”I stridens hetta” säga något…

Jag är med vissas mått mätt snarstucken och lägger vikt vid vad folk säger oavsett vilken sinnesstämning de är i. Man får inget free pass att vara otrevlig mot mig "för att man var arg" eller "inte upprörd över dig men över nåt annat". Varför ska jag sätta mig i situationer gång på annan med folk som behandlar mig på ett sätt jag inte är okej med?

Känner lite som med allt annat som gör mig illa, gör det ont att lägga handen på en spisplatta försöker jag att inte göra om det. Är spisplattan en annan människa så försöker jag hålla avstånd. Är bekymret att jag blir stucken av getingar som kommer in i huset använder jag insektsnät i öppna fönster för att hindra deras framfart. Det är inte fel att skydda sig själv från saker som bevisat att de är smärtsamma (och quite frankly onödiga i mitt liv). Blir folk arga över att jag neutralt beskriver mina gränser för hur jag är okej med att bli behandlad är det deras eget problem att hantera. Gå och var otrevlig mot någon annan, ska du hänga med mig får du vara trevlig. Det är de två valen som finns och som sagt. Tar någon illa upp av att man inte är okej med att vara deras slagpåse är det helt och hållet deras eget problem.

Att en annan vuxen människa försöker uppfostra dig på ett plan i livet som absolut inte påverkar hen själv är ärligt talat skitotrevligt. Hen själv får ju acceptera att ni har olika värderingar och själv ta beslut kring om ni kan samexistera i er nuvarande relationsform eller inte. Man kan säga "Vet du, jag tycker att vi diskuterat det här ämnet färdigt." eller som du redan gjort, påtala att du vet att det är hens åsikt och ptja "vad ska jag göra med informationen" är ett sätt att säga det. Ett annat kan vara att gentle parent personen och fråga nyfiket "i den bästa av världar, vad vill du att det här samtalet ska utmynna i?" sen beroende på svar fylla i "jaha okej. jag kommer fortsätta vara jag oavsett din åsikt kring det hela så jag tänker att vi kan prata om något annat".

Eller nåt. En del människor förtjänar inte att få ta del av ditt innersta du och det här verkar vara en sån.
 
Jag vet inte, folk som jag trott varit nära vänner kan helt out of the blue tycka att jag får skylla mig själv med tanke på den jag är. Det kan liksom börja med att jag inte hittar någon och undrar var de tagit vägen till att jag är kass för jag är ändå bara ute och raggar för den utnyttjande person jag är….

Men det här är ju HELT orimligt! Sådär beter sig inte en vän som bryr sig om en. Om denne har så svårt för hur du vill leva men ändå vill behålla er vänskap och respekterar dig som människa så kommer det inte bara out of the blue och spårar ur helt. I värsta fall händer det första gången det kommer på tal men sedan ber man om ursäkt och ber att få prata om detta i lugn och ro utan dömande för att försöka reda ut sina känslor till en ny situation med någon man bryr sig om.

Att när du ens öppnad munnen anklaga dig för att vara elak, alltså nej ut med de människorna ur ditt liv ❤
 
Jag jag kan tillägga att jag varit (och såklart även är fortfarande) som @karamelldrottningen. Vilket jag insåg för många år sedan och jobbat hårt med jag också.
Det första jag lärde mig var just att alltid be om ursäkt, även om det väl inte var så farligt om det finns chans att det emottagits fel.
Det är en väldig balansgång för mig att stå för min åsikt eller upplevelse i en infekterad situation utan att råka trycka rill någon annan.
Edit: Men det du beskriver låter verkligen inte okej. Där hade jag möjligen kunnat ställa klantiga frågor om det hela, och på så sätt råkat trycka till utan mening.

Det är för mig en lite annan sak som du och @karamelldrottningen beskriver. Ni försöker ta ansvar för ert beteende och lösa det, ingen är faktiskt perfekt! Det tycker jag verkar helt saknas i TS fall.
 
Säger som andra att det som kommer ut "utan filter" är det personen tycker "utan filter"
Poly eller bara flera kks eller celibat osv har INGEN annan med å göra. Så länge du och den/de du har relation med är med på det så är det INGEN annans business what so ever.
SÅ vänner som är så "bittra" och inte kan se utanför "Boxen" är inte mycket till vänner, känns mer som bojsänken enligt mej... DUMPA ;)
 
Jag har en person i min närhet som kan vräka ur sig otroligt jobbiga saker både i affekt och annars. Tyvärr så kan jag inte bara bita ifrån utan får ont i magen, går undan och kommer tyvärr ihåg det långt efter att personen totalt glömt bort vad hen sagt och får ångest över det. Alltså jag vet att hen egentligen inte menar vad hen säger, men tja, säger det ändå när hen vill.

Och nej, jag kan inte säga upp bekantskapen, säga till eller liknande.
 
Jag har en person i min närhet som kan vräka ur sig otroligt jobbiga saker både i affekt och annars. Tyvärr så kan jag inte bara bita ifrån utan får ont i magen, går undan och kommer tyvärr ihåg det långt efter att personen totalt glömt bort vad hen sagt och får ångest över det. Alltså jag vet att hen egentligen inte menar vad hen säger, men tja, säger det ändå när hen vill.

Och nej, jag kan inte säga upp bekantskapen, säga till eller liknande.
Jag minns oförrätter länge väldigt länge. Minns också vad folk käckt ur sig alldeles för tydligt.
Är dessutom osedvanligt långsint

Så att komma och säga till mig att det inte var menat så, eller det var sagt i affekt osv ov. det funkar dåligt. Jag minns exakta ordalydelsen.

De gör mig väldigt noga med vilka jag räknar in i vänkretsen.
 
Jag minns oförrätter länge väldigt länge. Minns också vad folk käckt ur sig alldeles för tydligt.
Är dessutom osedvanligt långsint

Så att komma och säga till mig att det inte var menat så, eller det var sagt i affekt osv ov. det funkar dåligt. Jag minns exakta ordalydelsen.

De gör mig väldigt noga med vilka jag räknar in i vänkretsen.

Jag är inte långsint som så. Jag får bara ont i magen och lite lätt ångest och det svider. Och kommer ihåg vad hen sagt och mår dåligt av det. Hen skulle aldrig be om ursäkt eftersom hen ärligt inte kommer ihåg vad hen sagt i princip direkt efter att hen sagt det. Och jag vet att hen egentligen inte menar något illa eller säger det för att såra.
 
Jag minns oförrätter länge väldigt länge. Minns också vad folk käckt ur sig alldeles för tydligt.
Är dessutom osedvanligt långsint

Så att komma och säga till mig att det inte var menat så, eller det var sagt i affekt osv ov. det funkar dåligt. Jag minns exakta ordalydelsen.

De gör mig väldigt noga med vilka jag räknar in i vänkretsen.
Sån är jag med. Önskar ibland att jag kunde glömma, som många andra verkar kunna göra, men det funkar inte för mig.
 
Ar personen viktig for mig fragar jag direkt nagonting i stil med, "Exact vad menade du med det"? ... jag accepterar att manniskor uttrycker sig fel och att det later som nagot de inte menar, jag gor sjalv det alltfor ofta, men jag accepterar inte att nagon har asikter om mig och mitt leverne och uttrycker det i negativa tonarter annat an om jag fragat vad de tycker (Och de sager det pa ett satt sa det inte ar av ren elakhet).
 
Men det här är ju HELT orimligt! Sådär beter sig inte en vän som bryr sig om en. Om denne har så svårt för hur du vill leva men ändå vill behålla er vänskap och respekterar dig som människa så kommer det inte bara out of the blue och spårar ur helt. I värsta fall händer det första gången det kommer på tal men sedan ber man om ursäkt och ber att få prata om detta i lugn och ro utan dömande för att försöka reda ut sina känslor till en ny situation med någon man bryr sig om.

Att när du ens öppnad munnen anklaga dig för att vara elak, alltså nej ut med de människorna ur ditt liv ❤
Det är ju så här jag önskar det vore! Att någon mer än jag skulle ta upp det och reda ut. Men tar jag upp det efteråt kommer de inte ihåg/de menade inte så/valfri get-out-of-jail-card.

Säger jag då att det sårade mig är jag känslig….
 
Jag minns oförrätter länge väldigt länge. Minns också vad folk käckt ur sig alldeles för tydligt.
Är dessutom osedvanligt långsint

Så att komma och säga till mig att det inte var menat så, eller det var sagt i affekt osv ov. det funkar dåligt. Jag minns exakta ordalydelsen.

De gör mig väldigt noga med vilka jag räknar in i vänkretsen.
Jag kommer oftast ihåg ord för ord och kan ”hålla räkningen” lite men försöker inte göra det men nu är det verkligen för jobbigt och självutplånande.
 
Ar personen viktig for mig fragar jag direkt nagonting i stil med, "Exact vad menade du med det"? ... jag accepterar att manniskor uttrycker sig fel och att det later som nagot de inte menar, jag gor sjalv det alltfor ofta, men jag accepterar inte att nagon har asikter om mig och mitt leverne och uttrycker det i negativa tonarter annat an om jag fragat vad de tycker (Och de sager det pa ett satt sa det inte ar av ren elakhet).
När jag gör det blir jag oftast väldigt sträng i tonfallet och då verkar det eskalera 100 gånger. Det har gjort att jag inte orkar mer men jag känner jag vill säga ifrån på ett bra sätt om det går.
 
Jag säger ingenting jag inte kan stå för efteråt, tycker det finns saker man aldrig säger till en vän, en älskad eller någon annan. Att man är arg är ingen ursäkt, det jag säger när jag är förbannad står jag för även när ilskan runnit av mig. Det finns saker jag aldrig förlåter och det är grymhet, annars är jag inte speciellt långsint utan kan ge andra både en eller flera chanser men till slut så ruttnar jag och klipper kontakten. Vill andra ha min respekt får de även respektera mig och de val jag gör.

Jag köper argument, men det betyder inte att jag ändrar mig eller byter åsikt bara för att någon annan tycker annorlunda än vad jag gör. Jag kan omvärdera och ta ställning till ny information, men folk som bara tycker något utan att argumentera för sin sak eller försöker manipulera mig är inte intressanta i längden.
 
Jag är med vissas mått mätt snarstucken och lägger vikt vid vad folk säger oavsett vilken sinnesstämning de är i. Man får inget free pass att vara otrevlig mot mig "för att man var arg" eller "inte upprörd över dig men över nåt annat". Varför ska jag sätta mig i situationer gång på annan med folk som behandlar mig på ett sätt jag inte är okej med?

Känner lite som med allt annat som gör mig illa, gör det ont att lägga handen på en spisplatta försöker jag att inte göra om det. Är spisplattan en annan människa så försöker jag hålla avstånd. Är bekymret att jag blir stucken av getingar som kommer in i huset använder jag insektsnät i öppna fönster för att hindra deras framfart. Det är inte fel att skydda sig själv från saker som bevisat att de är smärtsamma (och quite frankly onödiga i mitt liv). Blir folk arga över att jag neutralt beskriver mina gränser för hur jag är okej med att bli behandlad är det deras eget problem att hantera. Gå och var otrevlig mot någon annan, ska du hänga med mig får du vara trevlig. Det är de två valen som finns och som sagt. Tar någon illa upp av att man inte är okej med att vara deras slagpåse är det helt och hållet deras eget problem.

Att en annan vuxen människa försöker uppfostra dig på ett plan i livet som absolut inte påverkar hen själv är ärligt talat skitotrevligt. Hen själv får ju acceptera att ni har olika värderingar och själv ta beslut kring om ni kan samexistera i er nuvarande relationsform eller inte. Man kan säga "Vet du, jag tycker att vi diskuterat det här ämnet färdigt." eller som du redan gjort, påtala att du vet att det är hens åsikt och ptja "vad ska jag göra med informationen" är ett sätt att säga det. Ett annat kan vara att gentle parent personen och fråga nyfiket "i den bästa av världar, vad vill du att det här samtalet ska utmynna i?" sen beroende på svar fylla i "jaha okej. jag kommer fortsätta vara jag oavsett din åsikt kring det hela så jag tänker att vi kan prata om något annat".

Eller nåt. En del människor förtjänar inte att få ta del av ditt innersta du och det här verkar vara en sån.
Jag funderar på om de andra klassar in mig i din beskrivning på dig själv här och kanske därför de hugger ännu mer? Funderar ännu mer på om mitt tonfall triggar. Men varför och varför måste de öht säga som de gör?
 
Jag funderar på om de andra klassar in mig i din beskrivning på dig själv här och kanske därför de hugger ännu mer? Funderar ännu mer på om mitt tonfall triggar. Men varför och varför måste de öht säga som de gör?
Att de säger som de gör beror mest troligt på att ni har olika värderingar och att de är gränslösa. För mig spelar det ingen roll om ditt tonfall triggar, att de blir sura över att du sätter en gräns kring hur det är okej att behandla dig är ett tecken på att gränsdragningen behövs. Den dåliga stämningen som kommer efter det är deras ansvar. Hade de backat första gången de insåg att gränsen fanns hade ni inte haft detta bekymmer.

Berikar dessa vänner ditt liv mer än de subtraherar, så att säga?
 
Vilka pissiga vänner, hur gamla är ni?
Jag vet att jag har sårat mina vänner ibland, men det oftast genom att vara frånvarande, dåliga prioriteringar och liknande - absolut inte genom att vara otrevlig och elak.

Själv är jag oftast rätt oblivious och det är hemskt mycket som går över huvudet på mig, jag kommer inte ihåg små oförrätter och blir i princip aldrig arg eller ledsen över tonfall eller små pikar, men någon som beter sig som du beskriver skulle jag fasa ut ur mitt liv med en axelryckning. Inte värt det.
 
Jag funderar på om de andra klassar in mig i din beskrivning på dig själv här och kanske därför de hugger ännu mer? Funderar ännu mer på om mitt tonfall triggar. Men varför och varför måste de öht säga som de gör?
Missade att skriva detta men ärligt talat gör det mig inget om andra tycker jag är snarstucken. Min snarstuckenhet är ju ett direkt resultat av deras otrevlighet. Om någon blir mer otrevlig när de märker att jag tar illa vid mig tänker jag att vi inte är gjorda för att ha någon djupare vänskapsrelation.

Jag tror mer och mer på att du ska styra bort samtalet så neutralt du kan från detta ämne. Man är inte skyldig att diskutera preferenser vad gäller relationsformer med sina vänner och man är absolut inte skyldig att låta ens vänner trycka ner en gång efter annan.
 
Hur allvarligt tar ni på saker som någon annan säger till er i affekt? Hur mycket påverkar situationen runt om? Om det sägs eller skrivs?

Jag har nu ”fått nog” på detta och vill säga ifrån men hur gör man?

Har det senaste fått höra/skrivet till mig att jag är en dålig person som vill ha flera partners och det hade varit OK om de andra tycker att de inte vill ha det. Däremot att de känner de måste tala om för mig att jag är känslokall, jag inte varit kär, jag utnyttjar andra osv pga den jag är känns och jag känner ju så gentemot mig själv också delvis plus att jag känner mig enormt ensam i situationen. Jag har ingen förutom någon på buke som jag vet om ens har haft tanken på fler partners.

Byta vänner känns som typ det enda att göra om jag inte vill säga ifrån, så nu vill jag se hur jag kan stå upp för mig och om det inte går hamnar jag i samma sits (vänbyte), men då iallafall gett mig själv lite upprättelse. Jag är alltså inte ute efter annat än att markera att du får tycka så men gör det inte till en egenskap hos mig. Du skrev detta och det sårade mig är också en sak jag vill markera.
Är det verkligen sagt i affekt?
Det där låter ju mer genomtänkt.
Hade faktiskt inte saknat kompisar som ska blanda sig i på den nivån, finns bättre folk :)

Och för att svara på frågan så nej jag tar inte åt mig särskilt mycket av vad folk säger när dom är upprörda ofta menar dom inte ens en bråkdel av vad dom säger , dock hade jag som sagt dissat dina vänner, inte just för dom sagt något i affekt utan mer att dom är på en nivå där min integritet satt stopp.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Relationer Hejhopp. Bönar och ber efter nått svar från någon klok människa med lite livs erfarenhet. Har visserligen lite själv betoning på lite...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 646
Senast: Mabuse
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 781
Senast: Sasse
·
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 857
  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
38 173
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vi som letar hus
  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Sommarföräldrar 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp