Bukefalos 28 år!

Hur ska jag klara detta?

felmar

Trådstartare
Hej.
Blev dumpad för 5 veckor sedan, har skrivit några trådar om det. Helt förkrossad var jag, jag trodde verkligen att han va den rätte, jag hade planerat en framtid med honom. Han tappade känslorna för mig helt enkelt.
Fyfan va dåligt jag mådde. Spydde, kunde inte äta, jag grät och grät.
Sedan började det bli lite bättre, tills i förrgår. I förrgår fick jag reda på att han har skaffat en ny. Dom har varit tillsammans i lite mer än 3 veckor. Alltså träffade han henne 2 veckor efter han hade dumpat mig. Fyfan, jag flippade ut totalt. Jag var så jävla nära att ta livet av mig, jag satt bokstavligt talat och höll i massa tabletter som jag tänkte svälja.
Sen i förrgår har jag träffat på hans nya tjej 2 gånger. Mår så jävla dåligt. Bor i en liten stad så jag kommer träffa på dom mååååånga gånger framöver.
Jag kommer inte klara detta. Jag har svåra psykiska problem sen innan med djup depression, ångest, självmordstankar osv. Detta gör ju det hela ännu sämre.
Det som är värst är att det går så jävla bra för honom. Han har sitt jävla drömjobb och en tjej som han kan älska.
medans mitt liv går åt helvete, vilket det alltid har gjort.
Förlåt för otroligt flummigt inlägg. Vill ha tips o lite pepp. För just nu vill jag bara ge upp.
 
Får du någon professionell hjälp??

Det blir bättre! Det är vanligt att må dåligt och känna sig ensam och som att allt går åt helvete när man blivit dumpad men det går över. Man måste ge det tid bara. Det kan ta flera månader kanske ett år. Kanske lite mer än ett år till och med. Men det går över. Blir lättare och lättare. Man repar sig.

Det fanns en tid innan ni blev ihop som du levde utan honom eller hur? Så uppenbarligen kan du leva utan honom alltså - han är inte nödvändig.
 
Kan förstå till 100% hur det känns. Det måste kännas som att hela livet går under och att man inte kan fortsätta livet utan den personen. Speciellt när personen träffat en ny, och så kort efteråt dessutom gör ju att man inte hunnit bearbeta något, det förstår jag till 100% hur det känns. Har inte gått igenom samma sak själv men jag kan verkligen sätta mig in i det. En sak jag tror är dock att det alltid kommer lätta successivt, fast man inte tror det. Tiden läker kanske inte alla sår till fullo, men det känns mindre sämre efter ett tag, och tillslut kan man tillochmed må hyfsat igen. Jag vet att det inte känns så nu, men det kommer lätta. Men jag kan förstå hur hemskt det känns. Hoppas du får stöd av vänner och/eller familj. Du får aldrig göra dig själv illa, var rädd om dig själv och försök vara sansad fastän det känns meningslöst. Man ska tillåta sig själv att vara ledsen. Det ska man vara, det är fullkomligt normalt. När man älskar någon är det värsta som kan hända att skiljas från den. Men efter ett tag måste man om det inte redan hänt försöka ta tag i livet igen. Om någon inte älskar en och vill ha kontakt med en så finns det ingenting man kan göra. Den insikten är fasansfull. Men du har hela livet framför dig. När sorgen lättat av kan du forma den hur du vill.

Sök hjälp för detta hos vården om du inte får det stöd du behöver från dina nära.

Hoppas att det var till någon hjälp iallafall.
 
Hej! Det är mycket bättre nu. Jag tänker fortfarande på honom varje dag men jag är inte lika ledsen. Vissa dagar känns det som jag är tillbaka på ruta 1 och vissa dagar kan jag faktiskt skratta och vara glad på riktigt.
Tack för er omtanke :heart
 
Terapi is da shit alltså, så ta upp detta med din terapeut att du ältar. Någonting jag lärt mig i terapin (KBT) är att när det kommer till att sluta älta så hjälper det att nöta acceptans. I ditt fall blir det "Jag accepterar att X inte vill ha mig och att han har gått vidare. Det accepterar jag!". Du måste acceptera för att sluta tänka och älta på honom.

Kör du med så kallade tröstetankar så driver det bara ältandet värre och du matar de hjärnspökena. Inget "Han var ändå för svag för mig", "jag vill ju inte ha någon som inte vill ha mig ändå" etc. Inga tröstetankar. Och får du en tröstetanke måste du avsluta med accepterande tankar för att inte ältandet ska fortsätta.

Hänger du med hur jag menar?
 

Liknande trådar

Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 322
Senast: Elendil
·
  • Artikel
Dagbok När jag gick första året på gymnasiet var jag bjuden på en fest som någon utav alla mina SUF-kompisar hade ordnat ute i Bergsjön, samma...
Svar
8
· Visningar
1 301
Senast: miumiu
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 636
Senast: Snurrfian
·
Kropp & Själ Det finns ju massor av trådar om Corona men hur sjutton ska man veta vad man har? I förrgår började jag må lite dåligt, började bli...
9 10 11
Svar
203
· Visningar
25 795
Senast: Lillefrun
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp