Jag fick ingen valp, jag fick en stroke istället.

kayoba

Trådstartare
Ibland så går livet åt helt andra håll än vad man planerat. Vi höll på att valpsäkra tomten när jag började känna mig lite dålig, yr och illamående. Gick och la mig och vaknade mitt i natten av att min säng lekte hela havet stormar. Efter 2 veckor på sjukhus och en vecka på ett rehabboende så har jag nu alltså haft en stroke.
Jag kan röra mig, sköta hygien och klä på mig med rätt hjälpmedel, men balansen (går nu med rollator) och minnet har förändrats rejält. Har även svårt att förstå och koordinera enkla rörelser och mitt tal är rätt konstigt då jag hela tiden glömmer bort vad jag pratar om. Vad mer då, tja diabetes, högt blodtryck och blodfetter är det visst också

Dessutom så gjordes ett esofaguseko förra veckan och i morgon skall det göras ett nytt då de hittade strukturförändringar som de vill titta närmare på. Den undersökningen var verkligen inte rolig och när jag var klar så sa jag kaxigt att det var ju inte så farligt, men då räknade jag inte med att få göra en till för då hade jag hållit tyst för man är inte så tuff när de trycker ner slangen i halsen precis.

Vafan, jag skulle ju ha min pudelvalp om tre veckor, vi skulle fjällvandra i Sarek i sommar och jag fyller 50 om en månad.

Naturligtvis så är jag väldigt tacksam för att jag klarat mig så pass bra, men jag har ännu inte köpt hela situationen och är arg och mycket frustrerad över den.


/ kayoba, som bara ville skriva av sig lite
 
Ibland så går livet åt helt andra håll än vad man planerat. Vi höll på att valpsäkra tomten när jag började känna mig lite dålig, yr och illamående. Gick och la mig och vaknade mitt i natten av att min säng lekte hela havet stormar. Efter 2 veckor på sjukhus och en vecka på ett rehabboende så har jag nu alltså haft en stroke.
Jag kan röra mig, sköta hygien och klä på mig med rätt hjälpmedel, men balansen (går nu med rollator) och minnet har förändrats rejält. Har även svårt att förstå och koordinera enkla rörelser och mitt tal är rätt konstigt då jag hela tiden glömmer bort vad jag pratar om. Vad mer då, tja diabetes, högt blodtryck och blodfetter är det visst också

Dessutom så gjordes ett esofaguseko förra veckan och i morgon skall det göras ett nytt då de hittade strukturförändringar som de vill titta närmare på. Den undersökningen var verkligen inte rolig och när jag var klar så sa jag kaxigt att det var ju inte så farligt, men då räknade jag inte med att få göra en till för då hade jag hållit tyst för man är inte så tuff när de trycker ner slangen i halsen precis.

Vafan, jag skulle ju ha min pudelvalp om tre veckor, vi skulle fjällvandra i Sarek i sommar och jag fyller 50 om en månad.

Naturligtvis så är jag väldigt tacksam för att jag klarat mig så pass bra, men jag har ännu inte köpt hela situationen och är arg och mycket frustrerad över den.


/ kayoba, som bara ville skriva av sig lite
Men åh en massa styrkekramar.. Jobbigt när man har så mycket att se fram emot, men hoppas du kommer tillbaka så mycket som det bara går.
Klart att du är arg och frustrerad, vem som helst skulle vara det.
 
Buke är perfekt för att skriva av sig!

Att du är arg och frustrerad är inget konstigt, detta var ju inget du hade planerat.
Men jag ville säga att jag tycker du är fantastisk! :)
Skickar massa styrka och hoppas verkligen det går bra!
 
Ibland så går livet åt helt andra håll än vad man planerat. Vi höll på att valpsäkra tomten när jag började känna mig lite dålig, yr och illamående. Gick och la mig och vaknade mitt i natten av att min säng lekte hela havet stormar. Efter 2 veckor på sjukhus och en vecka på ett rehabboende så har jag nu alltså haft en stroke.
Jag kan röra mig, sköta hygien och klä på mig med rätt hjälpmedel, men balansen (går nu med rollator) och minnet har förändrats rejält. Har även svårt att förstå och koordinera enkla rörelser och mitt tal är rätt konstigt då jag hela tiden glömmer bort vad jag pratar om. Vad mer då, tja diabetes, högt blodtryck och blodfetter är det visst också

Dessutom så gjordes ett esofaguseko förra veckan och i morgon skall det göras ett nytt då de hittade strukturförändringar som de vill titta närmare på. Den undersökningen var verkligen inte rolig och när jag var klar så sa jag kaxigt att det var ju inte så farligt, men då räknade jag inte med att få göra en till för då hade jag hållit tyst för man är inte så tuff när de trycker ner slangen i halsen precis.

Vafan, jag skulle ju ha min pudelvalp om tre veckor, vi skulle fjällvandra i Sarek i sommar och jag fyller 50 om en månad.

Naturligtvis så är jag väldigt tacksam för att jag klarat mig så pass bra, men jag har ännu inte köpt hela situationen och är arg och mycket frustrerad över den.


/ kayoba, som bara ville skriva av sig lite

Får jag gjuta lite mod i dig?

Jag fick också en stroke när jag var drygt 50. Jag låg på sjukhus i en vecka. Första dagarna i rullstol, sen gick jag med rollator och käpp. Jag sluddrade i början och balansen var ett skämt. Jag tränade en hal massa hemma - ffa genom mina hundpromenader i skogen. Alltid med sällskap eftersom jag ramlade lätt. Även ridning och mockningen var väldigt bra rehab. Jag står på livslång medicinering med blodförtunnande och blodfettsänkande.

Idag nästan 3 år senare är jag faktiskt helt återställd - jag vet att alla inte blir det, men det går!

Många kramar och stort hopp om att du också tillfrisknar!
 
Jag tror de flesta av oss hade blivit förbannade om vi köpt biljetter till en härlig opera, satt där med programbladet och sedan visar det sig att de tar in AC/DC på scenen. Det är inte alls bara att gilla läget, det är för djävligt. Allt du planerat, ställt in dig på, arbetat för - nix, det fanns andra planer i bakgrunden.

Det är ändå en lättnad att höra att du klarat dig så förhållandevis bra. Försök hitta styrka inom dig att rehaba, det verkar som du har mycket att hämta.

Och: krya på dig och ta hand om dig.
 
Stor styrkekram till dig! Krya på dig och fortsätt försök se framåt. Ibland tar livet helt andra vägar än man planerat men det kan bli bra ändå till sist.
 
Men så hemskt för dig!

Så sorgligt :( och orättvist livet kan bli när mattan bara dras undan fötterna helt utan förvarning.
Styrkekramar!
 
En allmän tanke - ni kan tecknen på en stroke? Så om någon i er närhet drabbas så vet ni att ringa ambulans.
Det gjorde min sambo trots att jag tyckte att han var tramsig. Jag tyckte absolut inte att det var något att oroa sig över att jag låg på golvet och inte kom upp, jag tyckte inte att jag sluddrade...sen att vänsterhanden kändes som om den var av gummi (typ hundens pipleksak) var ju inte heller något konstigt. Tyckte jag.

Det blev blåljus i ilfart. Tur för mig.
 
@kayoba: Klart att du är arg och frustrerad! Försök bara ta den ilskan till rehabträningen, lite ilska brukar göra att man orkar en bit till varje gång.

Ändå, en så himla tur i oturen att det inte blev värre än det är (även om jag misstänker att det kommer att ta lite tid innan du uppskattar det). Stor styrkekram och tår och tummar hålles för att rehabträningen går bra :)
 
En allmän tanke - ni kan tecknen på en stroke? Så om någon i er närhet drabbas så vet ni att ringa ambulans.
Det gjorde min sambo trots att jag tyckte att han var tramsig. Jag tyckte absolut inte att det var något att oroa sig över att jag låg på golvet och inte kom upp, jag tyckte inte att jag sluddrade...sen att vänsterhanden kändes som om den var av gummi (typ hundens pipleksak) var ju inte heller något konstigt. Tyckte jag.

Det blev blåljus i ilfart. Tur för mig.

A-K-U-T, memorerar det varje gång jag tar prover för det sitter en affisch på väggen där man väntar :D
 
En allmän tanke - ni kan tecknen på en stroke? Så om någon i er närhet drabbas så vet ni att ringa ambulans.
Det gjorde min sambo trots att jag tyckte att han var tramsig. Jag tyckte absolut inte att det var något att oroa sig över att jag låg på golvet och inte kom upp, jag tyckte inte att jag sluddrade...sen att vänsterhanden kändes som om den var av gummi (typ hundens pipleksak) var ju inte heller något konstigt. Tyckte jag.

Det blev blåljus i ilfart. Tur för mig.

Tack, jag googlade nu och fick lära mig något nytt :)

Till TS så hoppas jag att du mår bättre snart och det är klart man blir ledsen över att det man drömt om går i stöpet.
 
I går var jag hemma på permission för första gången, det var underbart att träffa familjen och hundarna, men också rätt jobbigt då jag nu först inser mina begränsningar som jag har just nu. Jag kommer att få bo på bottenvåningen i huset, i vardagsrummet, och så måste det naturligtvis huset handikappanpassas en del och en ny säng och stol måste införskaffas men det skulle visst rehab sköta innan jag får komma hem.

Tack för all peppning som ni ger mig och ett speciellt tack till @cirkus för berättelsen om sin resa, jag lovar att kämpa på jag med.

/ kayoba
 
Först och främst; krya på dig!

Visst väntar en väldigt frustrerande period med tänk tillbaka på när det var som värst och se hur långt du kommit. Och kämpa vidare. Det är okej att vara arg men låt inte den känslan ta över.

Kram!
 
I går var jag hemma på permission för första gången, det var underbart att träffa familjen och hundarna, men också rätt jobbigt då jag nu först inser mina begränsningar som jag har just nu. Jag kommer att få bo på bottenvåningen i huset, i vardagsrummet, och så måste det naturligtvis huset handikappanpassas en del och en ny säng och stol måste införskaffas men det skulle visst rehab sköta innan jag får komma hem.

Tack för all peppning som ni ger mig och ett speciellt tack till @cirkus för berättelsen om sin resa, jag lovar att kämpa på jag med.

/ kayoba

Jag är med dig!
Jag vet ju exakt vad du går igenom. Det är fullkomligt surrealistiskt att få en stroke när man är frisk liksom.

Jag tappade framförallt vänstersidan. Min del av hjärnan som somnade sitter på höger sida bakom örat, så vänster sida och balans samt en del av talet var därmed mest påverkat. Jag är högerhänt, men jag kämpade på med vänsterhanden, jag gjorde allt med den.

Ett tips - har du trädgård? OM/när du fixar det - försök att träna dig genom att tex rensa ogräs. Jag fick min stroke på hösten och jag plockade svamp till förbannelse, just de små rörelserna tror jag hjälpte mig - även om det gick sjukt långsamt i början. Jag var ganska snabbt uppe och gick - först inomhus sen på platt mark och sen i skogen, men alltid med sällskap eftersom jag ramlade lätt. OCH SOV! Jag var helt fascinerad av hjärntröttheten. Alltså att bara göra enklaste saker fick mig att däcka i början. Men det är bara att sova när hjärnan vill.

Att träna det kognitiva vet jag egentligen inte hur man gör. Jag började leka i ulvlekarna (ett år efter stroken) här på buke och jag tror faktiskt att det hjälpt mig en hel del. Det är dessutom kul även om man inte fattar ett jota först.

Heja dig!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCVI
  • Köpa hus
  • Störiga saker vi stör oss på, del 33

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp