Inbilla sig att man har ont?

[millan10]

Känner mig rätt uppgiven just nu..
Har haft ont i ryggen i ca ett halvår. Har gått hos sjukgymnast som inte hjälpt och läkarna vet inte själva vad det beror på. Det gör mer ont ibland och ibland mindre, men jag känner alltid av det. Börjar fundera på om det är så att jag inbillar mig att jag har ont, men har själv svårt att tro det. Smärtan förvärrades t.ex under en period efter en komplikation. Jag önskar att man hittar en lösning på det snart för det är jobbigt att gå med det. Det påverkar ju ens dagliga liv och gör det svårare att koncentrera sig. Ville nog egentligen inget speciellt med den här tråden. Är mest trött...
Får tänka att det finns andra som har det värre.

Kan man inbilla sig ihållande smärta?

 

[Mitrolle]

Har du varit hos kiropraktor eller naprapat eller liknande? Om inte, se till att prova det!

 

[Tassetass]

Är du säker på att det är ryggen som är problemet? Vissa magproblem kan ge smärtor som sitter mer i ryggen än själva magen.

 

[skiesabove]

Jag vet inte om jag har nått i kläm men får sen en ridolycka för mer än ett år sen vansinnig muskelkramp på vänster korsrygg ibland. Kräk-gråt-skrik-ont, typ sendrag. Läkare och sjukgymnast har konstaterat att inget är "fel" med skelett, leder, nervbanor eyc, det är "bara" muskulärt. Träning och när jag får känningar värma med ylle/liniment/sätesvärmaren samt att tänka på hur jag går/står/sitter hjälper. Bra kontorsstol, variera ställning, inte bli kall om rygg/midja. Med några enkla knep kan jag stoppa det innan det hinner gå för långt. Stressar jag mycket så spänner jag mig och då är risken hög för ajaj.

Vad är det för typ av ont du får? Vad gör det bättre/sämre? Hur började det?

 

[Cydonia]

Har du fått ryggen röntgad?

 

[millan10]

Det började med att jag fick ont mellan mina skulderblad. Denna värk kom liksom smygandes. Känns som en molande, något tryckande smärta. Denna värken förvärras då jag anstränger mig, t.ex om jag är ute och springer. Fick ta ett ryggmärgsprov nu i somras för att utesluta att det inte berodde på borrelia som jag nyligen haft. Provet visade att jag var frisk, men jag fick extremt ont i nedre delen av ryggen där de hade gjort sticket. Fick åka in akut för smärtlindring. Sen avtog värken något, men hade väldigt ont i drygt en vecka. Försökte ändå röra på mig och hålla igång så mycket som jag orkade. Har fortfarande ont i nedre delen av ryggen där de tog provet. Inte lika kraftig smärta, men det känns som ett tryck ungefär i det området där de tog provet. När jag åkte in gissade läkarna på en eventuell blödning, men inget mer gjordes. Så nu har jag gått på sjukgymnastik i ett antal månader vilket har gjort mig starkare i ryggen och något smidigare, men smärtan har inte blivit bättre. Fick tom mer ont i nedre delen av ryggen när jag gjorde en viss övning, men vi har nu tagit bort den.

Man vill inte göra en röntgen på mig förrän man vet vad det är man letar efter, vilket de i nuläget inte vet. De vill inte utsätta en för onödig strålning.

 

[millan10]

Känner mer eller mindre av smärtan hela tiden. Känner väl av den minst om jag inte behöver röra på mig så mycket. Värst blir det vid fysisk ansträngning och när jag sitter ner. Ibland när jag även ligger ner. Har ibland vaknat av att det göt ont och har då haft svårt att somna om. Hjälper inte med Ipren eller Alvedon att ta bort smärtan.

 

[Aliche]

Säger som andra, gå till en riktigt riktigt duktig och erfaren kiropraktor eller naprapat. Men det är superviktigt att de kan visa var de gått sin utbildning, hur länge de jobbat, erfarenheter innan du bestämmer dig för det finns många klåpare inom det här området precis som med all alternativbehandling. Jag vet inte var du bor men om du bor i eller nära Sthlm kan du PM:a mig för en fantastisk naprapat som jag går hos

 

[Askur]

Får man fråga vad du jobbar med?

 

[Teilani]

Har du en bra säng? Bra skor? Bär du väska/ryggsäck? Sitter du rakt när du sitter och gör någonting, ex kör bil?

Det är jättebra att du har kontakt med sjukgymnast, om du inte känner att det hjälper skulle jag prova att byta faktiskt. Precis som det kan vara bra att träffa flera läkare, för olika människor ser olika saker även om de har samma utbildning.

 

[aprilmaj]

Igår på P1 kl 15 sände de ett program om kronisk smärta. Jag hörde bara en bit av det, men så här står det i radiotablån:

"- Acceptera smärtan? Det kändes som att jag skulle ge upp, bara lägga mig ner och dö, säger Måna Barsch. Hon har haft kroniska smärtor sedan hon var barn, men har lyckats förändra sitt liv och synen på smärtan.
ACT, acceptence and commitment theory är en relativt ny psykologisk metod mot långvarig smärta. Behandlingen bygger på att det inte går att bli av med smärtan, men däremot kan man bygga upp nya mål och nya sätt att leva med den."

Samtidigt blir jag förbannad - ska man bara "nöja sig" med att gå omkring och ha ont?

 

[cherie]

@aprilmaj ACT handlar inte riktigt om att nöja sig, men jag förstår att det uppfattas så till en början. Ordet acceptans har i folkmun blivit något negativt, att man ger upp. Så ses, används och definieras inte begreppet inom psykologin. ACT handlar mycket om att våga och kunna fortsätta leva sitt liv i den riktning man vill, trots sin smära.

Som jag förstått det så verkar det finnas många smärttillstånd som vi inte förstår varför de uppkommer (forskning pågår väl ständigt, forskning på råttor tror jag skapat teorier kring tex central sensitisering) och som vi inte kan behandla effektivt med tex läkemedel eller operationer. Det är självklart hemskt och otroligt påfrestande att leva med smärta, men hur gör vi med de individer där en biomedicinsk behandling faktiskt inte kan eliminera smärtan? Det är här terapier som ACT kommer in, inte tidigare. Forskningen är i sin linda men minskad smärtupplevelse verkar vara en sekundär följd av terapin, även om det inte är det primära målet med terapin.

Vi vet idag att smärta har en stark psykosocial komponent, smärta är inte enbart en biologisk input som många kanske tänker sig (i fysiopodden pratade de om detta för något år sedan, smärta och neuromatrix tror jag avsnittet hette). Det gäller egentligen all typ av smärta, men blir kanske mest relevant vid långvarig sådan. Det betyder dock inte att smärtan är inbillad, smärta är ALLTID en subjektiv upplevelse. Har du ont, så har du ont. Men både biologiska och psykosociala faktorer väger in.

 

[millan10]

Försöker svara alla:
Bra säng har jag. Studerar så sitter ju stilla en del. Men man får resa på sig ibland och röra sig. Har fått en bättre hållning nu efter att jag börjat på sjukgymnastiken och känner mig mer avslappnad i ryggen, men har som sagt fortfarande ont. Hos läkaren tyckte de inte att jag var spänd i musklerna vilket gjorde de något förvånade. Jag brukar använda ryggsäck.

När jag sitter ner sitter jag rakt, fast det gör ont. De längre passen man måste sitta ner är de mest plågsamma. Då måste man ändra läge rätt ofta för annars gör det ont.

Eftersom jag eller någon annan inte vet vad smärtan beror på har jag börjat spekulera i om det beror på något psykisk. Att jag är stressad och på så sätt spänner mig. Men jag känner mig inte stressad. Mår faktiskt bättre ny psykiskt än vad jag gjorde i början av året.

 

[aprilmaj]

@aprilmaj ACT handlar inte riktigt om att nöja sig, men jag förstår att det uppfattas så till en början. Ordet acceptans har i folkmun blivit något negativt, att man ger upp. Så ses, används och definieras inte begreppet inom psykologin. ACT handlar mycket om att våga och kunna fortsätta leva sitt liv i den riktning man vill, trots sin smära.

Som jag förstått det så verkar det finnas många smärttillstånd som vi inte förstår varför de uppkommer (forskning pågår väl ständigt, forskning på råttor tror jag skapat teorier kring tex central sensitisering) och som vi inte kan behandla effektivt med tex läkemedel eller operationer. Det är självklart hemskt och otroligt påfrestande att leva med smärta, men hur gör vi med de individer där en biomedicinsk behandling faktiskt inte kan eliminera smärtan? Det är här terapier som ACT kommer in, inte tidigare. Forskningen är i sin linda men minskad smärtupplevelse verkar vara en sekundär följd av terapin, även om det inte är det primära målet med terapin.

Vi vet idag att smärta har en stark psykosocial komponent, smärta är inte enbart en biologisk input som många kanske tänker sig (i fysiopodden pratade de om detta för något år sedan, smärta och neuromatrix tror jag avsnittet hette). Det gäller egentligen all typ av smärta, men blir kanske mest relevant vid långvarig sådan. Det betyder dock inte att smärtan är inbillad, smärta är ALLTID en subjektiv upplevelse. Har du ont, så har du ont. Men både biologiska och psykosociala faktorer väger in.

Tack för att du redde ut begreppen! Det är självfallet bra när man får hjälp att hantera en smärta som man inte kan göra något åt. Det håller jag helt med om. Anledningen till att jag reagerade var för att jag kom att tänka på när en kollega länge gick med ryggsmärtor som man inte hittade någon orsak till. Sedan började hen leta alternativ på egen hand och hittade en sjukgymnast+ytterligare någon utbildning som via röntgenplåtarna upptäckte någon som läkarna inte observerat. När detta åtgärdades, så var smärta borta.

Eller när jag själv länge gick med endometrios (fruktansvärda smärtor), men bytte gynekolog och blev opererad och har sedan dess inte haft några problem.