En av de viktigaste ingredienserna i livet, enligt nån forskning jag läste om nyligen (och nog visste innan också), är kärlek och närhet. Fattas de ingredienserna är det väl ganska givet att man inte är lycklig. Klart det finns undantag - men gäller de flesta.
och ja, det är tragiskt att det finns de som är så olyckliga med att vara ensamma, men det är nog inte det vanligaste att man hellre är död än singel och min tanke är nog att känner man så, så behöver man professionell hjälp och inte bli skriven på näsan att det är "fel" att känna så.Sen får man räkna in samhällets förväntningar på en också. Som 25-årig singel, utan att någonsin varit i ett förhållande så står jag väldigt mycket utanför normen i min bekantskapskrets, för att inte tala om min familj! Vi är tre kusiner som är födda 92, de andra två har antingen ett barn eller ett barn och nummer två på väg. Alltså ett ganska "normalt" villa-volvo-vovve-liv. Pressen att inte ha någon och att vara "ensam" tynger ganska mycket det också (vill inte tala för alla här, men det är också ett perspektiv).
"Bra Sverige" på sista stycket där, men jag tror ni förstår vad jag menar, även om jag lyckats skriva uppfylld ungefär trehundra gånger
Blanda inte in mig i det här!!
Jag känner också stor skillnad på kramar och kramar. En kram är alltid bra, men en kram från en älskad partner ärAlla är vi olika, för mig är det skillnad i känsla på kramar jag får av vänner mot kramar jag får av en sexpartner/partner och jag tror inte jag är ensam om att tycka det är skillnader heller, men om alla kramar känns likadana som de kramar du får av en partner oavsett vem som kramar dig, så good for you
Har jag gjort det?
Det var mig veterligen inte du som uttryckte sådant. Jag har inte skrivit någon på näsan om att det är fel att känna på ett visst sätt. Uppfattar man det så, så har man läst in mer i det jag sagt än vad jag faktiskt sagt (och menat).Alla är vi olika, för mig är det skillnad i känsla på kramar jag får av vänner mot kramar jag får av en sexpartner/partner och jag tror inte jag är ensam om att tycka det är skillnader heller, men om alla kramar känns likadana som de kramar du får av en partner oavsett vem som kramar dig, så good for you
Du citerade mitt inlägg då du skrev det - som att du svarade till mig.Har jag gjort det?
Jag har inte skrivit någon på näsan om att det är fel att känna på ett visst sätt. Uppfattar man det så, så har man läst in mer i det jag sagt än vad jag faktiskt sagt (och menat).
Vilket inte betyder att jag menade att du sagt just det. Vi snackar liksom rent allmänt om relationers betydelse.
Håller med detta helt och hållet, samma dilemma för mig med. Jag har fina vänner, men dom är så upptagna med egna liv att dom inte har den samma tiden som jag skulle vilje ha, nu då jag är singel. Dom är upptagna mycket med eget, och som singel har jag ett större behov av socialt umgänge. Jag är bra på att göra saker själv, men jag gillar att umgås och prata med folk. Så dags att hitta nya vänner
(som är singel) OHMin katastrofala dejt i torsdags då.
Vi har hade haft en väldigt trevlig kontakt i ett par dagar på HP och kik innan vi sågs, snackat om allt möjligt och inga dick picks. Så skulle vi då ses och han ville se hur jag bodde så jag bröt min vana att inte låta någon jag inte träffat tidigare komma hit och vi skulle grilla tillsammans.
Han kändes väldigt stel när han kom hit, klagade på min hund flera gånger medan vi stod ute och pratade och sa att han hade ADHD för att jag lät honom springa på tomten och skälla på traktorn som harvade ute på fälten. Sen vill han äta och eftersom glöden var klar gick jag in för att ta ut maten när jag hör något ljud ute och jag frågar om han ropade på mig? Ja, min hund hade helt oprovocerat huggit honom två ggr i armen!
Jag fattar ingenting, ber självklart om ursäkt, min hund har aldrig gjort något sådant och jag hade självklart inte bjudit hem honom om jag trott något sådant skulle hända. Till svar får jag att han ställer sig tvivlande till det jag säger. Jag fattar fortfarande inte om han tror att jag skulle bjuda hem honom om jag har en hund som bits och jag har haft olika hantverkare här som utan tvekan gått in på tomten med min hund lös utan att de blivit bitna.
Han gapar och svär, menar på att jackan är förstörd men jag ser ingenting och han vänder på klacken och drar. Ringer mig från bilen, påstår att han måste uppsöka läkare och jackan går inte att få tag på i Sverige när jag säger att han får köpa en ny och ge mig kvittot + den trasiga jackan. Han säger han borde polisanmäla mig så de kommer och skjuter min hund och jag fortsätter att be om ursäkt, säger att jag självklart ska ersätta honom och om han vill anmäla mig så kan jag inte göra något åt det.
Senare skriver jag återigen att jag självklart ska ersätta honom för allt, både jacka och läkare och att jag vill ha hans uppgifter så jag kan ta det med försäkringsbolaget men har inte hört ett ljud från honom efter det.
Jag vet inte om jag är så sugen på att dejta någon efter det här. Det är rätt skönt att slippa diverse puckon.
Min katastrofala dejt i torsdags då.
Vi har hade haft en väldigt trevlig kontakt i ett par dagar på HP och kik innan vi sågs, snackat om allt möjligt och inga dick picks. Så skulle vi då ses och han ville se hur jag bodde så jag bröt min vana att inte låta någon jag inte träffat tidigare komma hit och vi skulle grilla tillsammans.
Han kändes väldigt stel när han kom hit, klagade på min hund flera gånger medan vi stod ute och pratade och sa att han hade ADHD för att jag lät honom springa på tomten och skälla på traktorn som harvade ute på fälten. Sen vill han äta och eftersom glöden var klar gick jag in för att ta ut maten när jag hör något ljud ute och jag frågar om han ropade på mig? Ja, min hund hade helt oprovocerat huggit honom två ggr i armen!
Jag fattar ingenting, ber självklart om ursäkt, min hund har aldrig gjort något sådant och jag hade självklart inte bjudit hem honom om jag trott något sådant skulle hända. Till svar får jag att han ställer sig tvivlande till det jag säger. Jag fattar fortfarande inte om han tror att jag skulle bjuda hem honom om jag har en hund som bits och jag har haft olika hantverkare här som utan tvekan gått in på tomten med min hund lös utan att de blivit bitna.
Han gapar och svär, menar på att jackan är förstörd men jag ser ingenting och han vänder på klacken och drar. Ringer mig från bilen, påstår att han måste uppsöka läkare och jackan går inte att få tag på i Sverige när jag säger att han får köpa en ny och ge mig kvittot + den trasiga jackan. Han säger han borde polisanmäla mig så de kommer och skjuter min hund och jag fortsätter att be om ursäkt, säger att jag självklart ska ersätta honom och om han vill anmäla mig så kan jag inte göra något åt det.
Senare skriver jag återigen att jag självklart ska ersätta honom för allt, både jacka och läkare och att jag vill ha hans uppgifter så jag kan ta det med försäkringsbolaget men har inte hört ett ljud från honom efter det.
Jag vet inte om jag är så sugen på att dejta någon efter det här. Det är rätt skönt att slippa diverse puckon.
Min katastrofala dejt i torsdags då.
Vi har hade haft en väldigt trevlig kontakt i ett par dagar på HP och kik innan vi sågs, snackat om allt möjligt och inga dick picks. Så skulle vi då ses och han ville se hur jag bodde så jag bröt min vana att inte låta någon jag inte träffat tidigare komma hit och vi skulle grilla tillsammans.
Han kändes väldigt stel när han kom hit, klagade på min hund flera gånger medan vi stod ute och pratade och sa att han hade ADHD för att jag lät honom springa på tomten och skälla på traktorn som harvade ute på fälten. Sen vill han äta och eftersom glöden var klar gick jag in för att ta ut maten när jag hör något ljud ute och jag frågar om han ropade på mig? Ja, min hund hade helt oprovocerat huggit honom två ggr i armen!
Jag fattar ingenting, ber självklart om ursäkt, min hund har aldrig gjort något sådant och jag hade självklart inte bjudit hem honom om jag trott något sådant skulle hända. Till svar får jag att han ställer sig tvivlande till det jag säger. Jag fattar fortfarande inte om han tror att jag skulle bjuda hem honom om jag har en hund som bits och jag har haft olika hantverkare här som utan tvekan gått in på tomten med min hund lös utan att de blivit bitna.
Han gapar och svär, menar på att jackan är förstörd men jag ser ingenting och han vänder på klacken och drar. Ringer mig från bilen, påstår att han måste uppsöka läkare och jackan går inte att få tag på i Sverige när jag säger att han får köpa en ny och ge mig kvittot + den trasiga jackan. Han säger han borde polisanmäla mig så de kommer och skjuter min hund och jag fortsätter att be om ursäkt, säger att jag självklart ska ersätta honom och om han vill anmäla mig så kan jag inte göra något åt det.
Senare skriver jag återigen att jag självklart ska ersätta honom för allt, både jacka och läkare och att jag vill ha hans uppgifter så jag kan ta det med försäkringsbolaget men har inte hört ett ljud från honom efter det.
Jag vet inte om jag är så sugen på att dejta någon efter det här. Det är rätt skönt att slippa diverse puckon.
