Sv: Hur ofta MVC/BVC...???
Min stress för 10 år sedan framkallades av prestationsångest och av att jag tog på mig för mycket på jobbet. Den ansågs ändå vara av vikt enligt psykologen. Någonstans får man försöka lita på "experternas" kunskap också.
När jag var sjukskriven pga hög arbetsbelastning var ett av de främsta symptomen, för mig, paranoia. Jag trodde att "alla var ute efter mig" eller av att stjäla min energi. Jag menar inte att förringa din upplevelse, men vill lägga fram möjligheten att du kanske över/feltolkar MVCs omsorger...? Du ser det som att du blir jagad och inte respekterad, jag ser det som att de verkligen är måna om att "fånga upp dig" och ge dig det stöd de tror att du behöver. Att stoppa huvudet i sanden och låta bli att svara hjälper inte. Skriv skriftligt in att du vill bli lämnad ifred tills du själv tar kontakt med dem och att det ska införas i journalen så att "alla" där vet det.
Kanske, å andra sidan, det tar jag då OM det händer, men för att förebygga så mycket det går ATT det händer så vet jag ju också själv just nu vad jag behöver, dvs varva ner, ta det lugnt, försöka vara "ickeuppbokad" och bara vila mitt huvud...Det som irriterar mig är att de inte lyssnar.
Upplevde samma sak förra gången jag var gravid också då samma BM slog på stora trumman och byggde upp med kontakter både på soc och BVC mot min vilja, dock var BVC tanten helt underbar och soc såg mest oförstående ut men sa att jag fick ringa dem om jag kände att det blev jobbigt eller jag kände att situationen som då ensamstående blev för mycket, behövde dock aldrig ta den kontakten...allt flöt på bra endå, bara bebisen kom ut.
Tror inte jag är speciellt paranoid heller, däremot VAR jag det gällande jobbet dock så hade jag rätt i min "paranoja" vad gällande det, men det har lugnat sig betydligt sedan jag kom därifrån, också gått igenom några större utredningar för sonen (som skall börja på specielförskola) där de även kommit hem och pratat och träffat honom för att se hans behov, där var det inga problem heller att varken prata eller att släppa in dem trots att jag mådde bra mycket sämre då, utredningarna som jag fick hem var dessutom jättefina och jag hade själv chansen att säga ifrån om något inte stämde.
Så något är det med MVC, jag tror inte de vill mig illa eller så, men jag tycker de både är oproffsiga och respektlösa som inte lyssnar.
Sedan att jag är en sån där hopplös människa som alltid måste vara påläst tex om graviditet samt utmattningsdepression är inget de gillar alls, utan de vet bäst, trots att jag läst och tom lyckats förutse hur jag skall må och vad jag kan göra för att hjälpa mig själv (i vanliga fall har jag ju dessutom det som yrke så för mig var det lite "självupplevt hemifrånjobb")
Så det är nog mycket där knuten ligger, att de vill bestämma hur jag mår/känner, inte respekterar när jag säger ifrån, inte ens när jag ärligt säger hur jag tycker/tänker/mår så lyssnar de.
Funderar att säga ifrån ytterligare en gång och sedan skippa allt "prat" och bara göra mina prover, bla har de en supergo USK som tog mina blodprover trots att jag är enormt stickrädd och är hur go som helst, kanske kan hon göra sista proverna?
Kan även tillägga att sambon också tycker detta är jobbigt med allt ringande, han ser ju dessutom skillnaden på mig de dagar MVC inte ringt och krånglat, men inte ens när han säger att han tycker jag mår bättre lyssnar de på.
