Hur sociala är ni? Har jag ett problem eller inte?

[Thrillie]

Känner igen mig så väl i mycket av de ni skriver. Jag har lätt att prata med folk, är väldigt pratsam. Men jag får noll och ingen energi av det, måste vila upp mig mellan gångerna! Har ett väldigt socialt jobb så jag umgås knappt aldrig med vänner på fritiden, måste vila upp mig

 

[Efwa]

Har inget med behov att göra utan att det är sundare att leva med andra människor.

Men att inte vara med på festligheter är inte samma sak som att inte leva med andra människor. Att sedan påstå att man mår bäst av att vara social när man inte vill är ju som att tala om för en extrovert att du mår bäst av att avstå från festligheter.

Umgås med människor är inte samma sak som att leva med människor. Jag skulle nog vilja påstå att introverta i samma utsträckning som extroverta lever med andra människor. Det är inte asociala människor vi pratar om.
Men, det verkar vara lätt att tro det och missuppfattningarna är många.

För att ta som ett exempel: Jag som introvert kan ibland verkligen undra om extroverta verkligen är så sociala som de tror. För det är helt säkert att de allra, allra flesta extroverta beskriver sig som extremt sociala och det vet vi nog alla att det inte är säkert att man är för att man tror det. Precis som vi tror att vi är osociala men sällan upplevs som det. Iallafall inte i rätt sällskap.

 

[Sporthorse]

Har inget med behov att göra utan att det är sundare att leva med andra människor.

Fast vem har sagt att vi inte lever med andra människor?

 

[Remmer]

Men att inte vara med på festligheter är inte samma sak som att inte leva med andra människor. Att sedan påstå att man mår bäst av att vara social när man inte vill är ju som att tala om för en extrovert att du mår bäst av att avstå från festligheter.

Umgås med människor är inte samma sak som att leva med människor. Jag skulle nog vilja påstå att introverta i samma utsträckning som extroverta lever med andra människor. Det är inte asociala människor vi pratar om.
Men, det verkar vara lätt att tro det och missuppfattningarna är många.

För att ta som ett exempel: Jag som introvert kan ibland verkligen undra om extroverta verkligen är så sociala som de tror. För det är helt säkert att de allra, allra flesta extroverta beskriver sig som extremt sociala och det vet vi nog alla att det inte är säkert att man är för att man tror det. Precis som vi tror att vi är osociala men sällan upplevs som det. Iallafall inte i rätt sällskap.

Nja, introverta är mer benägna att bli deprimerade och det gäller att hålla igång så att inte grubblerier tar över.

 

[Remmer]

Fast vem har sagt att vi inte lever med andra människor?

Vilka är vi?

 

[Squie]

Nja, introverta är mer benägna att bli deprimerade och det gäller att hålla igång så att inte grubblerier tar över.

Hur menar du nu?

Vilka är vi?

Introverta...så klart.

 

[Kiwifrukt]

Jag är totalt osocial. Bor med andra, har hästen installad i mindre kollektivstall, men har pluggat på distans det här året så kan välja mina tider när jag vill vara i stallet. Rider ihop med någon ett par gånger i veckan, en i stallet har en medryttare med fasta dagar (två) och vi två har försökt rida ihop de dagar hon rider, utöver det rider jag med en av de andra så ofta hon kan (hon jobbar oregelbundna tider), och det räcker definitivt för mig. När jag har jobbat, det vill säga varit tvungen att befinna mig på en arbetsplats åtta timmar/dag, är mitt sociala behov ännu mindre. Avskyr när det är massa folk och alla ska tjattra i munnen på varandra. Särskilt när det är ett "påtvingat" sällskap, typ ingifta släktingar, arbetskollegor eller folk som man träffat via stallet och egentligen inte har något gemensamt med utöver hästarna. Undviker faktiskt att vara i stallet om jag vet att "alla" ska vara där, och då är det ändå bara fem hästägare, fast några har ett par medryttare också. Två plus mig känns ganska skönt, men blir det fler blir det sånt kackel att jag drar mig undan.

Släktsammankomster är dock rätt okej. Vi är en ganska liten släkt, nitton personer inklusive tre barn under tio år på mammas sida, och tretton vuxna på pappas, och mammas syskons respektive har också små släkter med bara ett syskon var.

 

[Bri]

Jag är inte alls särskilt social, har ett stort behov av egentid och rider t ex hellre ut ensam än tillsammans med andra, tycker att det är skönt när det inte är någon annan i stallet (trots att alla är trevliga) etc. Precis som för flera andra är jag rätt ointresserad av att kallprata även om jag förstår att man måste göra det ibland för att inte upplevas som otrevlig.

En sak som jag är dålig på är att komma ihåg vad folk sagt till mig som jag inte är intresserad av, och så kan det uppstå pinsamma situationer när jag (med artigt uppsåt) ställer samma fråga flera gånger. Likadant om jag tänker att jag ska berätta något "passande"/neutralt sådär, så kan jag komma på mig själv med att jag nog kan ha sagt det förut.

Stora fester är verkligen inte min grej, jag kan vara med en stund men blir sedan rastlös. Oftast undviker jag dem helt alt. åker hem tidigt (har ju utsläppet i morgon bitti ).

Däremot har jag ett socialt jobb (lärare) vilket jag älskar! Men det är väl så att jag behöver vila upp mig genom att vara för mig själv på fritiden.

 

[Bri]

Just det, att åka på konferens med jobbet och dela rum med någon är så främmande för mig att jag brukar skämta om det

 

[Efwa]

Nja, introverta är mer benägna att bli deprimerade och det gäller att hålla igång så att inte grubblerier tar över.

Har du källa på det? Jag kan nämligen tänka mig precis tvärtom. För ju mer sociala vi blir på internet, desto mer ensam blir vi och det är knappast något som främjar extroverta men mig passar det utmärkt.

Jag kan ju bara prata om mig själv och de jag har i familjen; att grubbleri upplevs av extroverta som depresion. Vi vill helst inte prata om problemen utan löser dem inifrån med oss själva.
Desutom kan ju själva det introverta upplevas som depresion; att man inte vill göra saker, vill vara själv och inte prata ingående med personer om vad man känner eftersom jag vill känna själv.

Att grubbla är inte samma sak som att vara deprimerad. Jag grubblar väldigt mycket men har aldrig varit deprimerad, annat än höstdepresionen som verkar vara mer väderbundet än något annat. Inte har det med grubblerier att göra.

 

[voltis]

Känner igen mig i så mkt som många av er redan skrivit.
Det var bara för några veckor sedan som jag läste en artikel om att vara introvert och insåg att det stämde in så himla bra på flera punkter!

Jag har ett mkt socialt jobb (stormarknad) och träffar folk hela dagarna, och har inga som helst problem med kundkontakten eller att prata med kollegorna. Jag uppfattas nog som väldigt glad och öppen, absolut inte som blyg eller liknande.
Men efter en hel dag eller en hel vecka på jobbet så är energin slut! Att då bara vara hemma ensam eller med sambo/barn är jätteviktigt för mig, känns verkligen som att jag måste ladda batterierna.

Vad gäller fester/bjudningar etc så går jag väldigt gärna på jobbets årsfester (mkt roliga tillställningar) eller närmsta släktens bjudningar. Jag ser fram emot det innan och det är trevligt där. Men jag stannar aldrig länge, och tar gärna bilen för att komma hem snabbare.
Jag har inte svårt att umgås på dessa tillställningar, men är det inte med folk jag känner mkt väl eller som har liknande intressen så blir jag lite tillbakadragen och låter gärna andra prata. Kallprat går liksom inte.
Och efter bara en stund blir jag så trött, både i huvudet och nästan fysiskt med.
Jag kan känna mig bakfull dagen efter fast jag inte druckit en droppe. Så det är bevis på att det tar väldigt mkt engeri från mig.

Så mindre bjudningar, middagar, afterworks tackar jag oftast nej till, då det tar mer än det ger. Tyvärr!
Som liten såg jag mig själv som blyg och osocial men idag förstår jag bättre
Och jag har accepterat hur jag är och trivs med mitt liv. Har dessutom en sambo som också är introvert, kanske därför det fungerat så väldans bra (just firat 18 år ihop).

 

[voltis]

Ps. fler introverta som har svårt att bjuda hem folk? Som hellre åker till andra för då kan man själv välja när man vill avsluta kvällen?

 

[Efwa]

Ps. fler introverta som har svårt att bjuda hem folk? Som hellre åker till andra för då kan man själv välja när man vill avsluta kvällen?

Nope, där går vi skilda vägar.....jag som tyckte du skrev om mig i förra inlägget
Jag älskar ju att vara hemma så jag åker ingenstans helst. Gillar bättre när folk kommer hit och de får gärna stanna hela dagen om de vill.

Har nog aldrig åkt över till en kompis och varit med dem på väldigt många år. Däremot är det väldigt ofta folk här, kompisar, barnens kompisar, ibland är hela huset invaderat men å andra sidan jobbar jag halvtid och har många timmar på mig på vardagarna ensam och kan ta igen.
Men det är min väldigt sociala sida som vill ha folk här och är sedan jätteglad när de åker hem.

 

[Lillgrådis]

Just det, att åka på konferens med jobbet och dela rum med någon är så främmande för mig att jag brukar skämta om det

Sicken mardröm! Jag gick 16 veckors kurs (4 x 4) med i stort sett samma personer under grundutbildningen i mitt jobb. Mer eller mindre tvingad till social samvaro från frukost till middag varje kväll. Och den där befrielsen när man kände att nu är det nog ok att få resa sig från middagen och frossa i ensamtid på hotellrummet, det var ju den enda ventilen som gjorde att det gick att överleva.

Men visst är det skönt att det talas mer om att vara introvert, och att det blir mer allmänt känt att det är inte bara att "skärpa till sig och hänga med" på allting jämt. Utan det går att förklara efter en jobbig vecka att nu orkar jag inte hänga med på aw för jag måste få ladda mina batterier ensam. Och det är inte för att jag inte uppskattar mina kollegor.

Men jag tycker nog också att det är trevligt att bjuda hem folk? Oändligt mycket bättre än hemska spontana besök där någon annan bara bestämmer att "nu vore det skojsigt att hälsa på" och kanske bara ger kort eller ingen förvarning. Och så helt plötsligt är min tid och min frihet bara intecknad av någon annans beslut, det dränerar min energi alldeles. Liksom att behöva prata i telefon när någon ringer och bara vill snacka.

Sedan att jag inte skulle orka bjuda hem folk var och varannan helg är ju en annan sak, men när det väl blir av och när jag själv får styra planerandet, så är det som att jag har så lång mental beredskap att det inte blir lika överväldigande utan riktigt trivsamt.

 

[Remmer]

Har du källa på det?.

"There are quite a few studies which show that introverts suffer more from depression than our more extraverted counterparts. For example, Dr. David S. Janowsky of the University of North Carolina conducted a 2002 study where he found a preponderance of introverts (74%) in a depressed population. And in a 2001 article in Current Psychiatry Reports, Dr. Janowsky cites scientific research to support his conclusion that increased introversion predicts the persistence of depressive symptoms and a lack of remission." http://www.healthcentral.com/depression/c/84292/115984/personalities/#sthash.mBkr0w2H.dpuf

Notera:
"Since greater isolation can deepen an already existing depressive episode it is critical that despite your introverted tendencies, you do seek out support and human connection."
http://www.healthcentral.com/depression/c/84292/115984/personalities/#sthash.mBkr0w2H.dpuf

 

[Efwa]

"There are quite a few studies which show that introverts suffer more from depression than our more extraverted counterparts. For example, Dr. David S. Janowsky of the University of North Carolina conducted a 2002 study where he found a preponderance of introverts (74%) in a depressed population. And in a 2001 article in Current Psychiatry Reports, Dr. Janowsky cites scientific research to support his conclusion that increased introversion predicts the persistence of depressive symptoms and a lack of remission." http://www.healthcentral.com/depression/c/84292/115984/personalities/#sthash.mBkr0w2H.dpuf

Notera:
"Since greater isolation can deepen an already existing depressive episode it is critical that despite your introverted tendencies, you do seek out support and human connection."
http://www.healthcentral.com/depression/c/84292/115984/personalities/#sthash.mBkr0w2H.dpuf

Det går ju inte att läsa själva studien utan att köpa den så det gick ju inte att läsa den tyvärr.

Det lilla jag skummade genom föreslår att man som introvert kan bli deprimerad i en extrovert miljö (och det är ju inte svårt att relatera till om man är introvert) och OM man blir deprimerad så ska man söka hjälp och inte isolera sig.

Något annat får jag inte ut av det hela och känns ju inte så konstigt.

 

[filiduttan]

Bara läst trådstart.

Jag tänker direkt att det kanske har att göra med hur du sorterar intryck och hur du tolkar ljud (och syn). Jag blir gröt i huvudet direkt om det är mkt folk för jag har väldiga problem att sortera... Och konsekvensen blir att jag observerar och är mer avvaktande än om vi är väldigt få som umgås. Jag är både introvert och har adhd så för mig ligger förklaringen där. Om det känns rätt för dig att avstå större sociala tillställningar så gör det självrespekt

 

[voltis]

Jag kan känna att det är provocerande för vissa att man inte orkar/vill/har lust att göra saker varenda lediga tid man har. Att "bara" vara hemma med familjen en hel helg, känns som vissa klassar en som "tråkig" då. Men det måste ju vara i betraktarens ögon i så fall, för jag har iaf inte tråkigt
Jag umgås med de jag är som mest bekväm med, sambon och dottern och vi hittar på en massa roliga saker. Jag måste inte sitta hemma ensam för att ladda batterierna, vi kan dra i väg ut eller shoppa eller vad som helst.
Det är mer umgänget med andra som kan trötta ut mig, inte att vara bland folk. Det är en stor skillnad.

Har en bekant som istället är extrovert, hon kan inte vara hemma en hel dag utan att träffa andra, då går hon i taket. Vet att hon ett tag tyckte vi betedde oss konstigt som gärna inte kom över titt som tätt på middagar och andra bjudningar. Och fick höra att hon även tyckte vi var "tråkiga"

 

[voltis]

Nope, där går vi skilda vägar.....jag som tyckte du skrev om mig i förra inlägget
Jag älskar ju att vara hemma så jag åker ingenstans helst. Gillar bättre när folk kommer hit och de får gärna stanna hela dagen om de vill.

Har nog aldrig åkt över till en kompis och varit med dem på väldigt många år. Däremot är det väldigt ofta folk här, kompisar, barnens kompisar, ibland är hela huset invaderat men å andra sidan jobbar jag halvtid och har många timmar på mig på vardagarna ensam och kan ta igen.
Men det är min väldigt sociala sida som vill ha folk här och är sedan jätteglad när de åker hem.

Enda gången vi har folk hemma är om släkten kommer över, tex födelsedagar. Supertrevligt!
Eller om ngn förälder lämnat/hämtat sitt barn efter lek med dottern.
Mina föräldrar får gärna hänga här när de vill dock! Men de är jag ju mer bekväm med.
Annars bjuder vi aldrg över folk... Mest då för att jag då inte känner att jag kan styra umgängestiden...
Usch låter ju egentligen rätt konstigt när jag skriver det... som att jag inte gillar folk alls hehe.
Men jag orkar bara helt enkelt inte... eller känner behovet av umgänget.

De vänner vi umgås med träffar vi ofta ihop med barnen och det är mer lättsamt och det finns verkligen ngt att prata om hela tiden.
Eller så har vi vänner vi umgås med via sporten, samma sak där. Otvunget, lättsamt och ett gemensamt intresse att samlas kring: mkt enklare!

 

[Monkie]

Bara läst trådstart.

Jag tänker direkt att det kanske har att göra med hur du sorterar intryck och hur du tolkar ljud (och syn). Jag blir gröt i huvudet direkt om det är mkt folk för jag har väldiga problem att sortera... Och konsekvensen blir att jag observerar och är mer avvaktande än om vi är väldigt få som umgås. Jag är både introvert och har adhd så för mig ligger förklaringen där. Om det känns rätt för dig att avstå större sociala tillställningar så gör det självrespekt

Fast jag klarar stressiga jobb med många bollar i luften. Jag kan passa fyra barn en hel helg utan att känna mig stressad, det är mer vuxet umgänge som jag inte gillar, om jag inte känner dem väldigt väl. (Sen är det ju så att jag lär känna ganska få eftersom jag inte gillar att umgås).

Jag kanske kommer gå någon timme till mina kollegor, för att jag känner att jag måste. Men för övrigt kommer jag nog att lyssna på mig själv och avstå sociala tillställningar.