Introducera ny katt

Roheryn

Trådstartare
Jag har lovat att på prov ta emot en omplaceringskatt. Frågan är hur vi på bästa sätt introducerar honom till familjens befintliga djur, en hund och en katt? Katten som flyttar in är van vid både hundar och andra katter, vår katt har inte träffat andra katter sedan hon flyttade in hos oss. Vår hund är givetvis kattvan eftersom det redan finns katt i familjen. Hur gör vi för att på bästa sätt introducera nykomlingen i familjen? Vi har honom som sagt på prov så det är möjligt att lämna tillbaka honom om det inte alls funkar, men det bästa vore såklart om allt gick smidigt och lätt! :)
 
Jag gjorde så att första dygnet var mina nya instängda i ett rum för att vänja sig vid mig, jag var med dom nästan hela dygnet. Dagen därpå öppnade jag dörren men hade ett galler i dörröppningen. Så kunde nya och gamla katten titta och nosa på varandra utan att komma åt varandra. Nya var nyfiken och gamla med men han fräste lite ibland som säkerhet. Eftersom det gick rätt bra ich de på kvällen åt sin mat bredvid varandra, men på varsin sida av gallret, tog jag bort gallret dag 3. Förutom lite fräs var det lugnt och redan dag 4 tog gammelkatten hand om de nya små.

Nu är de bästa vänner. Nu kom katt nr 1 från ett katthem (där han bott i 3 år) och var van bo med andra nya även om han bott med bara sin syster i 4 år hos mig och han trivdes inte själv (systern dog hastigt i sjukdom) och de nya var också vana vid nya katter, kom från en katthjälp som räddar hittekatter, de var dock ovana vid människor.
20220825_211619.jpg
 
Nu är nykomlingen här! Och jag får väl säga att det går - sådär....

Han har bestämt sig för att han bor i mitt sovrum, det är helt fine såhär i början tycker jag, så han har mat o vatten där och lådan står precis utanför, han hittar till den och använder den. Vår andra katt har fått en ny låda som står i hallen och får sin mat i köket som vanligt. Nykomlingen har också börjat gå kortare upptäcktsrundor i övriga huset... Dock så morrar och väser han om hunden eller andra katten kommer in i sovrummet när han är där eller om han träffar på dem på upptäcktsrundorna (och då morrar de tillbaka). Det känner jag blir lite av ett problem när jag är ensam hemma med djuren, då ffa hunden är van vid att sova med sällskap. Tycker också synd om min andra katt som tidigare ofta kommit och lagt sig i min säng frampå småtimmarna - nu vaktas den av en morrande nykomling och hon vågar inte gå dit...

Nya katten är väldigt social med oss människor, blir jätteglad när vi kommer in i sovrummet, spinner, ska bli klappad och vill vara nära. Inser att han kankse känner sig ensam, han har bott i ett hus som på sista tiden stått tomt och bara haft tillsyn och matpåfyllning ett par gånger om dagen, från att tidigare bott med familjen där och deras övriga katter och hundar. De två nätter han hittills bott här har han väckt mig för att bli klappad... Inte heller helt hållbart, men jag hoppas på att det går över.

Råd och tips i vår nuvarande situation? Bara avvakta? Hur länge? När ger man upp? Gör vi något fel?

Det som oroar mig minst i sammanhanget är egentligen min ursprungliga katts reaktion. Hon var precis likadan när hunden flyttade in för ett år sedan och det gick över efter 3-4 dagar, nu är de vänner! Dock så var ju hunden valp då och katten iaf ungkatt - kanske svårare med nya vänner nu när de är vuxna?
 
Nu är nykomlingen här! Och jag får väl säga att det går - sådär....

Han har bestämt sig för att han bor i mitt sovrum, det är helt fine såhär i början tycker jag, så han har mat o vatten där och lådan står precis utanför, han hittar till den och använder den. Vår andra katt har fått en ny låda som står i hallen och får sin mat i köket som vanligt. Nykomlingen har också börjat gå kortare upptäcktsrundor i övriga huset... Dock så morrar och väser han om hunden eller andra katten kommer in i sovrummet när han är där eller om han träffar på dem på upptäcktsrundorna (och då morrar de tillbaka). Det känner jag blir lite av ett problem när jag är ensam hemma med djuren, då ffa hunden är van vid att sova med sällskap. Tycker också synd om min andra katt som tidigare ofta kommit och lagt sig i min säng frampå småtimmarna - nu vaktas den av en morrande nykomling och hon vågar inte gå dit...

Nya katten är väldigt social med oss människor, blir jätteglad när vi kommer in i sovrummet, spinner, ska bli klappad och vill vara nära. Inser att han kankse känner sig ensam, han har bott i ett hus som på sista tiden stått tomt och bara haft tillsyn och matpåfyllning ett par gånger om dagen, från att tidigare bott med familjen där och deras övriga katter och hundar. De två nätter han hittills bott här har han väckt mig för att bli klappad... Inte heller helt hållbart, men jag hoppas på att det går över.

Råd och tips i vår nuvarande situation? Bara avvakta? Hur länge? När ger man upp? Gör vi något fel?

Det som oroar mig minst i sammanhanget är egentligen min ursprungliga katts reaktion. Hon var precis likadan när hunden flyttade in för ett år sedan och det gick över efter 3-4 dagar, nu är de vänner! Dock så var ju hunden valp då och katten iaf ungkatt - kanske svårare med nya vänner nu när de är vuxna?

Det kan ta tid för katter! Speciellt för vuxna katter. När vi skaffade katt nr2 (vuxen omplacering) så var hon väldigt orolig i början och fräste mycket åt vår första katt (också vuxen). Men det lugnade sig efter några veckor.
 
Det kan ta tid för katter! Speciellt för vuxna katter. När vi skaffade katt nr2 (vuxen omplacering) så var hon väldigt orolig i början och fräste mycket åt vår första katt (också vuxen). Men det lugnade sig efter några veckor.
Okej, tack! Ja, katterna är ju definitivt vuxna båda två även om min första katt fortfarande är ung (1,5 år). Känns betryggande att det ändå löste sig för dina katter, även om det tog tid. Det funkar att ha det såhär i några veckor, absolut, men sedan bör de ju kunna acceptera varandra om vi ska fortsätta "tvinga" dem att bo ihop.
 
Okej, tack! Ja, katterna är ju definitivt vuxna båda två även om min första katt fortfarande är ung (1,5 år). Känns betryggande att det ändå löste sig för dina katter, även om det tog tid. Det funkar att ha det såhär i några veckor, absolut, men sedan bör de ju kunna acceptera varandra om vi ska fortsätta "tvinga" dem att bo ihop.

De blev aldrig direkt kompisar men de lärde sig leva tillsammans. Jag tror dock att problemet låg hos den första katten då han på nåt sätt (som vi inte känner till då även han var från katthem) kom ifrån sin mamma alldeles för tidigt. Katt nr 2 försökte bli kompis med honom men det var som om han inte pratade kattspråket. En gång gick hon och la sig intill honom och försökte tvätta honom på huvudet. Han förstod ingenting, såg väldigt obekväm och frågande ut och sen försökte han nog göra rätt men det blev ett nafsande istället för en tvätt, vilket skrämde henne och jag såg henne aldrig försöka igen.
 
De blev aldrig direkt kompisar men de lärde sig leva tillsammans. Jag tror dock att problemet låg hos den första katten då han på nåt sätt (som vi inte känner till då även han var från katthem) kom ifrån sin mamma alldeles för tidigt. Katt nr 2 försökte bli kompis med honom men det var som om han inte pratade kattspråket. En gång gick hon och la sig intill honom och försökte tvätta honom på huvudet. Han förstod ingenting, såg väldigt obekväm och frågande ut och sen försökte han nog göra rätt men det blev ett nafsande istället för en tvätt, vilket skrämde henne och jag såg henne aldrig försöka igen.
För min del räcker det fint om de lär sig leva sida vid sida och acceptera varandra utan att vara rädda (vilket jag tror båda är nu). Vad jag vet är båda fullt socialiserade och "vet att de är katter". Min första har jag ju haft sen hon var kattunge, och hon är född hos min bror, så jag vet ju att hon bott med sin mamma och kullsyskon tills hon var 12 veckor. Just nu väldigt skeptisk mot nykomlingen ändå, dock...
 
För min del räcker det fint om de lär sig leva sida vid sida och acceptera varandra utan att vara rädda (vilket jag tror båda är nu). Vad jag vet är båda fullt socialiserade och "vet att de är katter". Min första har jag ju haft sen hon var kattunge, och hon är född hos min bror, så jag vet ju att hon bott med sin mamma och kullsyskon tills hon var 12 veckor. Just nu väldigt skeptisk mot nykomlingen ändå, dock...

Katter är ofta så. Det tar tid. Så länge de inte slåss och bara undviker varandra så tror jag att du kan vara lugn.
 
Katter är ofta så. Det tar tid. Så länge de inte slåss och bara undviker varandra så tror jag att du kan vara lugn.
Ja, jag tänker också att vi fortsätter det här experimentet så länge de inte slåss. Just nu är de i varsin ände av huset, min första katt ligger och tvättar sig där jag är och verkar ta livet med ro. Den nye har jag inte sett sedan i morse, tror han ligger i sovrummet.
 
Hur lång tid har du haft den nya?
Räkna med minst ett par veckor, det är vad det tagit för mina att vänja sig vid nykomlingar och då har de nya varit kattungar.
Han kom i lördags. Just nu, när jag är ensam med djuren, har jag sovit i extrasängen i vardagsrummet med mina ursprungliga djur (katt o hund, båda drygt ett år gamla och känner varandra sedan valp/kattunge). Nykomlingen håller sig i mitt sovrum och morrar om de andra djuren kommer dit, men spinner och är väldigt social när jag kommer. Har varit ungefär likadant varje dag sedan i söndags. Han kommer en liten sväng åt köket till på eftermiddagen/kvällen när det vankas mat (han har också en automat med torrfoder i), annars håller han sig undan. Hunden håller jag därifrån med hjälp av en grind, den andra katten håller sig undan av sig själv. Jag är helt inställd på att det kan ta några veckor, men för allas skull kan det inte fortsätta såhär "för alltid", tycker just nu ganska synd om nykomlingen som uppenbarligen har ett socialt behov som inte riktigt blir tillgodosett.
 
Lite uppdatering såhär ett par veckor senare: Nykomlingen är kvar, det går bättre och bättre, han verkar känna sig bekväm i hela huset och kommer gärna ut på kvällarna och lägger sig i TV-soffan, där ryggstödet blivit hans favoritplats. Första katten är skeptisk, men inte längre rädd. Hon smyger på nykomlingen ibland, de leker "arga leken" (stirrar på varandra på 1-2 meters avstånd) ibland och morrar/fräser. Ibland avslutas det med att någon av dem gör ett utfall, men de slåss inte. Ibland går de bara åt varsitt håll. De undviker varandra för det mesta.

Hunden funkar bra med båda katterna, men gillar inte "dålig stämning" (dvs morrande/fräsande). Då försöker han gå emellan och avstyra, vilket kanske funkar hälften av gångerna. De andra gångerna får han fräs och morr och smäll på nosen av någon av katterna.

Vardagslivet funkar rätt bra, jag alternerar lite vilken av katterna som är i mitt rum på natten - är dörren öppen så blir det nykomlingen, men ibland stänger jag in mig med "min" katt. Vissa nätter gillar hon det, men ibland vill hon gå ut istället och får då det.

Tror att vi nog kan få detta att funka, även om jag skulle önska aningen bättre "samexistens".
 
Jag har en tvåårig, kastrerad hanne och köpte en kattunge i våras, hon var tänkt som sällskap till honom efter att hans syster förolyckades förra hösten. 😢
Introduktionen gick väl hyfsat de två första månaderna, men sedan blev hon sjuk (öronproblem) och ville av förklarliga skäl inte brottas när de lekte, varpå storebror blev sur...
Storebror var ändå snäll och tolerant och det såg ut som om att han suckade när han gick iväg; "Nähä, hur kul var det här då...?"
Efter operation i juli blev hon ännu mer impopulär eftersom hon kom hem med tratt från djursjukhuset, luktade konstigt och dessutom betedde sig konstigt pga Fentanylplåster...
För att göra en lång historia kort har det väl ändå blivit lite, lite bättre med samexistensen allt eftersom lillkissen blivit bättre i örat, men det har känts i mattehjärtat när storebror inte har det utbyte av henne som jag hoppats på...
Såg reklam för Feliway Friends för ett par veckor sedan och tänkte att det kan ju inte bli sämre i alla fall, så jag köpte en sådan diffuser som placerades i eluttaget.
Efter inte ens ett dygn låg de på samma bädd och tvättade varandra!!! 💖
Det står att det kan ta upp till en vecka innan den ger effekt dock, men här är det sådan skillnad att jag inte kan bortse från den.
 
Jag har en tvåårig, kastrerad hanne och köpte en kattunge i våras, hon var tänkt som sällskap till honom efter att hans syster förolyckades förra hösten. 😢
Introduktionen gick väl hyfsat de två första månaderna, men sedan blev hon sjuk (öronproblem) och ville av förklarliga skäl inte brottas när de lekte, varpå storebror blev sur...
Storebror var ändå snäll och tolerant och det såg ut som om att han suckade när han gick iväg; "Nähä, hur kul var det här då...?"
Efter operation i juli blev hon ännu mer impopulär eftersom hon kom hem med tratt från djursjukhuset, luktade konstigt och dessutom betedde sig konstigt pga Fentanylplåster...
För att göra en lång historia kort har det väl ändå blivit lite, lite bättre med samexistensen allt eftersom lillkissen blivit bättre i örat, men det har känts i mattehjärtat när storebror inte har det utbyte av henne som jag hoppats på...
Såg reklam för Feliway Friends för ett par veckor sedan och tänkte att det kan ju inte bli sämre i alla fall, så jag köpte en sådan diffuser som placerades i eluttaget.
Efter inte ens ett dygn låg de på samma bädd och tvättade varandra!!! 💖
Det står att det kan ta upp till en vecka innan den ger effekt dock, men här är det sådan skillnad att jag inte kan bortse från den.
Åh, wow! Måste nog prova det!
 

Liknande trådar

Katthälsa Känner att jag behöver ventilera lite. Jag har en honkatt ungefär 10 år gammal. Hon kommer från det lokala katthemmet och har bott hos...
Svar
6
· Visningar
484
Övr. Katt Lägger den här och hoppas att det är ok... Jag har en katt. Den flyttade hit från ett katthem hösten 2012, inte det minsta tam. Och...
2
Svar
30
· Visningar
3 143
Senast: tanten
·
Katthälsa Vår katt, en kastrerad bondkatt på tre år, kom in för några veckor sedan med ett rejält blodöra. Helt opåverkad för övrigt vilket gjorde...
Svar
3
· Visningar
847
Senast: kolja
·
Övr. Katt Pga olika anledningar har jag ett tag letat nytt hem till mina bebisar, både för min och deras skull. Det är ju förbannat jobbigt men...
Svar
8
· Visningar
1 077
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • bandage på katt
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp