Jag är så slut. Hur klarar man stressen?

[heltslut]

Varning för att det blir långt.. Jag pluggar på en tuff utbildning, det visste jag sedan innan. Jag har aldrig varit den som är bäst, men jag har alltid haft en vilja att klara mig. Jag har dessutom ganska lätt för mig i skolan, så det går an. Nu är jag inne i tentaperioden före sommaren som så många andra, men jag är så slut så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag har haft grupparbeten med medlemmar som inte dykt upp eller hört av sig där jag fått dra så gott som hela lasset själv. Vi har en av programmets svåraste tentor framför oss och jag har inte pluggat, för jag har ju dragit de där arbetena. Jag känner mig helt slut psykiskt. Dessutom ska jag skicka hem mina hästar till föräldrarna eftersom jag inte hinner med dem, och det med väldigt blandade känslor. Det är ju hos dem jag VILL vara, det är där jag mår bra. Nu sitter jag och pluggar, har ångest och pluggar lite till dagarna i ända, men det går ändå ganska dåligt för mig. Jag har en bra studieteknik, som räddat mig många gånger, men inte den här gången. Jag tror inte jag kommer klara det.

Vi har fått kritik på något av arbetena och jag känner bara JAG ORKAR INTE. Ringde i tårar och beklagade mig för pojkvännen, det känns så dåligt. Satt och skakade. Han försöker stötta så bra han bara kan, men han ser det så himla positivt. Han säger "du vänjer dig, det är bättre nästa gång, tänk på sommarlovet" eller något sådant. Inom mig skriker en röst "jag ger fan i det, jag vill inte, jag orkar inte, kan du inte sluta vara så positiv". Jag vaknar med huvudvärk och går och lägger mig med huvudvärk. Jag har ont i hela kroppen.

Vad gör man för att klara sig den här sista veckan? Jag vill bara genomlida, komma ut på den andra sidan och lära mig andas igen. LindgrenV skrev väldigt talande i pluggtråden för ett tag sedan, känslan är den man har när man hoppat trampolin i badhuset och är på väg upp till ytan och känner att man inte riktigt kommer upp. Nu känns det som att jag aldrig kommer komma upp.


Det är nog lätt att känna igen mig, håll det för er själva om ni misstänker mig.

 

[Mabuse]

Varning för att det blir långt.. Jag pluggar på en tuff utbildning, det visste jag sedan innan. Jag har aldrig varit den som är bäst, men jag har alltid haft en vilja att klara mig. Jag har dessutom ganska lätt för mig i skolan, så det går an. Nu är jag inne i tentaperioden före sommaren som så många andra, men jag är så slut så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag har haft grupparbeten med medlemmar som inte dykt upp eller hört av sig där jag fått dra så gott som hela lasset själv. Vi har en av programmets svåraste tentor framför oss och jag har inte pluggat, för jag har ju dragit de där arbetena. Jag känner mig helt slut psykiskt. Dessutom ska jag skicka hem mina hästar till föräldrarna eftersom jag inte hinner med dem, och det med väldigt blandade känslor. Det är ju hos dem jag VILL vara, det är där jag mår bra. Nu sitter jag och pluggar, har ångest och pluggar lite till dagarna i ända, men det går ändå ganska dåligt för mig. Jag har en bra studieteknik, som räddat mig många gånger, men inte den här gången. Jag tror inte jag kommer klara det.

Vi har fått kritik på något av arbetena och jag känner bara JAG ORKAR INTE. Ringde i tårar och beklagade mig för pojkvännen, det känns så dåligt. Satt och skakade. Han försöker stötta så bra han bara kan, men han ser det så himla positivt. Han säger "du vänjer dig, det är bättre nästa gång, tänk på sommarlovet" eller något sådant. Inom mig skriker en röst "jag ger fan i det, jag vill inte, jag orkar inte, kan du inte sluta vara så positiv". Jag vaknar med huvudvärk och går och lägger mig med huvudvärk. Jag har ont i hela kroppen.

Vad gör man för att klara sig den här sista veckan? Jag vill bara genomlida, komma ut på den andra sidan och lära mig andas igen. LindgrenV skrev väldigt talande i pluggtråden för ett tag sedan, känslan är den man har när man hoppat trampolin i badhuset och är på väg upp till ytan och känner att man inte riktigt kommer upp. Nu känns det som att jag aldrig kommer komma upp.


Det är nog lätt att känna igen mig, håll det för er själva om ni misstänker mig.

Blir det grupparbeten där du drar allt, prata med läraren och säg att det inte funkar, så kan man försöka hitta en bättre lösning. Det är inte meningen att någon ska kunna få poäng på en gruppuppgift utan att lyfta ett finger. Så kan du undvika att bli så slut nästa gång. Sen lär man sig ju lite med tiden att disponera sin psykiska energi, hur mycket man orkar, helt enkelt. Ibland blir det ju lite av ett maratonlopp, och då får man försöka disponera sin ork så att den räcker hela vägen över arbetspuckeln. Den här gången började du kanske spurta för tidigt, så att du har mental mjölksyra när det är upploppet kvar, så att säga, men det kommer ju bli bättre vartefter du lär dig mer om hur mycket du orkar.

För att orka i nuläget, alltså den närmsta veckan, så skulle jag föreslå följande: Absolut viktigast är att du sover ordentligt, om du hinner. Ta bort sömn för att hinna jobba mer kan man göra väldigt kort period, typ sista dagen, men man blir omgående trögare när man sovit för lite, så gör det enbart som sista halmstrå. Det kan vara bättre investerad tid att sova en timme till, än att plugga en timme till, inför tentan.

Var snäll mot dig själv i övrigt: köp en stor godispåse med favoritgodiset, unna dig en god lunch, strunta i städningen för ögonblicket, och så vidare. Planera in nånting roligt efter tentorna, och några lediga dagar. Om du hinner, och har flera tentor: lägg in några timmars ledigt efter varje tenta, för att ladda batterierna.

En pluggkompis till mig beskrev det som att man går in i bunkern när det är som mest intensivt i tentaperioderna, och lite så är det. Livet börjar ju igen senare, men under tiden får man köra ner huvudet och bara råköra: jobba, äta och sova.

 

[heltslut]

@Mabuse , jag är inne på min åttonde tentaperiod så jag tycker jag borde ha lärt mig något? Jag kanske bara går nedåt? Jag tycker snarare att det blivit värre för varje gång, kanske för att det är svårare kurser. De jag haft grupparbeten med är mina vänner, och jag har svårt att säga till om att de inte gör något. Jag har liksom aldrig kontakt med lärarna, någonsin.Mitt problem med ena vännen är att hen är så seg. Man får inte säga så, men jag gör det ändå. Efter en hel dags skrivande och räknande med hen hängande över axeln frågar hen lite anklagande vad jag gjort på en sak som är väldigt uppenbar och basic. Jag blir så arg, och så ledsen och frustrerad. Det är inte mitt ansvar att lära ut, det är upp till var och en. Bara för att vi har ett grupparbete ska inte jag förklara precis allt jag gör? Jag tycker det ska vara ett givande och tagande.

Angående att gå in i en bunker, så ja, jag brukar säga att det inte känns som att jag byter kläder på en vecka, rör mig typ från säng-toa-kök-pluggbord-kök-pluggbord-toa-säng. Avbrott i pluggandet för ex motion ger mig bara ett skäl att prokrastinera, så det gör jag inte alls.

Sover gör jag, annars är jag som en zombie dagen efter. Får springa ner och köpa fredagsgodis ikväll, det kanske hjälper

 

[Mabuse]

@Mabuse , jag är inne på min åttonde tentaperiod så jag tycker jag borde ha lärt mig något? Jag kanske bara går nedåt? Jag tycker snarare att det blivit värre för varje gång, kanske för att det är svårare kurser. De jag haft grupparbeten med är mina vänner, och jag har svårt att säga till om att de inte gör något. Jag har liksom aldrig kontakt med lärarna, någonsin.Mitt problem med ena vännen är att hen är så seg. Man får inte säga så, men jag gör det ändå. Efter en hel dags skrivande och räknande med hen hängande över axeln frågar hen lite anklagande vad jag gjort på en sak som är väldigt uppenbar och basic. Jag blir så arg, och så ledsen och frustrerad. Det är inte mitt ansvar att lära ut, det är upp till var och en. Bara för att vi har ett grupparbete ska inte jag förklara precis allt jag gör? Jag tycker det ska vara ett givande och tagande.

Angående att gå in i en bunker, så ja, jag brukar säga att det inte känns som att jag byter kläder på en vecka, rör mig typ från säng-toa-kök-pluggbord-kök-pluggbord-toa-säng. Avbrott i pluggandet för ex motion ger mig bara ett skäl att prokrastinera, så det gör jag inte alls.

Sover gör jag, annars är jag som en zombie dagen efter. Får springa ner och köpa fredagsgodis ikväll, det kanske hjälper

Dags att hitta nya samarbetspartners för grupparbetena? Bra kompisar är inte automatiskt bra samarbetspartners. Det finns folk man jobbar bra med, som man aldrig skulle umgås med privat, och nära vänner man inte alls kan jobba med.

Det låter ju egentligen som det är de dysfunktionella grupparbetena snarare än tentorna som är det stora problemet?

 

[heltslut]

Dags att hitta nya samarbetspartners för grupparbetena? Bra kompisar är inte automatiskt bra samarbetspartners. Det finns folk man jobbar bra med, som man aldrig skulle umgås med privat, och nära vänner man inte alls kan jobba med.

Det låter ju egentligen som det är de dysfunktionella grupparbetena snarare än tentorna som är det stora problemet?

Jag har definitivt lär mig något till nästa gång! Jag tror dessutom grupparbetena slitit lite för mycket på vår vänskap för att det ska bli som förr.

Åh, jag vet inte. Tentorna lider eftersom grupparbetena sugit musten ur mig Och så sitter jag här samtidigt som jag pluggar, tror jag behöver en piska..

 

[Waikiki]

Bryt ihop!

Sen meddelar du dina gruppmedlemmar att om de inte drar sitt strå till stacken inom 60min så kommer du maila läraren och säga att DU har gjort allt. Det är så här på grupparbeten man måste hota vissa för att de ska jobba. De ska inte få komma undan med att du gör allt. Ett grupparbete jag gjorde själv så ställde läraren mina "gruppmedlemmar" mot väggen när vi hade presentation vem som hade gjort vad eftersom det var ganska uppenbart att vi inte hade jobbat tillsammans, jag fick g och resten fick göra ett kompleterande arbete.

Jag förstår att du vill vara med hästarna men fokusera på plugget ett tag du kommer uppskatta det sen.

Se så sätt dig och tentaplugga nu

 

[Sar]

Jag tyckte det var jobbigt med grupparbetena men bet ihop. Det höll dock riktigt på att gå över styr med en grupp där de vara ville fika medan jag ville bli klar. Det man kan säga som är positivt är att man liksom får sina kanter slipade Men jag har aldrig behövt jobba på det sättet i arbetslivet sedan så jag är tveksam till att alla dessa grupparbeten verkligen behövs eller om de bara görs för att det blir mindre rättning gör läraren....?!

 

[Wysiwyg]

Det kanske blir skönt att slippa stressen med hästarna? Om du verkligen vill, finns det ingen möjlighet att behålla en av hästarna på studieorten och skaffa medryttare 3-4 dagar i veckan? Så blir det inte så mycket för dig.

Även om det är dina vänner tycker jag du ska ryta ifrån. Det är inte särskilt schysst att låta någon annan dra hela skollasset, speciellt inte om man dessutom ska vara kompisar. Säg som det är till dem, att du håller på att knäckas och inte orkar dra allt själv.

Och vad gäller tenta-p, ja det är jävligt tufft. Jag tänker att det är som en egen liten bubbla där allt annat utom skolan stannar upp och jag lägger inte heller fokus på något utanför. Bara sköter mat, sömn och eventuellt träning om jag ligger bra till, resten får vara. Sen kan man komma ut igen efter tentan och leva som vanligt.

Du klarar det här! Och även om det känns som jordens undergång med en omtenta så är det faktiskt inte det! Du kommer komma igenom det med, jag lovar! Peppkram!

 

[Teilani]

Jag har också kört på för hårt mitt i tentaperioder ibland. Av någon anledning så är det alltid då allting annat också gör sig påmint. Oftast såhär i slutet av vårterminen så går musten ur mig helt enkelt.

Som någon sa, man bryter ihop och kommer igen. Ett par gånger har jag varit så urkramad att jag helt enkelt inte skrivit tentan, utan gett mig själv tidigt sommarlov. Eftersom jag alltid börjat jobba direkt skolan är klar har det ibland varit nödvändigt med ett andningshål för att orka.

Sen jag släppte kravet på mig själv att jag måste klara tentan på första försöket så mår jag myyycket bättre. Det viktiga är att jag lär mig saker och kan känna mig avslappnad när jag skriver. Inte att allt ska tryckas in i huvudet och spottas upp på exakt rätt datum. Ju mer avslappnad jag är när jag läser desto mer kommer jag dessutom ihåg efteråt också.