anonononymom
Trådstartare
...vilket kanske inte är så roligt som det låter. 
För snart två år sen träffade jag mannen med stort M för mig. Han är underbar och vi passar verkligen ihop. Det är han och jag. Ganska tidigt pratade vi om barn. Jag vill ju ha barn i framtiden.
Han har två sedan tidigare - med två olika mammor. Sedan relativt ung ålder (vi är idag 32 och 42 år gamla). När han då var yngre kände han att han inte ville ha fler barn och steriliserade sig därför. Han berättade dock att han på senare år ändrat sig och känner att han gärna vill ha fler barn om han känner att han är med någon som det håller med. Därför valde jag att stanna med honom också, för det kändes så rätt i övrigt.
Men det här gnager i mig nu. Vi pratar om det ibland, och han pratar ofta om "när vi får barn" och vi är ju på samma linje. Men vad har vi för alternativ?
Som jag förstått det på googling så är våra alternativ som följer:
1) Man kan försöka återställa honom. Dock mindre chans ju längre tiden går, men kanske 25-50% som minst, om jag förstått det rätt. (Kostar -? Verkar olika i olika landsting, jag bor i Stockholm)
2) Provrörsbefruktning.(Man kan ta ut spermier från hans bitestiklar som jag förstått det) Gissar på egen bekostnad eftersom han gjort valet?
3) Åka till Danmark typ - han blir inte biologisk pappa men pappa på alla andra sätt.
Vem vänder man sig till i första hand? Är det någon här som har erfarenhet av sånt här - egen eller andra hand?
Mesta tankarna kom upp när hans syster blev gravid för ett tag sen, efter en kort tid med sin kille. Hon har verkligen velat ha barn länge och jag unnar henne verkligen det. Men just då kändes det lite orättvist.
Men ibland blir jag lite ledsen på livet. När jag äntligen träffar HONOM efter MÅNGA års singelliv, så ska det vara problem med detta istället.
(I övrigt är allt jättebra, vi har precis fått den bostad vi vill ha, det funkar toppen med hans befintliga söner och sådär...)
Vad jag vet så är jag fertil och funktionsduglig.
Skriver anonymt och hoppas på att allsmäktiga buke kan komma med lite råd och erfarenheter till mig...
För snart två år sen träffade jag mannen med stort M för mig. Han är underbar och vi passar verkligen ihop. Det är han och jag. Ganska tidigt pratade vi om barn. Jag vill ju ha barn i framtiden.
Han har två sedan tidigare - med två olika mammor. Sedan relativt ung ålder (vi är idag 32 och 42 år gamla). När han då var yngre kände han att han inte ville ha fler barn och steriliserade sig därför. Han berättade dock att han på senare år ändrat sig och känner att han gärna vill ha fler barn om han känner att han är med någon som det håller med. Därför valde jag att stanna med honom också, för det kändes så rätt i övrigt.
Men det här gnager i mig nu. Vi pratar om det ibland, och han pratar ofta om "när vi får barn" och vi är ju på samma linje. Men vad har vi för alternativ?
Som jag förstått det på googling så är våra alternativ som följer:
1) Man kan försöka återställa honom. Dock mindre chans ju längre tiden går, men kanske 25-50% som minst, om jag förstått det rätt. (Kostar -? Verkar olika i olika landsting, jag bor i Stockholm)
2) Provrörsbefruktning.(Man kan ta ut spermier från hans bitestiklar som jag förstått det) Gissar på egen bekostnad eftersom han gjort valet?
3) Åka till Danmark typ - han blir inte biologisk pappa men pappa på alla andra sätt.
Vem vänder man sig till i första hand? Är det någon här som har erfarenhet av sånt här - egen eller andra hand?
Mesta tankarna kom upp när hans syster blev gravid för ett tag sen, efter en kort tid med sin kille. Hon har verkligen velat ha barn länge och jag unnar henne verkligen det. Men just då kändes det lite orättvist.
Men ibland blir jag lite ledsen på livet. När jag äntligen träffar HONOM efter MÅNGA års singelliv, så ska det vara problem med detta istället.
(I övrigt är allt jättebra, vi har precis fått den bostad vi vill ha, det funkar toppen med hans befintliga söner och sådär...)
Vad jag vet så är jag fertil och funktionsduglig.
Skriver anonymt och hoppas på att allsmäktiga buke kan komma med lite råd och erfarenheter till mig...