker på att han kommer säga att han bara menar att det var roligt att jobba ihop. Säger jag ingenting kommer han fortsätta skriva. Svarar jag inte fortsätter han skriva. Det känns just nu som att vi, i hans ögon, har någon form av digital kemi bakom ryggen på min fästman vilket känns väldigt obehagligt. Det känns också obehagligt att han är så ihärdig. Nu skrev han det kändes konstigt när jag slutade, att han kanske är lite sen på bollen men att han saknar mig och att det var roligt att jobba tillsammans. Vi arbetade ihop 6 månader, ett extrajobb. Hur hade ni gjort? En del av mig vill konfrontera honom och fråga vilken avsikt han har med sin kontakt, samtidigt så känns det obehagligt att ens lyfta "oss" till diskussion eftersom den diskussionen aldrig varit på bordet och jag vet inte om jag ens vill belysa den. Kändes onödigt att starta en egen tråd för detta så frågar här.

Beroende på hur kontaktförsöken kändes för mig hade jag nog valt ett av följande.

1. Om jag inte kände obehag utan bara tyckte att det var småstörigt, hade jag svept bort hans meddelanden utan att läsa. Om han trots detta inte slutat höra av sig hade jag gått vidare till 2.

2. Om jag hade känt olust eller obehag eller om 1. inte hade fungerat hade jag skrivit kort och men mycket tydligt och utan möjlighet till öppning för honom att jag inte ser någon poäng med att ha vidare kontakt och att jag skulle uppskatta om han slutade höra av sig.

Jag tror inte det skulle leda till något bra eller konstruktivt att fråga varför han fortsätter att höra av sig. Min erfarenhet är att en person som känner av att det är läge att sluta hör av sig inte är mottaglig för diskussion heller så jag ser ingen anledning att linda in det. Jag kan vara lite konflikträdd när det gäller riktiga relationer till vänner/partners/kollegor, men när det gäller påträngande främlingar har jag inga skrupler.
 
Försök att inte ta ansvar för hans känslor eller hans dåliga sätt att ta kontakt, det är endast hans ansvar :heart du är liksom inte skyldig honom något även om ni haft något för flera år sen.

Kanske skriva att du inte är bekväm med att han tar kontakt med dig? Eller frekvent bara göra en tumme upp till varje meddelande? :D (förlåt känns omoget men å andra sidan lite kul)

Jag hade, precis som @Masqueradee säger bara blockat, om det ändå inte är någon du vill ha kontakt med. Men svårare när du inte vill det.
Du får fundera på om du är mest bekväm med att fråga honom, blocka, eller bara låta det vara som det är nu tror jag. Vilket du än väljer kommer ju vara lite obekvämt i början, men förhoppningsvis bli bättre sen :)

Beroende på hur kontaktförsöken kändes för mig hade jag nog valt ett av följande.

1. Om jag inte kände obehag utan bara tyckte att det var småstörigt, hade jag svept bort hans meddelanden utan att läsa. Om han trots detta inte slutat höra av sig hade jag gått vidare till 2.

2. Om jag hade känt olust eller obehag eller om 1. inte hade fungerat hade jag skrivit kort och men mycket tydligt och utan möjlighet till öppning för honom att jag inte ser någon poäng med att ha vidare kontakt och att jag skulle uppskatta om han slutade höra av sig.

Jag tror inte det skulle leda till något bra eller konstruktivt att fråga varför han fortsätter att höra av sig. Min erfarenhet är att en person som känner av att det är läge att sluta hör av sig inte är mottaglig för diskussion heller så jag ser ingen anledning att linda in det. Jag kan vara lite konflikträdd när det gäller riktiga relationer till vänner/partners/kollegor, men när det gäller påträngande främlingar har jag inga skrupler.

Tack för era svar, jag ska se lite hur det utvecklar sig. Jag brukar inte vara särskilt konflikträdd så jag vet inte varför just denna situation känns så jobbig. Jag tror att det är att det ligger dolt under ytan på något vis, lite som en ulv i fårakläder som vi pratade om i en annan tråd. Så att om jag på något vis är den personen som bryter vår vanliga kontakt genom att "call him out" eller önskar att kontakten upphör så är det jag som indikerar att det är nåt annat på gång i vår kontakt, och jag tror att obehaget kommer ifrån att "öppna den dörren". Även om det också skulle kunna leda till att jag faktiskt, tillslut, kan stänga den också.

Jag tror också att obehag kommer från (mycket) erfarenhet där män successivt förflyttat min gräns. Det har alltid varit en utav mina svagheter. En man som på ett tydligt sätt går över gränsen är inte särskilt svår att knuffa tillbaks på rätt sida. Däremot dom här som nästlar sig in med undertoner, hintar som är knappt märkbara men skapar förvirring, succesiv normalisering av beröring osv. De har skapat mycket obehag i mitt liv som väcks till liv i den här typen av kontakt. Det är väl därför jag är rädd att hans reaktion, på egentligen vilket agerande som helst från min sida, skulle bli: "Jaha, du tänker att det är nåt mellan oss?" och så hade pandoras box plötsligt varit öppen.

Ja ja, jag tror att jag markant ska minska min egen respons och se vart det leder i första hand. @Nepenthe en tumme upp som svar på sin höjd är faktiskt inte så dum idé :D
 
Har en man som hör av sig till mig med jämna mellanrum i snart 6 år nu. Vi var kollegor och hade eventuellt någon form av kemi en kort stund, men det blev inget av det. Nu skriver han med jämna mellanrum och ofta med avslutning att han tänker på mig eller saknar mig. Det är svårgripbart för det är tolkningsbart om han menar "som kollega och vän" eller på något annat sätt, men det känns orimligt att skriva med en gammal kollega i 6 år om det inte är något mer. Han vet att jag är förlovad. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det för om jag ifrågasätter är jag nästan säker på att han kommer säga att han bara menar att det var roligt att jobba ihop. Säger jag ingenting kommer han fortsätta skriva. Svarar jag inte fortsätter han skriva. Det känns just nu som att vi, i hans ögon, har någon form av digital kemi bakom ryggen på min fästman vilket känns väldigt obehagligt. Det känns också obehagligt att han är så ihärdig. Nu skrev han det kändes konstigt när jag slutade, att han kanske är lite sen på bollen men att han saknar mig och att det var roligt att jobba tillsammans. Vi arbetade ihop 6 månader, ett extrajobb. Hur hade ni gjort? En del av mig vill konfrontera honom och fråga vilken avsikt han har med sin kontakt, samtidigt så känns det obehagligt att ens lyfta "oss" till diskussion eftersom den diskussionen aldrig varit på bordet och jag vet inte om jag ens vill belysa den. Kändes onödigt att starta en egen tråd för detta så frågar här.
Jag har den kontakten med många gamla kollegor! Som jag aldrig haft någon kemi med....
Vi hörs någon gång i halvåret och lunchar någon gång om året. Sen springer man på varandra på olika events och jobb. Har aldrig reflekterat över att det skulle kunna vara något annat än trevligt.
Jag och flera av dem är konsulter så ibland är kontakten av typen kolla referens på någon eller bara chatta lite.
 
Jag har den kontakten med många gamla kollegor! Som jag aldrig haft någon kemi med....
Vi hörs någon gång i halvåret och lunchar någon gång om året. Sen springer man på varandra på olika events och jobb. Har aldrig reflekterat över att det skulle kunna vara något annat än trevligt.
Jag och flera av dem är konsulter så ibland är kontakten av typen kolla referens på någon eller bara chatta lite.

Det är väl dock stor skillnad att hålla kontakt med gamla kollegor, och att fortsätta kontaktförsöken med en gammal kollega som uppenbarligen ofta ignorerar dem, och skriva saker som att man saknar den personen och tänker på den. Med bakgrund att det en gång i tiden, under en kort stund, var just kemi som fanns.
 
Tack för era svar, jag ska se lite hur det utvecklar sig. Jag brukar inte vara särskilt konflikträdd så jag vet inte varför just denna situation känns så jobbig. Jag tror att det är att det ligger dolt under ytan på något vis, lite som en ulv i fårakläder som vi pratade om i en annan tråd. Så att om jag på något vis är den personen som bryter vår vanliga kontakt genom att "call him out" eller önskar att kontakten upphör så är det jag som indikerar att det är nåt annat på gång i vår kontakt, och jag tror att obehaget kommer ifrån att "öppna den dörren". Även om det också skulle kunna leda till att jag faktiskt, tillslut, kan stänga den också.

Jag tror också att obehag kommer från (mycket) erfarenhet där män successivt förflyttat min gräns. Det har alltid varit en utav mina svagheter. En man som på ett tydligt sätt går över gränsen är inte särskilt svår att knuffa tillbaks på rätt sida. Däremot dom här som nästlar sig in med undertoner, hintar som är knappt märkbara men skapar förvirring, succesiv normalisering av beröring osv. De har skapat mycket obehag i mitt liv som väcks till liv i den här typen av kontakt. Det är väl därför jag är rädd att hans reaktion, på egentligen vilket agerande som helst från min sida, skulle bli: "Jaha, du tänker att det är nåt mellan oss?" och så hade pandoras box plötsligt varit öppen.

Ja ja, jag tror att jag markant ska minska min egen respons och se vart det leder i första hand. @Nepenthe en tumme upp som svar på sin höjd är faktiskt inte så dum idé :D

Det är just det som gör att jag numera har noll problem med att sätta gränser kring mig själv när det kommer till män som på ett subtilt sätt försöker nästla sig förbi mina gränser, att det är så fult, egoistiskt och obehagligt. Jag vägrar att ge mig själv skulden för att det känns olustigt. Jag tänker att om du gör klart för honom att du inte vill ha kontakt och han protesterar eller ifrågasätter, så säger det också något om honom. Jag hade inte ens svarat på en sådan återkoppling.
 
Det är just det som gör att jag numera har noll problem med att sätta gränser kring mig själv när det kommer till män som på ett subtilt sätt försöker nästla sig förbi mina gränser, att det är så fult, egoistiskt och obehagligt. Jag vägrar att ge mig själv skulden för att det känns olustigt. Jag tänker att om du gör klart för honom att du inte vill ha kontakt och han protesterar eller ifrågasätter, så säger det också något om honom. Jag hade inte ens svarat på en sådan återkoppling.

Jag jobbar på att bli mer så också :heart Kanske detta kan bli ett bra övningstillfälle.
 
:D
Tänkte även på om det skulle underlätta för dig att berätta för din sambo? För din egens skull alltså

Ja jag vet att vi pratade om det för något år sedan men jag kommer inte ens ihåg hur diskussionen gick då. Jag tror responsen blev typ "Jaha trist för honom att ha en hang up. Sluta svara då/säg åt honom att sluta skriva om det känns jobbigt?" :D Det är väl lite mer ord och inga visor med honom, och jag tänkte nog att ja men så enkelt är det ju faktiskt varför har det här ens blivit en grej. Men det är väl egentligen först nu idag när jag pratar med er som jag börjar fatta varför det känns svårt och obehagligt så jag ska nog ventilera lite med honom ikväll igen.
 
Jag känner igen mig en del i det du skriver @Voeux från en liknande situation med en kollega. Till en början var de okej, men gradvis blev det mer och mer på en "inte bara kompis nivå" från hans sida, jag var ung och dum och tyckte det var roligt med bekräftelse osv men jag ville inte att kan skulle skriva på det sättet till mig. Det respekterades i bland, så till sist slutade jag bara svara (eller om jag skrev att jag inte ville att han skulle skriva till mig nått mer, det minns jag inte). Efter nån vecka har jag för mig att han slutade skriva frekvent, men det var månader efter åt som det kunde komma nått en staka sms, innan det slutade helt.
 
Jag känner igen mig en del i det du skriver @Voeux från en liknande situation med en kollega. Till en början var de okej, men gradvis blev det mer och mer på en "inte bara kompis nivå" från hans sida, jag var ung och dum och tyckte det var roligt med bekräftelse osv men jag ville inte att kan skulle skriva på det sättet till mig. Det respekterades i bland, så till sist slutade jag bara svara (eller om jag skrev att jag inte ville att han skulle skriva till mig nått mer, det minns jag inte). Efter nån vecka har jag för mig att han slutade skriva frekvent, men det var månader efter åt som det kunde komma nått en staka sms, innan det slutade helt.

Så skönt att det slutade tillslut! Jag har så svårt att förstå mig på personer som inte stämmer av om en fling en ömsesidig eller inte, det absolut första man gör. Har man sån hybris att man bara antar? Eller är det personer som har hemskt svårt att läsa signaler? Så märkligt..
 
Så skönt att det slutade tillslut! Jag har så svårt att förstå mig på personer som inte stämmer av om en fling en ömsesidig eller inte, det absolut första man gör. Har man sån hybris att man bara antar? Eller är det personer som har hemskt svårt att läsa signaler? Så märkligt..

Ja och då var han aldrig otrevlig eller likande men så ja gränslös eller nått, alldeles för mycket bara. Måste vara nån form av hybris? Har en kompis som upplevt samma sak, så vi har pratat en hel del kring det men inte blivit just nå klokare:confused:
 
Ja och då var han aldrig otrevlig eller likande men så ja gränslös eller nått, alldeles för mycket bara. Måste vara nån form av hybris? Har en kompis som upplevt samma sak, så vi har pratat en hel del kring det men inte blivit just nå klokare:confused:
@Voeux och @startpompe jag tänker att det är personer som är känslomässigt omogna. De flesta lär ju sig att tolka signaler med åldern men tyvärr inte alla.
 
@Voeux och @startpompe jag tänker att det är personer som är känslomässigt omogna. De flesta lär ju sig att tolka signaler med åldern men tyvärr inte alla.

Vettetusan om det blir bättre med åldern tyvärr. Tycker några av de ihärdigaste jag stött på är riktiga gubbar :grin: I en del fall är det nog hybris, i andra fall personer som inte har så lätt för att tolka signaler och det är nog lika jobbigt för dem. Men i många fall tror jag också att en del ser det som en sport. Att de har bestämt sig för att de ska ha en viss person, och slutar inte försöka fören de blir blockade.
 
Vettetusan om det blir bättre med åldern tyvärr. Tycker några av de ihärdigaste jag stött på är riktiga gubbar :grin: I en del fall är det nog hybris, i andra fall personer som inte har så lätt för att tolka signaler och det är nog lika jobbigt för dem. Men i många fall tror jag också att en del ser det som en sport. Att de har bestämt sig för att de ska ha en viss person, och slutar inte försöka fören de blir blockade.

Japp, instämmer. Har haft ett par män som ihärdigt kontaktar mig på FB, alla är gubbar. Får alltid vän-förfrågningar ifrån gubbar om jag lägger upp något osv. Och dom fattar verkligen inte hintar alls, man måste typ säga "DU GÖR MIG OBEKVÄM SLUTA KONTAKTA MIG" ett par gånger.
 
Nu generaliserar jag extremt här men min erfarenhet är att många män, ffa äldre medelålders och däröver men även yngre, inte förstår kvinnliga hintar. Om det beror på att många ur dessa äldre generationer inte lärt sig att vara lyhörda gentemot kvinnor och kvinnors känslor och signaler vet jag inte, men det är min erfarenhet. Vill man få fram ett budskap så får man säga det rakt på sak, inga hintar eller dolda budskap och annat som kan misstolkas och förbises, "jag vill inte att du kontaktar mig mer", punkt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp