Hur hittar man tillbaka?

Praefatio

Trådstartare
Ursäkta långt meddelande. Skulle bli jätteglad om någon orkade läsa igenom allt och dela med sig av sina tankar.

Livet som hästägare känns inte så kul just nu. Grej på grej krånglar i hästlivet och nu har jag inte ens lust att rida längre. Min häst står för tillfället i ett litet stall med lösdrift. Vi är ett jättehärligt gäng och hästen älskar verkligen att stå som han gör. Hagen är kuperad och väldigt fin, stallet är superslitet men är ändå superhärligt, väldigt charmigt. Det bästa är att vi har egen paddock, en egen äng att rida på, hundratals toppenfina ridvägar och ridavstånd till ridhus. Min häst är underbar, min själsfrände. Vi har våra problem ridmässigt men bara på ett sätt som gör att vi kan utvecklas tillsammans, ingenting som känns motigt.

Ändå känns hela hästgrejen motig just nu. Det har varit en massa småsaker som hänt de senaste månaderna, som var och en inte skulle spela någon roll men som bara har gjort mig illa till mods av tanken på att åka till stallet.

Först och främst så krånglar stallägaren jättemycket, hon sköter inte stallet utan tar bara emot stallhyrorna och skiter i resten. Hon är aldrig där och vill inte prata med oss. En av oss bor på gården, hyr huset, och stallägaren är en riktigt svår hyresvärd helt enkelt. Vi har haft problem med hagen ett tag eftersom en del av den har behövts mockas ur med maskin. Det har lett till att tre av fem hästar fått olika grader av hovröta. Efter ett år av tjat från vår sida så fixade vi det själva ur egen ficka och med egna kontakter, bara för att kunna stå kvar. Gödselstan hade inte blivit tömd på sju år (!) så ägaren började få varningar från kommunen, så nu har hon fixat den och det blev en del pengar som gick åt för att tömma sju års skit. Pga detta har hon börjat prata om att bomma igen stallet om vi inte vill hyra det för en ren fantasisumma. I ett års tid har det alltså varit snack fram och tillbaka om att flytta trots att ingen av oss vill flytta egentligen, pga hagen, sedan löste vi ju det men nu har ägaren alltså börjat krångla igen. Jag vet inte riktigt var vi kommer att stå i höst.

En annan sak som hände var att jag blev oskyldigt anklagad av en av hästägarna, för att klanta mig genom att släppa ut hennes häst i fel hage. Det hela var oerhört orättvist, såpass att de andra sa ifrån till slut. Jag har fått en ursäkt och det är lugnt, men det lämnade ändå en enormt otrevlig känsla som gör att det blir motigt att åka till stallet, till och med nu när det gått flera veckor.

Sedan har min hästs ena hov börjat se lite småskum ut, ränderna har växt krokigt. Klinikhovslagare har tittat på det och konstaterat att det ser lite skumt ut men inte behöver vara farligt, vi har ju precis lagt om hans kost. Kan bara få svar på exakt vad det är om man röntgar, men det tyckte han inte var nödvändigt eftersom hästen inte haltar och hoven är fin i övrigt. Ändå var det jobbigt att höra, hade inte spelat någon roll i vanliga fall men nu när jag redan är nere vad gäller hästeriet så blir det ytterligare en sak som spär på.

Jag har tvångstankar om att min sadel är sned (jag lider av OCD kan tilläggas). Mår skitdåligt över det varje gång jag rider. Alla som tittar på sadeln tycker att den är rak och att den ligger jättebra, så med största sannolikhet är det en fix idé från min sida men det gör att det inte är enbart roligt att rida.

Har 75 min enkel väg ut till stallet. Så har det alltid varit men det hjälper inte när det från början känns motigt att åka ut. Tyvärr finns det inte speciellt mycket stall närmre där jag bor heller, i alla fall inga lösdrifter utan bara stadsstall där hästarna går i små grushagar. Slutligen så får jag för mig att alla tycker illa om mig i stallet även om jag vet att så inte är fallet. Återigen tvångstankar, som troligen har uppkommit av att allt annat känns skit.

Så... Det suger just nu. Jag rider ingenting, har åkt ut några gånger för att fylla på lite hö för att stilla mitt dåliga samvete bara men hittar ingen glädje. Kommer på bortförklaringar för att slippa åka ut, vet ju att hästen får mat och mår bra ändå. Snart är det dags för bete och då blir jag ännu mer obunden vid att åka ut. Samtidigt så vill jag så gärna, det är ju sommar nu och jag vill bara njuta av den tiden på året. Hade det varit vinter så hade jag ställt av min häst helt och bara tagit en paus men nu vill jag ju inte det. Jag vill rida! Jag vill hitta motivation och inspiration!

Jag ringde min tränare och hörde om jag och hästen kan komma ett tag i sommar (2-4 veckor) och gå kurser och lektioner mot att jag jobbar lite för henne och så ska det bli. Har alltså jätteroliga veckor framför mig i slutet av sommaren som verkligen borde ge mig motivation att komma dit med en häst som är i bra form = regelbundet riden... men nej, det hjälper inte. Jag hittar fortfarande på ursäkter för att slippa åka ut. Kan lägga till att jag mår riktigt, riktigt dåligt även i övrigt just nu vilket såklart spär på...

Vad fan ska jag göra? Var ska jag börja? Hur hittar man motivation när det inte finns någon? Snälla, ge mig lite tankar och idéer!
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Så här ska du ju inte behöva må :(

Får du någon (professionell) hjälp?


Mår du bättre efter att ha ridit? Isf tycker jag du ska åka och se över sadeln hos en riktigt duktig en så du kan få det bekräftat att sadeln är bra och på så vis få njuta av ridturerna igen. Så du får lite positiv energi/återhämtning.
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Jobbigt, men om hästen har det bra tillåt dig själv att släppa honom ett par veckor utan skuldkänslor. Han mår alldeles säkert inte dåligt av att matte vilar upp sig lite känslomässigt och kommer igen med nya tag senare.

Leta runt lite efter andra stall om det är det som känns värst, om du kan tänka dig att åka så långt så kan det inte vara helt omöjligt. Finns kanske ställen som ligger längre bort, men har bättre kommunikationer så att det ändå tar lika långt att åka.

På 75 min kommer man nästan ända upp till oss utanför Lilla Edet ju;)
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Ja, det får jag, går i terapi och har varit sjukskriven i två år. Till hösten väntar skola på halvtid och sjukskrivning på halvtid i minst två år framöver. Jag har mått bättre ett bra tag men nu har jag gått tillbaka totalt och livet känns riktigt jävligt igen.

Innan så har hästen och ridningen alltid varit det som har fått mig tillbaka på fötter igen men just nu kan jag tyvärr inte säga att jag mår bättre av det. Mitt dåliga samvete försvinner visserligen en stund men det går över fort och sedan blir hemresan dyster. Ang. sadeln så hade det varit en jättebra sak att göra om den hade varit huvudproblemet så att säga men nu är den bara en väldigt liten del av det hela och i dagsläget tror jag inte att det skulle hjälpa så mycket. Förra hösten bytte jag sadel pga faktisk dålig passform och fick jättemycket ny inspiration att rida i ett par månader! Men då var sadeln själva huvudproblemet, viljan att rida och utvecklas fanns där från början.
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Ja, jag har tänkt att han kanske ska få sina två veckors sommarlov direkt när jag släpper honom på bete i helgen. Han har alltid två veckor då han bara går och skrotar på betet och slipper jobba, hade tänkt ha dem efter träningsveckorna men det kanske är lika bra att ge honom det nu när jag ändå inte vill rida. Korkat, när jag tänker efter, att ge sommarlov när både han och jag är som mest taggade efter träningen i slutet av sommaren.

Ang. att byta stall så har ju tanken helt klart slagit mig... men problemet är att hitta rätt. Jag tycker egentligen inte att jag har stora krav: Lösdrift alt. över 12 timmars utevistelse/dag (hästen blir extremt stel av att stå på box för mycket), någon form av stalldel där man kan stå och sköta även när det är dåligt väder, sadelkammare och ridavstånd till ridbana samt bra ridvägar... men det går nästan i princip inte att hitta inom hyfsat rimligt avstånd. Så långt bort som jag har honom nu är ett gränsfall för mig, tre timmars restid är väldigt långt. Alla stall jag hittar inom rimligt avstånd med lediga platser har sina hästar inne 16-17 timmar per dygn, lösdrifterna är till för islandshästar eller så är stämningen konstig med mycket osämja eller en riktig Hitler-stallägare.
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Fast om du VERKLIGEN letar känns det ju som att det måste finnas en del stall som har det du söker om du dessutom är villig att åka i över en timme till stallet. Gösses, jag hade aldrig pallat det, trots att jag är fullt frisk och har bra motivation och älskar hästeriet.

Att ha hästen nära gör STOR skillnad, allt blir så mycket lättare.
Ta ett par dagar och åk runt och kika var står det hästar, sväng in på gården och fråga om det ev. finns stallplats och om du får kika hur det är. Det har jag gjort och det finns en hel del när man väl börjar leta.

Annars så är mitt bästa tips just det du gjort, boka upp träningar och sätt upp mål, satsa på någonting speciellt. Åk iväg och titta på andra som rider. Att se trevliga ekipage på tävling ger mig inspiration eller duktiga tränare på en clinic eller dyl.
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Låter jättejobbigt:(stackare!!!!

Tror alla hästmänniskor har haft lite upp och ner med häst intresset eller i alla fall dom flesta. Det som får mig att vakna till när jag är trött på ALLT är inspiration.
Åk på lite hästtävlingar, titta på träningar (du behöver inte rida själv) , i sommar är Falsterbo horse show (åk på det), hitta nya hästkompisar runt omkring. Bygg kanske upp en liten bana med småhinder i skogen som är enkelt och lätt m.m. Finns hur mycket som helst. Eller kanske du rent av är trött på hela hästgrejen och kanske behöver ta en paus ifrån allt som har med hästar att göra! Låna då ut din häst på foder eller skaffa medryttare!!

Lycka till:):)
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Jag befinner mig ungefär i samma sits som dig, och vet hur fruktansvärt skit man kan må av sådant som de flesta andra kan tycka är "småsaker". Ids inte skriva mer i tråden men PMa om du vill prata!
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Du kanske behöver börja om?
Byta stall, börja träna regelbundet? Testa en ny inriktning?
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Oj, vad svar jag fått!

aramis: Det är tyvärr inte fullt så enkelt att bara hitta ett stall. Jag åker alltså kollektivt (såg att jag inte skrivit det) och har varken körkort eller bil, så just det där med att svänga in när man ser hästar i hagar är lättare sagt än gjort... Jag bor dessutom på fel sida av stan vilket gör att man får åka över hela stan bara för att komma till "fjärrbusarna". Det suger, men jag vill absolut inte byta stadsdel och inte min sambo heller. Hde jag haft massor av pengar så hade jag köpt mig en gammal moppe!

Jag hade hästen så nära det gick ett tag, 45 minuter från dörr till dörr vilket minst sagt var stenlyxigt! Men då fick jag tumma på resten av kraven vilket innebar liten hage och mycket boxvistelse vilket ledde till fyra månader av stel och tidvis halt häst som var så uttråkad att han kräktes. Det var verkligen inte värt det! Jag har dock en tanke på att åka till ett stall som ligger väldigt "centralt" där jag åtminstone vet att det finns grymt fina ridvägar och helt okej hagar, och i alla fall höra om de har platser över. Det känns som att jag behöver kika på alternativ...

_Amazing_: Ja, jag borde kanske ta mig ut lite i hästvärlden. Min tränare har en familjedag om två veckor, tänkte åka dit och snacka lite western med folk jag känner men aldrig träffar, se om det kan inspirera. Falsterbo finns det inga pengar till, men jag känner ju gott om hästfolk så... Ang. hinderbana så har jag redan gjort lite sånt, det är absolut skoj att hoppa lite hinder ibland men inte roligare än att rida som vanligt, inte så att det är någon jättemotivation i alla fall.

Shetlandskusk: Jag har faktiskt varit lite inne på att prova nytt! Började köra in hästen men det tog stopp när jag inte hittade en sele som passade så vi fick sluta tillfälligt vid att bara dra skaklar. Började hoppa lite på skoj men hästen gillar det inte, han gör det men helt utan vilja och då blir det inte kul för mig heller. Jag har ridit western i 10 år och nosat lite på akademiskt vilket är skoj, ska träna både och under min träningsmånad. Att träna regelbundet finns det verkligen inga pengar till just nu vilket är jättetrist, vi har varit i en ekonomisk svacka ett par månader nu pga dåligt med jobb för sambon så det är först i sommar som vi kommer att ta igen oss för nu sätter säsongen igång för hans del igen. I höst kan det förmodligen bli aktuellt med regelbundna träningar däremot och det är verkligen något jag kommer att lägga pengar på om det finns möjlighet för det gör mycket för motivationen. Byta stall som sagt verkar bli en bättre och bättre idé ju mer jag tänker på det... ska bara hitta rätt först.

eldunarí: Jag bor i Majorna, hästen bor i Gunnilse!
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

hm,jag tycker du är lite orättvis måste jag säga.

Det finns massor av bra stall runt om i gbg som uppfyller dina krav på utevistelse etc.
Massor i Lindome, kållered, hisingen, även så centrals som saltholmen och askim...även lösdrift
Bara man verkligen hör sig för och letar.

Jag minns att jag tipsade dig om en del stall för ngt år sedan, men man måste ju själv ta tag i saker.
Både jag och mina kompisar har hittat våra drömstall men vi har själva åkt runt och "knackat" dörr.
Oftast kommer dessa lediga stallplatser ju inte ut på anonnser.
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Jag tror att du skulle må bra av att byta stall..
Det kanske finns privat ägda stall som har bra med utevistelse även om det inte är lösdrift??
Tycker att jag ser hästar överallt så fort man kommer lite utanför gbg oavsett vilket håll man åker åt.
Det kanske kan vara en ide att sätta ut en sökes annons på hästnet eller i tidningen?

När jag letade inackordering ett tag så svarade jag bara på sökes annonser för att jag inte ville bli helt nedringd.
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Förstå att det tar en stund då. Jag är dock hyfsat benägen att hålla med MagicaDeHex om att det finns en del stall. Gäller bara att hitta guldkornen!
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Det är inte lätt det där när motivationen tryter. Min värsta dipp hade jag andra året på gymnasiet då jag hade en häst på foder som jag inte trivde riktigt med. Det kändes alltid så stressat, jag la alltid ett så hårt tidschema och på sitt sätt vart det problemet - jag var inte mentalt i stallet utan på väg mot läxorna eller anant som behövde göras innan det var dags att sova. I efterhand insåg jag att det var att jag och hästen inte helt passade för varandra.

Lite på samma sätt har det varit nu i många år, men jag har dels lärt mig ändra tankesätt och dels har jag en häst som betyder mycket mer för mig. Sedan har jag haft svackor även med henne och insett att de här "perfekta" passen, de som blir till eviga minnen tveksamt har skett med henne, däremot många från tonårstiden (med andra hästar än den som nämns först). Å andra sidan, så många gånger har jag kommit till stallet trött och omotiverad och åkt därifrån pigg och nöjd - behöver jag de verkliga topparna då? För det vi har är så bra, bara att de där "perfekta" turerna inte infunnits sig, när allt stämmer, naturen visar sig från sin bästa sida, det som etsar sig fast av någon anledning...

Mycket svammel, men för mig är a och o att jag trivs med min häst, att allt där är bra. Sedan kan jag börja fundera på vad det är som gör att jag inte tycker det är kul (för lång res väg, stressat schema etc) och se vad jag kan göra åt det - om inte, kan jag ändra mitt tankesätt så att jag "står ut" bättre?). Du har ju hittat ett antal punkter, klura på vad som går att göra, om du hittar någon "kärna" till problemet. Är det det dåliga samvetet som är problemet? (kan du då låta hästen stå hela sommaren och om du känner för det om någon månad börja jobba den igen, men om du inte gör det får hästen vila).
Är det rädslan för att sadeln är sned som är problemet (i så fall: vad är bäst - att du rider och ev är något sned eller att hästen vilar?)

Men visst, det är tungt när sakerna hopar sig, och det kan vara tilllräckligt även om varje sak inte känns så stor. Ibland är det bara att tvinga sig igenom, ibland kan det då vara bättre att bara släppa allt så mycket det går för ett tag och vänta på att inspirationen ska återkomma. Ibland kan det räcka med något positivt för att allt ska lyfta...

Lycka till med att hitta inspiration!
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Det kanske i normala fall inte är något bra råd, men jag vill ändå tipsa om att byta stall.

Har själv bott i en lägenhet alldeles för länge där det varit så mycket tjafs att jag får för mig att varje brev som kommer ska vara ett dåligt besked eller någon konstig varning av en granne, eller att vicevärden ska komma med konstiga klagomål från grannar trots att jag ser mig som en skötsam granne (som ett exempel - skriftlig OCH muntlig varning samt argt påhopp vid dörren av en granne. Varför - för att jag hade gått med leriga skor i trappuppgången, jag bor i en bostadsrätt för övrigt), visst är det säkert jag som överdriver i min skalle, men jag undviker mina grannar i den mån det går utan att störa min egen vardag eller verka skum, och tycker det är obehagligt om jag hör att post dimper ner i brevinkastet.
När man har den historiken och inte lyckats skaka av sig det, då blir varje liten grej så stor.
Bodde hos pojkvännen ca 8 mån och flyttade sen hem igen, med obehagskänsla över att komma tillbaka. Nu ska jag ändå flytta och sälja lägenheten men jag förstår inte varför jag inte gjort det tidigare istället för att ha gått och vantrivts i så många år. Förmodligen på grund av bekvämlighet eftersom det är mycket att ta tag i vid en flytt, och ekonomin, att jag hade väldigt låg boendekostnad när jag hade betalt klart på lånet.

Hade det varit en stor grej eller flera små, så hade jag nog tyckt att det var värt att jobba på att skaka av sig det och gå vidare. Men man ska inte behöva gå och må dåligt någon längre tid tycker jag! Särskilt inte om det grundar sig på rädsla för förändring (att man inte ska hitta någon bra stallplats t ex som i ditt fall, eller inte någon med lika låg boendekostnad och bra läge med några minuters gångväg till jobbet i mitt fall) för om man väl tar steget och öppnar sig för möjligheten så kan man ibland bli överraskad med att hitta något som är lika bra eller t o m bättre! :)
Och gör man det inte direkt kan man ju alltid hålla dörren öppen till att leda vidare efter något tillfälligt.

Klart man inte ska göra det till en vana, för hästens skull kanske framförallt eftersom dom inte mår bra av att flytta ofta, men att sträva efter att ha så bra förutsättningar som möjligt (och göra det bästa av det man har, såklart) tycker jag är hälsosamt!
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Gunnilse är ju jättelångt från där du bor, förstår att det känns motigt.

Men har du kollat ute i Säve?? Det går ju bra med bussar dit också. Finns flera stall där med jättebra folk, hästar och ridmöjligheter. Bara kommunens ridväg från Säve till Clareberg är ju helt suverän!
Åk dit och hälsa på och fråga om det finns stallplats vetja.

Att ha ett bra stall att komma till är A och O för motivationen, annars tappar man lätt den. Har stått i många stall med den ena stallägaren värre än den andra...man tappar sugen bara. Glömmer aldrig stallet jag stod i en gång där ägaren sa "jamen du som har en häst som aldrig kommer bli nåt behöver ju inte så mycket, det räcker väl med tak över huvudet??" Kan nämna att hästen var fyra år gammal vid det tillfället och precis lärt sig grunderna, idag är han dressyrherre i MSV... :grin: Men det gjorde mig så himla nedstämd att höra på en sådan människa att jag nästan övervägde att sälja honom och sluta med hästeriet. Så jag vet precis hur det känns!
Men det finns jättebra stall runt Göteborg! Testa Säve! :)
 
Sv: Hur hittar man tillbaka?

Funderade lite på dig idag när jag red, det kändes som om jag satt snett och bara åkte runt när jag försökte räta upp. Hästen är fet som en köttbulle så det är inte lätt att få sadel att ligga mitt över henne.

Det jag tänkte var i alla fall att du kanske skulle låna en sadel, vilken som helst, av nån. Allra helst en som är sned. Inte skitsnällt mot hästkraken, men efteråt skulle du förhoppningsvis känna hur bra den utprovade sadeln ligger. En noja mindre:idea:
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Vi som vet om att vi har bortskämda hästar; HUR bortskämd är din häst? Tanken slog mig nu på morgonen när jag skulle ta ut...
Svar
0
· Visningar
468
Senast: Funderarn
·
Hästmänniskan Jag miste min häst akut för 2 mån sen. Världens snällaste, finaste och gulligaste kompis sedan 10 år tillbaka.Så älskad.Så saknad.❤️...
Svar
9
· Visningar
586
Senast: yamyam
·
Anläggning En sak som jag tycker borde debatteras mer är utevistelse och hagar. Jag vet ett antal stall som fortfarande bara har typ fyra timmars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
7 958
Senast: Linda_A
·
Anläggning Jag har de superbekvämt att ha hästen utanför min dörr, hyr en lägenhet på en liten hästgård med stall. Det är min häst och stallägarens...
Svar
19
· Visningar
1 973
Senast: Smurfoff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp