Jag måste få skryta - Viktor tar sig ;)

[Alexandra_W]

Måste få skryta lite - eller okej, mycket, men är strålande glad å Svarta Ligistens vägar (eller, han börjar skifta i brunt, jag ger mig fan på det är fodret *ångest*)

Iaf har han idag gjort en hel massa som säkert är fullkomligt normalt och 'ja, vadå?' för andra hundar, men för den svarta ligisten med DAMP är det stoort =)

Var till vet, och det första vi gör är möter ett stycke stor hanhund. Som helt uppenbart inte är sådär överdrivet vänligt sinnad och mumlar och muttrar. Viktor tittar på den, men fortsätter gå fot och helt tyst. HEJA! Sen knallar han in i väntrummet till veterinären, och visst går svansen som en liten propeller när han upptäcker en spaniel - också den med propellersvans - därinne. Men han sträcker bara kopplet, men återgår till min sida när jag säger till. Sitter/ligger sen lugnt, förutom några små krypförsök som han trodde var osynliga.

Dessutom backar han upp det med att direkt lägga ner när jag säger nej till att hälsa på den person som sätter sig bredvid. Personen är dessutom vettig, för först säger han att 'det gör inget för mig, han får hälsa', varvid jag tycker att 'då får DU säga till honom att han får hälsa, vi jobbar med att han inte ska själv vara på och hälsa på alla hans er'. Varvid gubben mycket fint tycker 'varsågod' och sträcker fram halsen. Och DAMP-hunden gör en mycket fin och balanserad hälsning.

Sen kommer den vita hunden in, efter att ha förhört sig om 'var den stora svarta är', den vita tas skyndsamt in i ett rum, Viktor ligger helt still och bara tittar, reser sig inte ens.

För att visa hur STORT det här är, fast det kan tyckas blaha, så skulle det TIDIGARE sett ut som följer:

Viktor försöker släpa runt matte, och flåsar av att bli halvstrypt i kopplet. Tillslut får matte nog, och drar kräket i skägget och kallar honom fula saker. Folk rynkar på näsan, hund tycker 'jaja, självklart, visst matte' för att tre sekunder senare vara igång. Vid åsynen av en annan hund skulle han resa ragg, skälla, vifta på svansen och desperat försöka ta sig dit. Matte skulle högröd i ansiktet kalla hunden diverse fula ord och förpassa honom dit de skulle genom att DRA honom i skägget. I väntrummet skulle han sen 'torrspringa' på golvet, halvstrypt i kopplet, skälla på den andra hunden, och bara korta stunder gå med på att fokusera på något annat. Och när han fick möjlighet att hälsa på någon människa hoppa upp på den och bete sig som bara en rabiat, människoälskade riesenslyngel kan. Sen skulle han skälla ut den stora vita hunden efter noter, och få släpas i skägget in till veterinären.

Så stora A i uppförande. Och extra glad är jag åt att han så att säga ansträngde sig för att 'sköta sig'. Han VILLE, men han lät bli. (Sen fick han en överslagshandling deluxe av att behövt anstränga sig så, och formligen överföll veterinären och skulle hoppa upp i knäet, men det är han förlåten för).

Efter veterinärbesöket var jag tvungen att posta ett brev, och då det var kokhett vågade jag inte lämna i bilen. Så jag band - med stor ångest - honom i ett träd. Han stod helt still och tyst tills jag kom ut igen - TROTS en stor schäfer som satt 10 meter bort och vrålskällde, hotade och hade sig. Sen gick gulleViktor fot förbi den UTAN att försöka något, trots att den gjorde utfall.

Strax efter mötte vi en annan hund, och där var han bara tvungen att skälla på den, men UTAN att för en sekund släppa fotpositionen eller dra ditåt.

Så, sen fick han åka till lokala djuraffären, och följa med in och välja en boll. Ja jag är en vek matte, och han är en DUKTIG hund. Idag. Det har säkert gått över tills imorgon.

 

[squarepants]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Grattis till framgången!
Det kommer bli något stort av honom med någon dag

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Tja, jag har ju kaxigt sagt att han ska bli svensk lydnadschampion.. Bara hoppas han blir en väldigt gammal hund, så kanske vi har en chans att uppfylla det med

 

[TinyWiny]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Åh det är så underbart när de helt plötsligt verkar som om polletten har trillat ner

Sådär stolt var jag över min lille bus när sonen tog studenten, trots att det formligen flöt in massor av folk här hemma så var det bara en enda person han var tvungen att ifrågasätta om hon verkligen fick komma in (och jag förstår honom) han hoppade bara på en person och det var dotterns pojkvän och det var inte så allvarligt hopp eller utan ett enda och sedan kom han på sig själv.
Han välkomnade alla barn utan att försöka pussa dem eller försöka tvinga dem att leka med honom, han bara var där och var så himla duktig

Kan man annat än älska dem (och leva på det länge och minnas det när nästa missöde kommer)

 

[Red_Chili]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Tja, jag har ju kaxigt sagt att han ska bli svensk lydnadschampion.. Bara hoppas han blir en väldigt gammal hund, så kanske vi har en chans att uppfylla det med

Klart han ska bli det

Och ÅH vad underbart att det fungerar i de där situationerna med andra hundar! Jag vet hur jobbigt det är att ha hund som gör utfall och inte kan bete sig.. Jag har fått jobba som en tok med min gammeldam, men, nu kan hon gå förbi de flesta hundarna (även sådana som skäller) utan att hon säger någonting! Ibland ett litet "morr...", men inte mer. Det är så underbart när någonting börjar fungera!
Heja dig och din svarte (eller.. brune? ) pojk. Har det väl börjat gå bra så brukar det fortsätta

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Jo, efter Utter - som ändå inte var superbesvärlig - när man hela tiden fick scanna av omgivningen, ha ett oroligt öga på om andra ägare verkade klara av sina hundar, kolla noga i väntrum om det var trångt, och hålla i halsbandet vid passage förbi annan hund (ifall den skulle få för sig att säga minsta kax) så är det otroligt skönt att lillskit tycks kunna sköta sig.

Han har inte varit/verkat direkt aggressiv innan heller, den där resta raggen och skällandet ser jag som ungdomligt oförstånd, och ihop med den viftande svansen lätt ambivalens bara, osäker på om han ska köra med 'jag är en snäll valp' eller 'jag är en skittuff ligist'. Men jag har dels varit orolig att han ska råka illa ut då han blir/är så himla burdus just när han ska fram, det stuket mot 'fel' hund och det blir dyrt lappa ihop, och dels orolig att jag - då jag VET att jag är nojig iom Utter - skulle göra ett problem av det.

Så verkligen jätteskönt, speciellt som vi har slitit med det. Inte med hundmöten, tyvärr har jag ju ont om sådana möjligheter, men med fotgående, fokus och allmän lydnad helt enkelt.

 

[Red_Chili]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Men du, om du bor i Uppland borde du väl inte ha allt för jättelångt till någon stad där det finns mycket hundar att träna hundmöten med?
Nu har jag ju ingen aning om hur du bor, men bara en tanke som slog mig

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

6 mil till Gävle, 8 mil till Uppsala. Känns lite för långt att 'vinst och förluståka' för att kanske träffa en hund

 

[Red_Chili]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Ouch, jadu, jag förstår dig

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Mmm, dessvärre är det minst 4 mil till närmsta brukshundsklubb med, så har so far känts lite drygt att åka för att bara 'titta på hundar'.

Så det har varit hos vet vi tränat, hemmavet och Ultuna. Man tager vad man haver typ. Men verkar ju gått utmärkt att lösa iaf en stor del av det med 'vanlig lydnad'. Jag chansade rätt mao, att det var mer fokus, koncentration osv som var 'problemet' och eg inte andra hunden som hund, utan som störning.

Men i slutet av veckan ska vi förhoppningsvis träffa en jämnårig gotlandsstövare, som om de unga tu drar jämt ska bli framtida lek och träningskamrat. (Dvs både att träna ihop med, och så att de ska få leka med). Och när en bukefalist väl flyttat närmare hade hon stabila damer som vi också ska utnyttja (fast det blir de där 8 milen ändå, men..).

Men extra bra att han får träffa andra hanar, ont om sådana i bekantskapskretsen. Vet har två, den ena är urgammal och totalsenil (och Viktor är skraj för den, väldigt humoristisk, en totalsenil västgötaspets som går omkring i sin egen värld, och en Viktor som kryper längs väggarna och undrar varför den är så konstig), och så en ung, trevlig blandras - med en DJUPT rotad skräck för ffa stora svarta hundar. Viktor hälsade så otroligt fint och försynt på den när V var en sju-åtta månader, och stackars blandrasen damp på rygg direkt för säkerhets skull. (och Viktor fick HYBRIS och gick därifrån med en aura av 'ha, jag är KUNGEN av hundriket'.. Pappas tik fick ta ner honom på jorden igen..)

Sen har en jobbarkompis två rottisar, en som är 5 månader äldre än V. De två har vi bestämt att inte släppa ihop, det känns för riskabelt. Den äldre (2 år) däremot ska få träffa V vid tillfälle. Hans rottisar fick ju förra sommaren vara 'testhundar' när jag ville se om U verkligen var aggressiv mot hanar eller bara snackade skit. Otroligt provokationstoleranta hundar må jag säga. Fast U var så mkt högre i rang, det är ju lite annat i hundvärlden om en liten skit som borde veta sin plats stormar fram. Speciellt som V är 'riesenskadad' och van att träffa och leka med riesen - vilka tycker det är fullt okej kommunikation att komma fram, tycka 'tjeeena, ska vi leka?' och slänga upp en tass på ryggen utan vidare hälsningsceremonier. Det fungerar kanske inte riiiktigt lika bra med en något mer reserverad hund som skulle anse att det var en provokation så stark att det var en personlig förolämpning om en ung slyngel kom och dominansmarkerade så starkt som en uppslängd tass på ryggen faktiskt är..

 

[Rie]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

" Speciellt som V är 'riesenskadad' och van att träffa och leka med riesen - vilka tycker det är fullt okej kommunikation att komma fram, tycka 'tjeeena, ska vi leka?' och slänga upp en tass på ryggen utan vidare hälsningsceremonier. Det fungerar kanske inte riiiktigt lika bra med en något mer reserverad hund som skulle anse att det var en provokation så stark att det var en personlig förolämpning om en ung slyngel kom och dominansmarkerade så starkt som en uppslängd tass på ryggen faktiskt är.. "

Om det var någon som fick min snälle ranghöge jycke att ilskna till så var det detta beteende.
På ett ögonblick förvandlades han från en lugn och godmodig hund till att ställa sig på bakbenen, slå framtassarna om halsen på den andra hunden och vråla.
Lyckligtvis fungerade det alltid, alla hannar backade och bad om ursäkt...tur för oss det. Min dvärgchanuzer mot en stor hanne...
(Av någon underlig anledning är det alltid stora/mellanstora hundar -flat/springel, stövare, collie,softis, labb etc -som är lösa och alltid hannar enligt vår erfarenhet)

Men det måste ha sett ganska roligt ut, på flatten nådde han ju knappt upp med framtassarna runt halsen....jag såg dock inte någon roligt i det hela när flatten kom farande fram till oss i full karriär och stannade över jycken med en "slide stop".

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Jo precis, de flesta hundar reagerar ju omedelbart på dito hälsning, det är ju ett extremt dominansbeteende i sig rent praktiskt, och risken är överhängande att de inte 'dubbelkollar' om den menade det eller inte, utan att det smäller. Därför jag vill han ska träffa fler hundar.

De förutom riesen han hälsat på har varit i koppel, då är han väldigt fin och försynt inledningsvis i alla fall, men om han skulle varit det lös med är ju en bra fråga. Men med selekterat 'träffmaterial' så lär han sig ju att det är bäst att fråga fint först liksom..

 

[Diplomaten]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Stark jobbat! Måste kännas total underbart med dessa reslutat!

Och om man sedan lägger till att du faktiskt inte har så jätte stora dagliga möjligheter att träffa på nya hundar, så verkar du har kämpat på utmärkt. Hur har du tränat?

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Dagliga möjligheterna att möta andra hundar är noll ja.

Jag har eg bara slipat fotgående och fokus, även under störning. Att oavsett vad, så går man fot och har kontakt med matte, tills hon säger annat. Störningen har ju inte varit andra hundar dock, utan i enstaka, lyckosamma fall grannens katt, men oftare människor, matteorsakade grejer (som att kasta iväg en boll, fast han får inte fara efter den om inte han haft ögonkontakt och jag sagt varsågod), att kommendera fot och sitt i alla störande situationer jag kan komma på, typ när sotaren kommer, hovslagaren, posten etc.

Jag har pepprat honom med fot ofta ofta i vardagen, lös som i koppel. När vi varit ner till hästarna, tagit in/ut hästar, på vanliga promenade, till brevlådan osv. Fot en bit, spring fritt en bit, sen hux flux fot igen etc.

Och så som jag skrivit i annan tråd, det som gav ett genombrott med ögonkontakten, öva fritt följ med boll i handen, och först när man går i rätt position OCH tittar på matte, kastas bollen. Han släpper mig inte med blicken då, har helt räknat ut att matte är 'dresserad' att kasta bollen när man går si och kikar på henne. Så han korrigerar själv position etc.

Och tycks ha tagit med sig kontentan av det hela, att man får göra det ROLIGA sakerna om man går fot, har kontakt och väntar på tillåtelse. Alla försök att själv roa sig misslyckas och leder till korrigering bara.

 

[movi]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Visst är det kul med framsteg?
Man blir glad när man lyckas! Jag slet mitt hår när jag övertog damen som nu ligger vid mina fötter..

På tal om brun,du slår nog inte min dam,något hände förra hösten med hennes päls,hon blev BRUN!!!
Men är numera svart,ja lite färgåldersskiftningar!
Så här såg hon ut i höstas..

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

Jag tänkte faktiskt på just din dam, har ju sett bilden förr, när herrn började dra åt brunt. Jag hoppas han inte kommer ta det till den nivån dock, men lite rädd är jag för det, erkännes..

 

[Alexandra_W]

Sv: Jag måste få skryta - Viktor tar sig

*Kl*

Och SUPERSKRYT!

Viktor är jaktidiot, rör det sig ska det jagas. Inte en av hans charmigaste drag. Hursom. Idag när jag kom hem pratade jag i mobil, och släppte bara ut honom, och då det inte är täckning ute knallade jag lite på gården, och gick sen en bit längs lilla traktorvägen mellan kohagarna (stängsel båda sidor)

Han gick lös, och gick en bit före mig. Rundade en krök, jag är kanske 30 sek efter. Efter kröken är det en lång raksträcka, sen kommer en skogshage. Han sätter upp farten på raksträckan, jag trodde han siktade på 'jippi, skogen', och sa åt honom att nu tänkte jag vända. Han stannar, men står kvar med spetsade öron. DÅ ser jag att anledningen att han for iväg var inte 'åh skogen' utan att det var ett djur (räv tror jag, men kändes för stor?) som sprang uppe i skogsbrynet, med en väldans fart.

Och han STANNADE direkt jag, i nonchalant ton, jag hade ju inte ens sett djuret, tyckte 'nu vänder vi'. Och när jag tyckte 'kom nu' så vände han och sprang till mig.

Det är banne mig störst hitills, duktig, duktig, DUKTIG liten (stor) skit!