Ingen lugn och ro.....

[Stephan]

Jag har en kastrerad hankatt (12 år) som heter Hassan. Han var i princip vildkatt när vi fick honom (pappan var en ladugårdskatt som ingen vågade gå nära).
Han har alltid varit skygg och bara tytt sig till oss i familjen. Sina första 11 år var han innekatt utan problem. Efter att ha bott i hus 1 år, så har vi återigen flyttat till lägenhet. Då började problemen.....
Under året som utekatt blev han mycket modigare och mer sällskaplig mot främlingar. När vi nu flyttade till lägenhet igen, kan vi inte ha honom ute. Det är mitt i stan' och det går bara inte. Nu skriker han varje kväll och tidigt varje morgon. Det är alldeles solklart att han längtar ut, men det hjälper inte att gå med honom i sele...

Jag har hört att andra i liknande situationer varit tvungna att ta bort katten, med det vill vi absolut inte göra! Är det någon som vet om man kan ge honom nån medicin (lugnande eller så) för att han ska kunna koppla av på nätterna? Han är så gammal så det borde inte vara nån fara med det?

 

[Midi]

Sv: Ingen lugn och ro.....

Som jag ser det finns det två alternativ.
1. Ni tar bort honom
2. Ni ger bort honom till ngn på landet eller så flyttar ni ut igen.

Att ge en frisk katt medicin bara för att människorna inte orkar med att han skriker är ju verkligen sjukt. Katten bryts ju ner psykiskt. Det är mycket farligare att ge gamla katter lugnande än yngre katter. Det sägs ju att djuren inte ska styra ens liv. Kanske e det så, men man måste ta hänsyn och ansvar för deras välmående. Har man en katt som hatar att vara inomhus hela tiden, flyttar man inte ngnstans där det är så.
Varje gång jag flyttat har jag tänkt på katten i första hand. Kan han gå ut? Är nej på den frågan flyttar jag inte dit.

Han har fått mersmak på ute-livet helt enkelt.

 

[Reykur]

Sv: Ingen lugn och ro.....

Feliway (eller vad det heter?) kanske hjälper?
Det kan nog lugna sig om du låter det gå en stund..

 

[Stephan]

Sv: Ingen lugn och ro.....

Jonna har nog rätt.... Blev lite desperat bara..

I natt kl 2 fick vi nog av skrikandet och öppnade balkongdörren. Vi bor en halvtrappa upp så han hoppade ut direkt. Vi står inte ut med skrikandet och inte heller med att se honom så olycklig.

Trots alla risker med att springa lös mitt i stan', så är det kanske bättre att han får göra det (och vara glad), än att han ska leva några år längre, men vara olycklig...