Hur mycket berättar ni för chefen?

[Magnum]

Nu har jag en nära relation till min chef, vi jobbar nära varandra.
Umgås inte privat men vi alla känner varandra väl på min arbetsplats.
Jag berättar det mesta och vice versa.
Det känns bra.

Sen är det ju inte säkert man kommer ha eller ens vill ha den realationen med en annan chef.

 

[lady_vip]

Jag har ganska nära relation med min chef, jag hade nog kunnat säga det mesta till henne (vilket jag inte gör).

När jag arbetade som chef tyckte jag det var en fördel att få veta varför vissa personer hade större sjukfrånvaro, det skapade större förståelse.

 

[aiquen]

Jag känner nog i grund och botten att jag kan ha en väldigt öppen dialog med min chef. Däremot är jag rätt privat av mig och vill inte prata till höger och vänster om mina eventuella krämpor. Ofta säger jag inte ens vart jag ska när det är något, utan frågar/meddelar bara att jag behöver gå ifrån jobbet en stund/börja senare/gå tidigare, beroende på när jag har tid någonstans. Det är aldrig några problem.

Men hade det varit väldigt återkommande och jag hade oroat mig för att chefen hade börjat undra, hade jag helt enkelt tagit upp det på det sättet som @Araminta och @VLMF skriver i sina inlägg.

 

[Hyacinth]

Är det mycket berättar jag så mycket som behövs. Jag vill inte att chefen ska behöva undra eller oroa sig, och jag har gärna en halvpersonlig relation med min chef.

 

[tanten]

En avtal och AG möjliggör läkarbesök på arbetstid.

Kollektivavtal med Unionen - var inte möjligt att få jobba in eller sköta på t.ex raster. Fick bli tjänstledigt. (Vilket tillsammans med min sjukskrivning i somras renderade i A-kassa på 38 timmar i veckan...Suck).

 

[Kilauea]

Vi får ledigt för läkarbesök på arbetstid om vi säger till i så god tid vi kan. Det och hela processen med stress och allt gjorde att jag var öppen med vår ivf för närmaste chef.
Likaså har jag berättat att jag har Crohns, då jag ibland behövt frånvaro för provtagning/behandling för det med.

 

[athena_arabians]

Vi får ledigt för läkarbesök på arbetstid om vi säger till i så god tid vi kan. Det och hela processen med stress och allt gjorde att jag var öppen med vår ivf för närmaste chef.
Likaså har jag berättat att jag har Crohns, då jag ibland behövt frånvaro för provtagning/behandling för det med.

Har du kollat upp om du kan få så att din AG inte betalar när du är frånvarande pga Crohns? Jag vet att det går för vissa kroniska sjukdomar.

 

[Kilauea]

Har du kollat upp om du kan få så att din AG inte betalar när du är frånvarande pga Crohns? Jag vet att det går för vissa kroniska sjukdomar.

Nej, visste inte att man kan det.
Då jag jobbar deltid brukar jag försöka lägga infusionerna på lediga dagar, det är bara ibland det inte går.

 

[Tranan]

Need to know baserat kör jag med.
Det har inte varit läge att förklara allt för vissa chefer och då får de veta absolut minimum.

 

[lil-sis]

En avtal och AG möjliggör läkarbesök på arbetstid.

En _del_ skulle det ju vara.

 

[cirkus]

Nu känns det som att jag har varit på tusen läkarbesök det här året med fertilitetsutredning, svinkoppor och nu bröstundersökning. Jag säger alltid bara att jag ska på läkarbesök, men nu när det blivit så många så är jag orolig för att chefen antingen anser att det är lite suspekt att jag alltid ska till läkaren, eller att han börjar bli orolig för att det är något allvarligt.

Vilken relation har ni till er chef, brukar ni berätta varför ni går på läkarbesök om det blir många en period? Jag vet att jag inte behöver det, men undrar lite hur ni gör.

Min chef vet allt om mig och min hälsa, mina läkarbesök, mina sjukdomar - allt. Men så är han min sambo också

På tidigare jobb som kanske är mer relevanta - jag var i stort sett aldrig sjuk och den gången jag blev sjuk (en stroke) så var det rätt uppenbart och jag var mycket öppen med det. Jag fick jättefint stöd från jobbet både lokalt och från chefen som då bodde i Holland.

 

[cirkus]

På mitt nuvarande jobb har vi två personer som genomgått IVF för att blir gravida, de har varit jätteöppna med det så alla har vetat i princip allt. Självkalrt har det varit på den anställdes initiativ, men klimatat på vårt jobb är sånt att de uppenbarligen valt att berätta.

 

[Badger]

Nu känns det som att jag har varit på tusen läkarbesök det här året med fertilitetsutredning, svinkoppor och nu bröstundersökning. Jag säger alltid bara att jag ska på läkarbesök, men nu när det blivit så många så är jag orolig för att chefen antingen anser att det är lite suspekt att jag alltid ska till läkaren, eller att han börjar bli orolig för att det är något allvarligt.

Vilken relation har ni till er chef, brukar ni berätta varför ni går på läkarbesök om det blir många en period? Jag vet att jag inte behöver det, men undrar lite hur ni gör.

Saker bara halkar ur mig så "alla" vet oftast om det inte är direkt hemligt, å andra sidan verkar de flesta göra så här -typ ojoj hela eftermiddagen går ska på underredeskontroll, typ. Bröstundersökningar och sådant har jag lyckats boka helgtider på dock, men jag vet när kollegorna går och chefen berättar också oftast på ett ungefär, -nu ska jag och kolla igen, ajaj mitt ben.

 

[Görel]

Jag var rätt gammal när jag insåg att jag inte behövde berätta allt i detaljnivå för min chef. Är uppvuxen med en mamma med kontrollbehov och van vid att redovisa allt jag gör, och varför, och det tog ett bra tag innan jag insåg på vilken nivå jag har rätt till ett privatliv.

Numera berättar jag om sånt som jag inte tycker är känsligt, som tandläkarbesök eller på den tiden körlektioner, men är mer tyst om sådant som kan leda till för jobbiga frågor.

På mitt nuvarande jobb är de flesta rätt öppna. Man pratar om när man hade cancer eller gick in i väggen eller sin kroniska sjukdom eller att man går i terapi. Jag upplever inte att det på något sätt är ett krav att vara öppen men jag tycker att det ändå är skönt att kunna prata om sådant.

 

[lilstar]

Vi får göra läkarbesök på arbetstid och jag berättar inte ens att jag ska till läkaren om det går att vara borta en timme utan att det märks. I min kalender skriver jag bara läkarbesök så folk vet om de undrar var jag tagit vägen. Om jag hade stora personliga problem som påverkade mig i arbetet, typ skilsmässa, skulle jag däremot berätta för chefen.

 

[MidnightSoul]

Jag har sagt att jag ska till tandläkare, cellprov etc behöver inte vara mer specifikt än så.

 

[Chili]

Inser att jag har en bra chef och en bra arbetsplats. Har nu mått jättedåligt pga graviditet sedan november och jag berättade varför ganska direkt för chefen. Det var ju helt uppenbart att jag mådde som en påse skit och knappt kunde sköta jobbet som normalt. De flesta på jobbet fick veta ganska tidigt och det har enbart inneburit förståelse och försök till uppmuntran. Jag föredrar att kunna berätta saker, tycker det är otroligt jobbigt när man måste tänka på att allt man säger kan vändas emot en.
Enstaka läkarbesök eller annan motsvarande frånvaro behöver jag inte ens berätta. Vi förfogar själva över våra dagar och får ta semester eller komp bara, eller kan jobba hemifrån ifall det gör logistiken enklare.

 

[Ajda]

Jag hade berättat för min chef om läkarbesöken skulle påverka mitt arbete. En IVF hade jag absolut berättat om. Ser inte alls varför man inte skulle göra det.

Dock har jag jobbat på min arbetsplats i 13 år.