Hur hantera trotsen?

[Mirre]

Vi har en riktig trotsperiod nu där lilleman inte vill äta, klä på sig, borsta tänder osv osv Är väl två års trotsen antar jag men hur hantera det? Börjar få slut på ideer

 

[Mitten]

Sv: Hur hantera trotsen?

Åh vi börjar också komma dit

Min största fundering är hur man hanterar GNÄLL - jag avskyr gnäll och vill inte förstärka det. Ibland står Elina på samma fläck och liksom bara gnäll-låter för att hon tycker att vi skall göra något... Gah, det gör mig galen! Hur ger man rätt signaler? Typ, pratar du så gör vi det vi kan för att du skall bli nöjd, men gnäll vägrar vi lyssna på...

Själva trotsen försöker jag mest ignorera. Typ, jag borstar tänderna bara . Fast hon låter mest, och då är ju munnen öppen

 

[via]

Sv: Hur hantera trotsen?

Vi befinner oss också där. Jag brukar börja med att hon får välja mellan två saker, innan hon hinner börja trotsa. Tillexempel frågar jag vill du ha den klänningen eller den klänningen. Då kan det vara så att hon väljer den ena och då har man tur. När det gäller påklädning och hon inte vill, så får hon då det går vara utan kläder.
När det inte går så visar jag varför kläderna behövs. Vi har rätt kalla golv. Om jag då frågar Idun om golvet är kallt, sätter hon sin hand på golvet och känner efter. Efter att hon har kontrollerat att golvet är kallt så konstaterar vi gemensamt att det behövs strumpor. Samma med ytterkläder, vi öppnar dörren och kollar om det är kallt ute.

När sådana knep inte funkar, antingen struntar vi i det, ser till att genomföra trots protester eller i bästa fall klarar oss med lite avledningsmanövrer.
Om tv:n står på under av/påklädningen kan man tillexempel få kränga på henne det mesta om man samtidigt kommenterar saker som händer på tv:n. Igår tittade vi på en tant som hade målat läpparna, (konstigt nog i Iduns värld) medan vi fick på pyjamasen.

Förutom påklädning och tandborstning handlar det mesta som Idun protesterar om att hon vill göra saker själv. Då får hon ju det i så stor utsträckning det bara går. När det inte går att låta henne göra det själv förklarar vi varför och försöker ge ett annat göra-själv alternativ.

 

[mino]

Sv: Hur hantera trotsen?

Avledning är mitt bästa tips. Typ börja prata om det kanske står några rådjur utanför dörren och väntar när man ska gå ut eller om det har kommit nån post i brevlådan eller om man kanske göra något som barnet tycker är extra kul. Kanske sjunga en tokig sång eller nåt. De jobbigaste perioderna är när de faller i gråt över ingenting, typ för att man la upp korven före makaronerna på tallriken eller nåt sånt. De tillfällena är bara att uthärda och räkna till tio när man känner att man håller på att bli galen. Det är ju jättejobbigt för dem att känna sig så splittrade under de utvecklingsperioerna så man får försöka ta fram sin förståelse även om det kan vara svårt. Jag tror dock att kramar och närkontakt kan hjälpa, allt blir mycket värre om man försöker rappa på och vara effektiv i de lägena.

 

[Mitten]

Sv: Hur hantera trotsen?

Absolut så är det så, men det är jättesvårt att inte börja 'hasta igenom' de där sakerna som de trilskas om (påklädning tex). Med Elina funkar det att ge henna små uppdrag. Istället för att slåss om pennan hon fick tag på ger jag henne i uppdrag att ge den till pappa/lägga den på bordet eller vad som nu passar. Det funkar bra. Och prata och förklara om och om igen.

Frågan är - just exemplet med makaroner - hur långt låter man dem få som de vill i sådana fall? Min brorson hade en period när han skulle bestämma hur alla skulle sitta, annars grinade han och skrek. Jättejobbigt att vara gäst hos dem då - när en liten skulle skyffla runt allas platser in absurdum. Så jag flyttar inte på mig för att hon gnäller och knuffas, för jag vill inte att hon skall göra så. Å andra sidan tar jag inte hennes plats heller, sätter hon sig på 'min' stol så tar jag hennes tripp-trapp. Hon hade ju platsen först.

Men det är jättesvårt, det enklaste är ju att hålla henne nöjd, fast man vet att det inte är så smart... jag nekar ALDRIG kramar/närhet/gos, men däremot kan jag vägra släpa runt på henne. Då sätter jag mig så får hon sitta knät. Och då är det oftast inte lika kul

 

[Sunshine]

Sv: Hur hantera trotsen?

Just det dar med gnallet har vi ocksa just nu, jaklar vad trott jag ar pa det ljudet nu men nu ar vi stenharda med att gnaller man sa hander det ingenting. De MASTE saga vad de vill annars slar mammas dovora till alt far de saga "please" och sa kan vi ta det fran det.

Tandborstningen ar inte heller poppis for tillfallet, det brukar funka bast att avleda uppmarksamheten med att "gapa som en krokodil/flodhast, ryta som ett lejon, gnagga som en hast" osv och sa far man vara kvick som attan

 

[Mitten]

Sv: Hur hantera trotsen?

Gör ni så att ni bara struntar i dem om de gnäller? Funkar det? Alltså, har ni märkt skillnad?

Jag försöker göra så, men samtidigt undrar jag lite om hon fattar galoppen, ofta går det ju från gnäll till lessen då, och då kan jag ju inte strunta i henne längre.. pust, vad svårt det är!
Jag säger 'använd dina ord istället så jag förstår', och det gör hon ibland... om hon inte är på dåligt humör

 

[Mirre]

Sv: Hur hantera trotsen?

Så gör jag till Isak också.
Går sådär, funkar ibland.

 

[ameo]

Sv: Hur hantera trotsen?

Jag fortsätter envist att vägra kalla det för trotsålder, utan snarare gränstestarålder. OM man ser det som att de helt enkelt provar var gränserna går, så är det (åtminstone för mig) lättare att förstå vad man behöver göra = bestämma sig för var gränsen går och sen låta den gränsen vara orubblig.

 

[jerseyko]

Sv: Hur hantera trotsen?

Jag aktiverar Rasmus hela tiden och låter honom vara med och hjälpa till. Han testar gränserna och jag är stenhård. Jag säger bara nej en gång, om han inte lyssnar lyfter jag honom där ifrån. Ligger han då på golvet och skriker får han göra det, jag sätter mig bredvid och är tyst. När han sen lugnat ner sig förklarar jag varför jag sa nej.
Många gånger när han bara är sådär asjobbig så kramar jag om honom och håller honom tills han lugnar ner sig och slutar gråta. Oftast beror det på att han vill så mycket han inte klarar av eller han inte fixar att förmedla.

Säger han nej när vi säger åt honom, att han inte vill borsta tänderna, borstar vi dem ändå.

 

[mino]

Sv: Hur hantera trotsen?

Frågan är - just exemplet med makaroner - hur långt låter man dem få som de vill i sådana fall? Min brorson hade en period när han skulle bestämma hur alla skulle sitta, annars grinade han och skrek. Jättejobbigt att vara gäst hos dem då - när en liten skulle skyffla runt allas platser in absurdum.

Nej det tycker jag inte är okej. Vissa saker som kanske är möjliga att bestämma kan de få bestämma men samtidigt så är det ofta så i dessa perioder att det spelar ingen roll vad man gör, de blir ändå helt förstörda. Jag tror nästan att det kan vara en bättre lösning att låta dem få ett väldigt tydligt besked i det läget. På tal om Jesper Juul i en annan tråd så tror jag mycket på hans idéer om att man ska bete sig så som man skulle bete sig mot vilken annan person som helst. Jag skulle inte flytta på mig vid matbordet om det inte fanns ett gott skäl, jag satt ju där först och har lika stor rätt som alla andra att välja plats. Om man ska kunna lära barnet att sätta gränser runt sig själv så måste man själv kunna ha självbestämmande över sin egen person. Så flyttar på mig utan skäl gör jag inte. Likaså får man inte slå och boxa på mig, det gillar jag inte.

Jag tror att trotsåldern blir mycket lättare om man kan tänka på det här viset, var går min egen gräns, vad är viktigt för mig. Många tycks tänka att de håller på med uppfostran och därmed måste säga nej och sätta gränser av princip, då blir det mycket jobbigare att stå för de gränser man sätter och genomdriva dem. Ta exemplet med bilbältet, få föräldrar skulle tveka i den frågan. Tror man lika mycket på det man försöker genomdriva som i frågan om bilbälte så får man pondus och det blir lättare att ta att beslutet blir ifrågasatt.

Av samma princip är jag emot tex att barnen prompt ska tacka för maten medan de vuxna själva aldrig gör det. Det ska finnas ett skäl bakom allt, är min filosofi. Det kan underlätta att man alltid berättar skälet för barnet även om det kanske inte kan förstå särskilt bra, man får mer tyngd då om man har skälet tydligt och klart för sig. Då kommer man också upptäcka de tillfällen där man kanske faktiskt inte bryr sig om de tex sitter kvar till alla har ätit upp eller nån annan sån klassisk föräldraprincip.

 

[jerseyko]

Sv: Hur hantera trotsen?

De jobbigaste perioderna är när de faller i gråt över ingenting, typ för att man la upp korven före makaronerna på tallriken eller nåt sånt.

Där är Rasmus nu, han blev helt förstörd igår för pappa släckte lamporna i fel ordning!!

Jag ser det dock som positivt, han vet vad han vill. Men just den här åldern gäller det ju att lära sig vad man får göra av allt man vill

 

[Mitten]

Sv: Hur hantera trotsen?

Bra skrivet, jag håller med om varje ord (även fast jag kanske inte lyckas leva efter det riktigt )
Jag skall nog köpa den där Juul-boken nu när jag hört så mycket om den

 

[Boop]

Sv: Hur hantera trotsen?

Jag fortsätter envist att vägra kalla det för trotsålder, utan snarare gränstestarålder. OM man ser det som att de helt enkelt provar var gränserna går, så är det (åtminstone för mig) lättare att förstå vad man behöver göra = bestämma sig för var gränsen går och sen låta den gränsen vara orubblig.

Håller med! Bra skrivet!

kl
Så här har jag gjort: Saken som ska göras är inte förhandlingsbart men däremot kan barnet få välja runt omkring det. Tex. Nu ska vi klä på oss och åka till dagis (inte förhandlingsbart). Vill du ha overall eller täckjacka och täckbyxor?

Jag har aldrig haft problem med "trots". (Har nu barn i skolåldern.)

 

[mino]

Sv: Hur hantera trotsen?

Jag tycker att man kan kosta på sig genvägar! Jag kokar tex ett ägg till min 1,5-åring till frukost för att jag vet att han blir avundsjuk och börjar yla när jag äter mitt ägg, trots att han egentligen mest tar två munsbitar av det och börjar gegga med resten. Det blir helt enkelt en lugnare frukost om han får sitt ägg och jag tycker inte att det är nån principfråga värd att ta strid om, även om det känns lite onödigt.

I början kändes det lite konstigt att behöva tänka efter vad jag själv tyckte hela tiden men med tiden så utkristalliserar sig vissa principer. Jag gillar inte att städa, alltså vill jag inte att barnen gör något som är onödigt stökskapande, tex äter i soffan. Jag vill att vi håller oss friska, alltså ska alla tvätta händerna innan maten. Osv. Däremot tycker jag inte att det gör så mycket om barnen tittar en del på tv, jag har inga principer om det. Det finns många fördelar med att lägga upp det här sättet, en stor fördel är att jag nästan aldrig känner att jag har gått med på så många saker så nu måste jag säga nej för att barnen inte ska tro att man kan få allting. Både det jag går med på och det jag inte går med på gör jag med gott samvete. Sen blir det ju såklart gränsfall och tveksamheter emellanåt, inget system täcker ju allt...
Men det är verkligen ett tips att läsa Ditt kompetenta barn av JJ. Många kloka tankar om hur människor fungerar oavsett ålder.

 

[Petruska]

Sv: Hur hantera trotsen?

Gör ni så att ni bara struntar i dem om de gnäller?

Jag tycker att det är fruktansvärt respektlöst när föräldrar gör så mot barn!

Jag försöker göra så, men samtidigt undrar jag lite om hon fattar galoppen, ofta går det ju från gnäll till lessen då, och då kan jag ju inte strunta i henne längre.. pust, vad svårt det är!

Jag hade också blivit ledsen om jag kände mig kaotisk och inte lyckades formulera mer än gnäll, och den enda som möjligen skulle kunna rädda mig ur det struntade i mig just därför att jag gnällde.

Jag säger 'använd dina ord istället så jag förstår', och det gör hon ibland... om hon inte är på dåligt humör

Det är schysstare, men ibland förmår de ju helt enkelt inte använda sina ord. Bukandas och avleda, är väl ungefär vad som återstår då.

Man får väl fundera lite på vad som är målet med det hela - är det att slippa gnäll (vilket iofs vore skönt) eller är det att hjälpa barnet att ta hand om sina kaotiska och obekanta känslor?

 

[Mitten]

Sv: Hur hantera trotsen?

Hur menar du att man skall göra då? Jag tycker också det känns gräsligt, jag vill ju inte ignorera henne, jag vill bara poängtera att ett visst beteende inte är önskvärt. Med ignorera menar jag helt enkelt - du får inte vaddunuvillha genom att bara gnälla, om du pekar eller säger något däremot så får du det. Typ. Jag blundar inte och går ut ur rummet när hon gråter, det är inte det jag menar! Eller använder mig av nån slags tv-nanny-metod när jag slänger in henne i ett hörn. Jag förstår inte gnäll, helt enkelt.

Men jag har ju sett hur det fungerat med barn i min närhet, som bara gnällt. Funkar det så fortsätter man ju. Får man alltid godis i affären om man gnäller så slutar man ju inte.

Avledning är ju alltid förstahandsval, men det funkar inte alltid! Och det är då jag bara inte vet vad jag skall göra. Och att be henne envända sina ord fungerar bättre och bättre. Ofta består användandet av ord i ja och nej, jag säger typ, 'är du trött?', 'vill du sitta hos mig?', 'vill du ha mera mat?', 'skall jag hämta gosekatten?','vill du att vi skall leka med bilarna på ditt rum?', så behöver hon säga ja eller nej. Och då försvinner det där frustrerade gnället och det blir ord istället. Får man igång orden så kommer ofta det hon vill göra/ha fram. Och när hon väl SAGT 'vill ha kaka' så kan jag alltid säga att nej det blir inget, vi skall äta snart, och hon gnäller sällan av ett nej.

Även om jag fattat från första gnället att hon ville ha en kaka så förstår jag helt enkelt inte gnället förrän vi får igång en konversation. För det är först då hon kan ta ett 'nej'.

Är detta respektlöst? Hur skall man göra istället? Att ignorera gnället är liksom det enda jag kan komma på i sådana fall.

 

[Brandgul]

Sv: Hur hantera trotsen?

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag känner mig väldigt lugn och trygg i det jag vill. Jag vet vad som är viktigt och varför jag tycker det. Sen att själva sakerna kan skilja sig åt mellan olika hem bekommer mig inget.

Börjar sonen yla för att han vill något så får han yla. Det är hans sätt att testa om han kan få det genom att yla. Nej det kan du inte. Hans pappa tar alltid den lätta vägen och ger med sig. Vill sonen sitta och titta på traktorer en hel dag får han det för att inte vara "ledsen". När jag är hemma ylar han en stund och sen är det bra. Han har frågat mig och jag har svarat. Nej. Han är överlag mycket mindre gnällig när jag är hemma och leker mycket mer. Jag är vaccinerad mot gnäll och det vet han.

Däremot om det är något viktigt han vill ha så får han det så klart. Han är hungrig, han är trött och vill ligga med filt och napp på soffan. Eller leka med någon jätterolig sak osv. Jag är ju inte dum mot honom och alltid säger nej.

Gnäller han 1 minut och jag ger mig gnäller han 2 minuter nästa gång. Skulle jag ge mig gnäller han 3 minuter nästa gång och sen finns det ju ungar som testar sina föräldrars tålamod i 1 timma för de vet att de till slut får som de vill. Den sitsen vill jag inte hamna i. En del kan nog hamna i fällan gnälliga barn för att de velar och ger med sig mycket och då blir det så länga gnällpass att man inte står ut. Kombinerat då med en viljestark unge och då sitter man i en riktig rävsax...

 

[ameo]

Sv: Hur hantera trotsen?

sen finns det ju ungar som testar sina föräldrars tålamod i 1 timma för de vet att de till slut får som de vill.

det finns också barn som testar föräldrarnas tålamod i flera timmar trots att de aldrig lyckats få sin vilja igenom på det sättet...
jag har en sådan
Det positiva med den envisheten är att man kan hoppas att den går att använda när han gör något han tycker är kul i framtiden.

 

[Brandgul]

Sv: Hur hantera trotsen?

Ja jo jag skrev nog snabbt...

Vill också poängtera att det beror på vad sonen vill som gör att han får yla. T.ex. sätta en burk på mitt huvud och jag inte vill. Då får han yla... Så ingen tror att jag är helt kallhjärtad och ignorerar honom hela dagarna. Det är sådana situationer där vi inte är överens. Han har ännu inte börjat prova sig fram i så många situationer. Än går allt väldigt smidigt.