- Svar: 1
- Visningar: 465
Det hade kunnat vara ett paradis.
Vi hade kunnat ge varandra kärlek och respekt. Se varandra, lyfta varandra, inkludera varandra. Vi hade kunnat vara ödmjuka.
Vi hade kunnat skapa en skola som utgick från barnens förutsättningar, som gav dem självförtroende och kunskap på ett sätt som passade varje individ och fick dem att känna sig värdefulla. På ett sätt som uppmuntrade nyfikenhet och lekfullhet.
Vi hade kunnat prioritera och värdera omtanke, respekt, empati och medmänsklighet.
Vi hade kunnat skapa dagliga uppgifter som byggde på vad vi själva behövde och ville skapa och vad vi ville hjälpa andra med. Som gav varje individ frihet att styra över sitt eget liv och skapa och bidra med det den bäst ville.
Vi hade kunnat föra en vuxen, saklig, öppen och inkluderande diskussion om vad som är rätt och fel och vilka konsekvenser olika handlingar ska få, och sedan se till att löpande följa upp att våra gemensamt överenskomna samlevnadsriktlinjer respekteras, ger önskvärda resultat och får vettiga konsekvenser.
Vi hade kunnat känna vördnad för ålderdomen och de äldre, och skapat respektfull individanpassad omvårdnad där det fanns tid för omtanke och umgänge.
Vi hade kunnat respektera kroppens förutsättningar och använt vår enorma kapacitet att klura ut saker, till att hålla oss friska, starka och välmående både mentalt och fysiskt, och prioriterat välmående och god hälsa för alla. Vi hade kunnat skapa en friskvård/sjukvård/omvårdnad som hade möjlighet att lyssna på och utgå från varje individs behov och situation och ge den tid som behövs till alla som behövde.
Vi hade kunnat sätta omtanken om allt levande före allt annat, men samtidigt bibehålla ödmjukheten inför att allt som lever måste dö och att vi själva bara är en liten tråd i den stora väven.
Vi hade kunnat vara mycket uppmärksamma på om något av det vi gjorde verkade påverka miljön och jorden negativt på något sätt, och då direkt upphöra med det eller ändra vårt beteende.
Vi hade kunnat skita i pengar helt och hållet.
Men inget av det gjorde vi.
(Jag är tillräckligt gammal för att vara uppvuxen i en annan tid, och jag brukar tänka att om jag skulle åka tillbaks till min barndom och berätta för alla hur vårt samhälle och vår värld har blivit nu så skulle alla ha skjutit sig på fläcken. Det är en mardrömsvärld att leva i nu, om man har fått med sig de värderingar och den världsbild som jag växte upp med. Det enda som räddar mig från mardrömmen är när jag får sova om nätterna…)
Vi hade kunnat ge varandra kärlek och respekt. Se varandra, lyfta varandra, inkludera varandra. Vi hade kunnat vara ödmjuka.
Vi hade kunnat skapa en skola som utgick från barnens förutsättningar, som gav dem självförtroende och kunskap på ett sätt som passade varje individ och fick dem att känna sig värdefulla. På ett sätt som uppmuntrade nyfikenhet och lekfullhet.
Vi hade kunnat prioritera och värdera omtanke, respekt, empati och medmänsklighet.
Vi hade kunnat skapa dagliga uppgifter som byggde på vad vi själva behövde och ville skapa och vad vi ville hjälpa andra med. Som gav varje individ frihet att styra över sitt eget liv och skapa och bidra med det den bäst ville.
Vi hade kunnat föra en vuxen, saklig, öppen och inkluderande diskussion om vad som är rätt och fel och vilka konsekvenser olika handlingar ska få, och sedan se till att löpande följa upp att våra gemensamt överenskomna samlevnadsriktlinjer respekteras, ger önskvärda resultat och får vettiga konsekvenser.
Vi hade kunnat känna vördnad för ålderdomen och de äldre, och skapat respektfull individanpassad omvårdnad där det fanns tid för omtanke och umgänge.
Vi hade kunnat respektera kroppens förutsättningar och använt vår enorma kapacitet att klura ut saker, till att hålla oss friska, starka och välmående både mentalt och fysiskt, och prioriterat välmående och god hälsa för alla. Vi hade kunnat skapa en friskvård/sjukvård/omvårdnad som hade möjlighet att lyssna på och utgå från varje individs behov och situation och ge den tid som behövs till alla som behövde.
Vi hade kunnat sätta omtanken om allt levande före allt annat, men samtidigt bibehålla ödmjukheten inför att allt som lever måste dö och att vi själva bara är en liten tråd i den stora väven.
Vi hade kunnat vara mycket uppmärksamma på om något av det vi gjorde verkade påverka miljön och jorden negativt på något sätt, och då direkt upphöra med det eller ändra vårt beteende.
Vi hade kunnat skita i pengar helt och hållet.
Men inget av det gjorde vi.
(Jag är tillräckligt gammal för att vara uppvuxen i en annan tid, och jag brukar tänka att om jag skulle åka tillbaks till min barndom och berätta för alla hur vårt samhälle och vår värld har blivit nu så skulle alla ha skjutit sig på fläcken. Det är en mardrömsvärld att leva i nu, om man har fått med sig de värderingar och den världsbild som jag växte upp med. Det enda som räddar mig från mardrömmen är när jag får sova om nätterna…)
