prinsessfeminist
Trådstartare
Kära medhundägare på detta forum,
jag måste få be er om råd. Jag har en blandrashund på snart sex år som har en mycket komplex personlighet.
Han är mattebunden, vek men har ett hett och "explosivt" temperament. När han blir trängd så går han till anfall.
Så länge allt är lugnt är han den ljuvligaste lilla hund man kan önska sig, men i stressade situationer blir han som förbytt.
Det händer att han går till anfall på vår andra hund när vi möter andra hundar. Med rottweilern var det just inget större problem. Han högg henne i halsen, hon morrade eller skällde och han släppte omedelbart.
Nu har vi en ny hund som ännu är valp. De där anfalla-situationerna har med åren klingat av och jag har inte tänkt så mycket på det, men nu har han börjat igen. För någon månad sedan skrämde han upp valpen ordentlig. Då bestämde jag mig för att inte promenera med dem tillsammans alls mer.
Så häromdagen tog jag ändå (dumma mig!
) ut dem ihop, eftersom jag hade lite ont om tid. Vi möter en annan hund som givetvis skall passera precis "på" oss på trottoaren. Blandrashunden får panik, kastar sig över valpen som skriker hjärtskärande. Jag går emellan försöker hålla den ilskna jycken ifrån den lille stackaren, vilket resulterar att han biter mig i vaden.
Nu kan man tycka att det inte vore så farligt, hunden är liten (drygt 30 cm hög), men faktum är att min vad INTE ser kul ut.
Nu är blåmärket ganska stort och det gick hål där ena huggtanden fått grepp.
Jag är så tacksam att han inte fick tag på lilleman och att det "bara" var jag - men samtidigt undrar jag hur jag skall få bukt med problemet? Han har gjort sammma sak på ett av barnen när hon höll honom och en annan hund passerade på andra sidan gatan!
Nu har jag bestämt mig för att det är munkorg som gäller i framtiden, men heslt skulle jag vilja kunna lösa problemet. Munkorgen är ju bara ett sätt att undvika bett. Hans stress finns ju kvar...
/Priffe med blått ben
jag måste få be er om råd. Jag har en blandrashund på snart sex år som har en mycket komplex personlighet.
Han är mattebunden, vek men har ett hett och "explosivt" temperament. När han blir trängd så går han till anfall.
Så länge allt är lugnt är han den ljuvligaste lilla hund man kan önska sig, men i stressade situationer blir han som förbytt.
Det händer att han går till anfall på vår andra hund när vi möter andra hundar. Med rottweilern var det just inget större problem. Han högg henne i halsen, hon morrade eller skällde och han släppte omedelbart.
Nu har vi en ny hund som ännu är valp. De där anfalla-situationerna har med åren klingat av och jag har inte tänkt så mycket på det, men nu har han börjat igen. För någon månad sedan skrämde han upp valpen ordentlig. Då bestämde jag mig för att inte promenera med dem tillsammans alls mer.
Så häromdagen tog jag ändå (dumma mig!
Nu kan man tycka att det inte vore så farligt, hunden är liten (drygt 30 cm hög), men faktum är att min vad INTE ser kul ut.
Jag är så tacksam att han inte fick tag på lilleman och att det "bara" var jag - men samtidigt undrar jag hur jag skall få bukt med problemet? Han har gjort sammma sak på ett av barnen när hon höll honom och en annan hund passerade på andra sidan gatan!
Nu har jag bestämt mig för att det är munkorg som gäller i framtiden, men heslt skulle jag vilja kunna lösa problemet. Munkorgen är ju bara ett sätt att undvika bett. Hans stress finns ju kvar...
/Priffe med blått ben