Inbillning, önsketänkande eller faktum?

[Jegra]

Känner ni till radioprogrammet "Spanarna" på P3? Det här är lite av en spaning, inget fakta utan mer bara något jag tycker mig ha observerat, nu vill jag höra med er vad ni tror...

Sitter och tittar på hoppningen på TV2, i pausen inför omhoppningen visar de ett inslag där Kyra Kyrklund pratar lite om dressyr. De är i ridhuset och Jan Brink och Briar är på plats för ett träningspass.

Jag ska inte sticka under stol med att jag inte gillat Jan Brink. Tycker han varit hård i handen och Briar har bara sprätt omkring och fått en massa poäng för sina frambenslyft. Lite omedvetet har jag noterat att han har förändrats men jag har envisats med att inte tycka något han gör är bra.

Så var jag på Globen i advent och tittade på küren. Jan Brink och Briar såg trevligare ut än vad jag minns dem och jag inser till slut att jag nog får börja omvärdera min åsikt om dem, i alla fall på vissa områden. Tittade på de svenska ekipagen, och även om jag tycker de har väldigt ojämn kvalitet var de flesta hästarna betydligt öppnare i formen än t.ex. de tyska ekipagen. Kyra och Andiamo fick mitt hjärta att smälta, så fin kontakt, så fin passage, tyvärr lite brist i piaffen enligt min smak men man kan väl inte få allt..

Och nu på TV ser det himla trevligt ut, nåja, handen är fortfarande lite hård, lite mycket belastningssits ibland och en sporre i "piruettknappen" bak i flanken, fast då är ju jag en sån där nördig typ som ska rida på blank stång.. Då plötsligt kommer en piaff, taktmässig, satt och fin, och man ser tydligt hur Jan Brink vinklar sitt bäcken istället för att luta sig bakåt.

Alltså, är det bara jag som inbillar mig och inte sett det här tidigare för jag har varit så "insnöad" på mitt eget, eller har det hänt någonting i dressyrvärlden?

Kan det vara så att vi har sådan tur att vi ser en trend nu? En trend där gränsen mellan "oss barockare/akademiker" och "tävlingsvärlden" sakta börjar suddas ut? Och nu menar jag inte bara att "tävlarna" ska anamma "vårt" sätt att tänka, utan att vi också börjar se på tävlingsdressyren med mer förlåtande ögon?

Så, har jag inbillningssjuka? Eller är det önsketänkande som grundar sig i att jag är så övertygad om "min" inriktnings förträfflighet? Eller har det verkligen HÄNT något?

*hoppas, hoppas, hoppas*

 

[Snorkis]

Ja du Jegra, det är nog lite önsketänkande från din sida

Tävlingsdressyren har nog inte förändrats så mycket mot AR-hållet, det är snarare så att du har blivit kunnigare och tränat ditt öga mer, så du kan uppfatta detaljer som du inte såg tidigare. På toppen skiljer sig inte TD så hemskt mysket från AR, det är längre ner skillnaderna är stora.

Det är också en enorm skillnad på att se en toppryttare inne på tävlingsbanan, och att se samma ryttare träna i mer avspänd miljö, den oerhörda pressen på både häst och ryttare under tävling är inte där.

Men visst, det är alltid positivt att se minsta lilla steg mot en hästvänligare ridning.

 

[Spider84]

Fast jag kan också tycka att vissa ekipage "känns" bättre på vissa punkter. Dock långt ifrån alla.

Så man kan ju hoppas att det börjar gå åt ett annat håll.

Men jag forsätter att stänga av tv'n rätt kvickt när dressyren kommer på för det tar bara några få minuter innan jag sitter och svär och gormar för mig själv.

 

[Snorkis]

Man ser bara det man vill se. Jegra har tydligen kommit så långt att hon kan analysera det hon ser, medans andra bara ser det dåliga hos TD-ryttarna och ser alla AR-ryttare med rosa glasögon.

 

[Spider84]

Jadå Snorkis "lilla"...

 

[psychogrrl]

Ja, jag kan nog hålla med. Inte för att jag tittar mycket på dressyr (visas ju knappt något på tv), men ändå.

Jag har heller inte gillat Brink och Briar tidigare. När jag såg dom i Globen (på tv) såg man verkligen att de utvecklats, jag blev positivt överaskad.

Om tävlingsvärlden har förändrats vet jag inte. Jag har för lite kunskap i hur den sett ut förut och hur den ser ut nu. Däremot kanske de börjar titta lite mer på TR nu?

 

[Jegra]

Det var väl det jag misstänkte... *insnöad önsketänkare*

Jag skulle inte säga att det förändrats åt AR-hållet, men nog har det förändrats? Jag skulle säga att man inom tävlingsdressyren snarare har omvärderat sin egen ridning en del och börjat titta med nya ögon på den klassiska läran, t.ex. Steinbrecht - katalyserat genom erkända moderna tränare t.ex. Balkenhol. Inte för att man tycker att man gjort så vansinnigt fel tidigare utan för att man hela tiden vill utvecklas. Kanske har vågen av klassisk/alternativ/barock dressyr hjälpt till att sätta fart på det hela, men jag tror nog inte vi kan ta åt oss någon större ära egentligen... :-)

Sen tycker jag ju fortsatt att det finns en hel del kvar att göra inom tävlingsdressyren för att den ska bli riktigt trevlig att titta på igen. Fast där har man ju det faktum att jag som akademiker och tävlingsryttarna faktiskt har lite olika mål.

Kan man kanske säga att det är en kombination av önsketänkande och faktum? Faktum är att något har hänt, och jag önsketänker att mitt (ytterst) lilla bidrag med engagemang - tillsammans med alla andra - faktiskt har påverkat?

*jag VILL rädda världen*

 

[Antti]

Nog har den ifrågasättande debatten runt om i världen fått viss genomslag i toppen. Dom är nog också känsliga för allt skit det skrivs om dom.
Att dom nu börjar gå tillbaka till mera riktig ridning måste väl uppmuntas. Sen kanske dom även tar hästar som är bättre än vad dom har idag. Sån nån sekund å TV det ni talar om. Man kan inte påstå att Briar direkt jobbade bakifrån. Men med den typen av häst så får man ändå vara nöjd. Dom är inte prefetkta för finridning
Ett vanligt mistag många gör är att påstå att tex. strömsholm inte kan något. Det är inte helt sant. Felet är snarare dom som kommer dit. De har inte förmåga.
Dom vet mycket väl hur den klassiska dressyren är tänkt att vata. Men att komma dit med elevmaterialet och hästmaterialet kan vara svårt.
Tyvärr så får utbildare all kerdit för dåliga elever men inte för dom som gör bra. Där är eleven snabb med att ta all ära.
Kyra får ros och ris allt efter vad folk har sett, men jag tror att hon är en av dom bättre ändå.
En sak som ni kommer att bli varse om sen är att när eran första häst är förbrukad och ni ska börja på nästa så går det inte lika bra.
För den första lär man sig på och gör ett gedignare jobb med än no.2. Se runt om i tävlingsvärlden, många försvinner för gott efter att den förta hästen är borta. Så även här i AR.
Att ta fram häst efter häst är något som få kan.
Väntar på BB vad som ska komma efter den prickiga.

 

[Snorkis]

Ett vanligt mistag många gör är att påstå att tex. strömsholm inte kan något

Sitter kunskapen i institutionen? Har väggarna sugit åt sig den under årens lopp

 

[Annas]

För min del har jag bara blivit bättre och bättre för varje häst jag ägt...

Jag inbillar mig att det tvärtom är så att man vet vad man vill åstadkomma när man börjar på nästa häst, och därmed gör rätt från början. De flesta allvarliga felen har man redan gjort på tidigare hästar. Men givetvis lär man så länge man lever och jag har säkert massor av saker jag kommer att göra fel i framtiden, både med nuvarande och framtida hästar...

 

[orion_x]

Hm , jag kan inte heller hålla med om att man blir sämre med nästa häst. Nu kan ju jag inte göra några jämförelser med AR, men de ponnytravare jag har haft har bara blivit bättre och bättre. Unghästarna har varit med och slagits mer och mer bland de bästa och toppen på grädden var förra året med en ponny som var sveriges tredje snabbaste treåring. Så jag kan inte alls hålla med. Man lär av gamla misstag och blir bara bättre.

 

[Bambe]

Jag gissar att Antti syftar på många tävlingsryttare, som har stora framgångar på en häst, men som sen aldrig lyckas komma tillbaka på en annan häst. Det finns många exempel på det. Det är inte alltid av brist på hästmaterial dom inte lyckas.

 

[Annas]

Kan det inte bara vara att de är mätta på det hela? Om man redan har "vunnit allt" med en häst har man kanske inte längre motivationen att satsa lika högt med nästa häst, även om det inte innebär att man vill sluta med ridningen för det? Gäller inte det isåfall alla sporter och idrottsmän?

 

[Bambe]

Det är möjligt att en del känner så, men det finns exempel på många som verkligen har försökt men inte lyckats komma tillbaka. För att ta ett exempel på någon som verkligen vunnit allt, se på Nicole Uphoff. Hon har haft massor med dyra lovande förmågor i sitt stall, men har aldrig lyckats få någon i närheten av det Rembrandt gjorde.

 

[Antti]

Hur menar du att en ponny kan vara sveriges snabbaste?
Och vad har du tillfört som den i så fall inte hade i snabbhet?

 

[Jegra]

Det där med häst nummer två stämmer nog i vissa fall - dock inte alltid, men jag undrar om det inte är så att det är skillnad på vilken nivå man rider.

Är man på basnivå/normalnivå - eller vad man ska kalla det - kommer sannolikt lyckas bättre med häst nummer två, då man lärt sig massor av första hästen. Om man rider högre upp i svårighetsgrad kan det nog vara så att man gjorde ett gedignare jobb med första hästen, men det KAN ju faktiskt vara så att andra aspekter också spelar in, t.ex. kvaliteten på hästen och det faktum att det blir kitsligare med detaljerna när man kommit en bit.

 

[true_blue]

Harry Boldt som red Rembrandt tre dagar per vecka har flyttat till Australien.T_B

 

[Carmenzita]

Du kanske inte är nyfrälst längre? :smirk: God ridning är alltid god ridning. Även toppryttarna utvecklas hela tiden. Läs förresten gärna intervjun med Briars uppfödare i Ridsport, där han kommenterar det ni barockare så föraktfullt brukar kalla bensprattel. Mycket intressant. Han kallar det luftighet. Ni kallar det bensprattel. Undrar vem som är närmast sanningen? Mitt halvblod skulle ALDRIG kunna få till det där bensprattlet i alla fall.

 

[elbereth]

Luftighet/sprattel är fint enligt min åsikt. Gränsen mellan bra luftighet och onyttigt bensprattel ser man när man tittar på bakdelen. Är den med så kan man kanske kalla det luftighet, annars är det bara sprattel.

elbereth, vars häst inte sprattlar varken med eller utan bakdel ens om jag ville

 

[Carmenzita]

Själv har jag svårt att förstå hur hästen rent FYSISKT gör när den sprattlar med frambenen utan att ha vikt förlagd bakåt, som man ofta hör akademiska ryttare säga. Bensprattel fram borde i mina ögon vara omöjligt om hästen inte lagt vikten bakåt.